Ulla-Karin Hellsten
Inledning
På sjuttiotalet utbildade jag mig i bild och form på Konstfack och har sedan dryga trettio år tillbaka varit småföretagare i textilbranschen. Det har varit händelserika, roliga år men också strävsamma. Förutom min man, Börje Norberg, och jag har vi en anställd i företaget.
En av mina uppgifter har varit att hitta nya vägar för att tillvarata det svenska textila kulturarvet, att med ny design föra de svenska hantverks- mässiga textiltraditionerna vidare.
Sedan lång tid har vi samarbetat med olika kunder i Japan och också producerat fyra utställningar på svenska ambassadens galleri i Tokyo. Idag exporterar vi mer än hälften av vår produktion dit, en förutsättning för företagets överlevnad.
En annan del i mitt arbete är att hantera frågan om hur vi ska kunna bevara vårt spinneri som i sig är ett kulturarv, för framtiden. Vår senaste satsning är att ge textila kurser och workshops i ett nyanskaffat kulturhus den så kallade Slöjdvillan i Stora Åby.
I projektet ville jag tillsammans med andra textilutövare hitta gemen- samma vägar i att utveckla besöksnäringen och se turismen som en ny möj- lighet. Vi är på väg, en stark förening, ”Östgötatextil” har bildats, en folder för marknadsföring har tagits fram, en hemsida och två utställningar har producerats och en ny är planerad till 2013. Ytterligare effekter är samarbe- ten mellan de olika föreningsföretagen och att äldre företagares kunskaper förs vidare till de yngre.
I mina dagboksanteckningar som följer har jag dokumenterat processen i projektet samt skrivit ner mina reflektioner och avslutat med en epilog.
Inledningsfasen
Jag fick en inbjudan från Östsvenska EU-kontoret i Bryssel om att söka ett EU-projekt om europeisk turism, ”Networks for the competitiveness and sustainability of European tourism”. Det övergripande målet var att bidra till en förbättring av hållbarheten och konkurrenskraften inom europeisk
2 april 2009
turism. Syftet var att skapa en miljö som är gynnsam för mikro- och små- företag genom att
– skapa nya/stödja befintliga nätverk
– främja ett aktivt deltagande från universitet och forskningsinstitut i dessa nätverk
– identifiera metoder och verktyg som hjälper mikro- och småföretag att vara hållbara och konkurrenskraftiga.
Ansökan skulle vara inkommen senast den 30 juni 2009.
Tillsammans med min man Börje Norberg driver jag ett familjeföretag som arbetar med ett utrotningshotat industrihantverk, spinneri, och vi är i dag ensamma i Sverige om att ha hela produktionskedjan från ull till färdig filt. Många gånger har jag funderat på hur dagens kunskaper inom den textila branschen egentligen ser ut och hur den kan förvaltas in i framtiden? Vilka är intresserade av hur man egentligen tillverkar en tröja eller en filt? Bryr sig någon?
Alla besökare/turister som kommer till oss på spinneriet vill se tillverk- ningen och de blir fascinerade när Börje spinner på vår selfaktor, industria- lismens Spinning Jenny, och när de ser hur kugghjulen snurrar i kardverket. Under årens lopp har jag sett deras intresse och funderat på hur man kan bevara ett sådant industrihantverk? Varifrån kan man få stöd till detta? Sta- ten? Länet? Kommunen? Forskarvärlden? Hemslöjdsrörelsen?
I inbjudan från EU såg jag en möjlighet att tillsammans med univer- sitetet hitta verktyg för att utveckla en bra strategi för att bli konkurrens- kraftig inom turism. Att kanske hitta nya vägar där spinneriet kan ta emot fler efterfrågade studiebesök. Min kontakt vid Linköpings universitet är professor Kajsa Ellegård. Hon delar mitt textila intresse och har besökt vår verksamhet både på studiebesök tillsammans med sina doktorander och också som en hängiven stickerska. Kunde det bli ett projekt?
