Elevens situation/utveckling

Under denna rubrik väljer vi att göra en sammanfattning inom följande områden. Orsak till resursskoleplacering, beteenden, kognitiv förmåga, starka sidor och delaktighet . Detta gör vi för att göra resultatdelen mer varierad för läsaren samt att bilden av varje elev blir tydlig och sammanhängande.

Skola 1 (Flicka)

Pedagogerna framhåller att flickan är svag i ämnena, men har dock, i små steg, utvecklats både vad gäller de kognitiva och socioemotionella områdena. Enligt pedagog 1 har flickan har inte fått lära sig samspelet med andra barn och vuxna och är inte mycket annorlunda än de andra eleverna på skolan. Pedagogen betonar att flickan inte är utagerande som de andra men blir lätt okoncentrerad och nervös. Pedagogen menar också att flickan gjorde allt för att bli sedd på hemskolan, vilket hon inte behöver på samma sätt nu. Pedagog 2 menar att pedagogerna på hemskolan har tömt ur alla resurser som till exempel upprättande av åtgärdsprogram, gått i liten grupp samt haft en assistent.

Denna flicka har inte kunnat få något positivt bemötande, vilket har lett till att hon har varit utagerande och spelat ut både personal och elever på hemskolan. Hon har kallat sina kompisar och sina fröknar för allt möjligt.

På resursskolan är hon, enligt pedagogen, lugn och fungerar bra och beteendet som hon visade på hemskolan visas inte nu. Hon tyr sig gärna till pedagogen i fråga, som bland annat är huvudansvarig för flickan. Pedagogen betonar att flickan har stort tålamod och erbjuder gärna sin hjälp till andra, men att denna kan bli överdriven ibland. Pedagogen tar upp att flickans beteende har varit oförändrat sedan hon började på resursskolan. Flickan tycker, enligt pedagogen, om att gå på resursskolan och har gjort detta hela tiden och hon har mycket tålamod med relationerna till de andra eleverna.

Skola 2 (Flicka 1)

Enligt pedagogen så fungerade inte flickan med de andra eleverna på hemskolan. Pedagogen beskriver flickan som utagerande och kunde inte skilja på vad en vuxen kontra elev skulle bestämma. Hon fick, enligt pedagogen, stöd av en assistent och arbetade utanför klassrummet. Pedagogen framhåller att flickan har en låg kunskapsförmåga samt en stor integritet där hon vågar stå på sig. Flickans starka sidor är rita och måla. Eleven är, enligt pedagogen, delaktig under lektionerna, men hennes koncentrationssvårigheter kan medföra att hon inte vet vad hon ska göra. Pedagogen poängterar att det skett stora förändringar med flickan sedan hon började på resursskolan.

Hon använde inte sitt verbala språk när hon kom till skolan, vilket hon gör obehindrat nu.

Pedagogen betonar att flickan, tidigare, inte kunde etablera kontakt med andra elever. Vidare framhåller pedagogen att flickans koncentration utvecklats, vilket visar sig under aktiviteter och lektioner. Flickan är också, enligt pedagogen, på väg att förstå vad vuxna respektive elever bestämmer och har numera en ganska jämn kognitiv förmåga.

(Flicka 2)

Pedagogen framhåller att flickan är under utredning i form av en diagnos och att det är en svår flicka. Pedagogen beskriver henne som utagerande, får ofta utbrott, slår på pedagogerna och sluter sig ibland genom att dra luvan över huvudet. Hon klarar, enligt pedagogen, varken av för mycket beröm eller negativ kritik. Flickan är, menar pedagogen, svag och ojämn och arbetar bättre enskilt än i grupp. Pedagogerna arbetar därför hårt med att hon ska vara i klassrummet. Pedagogen betonar att flickan har en

annan stark sida hos flickan som pedagogen poängterar är att måla och rita. Hennes delaktighet beror mycket på dagsformen. Flickans beteende har, menar pedagogen, utvecklats positivt och hon tar mer för sig. Det är, enligt pedagogen, svårt att svara på flickans kognitiva utveckling, eftersom hon har varit på skolan under så kort tid. Hennes kontakt med övriga elever, beskriver pedagogen, ha blivit sämre då de andra eleverna numera håller sig undan henne.

Skola 3 (pojke) Pedagog 1

Det var ohållbart på pojkens hemskola och han var ständigt i konflikt, alla såg honom som en syndabock, han mådde väldigt dåligt.

