Master Class har vuxit fram som en praktisk tillämpning i instrumentell kunskap och kompetensutveckling för verksamma inom estetiska uttrycks- former. Med avsikt att förankra den praktiska tillämpningen teoretiskt av Master Class seminariet i nätverket för textila hantverksföretagare har jag valt att lyfta fyra olika teorier med olika aspekter.
I sin artikel ”Kritiska venner: bruk av interkollegial kritik innen uni- versiteten” beskriver Gunnar Handal (1999), professor i pedagogik verk- sam vid Pedagogisk forskningsinstitutt vid Universitetet i Oslo, förhållande mellan profession och professionalitet inom universitetslärargruppen. Hans teori bygger på litteratur som berör utveckling av utbildningsinstitutioner där begreppet kritisk venn är hämtat. (Handal 1999, Tiller 1990, Simons 1987)
Teorin kan överföras till andra yrkesgrupper. Om en utövare i ett yrke vill betrakta sig som yrkesprofessionell måste hon eller han förhålla sig till de normer som själva yrkesutövningen är byggd på. Normerna har utveck- lats av branschen på en kollegial grund som ram för en kår. Det behövs ett gemensamt utvecklat språkbruk med begrepp vars innehåll är känt och delas av yrkeskåren. Här spelar samtalet stor roll eftersom det bidrar till att fördjupa kårens kunskap och är också meningsfullt för individuell utveck- ling av yrkesverksamma. (Handal, 1999)
En kritisk väns utsaga karaktäriseras enligt Handal (1999) av att be- trakta handlingar och skeenden utifrån och föreslå nya former för agerande och väcka insikter om icke önskvärda handlingar. Det innebär ett ansvar för deltagarna att reflektera och analysera, bedöma och dela med sig av synpunkter på ett sätt som ger mottagaren möjlighet att växa och utvecklas i sin profession. (a.a.)
Enligt Handal (1999) förhåller sig förutsättningen för att utöva och kommunicera kritisk vänskap mellan två aktörer på ett antal faktorer.
Tilltro till den kritiske vännens fackkunskaper Förväntningar om personlig integritet
Grundläggande trygghet i att den kritiske vännen vill dig väl (Handal, 1999, s. 5)
För att dialogen mellan aktörerna skall bli meningsfull måste det finnas kännedom om varandras fackkunskaper och övertygelse om en ömsesidig välvilja. Mötet mellan aktörerna vilar på en jämnställd grund och atmosfär.
Vid de konstnärliga högskolorna har sedan lång tid utvecklats en spe- ciell pedagogik som baseras på hur studenten uppmuntras till individuell konstnärliga utveckling. Teori och instrumentell kunskap förmedlas gene- rellt men den konstnärligt utbildade högskolestudenten måste i tillämp- ning och genom sitt uttryck profilera sig individuellt. Studenten arbetar i den ateljé som högskolan upplåtit åt studenten och handleds enskilt i in- dividuella återkommande samtal med någon av institutionens professorer efter studentens eget val.
Studierna skiljer sig därmed från den pedagogik som tillämpas vid ve- tenskapliga studier inom högskolan med undervisning riktad till ett kollek- tiv. Christian Wideberg har i sin avhandling Ateljésamtalets utmaning – ett
bildningsperspektiv, 2011, Göteborgs universitet, undersökt pedagogiken i
ateljésamtalen. Han har genom observationer iakttagit ateljésamtalets ut- maning och undersökt hur läraren förhåller sig i samtalen. Ett ateljésamtal inom fri konst är individuellt och förs således mellan läraren och studenten. Samtalet bygger på en gemensam förståelse av begrepp och att läraren lärt känna studenten som konstnär och människa. Lärarens förhållningssätt är att vara lyhörd för studentens process och kunna ge respons på densamma. (Wideberg, 2011)
För att läraren skall kunna förhålla sig kritisk till studentens arbete krävs ett ömsesidigt förtroende. Lärarens förmåga att ställa frågor på olika nivåer om material, teknik, uttryck under processen driver studenten vidare i ut- vecklingen av sin konstnärliga gestaltning. (Wideberg, 2011) Wideberg har identifierat fyra huvudteman som dynamiska och verkningskraftiga.
