Det svar som gavs i enkäten visar att alla hemtjänstorganisationer arbetar olika när det kommer till brandskydd. En del respondenter nämner att de jobbar med brandskydd inom organisationen men inte ute hos brukarna. Detta tyder på att det inte finns någon tydlig bild på vad hemtjänsten ska och inte ska göra när det kommer till brandskyddsfrågor. Det beror troligtvis på att det är kommunerna själva som har det yttersta ansvaret för hemtjänsterna och deras verksamhet. För att alla hemtjänster ska bli liknande i sitt tänk kring brandskydd måste ett riktigt krav komma från riksdag där åtgärder specificeras.
5.3.1 Inledande del
Majoriteten av respondenterna som deltog i enkäten arbetar inom kommunal hemtjänst.
Majoriteten av respondenterna arbetar själva inte ute hos brukarna. Vilket kan tänkas bero på organisationernas uppbyggnad och de olika tjänster som organisationen tillsätter.
46 Respondenterna arbetar inom olika stora kommuner och inom alla Sveriges län. Stockholms län är det län med flest respondenter, detta beror på att Stockholm hade flest antal
hemtjänster.
5.3.2 Översiktsdel
Enkäten visar att procentmässigt så anser respondenterna som arbetar ute hos brukare att brandskyddet prioriteras högre än de respondenter som inte arbetar ute hos brukare. Detta kan tänkas bero på att de enhetschefer som arbetar ute hos brukare själva ser vad för skillnad de kan göra. Fritextsvaren visar dock att det finns respondenter som arbetar ute hos brukare och respondenter som inte arbetar ute hos brukare som arbetar inom organisationer där
brandskyddet inte prioriteras. Frågan kan dock ha tolkats olika, en del kan ha tolkat brandskyddsarbetet inom organisationen och inte brandskyddsarbetet ute hos brukarna.
Majoriteten i de två grupperna är överens om att det inte är hemtjänstens ansvar att se över brukarnas brandskydd. Dock finns det ett antal inom de två grupperna som anser att det är hemtjänstens ansvar och några respondenter vet inte vems ansvaret är. Flertalet av
respondenterna inom båda grupperna hävdar att det är fastighetsägarens eller hyresgästens ansvar att se över brandskyddet, vilket även styrks av teorin. Dock så finns det respondenter som arbetar hos brukare som svarar att de hjälper till att byta brandvarnare eller hittar någon som kan byta brandvarnare åt brukaren. Det är brukarens eller hyresvärdens ansvar att
brandskyddet är rimligt. Som tidigare nämnt så är det dock svårt för brukaren själv att se över sitt eget brandskydd ifall brukaren är dement eller är sängliggande. Det kan därför anses bra att vissa hemtjänster själva tar ansvar för det. Det ska nämnas att inom vissa kommuner som exempelvis Malmö kommun så utför räddningstjänsten hembesök och kollar till
befolkningens brandskydd via hembesök. Räddningstjänsten utför inte endast hembesök hos äldre men de utför anpassade hembesök hos individer med individanpassat brandskydd.
Enkäten visar att de respondenter som inte arbetar ute hos brukare svara högre på skalan på påståendet ”brandskydd inkluderas i organisationens kvalitetssystem”. Detta kan tros bero på att organisationer där respondenterna inte arbetar ute hos brukarna är större organisationer. En spekulation är att de organisationer där respondenter arbetar ute hos brukare är mindre
organisationer där en helt administrativ post inte införts än. Det kan därför vara så att dessa organisationer inte inkluderat brandskydd i organisationens kvalitetssystem än, vilket en respondent nämner i fritextsvaret. Detta påstående kan även de ha tolkats som att brandskydd inkluderas för organisationen och ej för brukarna.
