Kapitel 2, 3 och 4 har avslutats med sammanfattande slutsatser där det redovisas vilken förståelse av normalt föräldraansvar som nås genom respektive teoretisk utgångspunkt. Dessa sammanfattande slutsatser visar komplexiteten i förståelsen av det normala föräldraansvaret. En fråga som uppstår är om det överhuvudtaget är möjligt att nå någon enhetlig förståelse av begreppet normalt föräldraansvar. Förståelsen av det normala föräldraansvaret synes, enligt mig, variera beroende på vilken teoribildning som används för att tolka begreppet, beroende på den (historiska) kontexten och beroende på vilken myndighet som tolkar begreppet. Förståelsen av normalt föräldraansvar formas således av den kontext och den tidsepok i vilken innebörden av begreppet tolkas.
Försäkringskassans ställningstaganden och avgöranden innebär ibland en annorlunda tolkning av lagtexten än den tolkning som har gjorts i HFD:s praxis. Fråga uppstår då vilken betydelse Försäkringskassans ställningstaganden respektive HFD:s avgörande bör få vid tolkning av det normala föräldraansvaret. Utifrån ett monocentriskt perspektiv på rättskällorna hade Försäkringskassans ställningstaganden inte tillmätts någon betydelse. Det som framgår av lagförarbeten och praxis från högsta instans är det som ska ligga till grund för förståelsen av normalt föräldraansvar, eftersom det utgör auktoritära rättskällor.
Det är även denna åsikt som Dalberg-Larsen ger uttryck för. Han menar att vi inte kan betrakta alla normer som rättsliga, se avsnitt 3.2.1. Försäkringskassans ställningstaganden ska då, enligt min uppfattning, inte behandlas som rättsliga och ska därmed inte betraktas som en del i den rättsliga förståelsen av normalt föräldraansvar. Min tolkning av Dalberg-Larsen är att Försäkringskassans ställningstagande kan beaktas i det enskilda fallet, om det är lämpligt, för att göra rättsvetenskapen mer praktiskt orienterad och därmed förstå vad det normala föräldraansvaret innebär i det enskilda fallet. Det är emellertid inte möjligt att använda Försäkringskassans ställningstagande för att på ett mer generellt plan förstå det normala föräldraansvaret och därmed, i enlighet med monocentrisk terminologi, fastställa gällande
rätt. I dessa fall ska utgångspunkten endast vara de lagförarbeten och den praxis som finns.
Om Svenssons teori de lege interpretata tillämpas torde det, enligt mig, vara möjligt att använda Försäkringskassans ställningstaganden även för att förstå det normala föräldra-ansvaret på ett mer generellt plan. Enligt en tolkning de lege interpretata betraktas alla uttalanden om rätten som tolkningar. Så länge forskaren öppet redovisar grunden för sin tolkning kan den kritiseras. Tolkningen blir därmed transparent. Det är möjligt att göra i princip vilken tolkning av gällande rätt som helst, vilket innebär att det inte finns någon given auktoritetsordning mellan dessa (rätts-)källor. Den praktiskt verksamma juristen, handläggaren hos Försäkringskassan eller någon annan rättstillämpare är emellertid bunden av den auktoritativa rättskällehierarkin i större utsträckning och kan därför inte göra vilken tolkning av gällande rätt som helst.
Jag menar att en tolkning de lege interpretata gör det möjligt för en rättsvetenskaps-forskare att tillmäta Försäkringskassans ställningstaganden större betydelse än den praxis som finns från högsta instans. Så länge rättsvetenskapsmannen/rättsvetenskapskvinnan är transparant och öppet redovisar sitt val av tolkningsmetod kan den kritiseras. Därmed ökar rättssäkerheten.
Det är således inte möjligt att fastställa någon enhetlig förståelse av normalt föräldra-ansvar. Förståelsen av begreppet kommer, enligt mig, alltid att vara beroende av den kontext vari det tolkas och tillämpas, samt av de värden som ligger till grund för förståelsen av begreppet. Gustafsson frågar sig om polyvalens leder till att alla värden är lika giltiga, se avsnitt 3.2.4. Jag menar att den rättsliga polyvalensen medför att varken den ena eller den andra värdegrunden ska ges företräde i en tolkningsprocess av rätten. Utifrån ett monocentriskt perspektiv blir detta problematiskt. Rätten är enligt ett sådant perspektiv enhetlig och ska tillämpas konsekvent. Rättsteoretiker med ett monocentriskt perspektiv talar vare sig om den rättsliga eller om den samhälleliga polyvalensen, och de skulle därför hävda att rätten vilar på en enda värdegrund. Om rätten vilar på en enda värdegrund, och alla rättstillämpande organ präglas av denna värdegrund, torde organens bedömningar alltid vara varandra lika.
