Ovan diskuterade vi att man som textil utövare måste förhålla sig till sin konstnärlighet och till sitt företagande eftersom man berörs av båda sfärer- na. I samtal med kommunföreträdare och efter analys av texter, framförallt av proposition 2009/10:3 och NUTEK (2008) framkommer att det finns olika föreställningar om textila utövare som entreprenörer. I tabell 6 pre- senteras de som tre arketyper: Typ I ser företagande inom branschen som en möjlighet, typ II ser företagande som en förutsättning och Typ III ser den textila utövaren som kulturbärare. De tre olika arketyperna är tre olika sätt att se på textila utövare och arketyperna sätter deras affärsmässighet i mycket olika ljus.
Typ I-textila utövaren ser att det finns möjligheter att tjäna pengar ge- nom att ge sig in i branschen. Det kan exempelvis utgå från ett problem som en viss målgrupp har och att man ser en textil lösning som målgrup- pen är beredd att betala för. Ett exempel skulle kunna vara att göra textila ljudabsorbenter för att sälja till bullriga miljöer. Typ I-textila utövaren anser att det är centralt att företaget går runt eller går med vinst och avvecklar annars verksamheten. Typ I-textila utövaren kan behöva kompromissa med kvalitén och konstnärligheten för att kunna erbjuda en produkt som efter- frågas och kunna erbjuda den till ett pris som gör produkten effektiv.
Den första typen (typ I: textilföretagare som möjlighet) är den idealbild som ligger närmast den bild av entreprenörskap och företagande som dis- kuteras inom entreprenörskapsretoriken. I entreprenörskapsretoriken blir ofta entreprenörskap detsamma som att starta företag. Läromedel och in- formationsmaterial som omfattar denna syn på entreprenörskap har ofta en mycket instrumentell syn på mål (=starta nya verksamheter) och syfte (=att
verksamheten är lönsam eller åtminstone bär sig). Enligt detta synsätt blir företagande där verksamheten inte bär sig, eller som förutsätter att utöva- ren är kombinatoriker, ologisk.
Typ II-textila utövaren vill mycket gärna arbeta med sitt konsthantverk. Ibland ser han eller hon sig som konstnär, ibland ligger identiteten på andra arenor och utövandet är en hobby där man inte har behov av att positionera sig mot andra utövare. Ett exempel på det senare skulle kunna vara små- barnsmammor som gör barnkläder som de marknadsför på sin blogg och säljer via internet. Han eller hon är oftast kombinatoriker, det vill säga har ett arbete som helt eller delvis försörjer honom eller henne eller rentav fi- nansierar utövandet. Typ II-textila utövaren dubbelarbetar, och det betyder att textilutövningen riskerar att komma i andra hand. Prissättningen kan också påverkas av att man har annan sysselsättning – det är inte alltid priset för produkten är satt i paritet med de kostnader man haft. Även om man ofta driver ett företag ser man sig inte som företagare.
Typ II-textila utövaren är svår att förstå utifrån entreprenörskapsretori- ken: däremot pekar entreprenörskapsforskningen på andra drivkrafter än pengar som viktiga. Ur ett branschperspektiv är typ II-textila utövaren ett problem. Han eller hon sätter konstnärliga värden före affärsmässiga vär- den, vilket kan leda till att tankemodellen ”konstnärligt” förstärks. Hob- byutövaren tenderar att dumpa priserna eftersom de inte prissätter produk- terna på ett affärsmässigt sätt.
Även om man driver sin verksamhet som ett företag innebär det inte att man hamnar i första gruppen. Företaget hamnar här som en organisations- form. Detta gör att trots att en entreprenör har en firma kan hon eller han med emfas säga att hon/han inte är företagare.
Typ III-textila utövaren ser mindre till produkten och mer till den tex- tila processen. Individen blir enligt det här synsättet främst en bärare av vårt gemensamma kulturarv där individens roll blir att producera för att kulturarvet inte ska dö. Företagarrollen är inte viktig för den här gruppen, utan den rollen är oväsentlig och osynliggjord. Detta påverkar också pris- sättningen.
Arketypen typ III-textila utövaren är inte realistisk utan tar utövaren för given. Någon måste ta på sig rollen att föra kulturarvet vidare, men hur kulturarvsbäraren ska finansiera sin kulturbärargärning är inte i fokus.
Tabell 6. Tre olika idealbilder av textilföretagaren TYP I Textilföretagare som möjlighet TYP II Textilföretagare som förutsättning TYP III Textilföretagaren som kulturarvsbärare Individens roll Jag som konsthantverkare/ arbetslös kan nyttja min kunskap till att skapa produkter (varor/tjänster) som jag kan sälja.
Jag har en utbildning/ brinnande intresse för konsthantverk. Det är viktigt för mig att få ägna mig åt det här, och jag försöker hitta en form för det.
Det är viktigt att föra kulturarvet viktigt.
Företagarroll Det är centralt att
mitt företag går runt, annars gör jag något annat.
Jag måste försörja mig på något sätt, men jag kan tänka mig att städa om jag bara får tid för min konst.
Oväsentlig. Osynliggjord
Konsekvens Kompromiss pris- effektivitet, efterfrågan > kvalité, konstnärlighet
Prissättning Rimlig Mindre väsentlig Inte väsentlig
Kommentar Det är den här bilden man stirrar sig blind på som näringslivs- policymaker. Det är här man vill att det ska funka. Men finns förutsättningarna(för hur många? Vilken typ?) för det här?
Det här skapar ingen vettig marknad, men ett antal kvasi-företag.
Det blir en skyldighet att bevara kulturarvet, men den skyldigheten är inte kopplad till förståelse för individens situation.
De tre idealtyperna visar på olika förväntningar på de textila utövarna sna- rare än att beskriva verkliga företagare. Den första idealtypen beskrivs fram- förallt på näringslivspolitiskt håll. Den andra idealtypen återfinns bland de textila utövarna själva. Den tredje idealtypen återfinns från kulturpolitiskt håll. Det finns en stor diskrepans mellan de tre idealbilderna, och det är företagaren som måste bära konsekvensen av inkongruensen. Vi kommer att återvända till detta.
Den bild av hemslöjden som framtidsnäring som NUTEK (2008) ger, utgår från att det går att göra typ II-textila utövare till typ I-textila ut- övare och bortser helt från typ III-textila utövare. Det finns, vilket framgår nedan, ett flertal problem med denna lösning.