Pojken är, enligt pedagogerna stark i den kognitiva utvecklingen och fick tidigare ofta utbrott. De menar att det funnits tillfällen då de har varit flera pedagoger som fått hålla fast honom. Pedagogerna poängterar att pojken många gånger inte deltar i aktiviteter som han upplever är tråkiga. Före pojkens medicinering (tre veckor sedan) hade han, enligt pedagog 1, svårt för att koncentrera sig då han var i grupp, eftersom han var överaktiv. Pojken hade, menar pedagogen, kort stubin och var ofta i konflikt. Pedagogen betonar att pojken då saknade spärrar, och sparkades och slogs. Sedan han började med sin medicinering har beteendet, enligt pedagogen, förändrats. Pedagogen berättar att pojken inte haft utbrott efter medicineringen och att lektionerna går riktigt bra då han inte hoppar på någon annan längre. Pedagog 2 menar att elevens utagerande beteende på hemskolan ledde till många konflikter, där mamman ofta fick hämta sitt barn i skolan. Enligt pedagogen har eleven en ledarroll på resursskolan och påverkar de svagare eleverna att göra det han vill skall hända. Pojkens starka sidor är matematik, läsning och problemlösning

Det har hänt jättemycket. Framförallt vad gäller utagerande. Vi var två i personalen som fick hålla honom annars slog han sönder allt runtomkring sig, slog någon vuxen eller kompis. Nu har han mer de spärrarna, han smäller sitt bänklock, smäller med dörrarna eller skrynklar ihop något papper.

Pojken vågade förr, enligt pedagogen, inte att misslyckas och ville heller inte prova något nytt. Detta fungerar, menar pedagogen, mycket bättre nu.

6.5 Föräldrar

Vi ger här en bild av hur föräldrarna, till de fyra eleverna, uppfattar pedagogernas arbetssätt och förhållningssätt i mötet med sina barn. Vi beskriver även föräldrarnas upplevelse av barnens kognitiva och socioemotionella situation/utveckling på resursskolan.

6.5.1 Föräldrarnas uppfattningar om pedagogernas arbetssätt och förhållningssätt gentemot deras barn på resursskolan

Skola 1 (Flicka)

I pedagogernas arbetssätt, så anser mamman att denna är av stor betydelse för både elevernas intresse och motivation. Hon är mycket nöjd med pedagogernas sätt att arbeta. Mamman upplever pedagogernas förhållningssätt positivt gentemot flickan. Pedagogerna har, enligt mamman, mer tid för eleverna och är mer engagerade i deras behov, än på flickans hemskola. Pedagogerna använder också mer fysisk kontakt, som till exempel kramar. Mamman poängterar att pedagogerna ständigt berömmer flickan. På fritidsklubben som flickan går på, så går det mycket bättre än tidigare. En av pedagogerna från resursskolan följer med henne dit. Pedagogerna har även, enligt mamman, börjat med ett stjärnsystem för de dagar som det går bra för eleverna på resursskolan.

Skola 2 (Flicka 1)

Enligt mamman så utgår pedagogerna från barnens individuella behov och förutsättningar. Mamman betonar att pedagogerna arbetar mycket med det verbala språket, sinnena, kroppsmedvetenhet och betydelsen av motion och kost för kroppen. Även rörelse har ett stort utrymme på skolan enligt föräldern. Mamman framhåller att pedagogerna arbetar strukturerat med fasta rutiner samt att de arbetar förtroendefullt sinsemellan och där förhållningssättet ser lika ut hos pedagogerna.

Lärarteamet är ett kompakt team, de kollar av med varandra hela tiden. Personalen på resursskolan är alltid glada och har ett trevligt bemötande Enligt föräldern så vågar flickan mer i relationen mellan henne och pojkar på resursskolan.

(Flicka 2)

Enligt mamman så börjar skoldagen med en promenad där barnen får prata av sig. På förmiddagarna har pedagogerna lektioner med barnen då de sitter i bänkar med skärmar mellan varandra. Vidare menar mamman att pedagogerna har en form av belöningssystem som fungerar väldigt bra. Mamman förklarar att då ett barn får en belöning så får hon/han önska någon rolig aktivitet. Enligt mamman så är pedagogerna mycket tydliga och bestämda och griper genast in vid konflikter. Mamman anser att pedagogerna arbetar anpassat och strukturerat, utifrån varje elevs behov.

Skola 3 (pojke)

Skolan använder sig, enligt mamman, av samma belöningssystem som mamman använder sig av hemma. Mamman betonar att pedagogerna aldrig ställer några större krav på pojken och att de alltid berättar precis vad pojken ska göra och i hur lång tid. Mamman poängterar att det inte är några långa pass. Mamman förklarar också att pedagogerna möter varje barn, utifrån deras förutsättningar samt att de är medvetna om att all pedagogik inte fungerar på alla barn. Pedagogen tar, enligt mamman, hänsyn till pojken som människa och hans problematik.

