Lärarna fick metoden introducerad för sig av en kollega och 2x2 minuter hade använts av två grupper i åk 2 under föregående termin. Båda lärarna tycker att det fungerar bra i klassrummet och att den mekaniska avkodningen tränas på ett i sammanhanget lustfyllt sätt och att barnens entusiasm och motivation är förvånande. När läsflytet blir bättre ökar förståelsen och läslusten.
Jag tycker att den ger eleverna en bra skjuts i avkodningen. Det blir en mekanisk övning i stunden när man gör det men sen så har man igen det när de läser allting annat så att säga. För att de får upp den här första säkerheten i och med att man läser så ofta. Läsflyt för mig det är när jag ser ordbilderna. När jag slipper stanna upp på så många ställen. Det går ju ut över läslustupplevelsen och förståelsen också (Astrid).
Jag blev nästan lite förvånad över barnens entusiasm för detta. Men jag tror det har att göra med att de på ett väldigt tydligt sätt känner att detta hjälper dem att bli bättre, säkrare läsare (Astrid).
De får en ökad säkerhet. De får så mycket övning, det är faktiskt mängden det handlar om.. mängdträningen..det spiller av sig på entusiasm för lådbok, för läsning överhuvudtaget, bokcirklarna vi har. Just det att de börjar om tror jag det är en finess med. Att de inte bara flyttar och flyttar. För att då ser de att jag kommer lite längre och lite längre. Så att metoden för så gott som alla, visar på ett väldigt tydligt sätt vad övningen ger för resultat (Astrid).
Trots elevernas olika läsnivå tycker lärarna inte att det har varit svårt att para ihop dem. I bägge grupperna har de läst med sin granne och det har varit möjligt eftersom klimatet i grupperna är tillåtande. De har inte jämfört böcker med varandra men någon har velat ha en tjockare bok än den de blivit tilldelad. I den ena gruppen har det dock varit en elev som inte har varit så bekväm i situationen utan har haft olustkänslor kring läsningen, berättar en av lärarna.
Man måste veta att det är ett tillåtande klimat och att jag får lov att vara den läsare jag är. Vi skjutsar alla på varandra (Kerstin).
Jag pratar inte om eventuell dyslexi eller så, utan jag pratar om psykologin i läsningen och känslan för läsningen och då har jag en elev som nog inte är så bekväm med det. Som tycker det är jobbigt. Då är det jobbigt att den här övningen kommer kanske tre gånger per dag (Astrid).
Där förklarade jag för eleven att den här boken är noga utvald för att just den här textmassan och textmängden passar dig, det har vår specialpedagog gjort, och då förstod eleven det.(Astrid).
För elever med läs- och skrivsvårigheter menar lärarna att metoden blir som en extra anpassning trots att det är en aktivitet för hela gruppen. Eleverna ser också att alla elever
36
behöver öva upp sin ”läskondis”. Även för elever med andra funktionsnedsättningar har metoden fungerat bra eftersom den är tydlig och upprepas ofta. Det blir ett sorl i klassrummet som dock hade kunnat vara störande om det pågått längre än fyra minuter.
Detta är en extra anpassning som man nästan kan se som en anpassning i skriv och lässtödet till dem. Har man läs- och skrivsvårigheter tror jag att man behöver testa många olika sätt för att hitta någonting som passar det barnet. Det här blir en sak som de ser att alla behöver öva. Jag tror det kan vara en stor hjälp att under en kort tid läsa text, få in en bild, ”nu har jag lärt mig ordet också”, så är det ett stort framsteg (Kerstin).
I gruppen där elevintervjuerna genomförts har varit ett naturligt moment att lyssnaren hjälper till om läsaren fastnat i texten. I den andra gruppen var det lite känsligt från början och de har bestämt att läsaren får be om hjälp om de vill ha hjälp med ett ord de fastnat på.
Jag upplevde att det blev ett litet orosmoment om man inte var riktigt säker på.. om inte försteläsaren var riktigt säker på hur mycket eller hur ofta eller när andreläsaren skulle lägga sig i och för vissa bidrog det till nervositet.(Astrid).
När det gäller inkludering och tankar kring en till en undervisning menade lärarna att det är elevernas behov som får styra och att inkluderingsbegreppet inte handlar om det rumsliga utan att eleverna ska få utvecklas utifrån sina förutsättningar.
Barn med läs- och skrivsvårigheter måste någon gång få sitta en till en, få lov att vara i centrum i det de kan. De kan ju komma lite i skymundan. Om man jobbar väldigt tydligt med dem så kan det bli för mycket blottande i klassrummet (Kerstin).
För de två elever som jag har i klassen som har särskilda behov varav en med diagnos och en utan…men ändå så kan jag säga att det fungerar…De behöver inte tveka det minsta på vad de ska göra eftersom vi gör det gång på gång. På samma sätt, det är tryggt för dem (Astrid).