Läraren utmanar studenten på sammanhangen i det person- liga uttrycket
Läraren utmanar studenten på hur det konstnärliga uttrycket kommunicerar
Läraren utmanar studenten på dennes förhållande till sig själv Läraren utmanar studenten på relationen till andra inblan- dade i sammanhanget (Wideberg, 2011, s. 121)
Samtalet bygger på aktivering av den personliga kunskapen och studentens inriktning. Studentens gestaltning prövas i konstnärlig kvalitet och per- sonlig integritet. Medvetenheten om den egna förmågan och intentionen med det egna skapandet prövas i samtalet mellan den erfarne läraren och studenten.
I sin bok Kreativitetens filosofi (2001) ger Nils-Eric Sahlin, professor vid Lunds universitet, exempel på kreativa miljöer. Sahlin identifierar ett antal faktorer som är förutsättningar för att kreativiteten skall utvecklas och vara vitalt verksam i miljöer.
Han talar om generositet som en del av den kreativa miljön. Individer som delar med sig av sin kunnighet och är generösa med sin bank av er- farenheter bidrar till ett kunskapande klimat. Stämningen av gemenskap som upplevs i verksamheten skapar det goda klimatet. Den som är trygg i sin egen profession har mindre hinder att föra sitt kunnande vidare och att stimulera till utveckling av nya tankar, egna och andras. Öppenhet och nyfikenhet på olika kulturella miljöer och andra synsätt berikar och sti- mulerar kreativiteten. Tolerans och tillit inom den skapande kulturen ger utrymme för individen att utveckla mod till förnyelse och nyskapande och kan innebära frihet att tänka i nya banor och pröva andra vägar som skapar möjlighet till att göra nya rön. Ett ömsesidigt förtroende mellan aktörer och ett jämställt förhållande bidrar till den kreativa miljön. (Sahlin, 2001)
Under Möbelriksdagen 2012 i Lammhult framträdde VD Robin Edman, Stiftelsen Svensk Industridesign (SVID) och gav exempel på framgångsfak- torer i designföretags lönsamhet. En av bilderna beskrev Designtrappan, en grafisk bild av företags designmedvetenhet. Bilden visade fyra nivåer.
OMEDVETEN DESIGN
(Edman, 2012-01-04)
DESIGN SOM FORMGIVNING
DESIGN SOM PROCESS
DESIGN SOM STRATEGI OCH INNOVATION, INTEGRERING AV DESIGN, STRATEGI, INNOVATION, TEKNIK, EKONOMI OCH FORM
Figur 1. Designtrappan illustrerar designmedvetenhet och designmognad i företag
De olika trappstegen beskriver hur designmoget ett företag är. Designbe- greppet beskriver inte enbart produkten, ytan och etiketten utan också stra- tegier och handlingar som bidrar till ekonomisk framgång och genomsyrar företagets image.
Ett företags varumärke stärks enligt Edman (2012) av att använda de- sign som medel för att öka företagets konkurrenskraft i mötet mellan kun- den och företaget. Det översta steget i designtrappan talar om hel heten i företaget och trovärdigheten. En presumtiv kund läser av företagets profil alltifrån hur företagets parkeringsplats är utformad till marknadsföringsbro- schyrers layout. En medveten genomförd profilering av företaget påverkar kundens val av leverantör av tjänster och produkter. (Edman 2012)
Sammanfattningsvis, Handal talar om en professionskunskap som ut- vecklas ur branschens normbildning. Utövarens fackkunskaper måste vara erkända och trovärdiga, både för att kunna ge kritiska synpunkter och för att få acceptans för dem. Sahlin betonar att den som är trygg i sin egen pro- fession äger mindre hinder att dela med sig av kunskap och Widerberg lyf- ter fram vikten av att samtalet i dialogen bygger på en ömsesidig förståelse av begrepp. Edman talar om företags designmedvetenhet och innefattar både fackkunskaper och affärsmässighet. Trovärdigheten i designföretagets produkter speglas även i den fysiska miljö som designföretaget utgör.
Tilliten mellan aktörerna beskriver Handal, Widerberg och Sahlin som en förutsättning för utveckling. Sahlin menar att också toleransen spelar stor roll.
Utmaning och motstånd anser Widerberg vara de viktigaste ingredien- serna som aktiverar den personliga kunskapen och driver individen framåt. I Master Class synliggörs aktörernas behov av att reflektera över sin verk- samhet. Att ge sig tid till att ifrågasätta sin verksamhets profil och plan, sitt marknadsföringsmaterial och sina produkter.