6.5.2 Föräldrarnas uppfattningar om orsaker till att deras barn är på resursskola samt hon/hans kognitiva och socioemotionella situation/utveckling på skolan

Skola 1 (Flicka)

Mamman påpekar att flickan är på resursskolan, eftersom det sociala samspelet inte fungerar hos henne. Vidare menar hon att flickan känner sig hemma på skolan samt att hon är glad och trevlig och självförtroendet har ökat. Flickans relationer till pojkarna är, enligt mamman, okej, som menar att hennes flicka kan ta för sej om det är någonting. Mamman framhåller att pojkarna har accepterat henne som ensam flicka. Kunskapsmässigt, berättar mamman, så lär flickan sig mer på resursskolan, både vad gäller läsa och skriva. Flickans starka sidor är, enligt mamman, läsa, räkna och gymnastik. Det som föräldern anser är viktigt med fritidsklubben, är att det finns andra flickor där. Mamman framhåller att hennes flicka har utvecklats, blivit starkare och fixar grejor på ett annat sätt nu.

Enligt mamman, har flickan haft problem ända sen hon började på förskola. Ingen lyssnade på henne som mamma när hon ville prata om sin flickas svårigheter. Mamman nämner att flickan var stökig och hade en stark vilja som det inte gick att ändra på, vilket gjorde att förskolan inte klarade av hennes flicka. Tiden på hemskolan fungerade, enligt mamman, också väldigt dåligt. Mamman beskriver att flickan gick i en stökig klass och det var många pedagoger som slutade. Mamman tar upp att flickan fick med sig lappar hem, ifrån pedagogerna, som var hopskrynklade. Flickan smet, enligt mamman, ofta ifrån skolan och kom hem alldeles förtvivlad. Mamman anser att flickan förlorat så mycket tid under de år som hon gick på hemskolan.

Vad skulle hänt med min flicka om hon inte fått börjat på resursskolan, då hade hon varit förlorad.

Flickan får, enligt mamman, betydligt mindre utbrott och är mycket gladare än innan hon började på resursskolan. Hon nämner också att pedagogerna, på hemskolan, misstänkte att hon hade diagnosen ADHD, men att det diagnosliknande beteendet försvann när hon började på resursskolan. Mamman påpekar att det oftast går bra på för flickan på lektionerna men att hon fortfarande kan vara stökig. Kunskapsmässigt, menar mamman, har flickan blivit bättre och hon gör också sina läxor. Hon leker, enligt mamman, mycket med pojkarna på skolan men inte med den andra flickan. Mamman menar att flickan har blivit mer delaktig under sin tid på resursskolan, men att hon fortfarande kan bli trött på en aktivitet då drar hon sig undan. Flickan har, enligt mamman, separationsångest för att hon efter läsårets slut skall sluta på resursskolan.

(Flicka 2)

Mamman menar att flickan går på resursskolan för att hon inte är diagnostiserad. Vidare menar hon att man inte kommer in på någon annan specialskola om eleven inte har någon diagnos. Enligt föräldern har hennes dotter dålig social kompetens, vilken har påverkat hela hennes utveckling. Mamman poängterar att flickan kom till resursskolan med dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Mamman nämner att flickan hade en assistent på hemskolan. Enligt mamman, vågar flickan numera ta för sig samt att misslyckas. Hennes dotter kan bli utagerad av för mycket uppmärksamhet från andra elever och av vuxna. De teoretiska kunskaperna är svårbegripliga för hennes dotter, då hon har svårt för att lyssna in kunskap. Flickan har däremot, enligt mamman, kommit

långt i utvecklingen vad gäller de kreativa ämnena, vilka hon får ge utlopp för här på resursskolan. Flickan är, menar mamman, kärleksfull mot föräldern och mot pedagoger när hon själv tillåter sig vara det.

Mamman framhåller att hennes dotter har ett mer stabilt beteende numera. Större tålamod, starkare självkänsla, mer emotionell, lugnare i sitt tempo, samt att hon vågar ta upp saker med föräldern som händer på resursskolan. Eleven deltar, enligt mamman, mer på lektionerna med handuppräckning och är allmänt mer intresserad. Flickan har också enligt mammans mening utvecklat skrivkunskap och litar mer på sin förmåga.

Nu förstår hon varför hon måste göra saker när det påpekas.

Föräldern anser att tryggheten på resursskolan ger hennes dotter större möjlighet att göra framsteg i sin utveckling.

Skola 3 (Pojke)

Mamman menar att pojken gick på en vanlig skola i nollan och att detta inte alls fungerade. Det slutade, enligt mammans beskrivning, med att pojken satt i en skrubb med en pedagog och han träffade inte de andra barnen. Pedagogerna kunde, menar mamman, inte hantera pojken och han började känna sig trygg först på resursskolan. Pojken känner sig, enligt mamman, inte lika värdelös på denna skola eftersom det finns andra elever på skolan som är likadana som honom.

För det mesta är han ju glad, men visst ibland är det ju pest med den här skolan. Det är ju som med vilken annan skola som helst. Han är ju den som har gått längst har nu. Det börjar märkas nu att det är lite jobbigt. Han kommer inte vidare men alla andra gör det.

