Eleverna är mycket entusiastiska och positiva till läsmetoden. En elev tycker det är mindre bra när läskompisen är sjuk för då får de läsa med en vuxen och en annan tycker ibland att läskompisen är lite gnällig. Några elever påtalar att de inte alltid hinner läsa tre gånger per dag och att då hinner de inte lika långt och får färre upprepningar av texten. Flera tycker att det är roligt att få en bok utvald till sig, för det blir som en överraskning. Även en elev som har läs- och skrivsvårigheter, tycker att det är roligt och vill gärna läsa.
32
Det är jätteroligt. Förutom att jag är med Lisa och ibland så är hon lite gnällig. Om hon ska börja... och jag inte visste det då slår jag upp min bok och ... ”nej, nej, nej, det är jag som ska börja” (Elsa).
Det är roligt för det händer nånting hela tiden på nåt sätt. Man kommer vidare i boken hela tiden fast man inte flyttar lappen. Sen när man har läst ut boken så är den färdig, så börjar man på nästa. Jag tycker bara att det är roligt (Elsa).
Det är det bästa som finns för det är jätteroligt (Hadir).
Det är jätteroligt att samarbeta med någon annan kompis och läsa. Så det är roligt. Inget är dåligt. Allt är bra (Halima).
Roligt och spännande. Man får veta hur det går i olika böcker och så (Ella).
Man sitter och läser och läser för någon och det känns som som de verkligen förstår. Också att de sitter verkligen och lyssnar (Hadir).
Eleverna är intresserade av att lyssna på sin läskompis. De flesta tycker inte att det är jobbigt om kompisen rättar eller hjälper till om något ord är svårt. Det är viktigt att hjälpa till på rätt sätt och att inte låta arg.
Jag lär mig att lyssna på den andre läskompisen (Karin).
Det är bra för då blir det ju bättre nästa gång. Om hon rättar det en gång sen kan man ordet andra gången och då blir det lite flytande att läsa (Nils).
Ja, jag tycker det är kul att läsa och det är kul att man får höra andra läsa (Pelle).
Att få lyssna på kompisen och få hjälp och så … så man inte låter det va och hoppar över ord (Ella). Jag brukar inte bli arg utan jag brukar att säga ... du missade ett ord, det här ordet är fel. Man behöver inte bli arg (Halima).
Jag lär mig lite mer att lyssna och jag lär mig att säga till ganska snällt (Hadir).
Eleverna tyckte alla att de lärde sig att läsa bättre och de uttryckte det på lite olika sätt men de talade om flytande läsning, att inte hacka och att läsa fortare. Några tyckte också att de lärde sig svåra ord, påhittade ord och nya ord.
Jag blir snabbare på att läsa .(Karin).
Om det är något ord man aldrig har hört då får man fråga någon efter … Åh, vet du vad de skrev där (Malte)?
Jag lär mig ord. Jag lär mig meningar. Jag lär mig massa. Innan när jag var i 1:an så kunde jag inte så mycket som nu. Nu har jag mera blivit bättre på att läsa, lite mer bättre på ord. Det var bra att vi hade 2x2 (Halima).
Man lär sig läsa lite fortare…då blir man såhär..inte stressigt men nu ska komma så långt som möjligt … man flyter mer (Elsa).
33
Många av eleverna talade om att de lär sig läsa fortare och mer flytande. Jag ställde en del följdfrågor angående läsflyt och varför de tycker det är bra att läsa fort.
Det blir liksom flytande … liksom … man behöver liksom inte … man först läser ett ord tyst sen läser man det högt, sen tyst, sen högt. Sen kan man ta hjälp av bilderna för att se vad boken handlar om. När jag inte kunde läsa då kollade jag bilderna och sen gjorde jag min egen bok av bilderna (Nils).
Liksom det låter bättre när man lärt sig att läsa fort … så börjar man läsa med inlevelse, inte det-var-en- gång-en gubbe-som heter Per (Elsa).
Man behöver kanske inte vara jättesnabb men om man ska läsa en bok när man är vuxen och inte hakar upp sig hela tiden (Karin).
Det är inte så bra när man läser för en kompis. För då kanske de inte förstår utan bara läser vidare och vidare. Man ska ta det lugnt när man läser (Halima).
De flesta eleverna såg det som positivt att läsa snabbt, men någon invände att man inte skulle läsa snabbt, om man läste högt för någon annan. Någon menade att det viktiga var att inte behöva stanna upp under läsningen.