*
Jag skickade min idé till Kajsa Ellegård om att kombinera en turist- och studieresa för japanska ungdomar. Min tanke var att de senare skulle lockas till att söka en studieplats på universitetet i Linköping. Jag bifogade EU-in- bjudan och en fråga om det kan vara något intressant? Redan dagen därpå fick jag ett positivt svar från Kajsa där hon meddelade mig att hon kontak- tat Johanna Nählinder, en tidigare doktorand på tema Teknik och social förändring, som både är textilintresserad och kunnig och dessutom un- dervisar på turismprogrammet på ekonomiinstitutionen. Hon var föräldra- ledig, men kunde tänka sig att delta i en ansökan. Likaså kontaktade Kajsa Maria Silfverhielm, universitetslektor i formgivning på IKK, Institutionen för kultur och kommunikation, som också var intresserad att delta.
*
Johanna Nählinder, Kajsa Ellegård, Maria Silfverhielm och jag träffades för första gången och vi alla såg möjligheter till ett samarbete. Vid påföljande möte den 27 maj gjordes bedömningen att det var orealistiskt att skriva en hel EU-ansökan med deadline i slutet av juni. Däremot hade Kajsa haft ett
5 april 2009 13 maj 2009
samtal med Björn Eklund, föreståndare för Centrum för kommunstrate- giska studier, CKS, vid Linköpings universitet, och han hade informerat om en utlysning från dem i juni, där vi skulle kunna söka medel som var mer lokalt bundna och som skulle gynna kommunerna i Östergötland, och så blev det.
*
Vi diskuterade hur vi skulle åstadkomma en bra ansökan till CKS som skulle vara inlämnad före den 7 september. Kajsa frågade också docent Elin Wihlborg om hon ville vara med i projektgruppen, vilket hon senare tackade ja till.
*
Vi träffades igen och projektnamnet KulTurism föreslogs. Vidare delade vi upp arbetet att ringa till olika kommunrepresentanter då vi behövde deras medgivande för ett deltagande i projektet.
Själv kontaktade jag Magnus Pettersson, VD på NuLink och blev re- kommenderad att kontakta näringsutvecklare Michael Nydén i Linköping. I Norrköping ställde sig näringslivsdirektör Ann Revland positiv till projek- tet och föreslog landsbygdsutvecklare Ingela Granqvist som kommunens representant.
Kommunchef Margareta Cedergren i Vadstena rekommenderade Lena Axelsson, bibliotek- och kulturansvarig. Jag kontaktade också näringslivs- ansvarige Peter Kenell i Ödeshög som även har kultur- och turismfrågor i sin tjänst. Han ställde sig positiv till att vara med.
*
Johanna Nählinder skrev på en ansökan och skickade ut ett utkast för syn- punkter och komplettering. Projektnamnet fick ett tillägg och blev slutli- gen, genom Kajsas förslagKulTexTurism, kultur-textil-turism – ett nätverk för lokal utveckling.
*
Johanna Nählinder skickade en ansökan till CKS.
*
Johanna Nählinder besökte CKS och projektet beviljades ekonomiska medel (till en fjärdedel av vad vi ansökt om).
*
Vid projektgruppsmötet meddelade Kajsa till allas glädje att hon kunnat ta av sina professorspengar från tema Teknik och social förändring, till att delfinansiera projektet. Nu var vi på gång med en budget som halverats, men ändå med ett visst handlingsutrymme.
Min uppgift i projektet skulle bli att kartlägga ett potentiellt nätverk, inventera gamla tekniker, levandegöra forskning och se till att inte tappa bort det vi ville värna om. Dessutom skulle jag fungera som en brygga mel- lan nätverkets parter och ansvara för strukturen i nätverket.
När vi fick beskedet att projektet kunde bli verklighet blev jag först en aning nervös. Hur skulle jag klara ut det? Jag är ingen forskare. Men jag var entusiastisk. 7 september 17 juni 2009 25 augusti 2009 2 september 2009 1 december 2009 18 december 2009
Målet i projektet handlade också om att få fler textilt intresserade turis- ter till Östergötland.
Från att jag tidigare har misslyckats med turismsatsningar – var min vision nu att tillsammans med andra textila kollegor i regionen kunna bli starkare. Jag ville att vi med hjälp av forskningen skulle kunna lära att hitta former som gynnade besöksnäringen framledes i hela Östergötland.
Dessutom var det en utmaning och en stor glädje att jag som formgi- vare, småföretagare och entreprenör var sedd och tagen på allvar med mina kunskaper. Jag välkomnades in i universitetets värld som en jämlike, både som person i projektgruppen och genom ett anställningsförfarande. Det gav mig kraft och inspiration att arbeta för att förena olika kompetenser i utvecklingen av textila verksamheter med besöksnäringen.