Informanterna som talade för att arbeta med vardagskulturen i bildämnet påpekade att med hjälp av vardagskulturen fick de en verklighetsförankring. Detta kan i sin tur kopplas till informanten Renés exempel där det visade sig att elevens tid utanför skolan kan påverka de val som eleven gör under bildlektionen. René hade varit på semester vilket styrde hennes val till motiv i vår bilduppgift. Att ha med sig ett visuellt minne utanför skolan underlättade för René. Vi tolkar det också som att René bearbetar ett minne genom sin estetiska process. Gråhamn diskuterar personlig utveckling, identitet där hon nämner emancipation (frigörelse) och hur estetiskt arbete förankrat i elevens erfarenheter förstärker självkänsla (Gråhamn 2004). Här gjorde vi tolkningen att genom tillåtelsen att René valde sitt motiv kunde denna frigörande bearbetning av hens erfarenheter ske. Semesterminnet bearbetades av René och placerades på ett papper i en estetisk bildprocess.
De informanters uppfattningar av vardagskultur i bildämnet som vi tolkade som neutrala eller skeptiska berörde nackdelar med för stor frihet i kreativa processer. Informanten Tobbi menade att hen inte arbetade med vardagskultur i skolan så mycket och att för stor frihet var problematisk. Tobbi visste inte om det ens var så viktigt med vardagskultur i bildämnet. Tobbi poängterade däremot att elevers fantasi bör utvecklas om de får använda sig mer av sin fria fantasi i skolan. Hadi talade om nackdel med omfattande filtreringsarbete vid för fritt val men att guidelines och teman var bra. René tyckte också guidelines var viktigt och ville kunna koncentrera sig på en angiven bilduppgift istället för att lägga energi på att “tänka själv” (René). Ett sista exempel är Kim som hade blivit besviken då hen gillade det som tecknades i vår bilduppgift så mycket att slutresultatet ledde till besvikelse vilket vi också tolkade som potentiellt negativt.
Vi behövde diskutera dessa potentiella faror med vardagskultur i skolan vilket ledde oss till begreppet kreativitet. Vår generella tolkning kring informanters uppfattning på fenomenet vardagskultur i skolan och i synnerhet större frihet i kreativa processer i bildämnet bottnar i just problematik med kreativitet.
Vi vill betona att vi inte förbiser möjligheten att lathet eller brist på intresse var en bidragande faktor vid informanters svar då i synnerhet informanten Robin gav intrycket av att inte var ute efter utmaningar i bildämnet utan snarare bekväm smidig skolvarsel. Robin ansåg att “snabbt är bra” och ställde sig positivt till vardagskultur i bildämnet för att det blir lättare att arbeta just snabbt. Vi tolkade det således som att Robin kanske var positivt inställd till vardagskultur i bildämnet av fel anledningar vilket också är ett potentiellt problem värt att diskutera enligt oss. Gråhamn menar att genom mer kreativitet och olika arbetsformer vill man främja glädjen i en arbetsprocess men att det inte är en “oproblematisk harmoni” (Gråhamn, 2004). Det bör mer handla om att hitta vägar till motivation och ge goda förutsättningar för detta (ibid). Ericsson och Lindgren stärker detta då de utifrån ett antal studier diskuterar vardagskulturs existens i skolan. Studiernas syfte de tittat på handlar om kunskapsutveckling genom “icke institutionaliserade eller informella lärarstrategier” (Ericsson, Lindgren, 2010). Vidare menar de att:
Ett sådant syfte implicerar att frågan om vardagskulturens existens i skolan, alltså inne- hålls- eller vad frågan helt enkelt inte betraktas som intressant längre. Istället gäller det i förlängningen frågan om informella lärstrategier kan användas i skolan, det vill säga
hur lärandet sker. Ett sådan forskningsfokus problematise- rar varken
marknadsestetikens och elevers vardagskulturs konsekvenser för undervisningen eller dess transformering till en skolkontext, utan utgångs- punkten är snarare att hitta vägar till ett effektiviserat och mera motiverat lärande. (Ericsson, Lindgren, 2010)
Vi tror på att genom att inkludera Robins vardagskultur på rätt sätt går det att hitta vägar till motivation för hen. Även Dysthe diskuterar motivationsproblemet vi anser Robins förhållningssätt bottnar i där Dysthe betonar meningsskapandets vikt inom motivation (Dysthe, 2010).Robin var mer intresserad av ett helt annat ämne och läste en estetisk kurs. Denna kurs hade kunnat ses som en ointressant biprodukt i Robins skolvarsel. Angående möjligtvis “lathet” upplevde René att hen inte ville lägga ner energi på att tänka själv vilket vi i kontrast till hennes uttalande fick intrycket av att hen inte hade problem med i vår bilduppgift. Detta då hen som tidigare nämnt använde sig av sitt semesterminne som hen närmade sig eller distanserade sig ifrån.
Tillsammans såg vi också exempel på mönster som berör meningsskapande och motivation utifrån framtiden och verklighetsförankring. Informanten Bent talar om vilka uppgifter som gynnade lärandet. Om en uppgift presenteras utan att ha ett märkbart syfte för framtiden så upplevde Bent en stark meningslös känsla kring
uppgiften som ska genomföras. Då Bent inte får en möjlighet till att koppla den nya kunskapen som presenteras i klassrummet försvinner Bents motivation.
Vidare ser vissa andra informanter att det hänger på lärarens engagemang, att det är till och med lärarens skyldighet att ta in elevernas tankar kring lektionsutformningen. Detta belyser Thomas Johansson och Philip Lalander där dem skriver om Giroux reflektion kring den kritik som uttalas mot den klassiska lärarrollen där läraren fokuserar enbart på lärandemålen. Giroux menar att man bör förbättra lärarrollen genom att förse läraren med redskap och medvetengöra för den aktuella populärkulturens som råder. Det vill säga det som eleverna möter dagligen genom medier vilket kan vara en del av deras vardagskultur. På så sätt förbereds läraren för att möta eleverna i deras kultur (Johansson, Lalander, 2007). Denna tanke går också att förstärka med Gråhamns tidigare betoning på att dagens lärare behöver en kulturkunskap (Gråhamn, 2004).
Vi kom tillslut till en punkt där vi förstod att vidare diskussion av kreativ problematik och mentala spärrar informanter som exempelvis René och andra upplevde eller påstod sig uppleva är en fråga som går djupare inom psykologisk vetenskap. Utifrån vår undersöknings syfte valde vi därför att inte gå in djupare än såhär på just den problematiken.