Som tidigare nämnt i teoriavsnittet så gav MSB ut en exempelchecklista för hemtjänster att använda där brandskydd var inkluderat. En del respondenter som inte arbetar ute hos brukaren svarar att deras hemtjänst inte alltid använder sig av en checklista. Detta med motiveringen att brandskydd inte är hemtjänstens ansvar, en del respondenter i den gruppen nämner dock att de använder MSB:s checklista eller någon checklista som är speciell för deras kommun eller organisation. De hemtjänster där respondenterna arbetar ute hos brukare använder enligt resultatet en checklista i större utsträckning. Dock finns det även nio respondenter i den gruppen som svarar att de inte använder någon checklista. Fritextsvaren från respondenterna som arbetar ute hos brukarna liknar fritextsvaren från respondenterna i andra gruppen alla använder inte en checklista. Dock så använder en del MSB:s checklista alternativt en specifik checklista för den kommunen/organisationen användes. Att vissa hemtjänster använder en checklista för riksinventering med avseende på brandsäkerhet medan andra inte gör det kan tänkas bero på många faktorer. En faktor kan vara att en brandrelaterad olycka har hänt och detta har öppnat ögonen för organisationen för vad som kan hända. En faktor till att det inte görs kan vara att hemtjänsten inte anser att det är deras ansvar, vilket några respondenter även nämner. En anledning till att respondenterna som arbetar ute hos brukare procentuellt har
47 högre svar än den andra gruppen, kan vara att de som är ute hos brukarna ser vilka risker som finns och har därför influerat organisationen till att implementera en checklista där
brandsäkerhet inkluderas.
På påståendet ”brandskydd hos brukare utvärderas om ett brandtillbud skett” så skiljer sig svaren för respondenter som inte arbetar ute hos brukare. Svaren är även spridda bland de respondenter som arbetar ute hos brukare. Detta beror på att respondenterna inte har upplevt att ett brandtillbud skett, vilket de även nämner i fritextsvaren. Fritextsvaren från de två grupperna visar även att de skulle följa sina rutiner ifall något sådant skett. Det som är intressant är att vissa respondenter svarar att de inte hade utvärderat brandskyddet hos brukaren trots att ett brandtillbud skett.
5.3.3 Brukare i fokus
Enkäten visar att svaren på påståendet ”vi informerar brukaren om vikten av ett fungerande brandskydd i hemmet”, se figur 29 och 30, skiljer sig mycket för de respondenter som inte arbetar ute hos brukare. Där alternativ 0 har fått flest svar, alltså att det inte alls görs. Bland de respondenter som arbetar ute hos brukare svarade de flesta en femma, alltså att det görs i stor utsträckning. Anledningen till att de skiljer sig åt mellan de två grupperna kan bero på de som tidigare nämnts att de respondenter som arbetar ute hos brukare ser riskerna i första hand och kan därmed påpeka det för brukarna.
På påståendet ”vår organisation kan påverka brandskyddet hos brukare”, se figur 31 och 32, svarar både respondenter som arbetar ute och de som inte arbetar ute hos brukare liknande.
Det alternativ som har fått flest svar är alternativ 0, alltså att de inte alls görs. Detta kan tänkas bero på att brandskyddet i hemmet inte anses vara hemtjänstens ansvar, de hemtjänster som vill påverka brandskyddet får inte göra något utan brukarens tillåtelse. De respondenter som inte arbetar ute hos brukare som svarat på fritextfrågan nämner bland annat att det inte är deras arbetsuppgift, medan andra svarar att om de upptäcker brännmärken på golv och väggar så kontaktas fastighetsägaren och anhöriga. En respondent som arbetar ute hos brukare som svarat på fritextfrågan nämner att de har bra kontakt med räddningstjänsten som kan bidra med en brandvarnare, dock kan anhörig eller fastighetsägare behöva installera den. Att inte hemtjänsten själva inte installerar brandvarnaren tyder på att de inte anser att det är deras ansvar.
Bland de respondenter som inte arbetar ute hos brukare har majoriteten svarat en trea eller högre på påståendet ”Potentiella risker hos brukare uppmärksammas och diskuteras med brukare”, se figur 33, där alternativ 5 är det alternativ med flest röster. En respondent som svarat på fritextsvaret nämner att de kan hjälpa till med inköp av brandvarnare eller brandfilt, medan en annan nämner att det inte finns några riktlinjer att arbeta förebyggande och att de därför inte görs. Majoriteten av respondenterna som arbetar ute hos brukare, se figur 34, har svarat en femma, alltså att det görs i stor utsträckning. På fritextfrågan nämner de att de för en konversation med brukaren kring exempelvis rökning inomhus, en respondent nämner att brukaren inte alltid tar det så bra men påpekar då om att det även handlar om hemtjänstens arbetsmiljö. Det finns ingenting som hindrar hemtjänsten att informera brukaren om
eventuella risker i hemmet eller riskbeteende. Det kan tänkas att detta borde utföras i en större omfattning för att möjligtvis kunna minska antalet bränder hos äldre. Detta är dock beroende på hur brukaren reagerar på informationen, det kan vara känsligt att få tillsäger eller
rekommendationer om sitt beteende eller sitt hem. Risker kring hemtjänstens arbetsmiljö bör dock även tas i hänsyn och påpekas för brukaren.