Analys av elevernas upplevelse av läsmetoden 2x2 minuter
Elevernas berättelser visar att när läsningen är en positiv upplevelse, skapas engagemang och läslust hos läsarna. De berättar att 2x2 minuter: ”det är det bästa som finns för det är jätteroligt”, ”det är roligt för det händer nånting hela tiden på nåt sätt” och ”det är roligt och spännande”. Lundberg och Herrlin (2008) menar att vi måste få igång positiva spiraler i elevernas utveckling, där deras självförtroende stärks och de upplever att de blir bättre läsare. Elevernas upplevelser av 2x2 minuter kan vara ett tecken på just en positiv spiral där de flera gånger under samma dag märker att de behärskar texten bättre och bättre.
Då eleverna talar om vad de lär sig av 2x2 minuter berättar flera att de lär sig läsa fortare, att det blir mer flytande och att de läser med inlevelse. Elevernas berättelser visar tydligt att deras upplevelse är att läsningen blir alltmer automatiserad och effektiv (Lundberg & Herrlin, 2008; Liberg, 1990). De använder inte orden ljuda eller avkoda men de berättar att ”det låter bättre när man lär sig läsa fort så börjar man läsa med inlevelse”, ”man flyter mer”, ”man ökar på och man inte hakar upp sig hela tiden”. Det blir tydligt att de själva känner förbättring för varje lästillfälle och upplever ökat läsflyt.
Nils berättar om att han tar hjälp av bilderna när han läser och innan han kunde läsa använde han bilderna för att göra egna böcker. Lundberg (2010) menar att det finns inre och yttre
34
ledtrådar vid läsning. Betonar man inre ledtrådar (den kontextfria ortografisk-fonologiska informationen i orden) kan bilder störa läsprocessen. Vill man betona yttre ledtrådar är det naturligt med många bilder och att ordavkodningen får stöd av illustrationerna och man behöver inte vara rädd för långa och komplicerade ord. Läsningen kan bli en gissningslek där en del barn utvecklar sig till ”ungefärläsare” utan att ta tag i den grafiska information som orden inrymmer. Den lässtrategin kan på sikt leda till stora svårigheter. Goda bilder kan stimulera barnens fantasi och känslor, skapa motivation och ge underlag för samtal som ger förståelse för texten (Lundberg, 2010; Braid & Finch, 2015). I intervjuerna berättar några elever att de inte kan läsa böcker med fullt med text på sidorna och att de inte kan läsa en hel kapitelbok. Det är avgörande för motivationen och läslusten i början av läsinlärningen att böckerna är tilltalande och inte avskräcker barnen från att läsa (Taube, 2013). Lundberg (2010) skriver att en del elever har behov av lättlästa och tillrättalagda texter. Illustrationer kan både störa och stödja läsningen men för de flesta är de ett stöd och gör läsningen mer intressant och levande. Det är dock viktigt att de på sikt lämnar de lättlästa texterna och utvecklas vidare i sin läsning och gör egna inre bilder till texterna. Nils berättade att han gjorde tvärtom innan han kunde läsa, han gjorde egna böcker av bilderna vilket stimulerar både fantasin och språket.
Det visar sig i elevernas berättelser att ha någon som lyssnar när man läser är viktigt, någon som verkligen förstår. Vygotski (1998) beskriver att genom socialt samspel i en gemensam uppgiftssituation överförs strategier för lärande. De kan internaliseras och sedan användas i nya sammanhang.Detta märks tydligt i Hadirs kommentar: ”man sitter och läser och läser för någon och det känns som de verkligen förstår. Också att ”de sitter verkligen och lyssnar”. Både tal- och skriftspråk handlar om kommunikation och att ha en mottagare för det sagda eller skrivna. Att samarbete kan öka läsglädjen och läsmotivationen visar resultatet av en studie av Monteiro (2013). Läsning i klassrummet handlar ofta om enskild läsning i lådboken och det är tydligt att eleverna uppskattar både att lyssna och läsa för någon. Eleverna berättar om att de får hjälp av läskompisen och att de lär sig nya ord. Nya ord behöver mötas många gånger och i olika sammanhang, då ökar chansen att läsa det automatiskt (Lundberg & Herrlin, 2008). Under 2x2 minuter möter eleven samma ord flera gånger under kort tid vilket ökar automatiseringen av orden. Orden lagras i långtidsminnet istället för att endast bearbetas i arbetsminnet (Mossige et al., 2009). Elevernas upplevelse av detta bekräftas när de berättar att de ”lär sig ord” och ”sen kan man ordet andra gången”. Elevernas berättelser visade att vågade erkänna att de inte förstod och att de kunde be läskompisen om hjälp. Det är också
35
tydligt att de i gruppen har pratat om hur man ska säga när man hjälper varandra, t ex ”jag lär mig säga till ganska snällt” och ”man behöver inte bli arg”. Det tyder på ett gott klassrumsklimat som är en avgörande faktor för gynnsam pedagogisk miljö (Tjernberg, 2013).