Idén om att rätten vilar på en enda värdegrund menar jag har motbevisats i praxis-genomgången i avsnitt 2.3.4. Polyvalens är därför något som inte kan förnekas. Försäkrings-kassan och domstolarna har i vissa fall gjort olika bedömningar av det normala föräldra-ansvaret. Dessa olika bedömningar mellan rättstillämpande organ är, enligt mig, en naturlig och ofrånkomlig följd av den rättsliga polyvalensen. Polyvalens kan således bidra med en förståelse kring varför innebörden av normalt föräldraansvar ser olika ut mellan familjerätten och socialrätten, samt mellan olika rättstillämpande organ. Vilka värdegrunder som ligger till grund för tolkningen och förståelsen av det normala föräldraansvaret varierar beroende på i vilken kontext och av vilken myndighet tolkningen görs.
Sammanfattningsvis; pluralismen, polycentrin, polyvalensen och rättens historiska kontext innebär att någon enhetlig och konsekvent förståelse av det normala föräldraansvaret inte kan nås. Förståelsen kommer alltid att vara beroende av tolkningar och kontexter.
Om vi alltid redovisar vår tolkning av normalt föräldraansvar riskerar den kontextuella förståelsen av begreppet inte att hota rättsstatliga värden såsom rättssäkerhet och förutsebarhet. Enligt teorin om de lege interpretata är det nämligen inte nödvändigt att eftersträva en enhetlig förståelse av normalt föräldraansvar, eftersom rättssäkerhet kan uppnås genom transparens och öppenhet gentemot medborgarna.
6 Slutord
Denna uppsats har bidragit till en förståelse om komplexiteten i att fastställa gällande rätt, och därmed i att fastställa innebörden av normalt föräldraansvar enligt LSS och 51 kap. SFB. Uppsatsen bryter mot traditionella tankemönster inom det rättsvetenskapliga forskningsfältet. Genom att hävda att det inte är möjligt att fastställa någon enhetlig gällande rätt avseende normalt föräldraansvar riskerar hela den traditionella rättsvetenskapens studieobjekt att ryckas undan. Om vi inte längre har någon ”gällande rätt” att studera och utforska, vad är då syftet med rättsvetenskaplig forskning?
För att vår föreställning om ”gällande rätt” inte helt ska rasa samman menar jag att vi måste ändra vår uppfattning om vad ”gällande rätt” är. Vi kan inte längre tala om att fastställa ”den gällande rätten”, och vi kan inte heller tolka socialrätten i enlighet med monocentrisk teoribildning. Vi måste istället tala om en förståelse av rätten, vilken alltid är beroende av våra tolkningar och dess kontext, samt är föränderlig. Jag har därför genomgående i uppsatsen talat om en förståelse av normalt föräldraansvar, och inte om att fastställa innebörden av begreppet.
”Gällande rätt” kan inte längre förstås som något som kan fastställas objektivt en gång för alla. ”Gällande rätt” måste istället förstås som något som påverkas av olika faktorer i rätten och i samhället. Inom rättsvetenskapen måste således ett nytt ”gällande rätt” begrepp fungera som studieobjekt. En sådan förståelse öppnar, enligt mig, en ny världsbild inom rättsvetenskapen, vilken till en början kan verka skrämmande och svårfångad. När denna nya världsbild har fått möjlighet att visa sin fulla potential menar jag emellertid att den kan bidra till en gynnsam utveckling av det rättsvetenskapliga forskningsfältet.
Källförteckning
Offentligt tryck
Propositioner
Prop. 1981/82:168 om vårdnad och umgänge m. m.
Prop. 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade. Prop. 1995/96:146 Vissa frågor om personlig assistans.
Prop. 1999/00:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken.
