Empirin inleds med en kort beskrivning av fallföretaget. Därefter presenteras resultatet av de genomförda kvalitativa intervjuerna som gjorts på företaget.
Företagsbeskrivning
Ejendals är fallföretaget som studerats i denna studie. Det är ett svenskt företag som utvecklar, tillverkar och marknadsför handskar och skor som skyddar händer och fötter. Inom produktsortimenten säljs även vissa marginalprodukter, exempelvis strumpor och skosulor. Ejendals är ett familjeföretag som grundades 1949 i Leksand, där huvudkontoret och centrallagret finns än idag. Under flera år har de varit marknadsledande i Norden men expanderar kontinuerligt till marknader i Europa och andra delar av världen (Ejendals, u.å.).
Produkterna som Ejendals säljer är främst färdiga produkter som köps in från leverantörer till lagret i Leksand. Deras strategi är för tillfället att ha stora lager så att order som inkommer från kunden ska skickas ifrån lagret samma dag eller dagen efter. Målet med strategin ska ge dem konkurrensfördelar genom snabba leveranser.
Fallföretagets leverantörer
När Ejendals startades tillverkades produkterna i Malung som på den tiden var stora inom tillverkning av läderprodukter. Under 60-talet började de intressera sig av att köpa in produkter från Asien. Till en början var de tvungna att köpa produkter via ett annat svenskt företag som importerade varor från Asien. Men under 70-talet tog sig Ejendals till Kina på egenhand och skapade relationer med leverantörer för att kunna importera produkter direkt av dem.
Ejendals använder sig av global sourcing för att ta del av de låga kostnader som leverantörer i lågkostnadsländer medför. Idag har de leverantörer i nio länder som främst är lokaliserade i Asien, bland annat i Kina, Pakistan, Vietnam, Indonesien och Malaysia. I Kina är leverantörerna belägna i de östra och mellersta delarna av landet.
Anledningen till att de har leverantörer just i dessa länder är framför allt då de innehar rätt kompetens och resurser för att producera handskar och skor. Råmaterialet de använder finns även i närheten. Eftersom Ejendals inte är ett särskilt stort företag, påverkas de också av vart större företag i samma bransch har sina leverantörer då dessa områden ofta blir specialiserade på just handskar eller skor.
Ejendals vill ha en bra mix av leverantörer, både de som är billiga att tillverka hos och de som har rätt kompetens och kan vara med och bidra i produktutvecklingen. Att ha flera leverantörer gör också att de inte är lika sårbara om en leverantör väljer att avbryta samarbetet. Just nu är de på jakt efter nya leverantörer i andra länder där den främsta anledningen är för att sänka kostnaderna. De märker att lönerna i Kina börjar öka och leverantörerna vill ha mera betalt vilket gör att de söker leverantörer i lågkostnadsländer. De kostnader som de tittar på vid valet av nya leverantörer är framför allt arbetskraftskostnaden, transportkostnaden och tullavgifter.
Ytterligare en anledning till att leta nya leverantörer är att vissa av Ejendals produkter bara tillverkas av en leverantör. Detta gör dem sårbara om något oförutsett skulle hända hos den leverantören enligt dem själva. Då de är ett förhållandevis litet företag har det hänt att de blivit bortprioriterade när leverantörerna har problem i sin produktion eller att större kunder prioriteras före. Därför anser de att det vore bra att ha fler leverantörer i samma land men som kanske också kan erbjuda en annan transportledtid än de befintliga leverantörerna för att sprida ut och minska riskerna.
Vissa leverantörer har även haft interna produktionsproblem som påverkar Ejendals negativt. Produktionsproblemen leder till att leveransledtiden förlängs och gods kommer senare än planerat vilket kan leda till att produkter inte hinner levereras innan de tar slut i lager och påverkar därmed kundnöjdheten.
Fallföretagets transporter
Då Ejendals har leverantörer i Asien är transporter en central del i företaget. Det transportsätt de använder för att transportera godset från leverantörer i Asien till lagret i Leksand är huvudsakligen sjötransport. Detta på grund av de låga fraktkostnaderna som sjötransporten har. Från leverantörerna i Asien packas godset direkt i en container som sedan körs på lastbil från fabriken till hamnen. Där lastas det på ett fartyg som sedan åker till Sverige. Den vanligaste hamnen som fartygen ankommer till är Göteborg, men i vissa fall ankommer godset även till hamnen i Gävle. När godset ankommit till Sverige skickas det med lastbil eller tåg till lagret i Leksand. Produkterna som företaget säljer går att skicka med alla transportsätt tack vare att förpackningarna till godsen är smidiga och lätthanterliga. Produkterna packas i förpackningar gjorda av kartong och kräver ingen speciell hantering.