Majoriteten av respondenterna bland de som inte jobbar ute hos brukare och de som jobbar ute hos brukare har svarat att individuella insatser utförs hos brukare i stor utsträckning då
48 risker upptäcks. Se figur 35 och 36. Detta är positivt och processen förklaras i teoriavsnittet.
Som tidigare nämnt i avsnitt 3.1.2 så har antalet beviljade bostadsanpassningar minskat mellan åren 2015 och 2019. Att antalet beviljade bostadsanpassningar kan tänkas vara oroväckande då antalet äldre personer förväntas att öka i Sverige. Dock så är det viktigt att komma ihåg att personen själv måste vilja ha en bostadsanpassning för att en sådan ska ske.
Antingen så minskade antalet äldre från 2015 till 2019, eller så kände inte de äldre att de var i behov av en bostadsanpassning. Viktigt att påpeka är också att bostadsanpassningar inte endast utgör brandskydd utan även exempelvis tillgänglighet genom att plocka bort trösklar.
Det utför inte alls regelbundna kontroller av brukares brandskydd svarar majoriteten av respondenterna som inte arbetar ute hos brukare, se figur 37. Svaren från de respondenter som arbetar ute hos brukare liknar svaren från den andra gruppen, med en skillnad att de
respondenter som arbetar hos brukare har en högre svarsprocent som svarat en femma, se figur 38. Svaren på fritextsvaren ifrån de två grupperna liknar varandra, några respondenter nämner att det utförs kontroller 1–2 gånger per år medan andra nämner att det inte är hemtjänstens ansvar.
5.4 Geografisk jämförelse
Nedan analyseras och diskuteras det resultat som presenterades i kapitel 4.3.
5.4.1 Synen på brandskydd
Den geografiska jämförelsen som gjordes i resultatet visar på hur respondenter i varje enskilt län svarat. Östergötlands län, Uppsalas län, Stockholms län och Halland har alla ett
medianvärde på 4 på påståendet ”brandskydd är en prioriterad fråga inom organisationen”, se figur 45. Att Uppsala har ett högt medianvärde kan bero på att de legat i framkant med exempelvis användandet av checklista. Det som utmärker sig är att respondenter ifrån Stockholm även har svarat 0 på påståendet. De län som har det lägsta medianvärdet är Blekinge, Jämtland och Kalmar med ett medianvärde 2,0. Hur prioriterat brandskyddet är inom organisationen kan bero på kommunens syn på brandskyddet men även organisationens lednings syn på det.
Uppsala är det län som har den högsta medianen med en femma på påståendet ”brandskydd inkluderas i organisationens kvalitetssystem”, se figur 46. Att Uppsala har ett sådant pass hög medianvärde kan bero på att kommunerna inom Uppsala län har ett krav på att brandskydd ska inkluderas i organisationerna. Om det finns något krav på att brandskydd ska inkluderas i organisationens kvalitetssystem är så är dock oklart.
Fem olika län har ett medianvärde på 0 på påståendet om en checklista används för riksinventering med avseende på brand, se figur 47. Varför inte en checklista inte är lika förekommande i dessa län kan endast är oklart. Det kan bero på hemtjänsterna inte anser att det är deras ansvarsområde, det kan även vara så att det inte tänkts på inom organisationerna som arbetar inom de kommunerna.
5.4.2 Åtgärder kring brandskydd
Endast ett län har ett medianvärde över 2,5 på påståendet ”organisationen påverkar
brandskydd hos brukaren”, det länet är Gotlands län med ett medianvärde på 4. Se figur 48.
Att respondenterna generellt anser att de inte kan påverka brandskyddet hos brukaren beror kan bero på att de måste ha brukarens tillstånd för att exempelvis göra en bostadsanpassning.
12 av Sveriges 21 län har medianvärdet 5 på påståendet ”individuella insatser görs då risker upptäcks hos brukare”, se figur 49. Vilket är bra. Det som är märkligt är att på påståendet ovan så är medianvärdet lägre än på denna. Hemtjänsterna verkar inte anse att de påverkar
49 brandskyddet hos brukaren om de gör en individuell insats, exempelvis installation av
spisvakt.