Prop. 2008/09:200 Socialförsäkringsbalk.
Prop. 2009/10:176 Personlig assistans och andra insatser - åtgärder för ökad kvalitet och trygghet.
Offentliga utredningar
SOU 1974:39 Socialvården: mål och medel: principbetänkande. SOU 1982:46 Handlingsprogram i handikappfrågor: förslag.
SOU 1991:46 Handikapp Välfärd Rättvisa Betänkande av 2989 års Handikapputredning. SOU 1992:52 Ett samhälle för alla : slutbetänkande.
SOU 1995:126 Kostnader för den statliga assistansersättningen. SOU 2004:118 Beviljats men inte fått.
SOU 2008:77 Möjlighet att leva som andra. Ny lag om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning.
SOU 2018:88 Översyn av insatser enligt LSS och assistansersättningen.
Kommittédirektiv
Dir. 2016:40 Översyn av insatser enligt LSS och assistansersättningen.
Myndighetsmaterial
Försäkringskassan vägledning 2003:6 version 23, Assistansersättning.
Riksförsäkringsverket Anser 2004:2, Assistansersättning till barn, Domar från
Regeringsrätten och kammarrätterna juli 2000 – mars 2004, En rättsfallsöversikt.
Riksförsäkringsverket analyserar 2004:9, Barns rätt till personlig assistans &
Socialstyrelsen Ta ansvar för samverkan Helhetsperspektiv på samhällsstöd till barn och
unga med funktionshinder, artikelnummer 2005-131-40.
Försäkringskassan Anser 2012:2, Rättsfallsöversikt – personlig assistans. Socialstyrelsen, Stöd till barn och unga med funktionsnedsättning Handbok för
rättstillämpning vid handläggning och utförande av LSS-insatser, artikelnummer 2014-1-23.
Inspektionen för socialförsäkringen Rapport 2014:6, Vad är normalt? Föräldraansvaret i
assistansersättningen.
Försäkringskassan Rättslig uppföljning 2015:1, Rättsfallsöversikt – personlig assistans
(föräldraansvar).
Inspektionen för socialförsäkringen Rapport 2015:9, Assistansersättningen Brister i
lagstiftning och tillämpning.
Rättsfall RÅ 1997 ref. 23 I. RÅ 2009 ref. 57. RÅ 2010 ref. 17. HFD 2011 not. 81. HFD 2013 ref. 81. Litteratur Böcker
Asplund, Johan, Essä om Gemeinschaft och Gesellschaft, uppl. 1, Bokförlaget korpen, Göteborg, 1991.
Bengtsson, Hans & Gynnerstedt, Kerstin, Assistansreformen i politik och förvaltning, Centrum för handikapp- och rehabiliteringsforskning, Malmö, 2003.
Blume, Peter & Petersen, Hanne, Retlig polycentri, Akademiskt förlag Retsvidenskabeligt Institut B, Köpenhamn, 1993.
Cornell Jonsson, Anna, Komparativ Konstitutionell rätt, uppl. 2:3, Iustus Förlag AB, Uppsala, 2015.
Dalberg-Larsen, Jørgen, Rettens enhed – en illusion? Om retlig pluralisme i teorien og i
praksis, uppl. 1, Akademisk Forlag, Köpenhamn, 1994.
Erhag, Thomas, Leviner, Pernilla & Lind, Anna-Sara (red.), Socialrätt under omvandling- om
Ewerlöf, Göran, Sverne, Tor & Singer, Anna, Barnets bästa Om föräldrars och samhällets
ansvar, uppl. 5, Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2008.
Fridström Montoya, Therése, Att leva som andra genom ställföreträdare – en rättslig och
faktisk paradox, Jure, Diss. Iustus förlag, Uppsala, 2015.
Fridström Montoya, Therése, Ole dole, Doff – vilken tid ska bort? Om föräldraansvaret vid bedömningar av rätt till personlig assistans med funktionsnedsättningar, i Brattström,
Margareta & Jänterä-Jareborg, Marit (red.), Vänbok till Anna Singer, För barns bästa, Iustus förlag, Uppsala, 2017.
Grunewald, Karl & Leczinsky, Carl, Handikapplagen LSS och annan närliggande
lagstiftning, uppl. 5, Norsteds Juridik AB, Stockholm, 2005.