Jag tänker också att det okomplicerat, att det är vi vuxna som gör det komplicerat. Det behöver det inte alls vara för dem. Som sagt i ett bra och fungerande klassrumsklimat så pratar vi ofta om att vi är olika (Astrid).
Lärarna menar att med ett tillåtande klimat och ett naturligt förhållningssätt till människors olikheter kan elevernas behov tillgodoses utan att någon känner sig utpekad.
Analys av lärarnas upplevelser av 2x2 minuter
Båda lärarna berättar om barnens entusiasm och motivation för 2x2 minuter som de upplevde som något överraskande. Lundberg (2010) menar att form och innehåll ofta står i motsättning till varandra. Färdighetsövningar uppfattas av många lärare som själlös drillning och att träna avkodning är trist. Undervisningsinslag som är formella och med många repetitioner och fast struktur kan dock uppfattas som stimulerande och roliga av eleverna. Lundberg (2010) skriver om att känslan att bemästra något som man tidigare inte klarade av ger eleverna djup
37
tillfredställelse. Det kan vara den motiverande och tillfredställande känsla som gör att eleverna är både entusiastiska och motiverade inför 2x2 minuter.
Lärarna talar också om vikten av ett tillåtande och bra klassrumsklimat och acceptansen från andra att vara den läsare man är. Taube (2013) menar att lärarens accepterande och förståelse för elevers starka och svaga sidor samt olika behov, ger ett inlärningsvänligt och positivt klimat. Lärarna visar att de är uppmärksamma på hur klassrumsklimatet är och att de är lyhörda för signaler från eleverna. Astrid berättar att det i hennes grupp hade uppstått viss oro för hur lyssnaren skulle kommentera läsningen och att en av eleverna tyckte det var en jobbig situation med 2x2 minuter. Den ena situationen löstes genom att lyssnaren inte kommenterade läsningen under de två minuterna, om inte läsaren själv bad om hjälp. Ett sätt att stötta eleven som tycker det är jobbigt kan, enligt Taube (2013), vara stödjande samtal med en person som eleven har förtroende för.
För elever med läs- och skrivsvårigheter anser lärarna att metoden fungerar väl. Den upprepade läsningen som genomförs på samma sätt flera gånger om dagen är trygg för alla, även för elever med särskilda behov, menar de. Lundberg (2010) påpekar att för elever med läs- och skrivsvårigheter innebär upprepad läsning ett bevis på att ansträngning lönar sig och det i sig har en motivationshöjande effekt.
Metoden kan ses som en anpassning till det relationella perspektivet där inkludering förespråkas och särlösningar undviks. Lärarna menar dock att elever med läs- och skrivsvårigheter kan behöva enskild undervisning vilket är dominerande inom det individuella perspektivet där eleven ses som problembärare (Nilholm, 2014).
Lärarna betonar vikten av att elever med läs- och skrivsvårigheter deltar på samma villkor som alla andra och att alla elever är inkluderade. Inkludering uppnås genom att eleverna är socialt och pedagogiskt delaktiga och de är placerade inom ramen för vanlig undervisning (Nilholm, 2014). Undervisningen enligt 2x2 minuter kan ses som ett led i steg ett, inom RTI. Det handlar om förebyggande arbete och inte om specialpedagogiska åtgärder som sätts in när den vanliga undervisningen inte fungerar (Nilholm & Wengelin, 2013). Kerstin menar att elever med läs- och skrivsvårigheter behöver testa olika sätt att utveckla sin läsning och att upprepad läsning kan vara en stor hjälp för dem. Elever med läs- och skrivsvårigheter bör även få möjlighet att sitta en-till-en och få vara i centrum, enligt Kerstin. Det är i enlighet med
38
det andra och tredje steget inom RTI där elever får stöd i grupp eller enskilt och det är först i steg tre som en diagnos kan bli aktuell (Nilholm & Wengelin, 2013). I litteraturen finns stöd för resonemanget att en-till-en-undervisning kan vara fördelaktig för elever i läs- och skrivsvårigheter (Myrberg, 2007; Høien & Lundberg, 2006).
Astrid berättar om en elev som inte varit nöjd med boken som hen skulle läsa. Taube (2013) menar att lärarens uppgift är att klargöra uppgifter för eleverna så att de med säkerhet vet vad ett visst moment går ut på. När valet motiverades och förklarades för eleven av Astrid så accepterade hen det. Liberg (2010) anser att läraren behöver utforska elevernas språkliga kompetens och förkunskaper inom ämnet för att välja rätt sorts text och på så sätt skapa goda förutsättningar för läsutveckling. När böcker väljs ut till 2x2 minuter är det främst elevernas läsförmåga och bokens svårighetsgrad som ligger till grund för bokvalet.