Vid val av transportsätt kan Ejendals vara med och bestämma till viss del och det är främst kostnader som avgör. Generellt kostar flygtransporter fyra till fem gånger mer än sjötransport, och järnvägstransport är dubbelt så dyrt som sjötransport. Detta har gjort att de har valt att använda sjötransporter eftersom det är billigast och att de väljer transporter ur ett kostnadsdrivet perspektiv. Från leverantörernas fabriker till närmsta hamn är de inte med och påverkar lika mycket. Vid dessa transporter är det vanligast att använda vägtransporter. Godset skickas sedan med sjötransporter från Asien till Sverige. Historiskt har järnvägen inte varit tillräckligt utvecklad och flygtransporter är för dyrt samt har högst koldioxidutsläpp. Valet av inrikestransporterna från Göteborg eller Gävle till Leksand är de med och påverkar i en högre grad. Tidigare har godset alltid skickats med vägtransporter men idag skickas alltmer med järnvägstransporter, främst på grund av miljöaspekten.
Idag är flygtransport Ejendals alternativa transportsätt. Anledningen till att de ibland använder sig av flygtransporter är när en produkt är slut i lager och de vill ha produkterna snabbt. Detta sker endast i enstaka fall när en snabb leverans är ett krav eftersom transportledtiden för flygtransporter är cirka två veckor jämfört med sjötransporten som är två månader.
4.3.1 Problem med transporter
Till deras strategi om att ha stora lager så har de börjat ändra åsikt då de har långa ledtider från leverantörer. Från det att en beställning görs tills den ankommer till Leksand är det en ledtid på sju månader. Av dessa sju månader består cirka fem månader till att producera produkterna och sedan tar sjötransporten från Asien till Sverige cirka två månader. Detta är en av de största riskerna de har just nu enligt dem själva och gör att det blir svårare att generera prognoser som är korrekta.
När godset väl är lastat på fartyget kan de inte alls vara flexibla och blir det förseningar så kan de inte göra något åt det. Detta leder till att de har stora säkerhetslager för att serviceförmågan till kund ska garanteras. Ur ett kapitalbindningsperspektiv och serviceperspektiv säger Ejendals att det skulle vara bra att minska på ledtiden och de funderar på om det är värt att betala mer i transportkostnader för att kunna ha mindre lager i Sverige.
Ejendals säger själva att det kan finnas problem med sjötransporter. Problemen är oftast kopplade till att priset och tillgängligheten kan variera, speciellt nu under pandemin. De betalar fyra till fem gånger mer för transporter idag än innan pandemin.
I Asien är det just nu brist på containrar och tillgängligheten på fartygen är mindre än tidigare. Detta har lett till att godset kan bli stående hos leverantörerna, i hamnar eller på fartyg som är försenade. Pandemin och stoppet i Suezkanalen har även lett till en hel del förseningar, både på grund av nedstängningar i länder samt att vissa länder har infört särskilda restriktioner på gods som ska importeras.
Fallföretagets inställning till BRI
Idag är järnvägstransporter inget som Ejendals använder sig av när de ska transportera gods från Asien till Europa. De har vid något tillfälle testat att skicka med tåg under pandemin och det fungerade bra. Framför allt var det transportledtiden som skiljde sig från sjötransporter då tåget bara tog två till tre veckor. Rutten för järnvägstransporten från Asien till Sverige gick via Ryssland med slutstation i Finland.
Från Finland transporterades sedan godset vidare med lastbil till lagret i Leksand. När de testade att transportera sitt gods med järnvägen tillkom en extra handpåläggning för det administrativa arbetet. Men detta beror endast på grund av att transportsättet är nytt för företaget. Om järnvägstransporter skulle bli vanligare att använda ser de inga extra problem för det administrativa arbetet jämfört med fartyg. Enkla och standardiserade arbetssätt skulle enkelt kunna utformas.
Järnvägstransporter är något de tidigare pratat om att de vill undersöka om det är ett transportsätt de kan använda mer regelbundet. Järnvägstransporter skulle kunna ses som ett mellanting mellan flygtransporter som är dyrt och sjötransporter som tar lång tid enligt Ejendals själva. En annan anledning till att se över möjligheterna med järnvägstransporter är också att de idag inte har något stabilt alternativ när oförutsedda händelser sker med sjötransporten.
Enligt Ejendals skulle en ökad flexibilitet kunna möjliggöra för att lagerstyra bättre, med att hålla nere kapitalbindningen och öka kundservicen genom att alltid ha produkter i lager. De funderar då på att det kanske vore värt att utnyttja järnvägen mer, på bekostnad av de ökade transportkostnaderna som tåg för med sig. Ur ett riskhanteringsperspektiv säger de att det skulle vara bra att använda ytterligare ett transportsätt. De menar dock att de förmodligen inte kommer att byta transportsätt helt men att det är bra att kunna använda flera för att sprida ut riskerna eller att vissa produkter skulle kunna transporteras med järnvägen.