Kunskapsmässigt, upplever mamman, att pojken kommit väldigt långt fram och han har inga problem med inlärning. Vad gäller pojkens socioemotionella utveckling så går detta, menar mamman, inte att jämföra med tidigare. Mamman framhåller att pojken var nedtryckt och misslyckad på hemskolan och att han hade vansinnesutbrott mer eller mindre dagligen. Nu kommer utbrotten, enligt mamman, mycket mer sällan och de är även lättare att förhindra. Vidare menar mamman att pojken tidigare hade stora problem med den sociala utvecklingen då han inte hade några kompisar. Mamman påpekar att efter det att pojken fått vänner på resursskolan så har han även fått detta i området där

de bor. Mamman betonar också att pedagogerna, på hemskolan, försökte tvinga honom till olika aktiviteter och att hennes pojke hade rast när de andra eleverna var inne och tvärtom.

6.5.3 Förälderns delaktighet/förtroende till pedagogerna på resursskolan Skola 1 (Flicka)

Mamman menar att delaktigheten, i pedagogernas arbetssätt på resursskolan, inte hade kunnat bli bättre och att de ofta pratar med varandra

Man måste ju inte komma den och den tiden, och inte heller bestämma någon tid.

Mamman berättar att pedagogerna ringer så fort det är något och att pedagogerna skriver veckobrev angående aktiviteter. Enligt mamman, så har hon och pedagogerna ofta utvecklingssamtal. På frågan om hur många utvecklingssamtal det finns på en termin, svarar mamman att hon inte vet, eftersom det är så ofta som de träffas. Mamman menar att anledningen till att det inte finns några föräldramöten är för att folk drar sig undan och att föräldrarna hellre vill ha det var för sig. Angående förtroendet mellan mamman och pedagogerna på skolan, så var hon från början skeptisk. Anledningen till detta var att hon hade den enda flickan. Mamman framhåller att hon skulle vilja att det fanns fler flickor på resursskolan.

Skola 2 (Flicka 1)

Mamman menar att skolan och hemmet strävar efter samma förhållningssätt där de försöker att var tydliga och konsekventa. Mamman berättar att hon kallas till utvecklingssamtal tre gånger per termin då man diskuterar och utvärderar flickans mål. Mamman betonar att, hon och pedagogerna under hösten, har pratat mycket om flickans utslussning till vanliga skolan. Mamman har telefonkontakt med skolan och de ringer varandra om det är något. Mamman är mycket nöjd med samarbetet och har fullt förtroende för pedagogerna på resursskolan. Det ända hon skulle vilja förändra på skolan är att det skulle finnas fler flickor.

(Flicka 2)

Det finns, enligt mamman, en ömsesidig överenskommelse mellan skola och hem om vad de ska hjälper flickan med. Vidare menar mamman att hon och pedagogerna alltid

Vi har ett bra samarbete och personalen är bra på att lyssna och tar tag i det som händer meddetsamma”.

Mamman påpekar att det finns ett hundraprocentigt förtroendefullt samarbete med resursskolans pedagoger. Mamman berättar att hon deltar i utvecklingssamtal två gånger per termin och två gånger för uppföljning av deras gemensamma arbete för flickan. Det är enligt mamman viktigt, som förälder, att vara delaktig i sitt barns skolsituation. Skolan och hemmet har enligt mamman ett gemensamt ansvar, men hemmet har det största ansvaret. Mamman menar att de måste arbeta med samma gränssättning och struktur som skolan gör. Mamman deltar i föräldramöten två gånger per termin samt går en föräldrautbildning som en av skolans pedagoger håller i.

Skola 3 (Pojke)

Mamman menar att hon kan komma till skolan när hon vill samt ringa och detsamma gäller om pedagogerna har problem. Mamman har gått en föräldrautbildning där hon fått tips som pedagogerna också använder sig av. Mamman framhåller att hon och pedagogerna har utvecklingssamtal så fort det behövs och att detta blir några gånger per termin. Vidare menar mamman att pedagogerna anordnar, som brukar vara en två gånger per termin. Till jul ska det, menar mamman, vara en julbasar och varje månad anordnas även föräldrafika. Allmän information sker, enligt mamman, i brev varje vecka och vid stora problem ringer pedagogerna hem. Det finns även en kontaktbok.

Pedagogerna har aldrig ringt och sagt att jag ska komma hit på denna skolan, vilket hände i stort sätt dagligen på den förra skolan. Jag vet inte hur många gånger som jag var där. De klarade inte av det.

Mamman har fullt förtroende för alla pedagoger. Hon tycker också att det är skönt att det finns två manliga pedagoger på skolan eftersom barnen behöver manliga förebilder. I övrigt är hon mycket nöjd med verksamheten.