Gustafsson, Håkan, Rättens polyvalens En rättsvetenskaplig studie av sociala rättigheter och
rättssäkerhet, Jure, Diss. Lunds universitet 2002.
Korling, Fredric & Zamboni, Mauro, Juridisk metodlära, uppl. 1:6, Studentlitteratur, Lund, 2017.
Pedersen, Ove K. Konkurrencestaten, uppl. 3, Hans Reitzels forlag, Köpenhamn, 2011. Rothstein, Bo & Blomqvist, Paula, Välfärdsstatens nya ansikte, uppl. 1, Agora, Stockholm, 2008.
Saldeen, Åke, Barn- och föräldrarätt, uppl. 7, Iustus förlag, Uppsala, 2013. Stenberg, Henrik, Gemenskapens psykologi, uppl. 1, Liber AB, Malmö, 2011.
Vahlne Westerhäll, Lotta, Den starka statens fall? En rättsvetenskaplig studie av svensk
social trygghet 1950–2000, uppl. 1:1, Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2002.
Wiklander, Per-Ola, Kommunal redovisning En rättsvetenskaplig studie, Jure, Diss. Karlstads universitet 2016.
Zahle, Henrik, Polycentri i retskildelæren, i Bratholm, Anders, Opsahl, Torkel & Aarbakke, Magnus (red.), Samfunn, rett, rettferdighet: Festskrift til Torstein Eckhoffs 70-årsdag, TANO, Oslo, 1986.
Artiklar
Gustafsson, Håkan, Taking social rights seriously (II): Den handikappade lagen, Retfærd - Årgang 30 2007 nr. 1/116, s. 38-68.
Kairinen, Martti, Socialrätten och rättssystemet, Retfærd nr. 47 1989/4, s. 65-75.
Modéer, Kjell Åke, Det historiska argumentet i senmodern rättslig diskurs, SvJT 2009 s. 340-352.
Olsson, Lena, Rättsvetenskapliga perspektiv, SvJT 2004, s. 105-145.
Peczenik, Aleksander, Om den förvaltningsrättsliga forskningen och rättsdogmatiken, FT 1990, s. 41-52.
Sandgren, Claes, Är rättsdogmatiken dogmatisk?, TfR 04-05/2005, volym 118, s. 648-656. Stendahl, Sara, Arbetsförmedlingen och hoppet om byråkratisk rättvisa, Nordisk socialrättslig tidsskift Nr. 1-2 2010, s. 49-83.
Svensson, Eva-Maria, De lege interpretata – om behovet av metodologisk reflektion, Juridisk publikation, 2014, s. 211-226.
Vahlne Westerhäll, Lotta, Rättsliga förändringar av social trygghet i Sverige under
1950-2000 i ett subsidiaritets- och solidaritetsperspektiv, TfR, 01-02/2005, volym 118, s. 95-121.
Vahlne Westerhäll, Lotta, Rättskällefrågor i socialförsäkringen, TfR 1989, s. 295-303.
Övrigt
Internetkällor
Försäkringskassan, Om Försäkringskassan, Vårt uppdrag, Socialförsäkringens historia, https://www.forsakringskassan.se/!ut/p/z0/fcoxDsIwDADAtzB4ThAbW4X4ACxVl8iUNLX
S2pHthu_DCxhPujCFMUyMnQo6CeP28_iZ92tDX-F8GSDehD2zP-_pka0JG_UMUfalQuyono7W3ooFoslMuC2ihlWJS2ZLK5mLEkLU46VU078UWh1OXwcH enc!/, (hämtad 2019-05-21).
Paju, Jaan, Lagkommentar till 51 kap. Socialförsäkringsbalk (2010:110), Karnov Internet.
Studentuppsatser
Kalasniemi Walman, Sara, Föräldraansvar inom personlig assistans Hur bedöms det av
domstol, 2015.
Grek, Gustav, Personlig assistans för barn - en undersökning av föräldraansvaret kontra
samhällets ansvar. En rättssäkerhetsstudie., 2007.
Amnell, Martin, ”Föräldraansvaret […] kan dock i vissa fall behöva kompletteras med
insatsen personlig assistans” Om barns rätt till personlig assistans, föräldrars ansvar och rättssäkerhet, 2016.