Benita Bergfeldt-Löfgren, Norrköping AnnKatrine Engman-Spendrup, Ödeshög Britta Eriksson, Björke
Lena Karin Grip, Linköping Ulla-Karin Hellsten, Ödeshög Carina Juberg, Vadstena Jenny Karlsson, Linköping
Marie Kling, Skärblacka Ylwa Källgren, Björke Carin Peterson, Norrköping Annika Rudholm, Linköping Johanna Sölvberg, Linköping Åsa L. Winterqvist, Kolmården
Epilog
I över 30 år har jag jobbat som småföretagare inom den textila näringen. Under årens gång har jag sett många verksamheter försvinna. Jag har sett hur de textila kunskaperna begränsats och hur det blir allt svårare för textila småföretagare att överleva, när marknaden och konkurrensen blir allt mer global.
Mitt och min man Börje Norbergs företag, Östergötlands Ullspinneri har överlevt, endast tack vare exporten till Japan som inleddes för snart 20 år sedan. I dag exporterar vi mer än 50 procent dit, och den erfarenheten har gjort mig övertygad om att svenskt hantverk behöver hitta kunderna utomlands, då den svenska marknaden är för begränsad.
För mig är det också viktigt att de textila kunskaperna som finns nära oss bevaras inför framtiden. Att ge en förståelse för exempelvis hur ett garn som används i våra tröjor och filtar blir till har jag velat visa pedagogiskt med hjälp av ord och bild i en bok, Östergötlands Ullspinneri 30 år – att
förvalta en hantverkstradition.
Den största delen av mitt arbete på ullspinneriet åtgår till marknadsfö- ring och att hitta nya och underhålla gamla kunder. Jag upplever ett stort intresse för våra svenska textila tekniker hos våra japanska kunder, vilket har gjort att vi har vidareutvecklat vår verksamhet med ”handarbetsturism” och arrangerar årligen textila resor till Sverige för japanska grupper.
I det sammanhanget upptäckte jag ett utlyst EU-projekt om småföretag och turism vilket var upphovet till idén om KulTexTurism-projektet.
Jag som småföretagare vet att man måste kunna göra allt själv i företa- gandet, en kunskap som alla småföretagare innehar. I den finns en styrka och en gemensam plattform att utgå ifrån, vilket utgör en bra grogrund för samarbete och utveckling.
För mig var det en inspirerande tanke att vi småföretagare i textil- branschen skulle ha en dialog med forskare och gemensamt skulle kunna skapa nya förutsättningar för att överleva, bevara kunskap, utveckla våra verksamheter och öka besöksnäringen.
Sedan starten har projektet genomgått tre olika faser, att kartlägga alla textilt verksamma i fyra utvalda kommuner, Norrköping, Linköping, Vad- stena och Ödeshög, att sedan bilda ett nätverk och att slutligen samarbeta på olika sätt inom nätverket.
Min första uppgift var att kartlägga vilka textila utövare det finns, vilket jag gjorde genom att kontakta näringslivskontoren, mina egna nätverk, tid- ningar och olika utställningskataloger.
Utifrån kartläggningen var min uppgift att bilda ett nätverk bestående av professionella textilutövare. Jag besökte alla tilltänkta och utifrån mina erfarenheter som företagare var det lätt att måla upp en bild av ett gryende nätverk. Att vi skulle utveckla oss till inte bara textila näringsidkare, utan även turistiska näringsidkare och ha en dialog med kommun och forskare om hur vi kan hjälpa varandra.
Det första halvåret deltog 26 personer i projektet, idag är det 23. Jag fanns med i både universitetets projektgrupp och i nätverket av företagare. Inledningsvis var jag mycket ivrig och ville gå fortare fram i processen, men hejdades av projektgruppen på universitetet, då projektet skulle vara underifråndrivande och växa fram för att framledes kunna stå på egna ben. Deltagarna i nätverket själva skulle hitta vägarna men få hjälp genom fors- karvärldens olika verktyg. Jag fick ofta lägga band på mina entreprenörsin- stinkter att skynda.
Under resans gång bildades arbetsgrupper för nätverkets organisation, marknadsföring, hemsida och blogg.
En hemsideadress registrerades på Östgötatextil, ett namn vi tidigt be- stämde oss för och snart var den första varianten av hemsidan utlagd på nätet.
Marknadsföringsgruppen arbetade fram en folder med adressuppgifter och karta till medlemsföretagen. Den distribuerades ut till bla museer och turistbyråer och var ett sätt att presentera den nybildade textila föreningen Östgötatextil.
Genom Handelskammarens projekt Global Eyes 2011 fick vi kontakt med ett konstnärsnätverk i Sörmland. Flera möten har hållits för att så småningom gemensamt kunna satsa på internationella projekt.
är myndighetsregistrerat med eget bankgiro. Östgötatextil öppnas nu och välkomnar alla textilutövare i samtliga kommuner i Östergötland som vill ansöka om medlemskap.
Två utställningar har producerats hittills. Den första på Arbetets muse- um i Norrköping, ett samarbete av två företag i nätverket, Björke Vävstuga och Östergötlands Ullspinneri som båda firade 30-års jubileum. Utställ- ningen ”Ull & Lin i kreativt möte” sågs av nästan 20 000 besökare under 2011.
Under sommaren 2012 visades föreningens första gemensamma utställ- ning ”Stil, skvaller och gamla filmstjärnor” på Löfstad Slott utanför Norr- köping. Den producerades av föreningens medlemmar som också arrang- erade workshops och visningar.
Flera textila grupper, både svenska och japanska har besökt utställning- en och många enskilda besökare har uppmärksammat föreningens med- lemmar och besökt respektive företag. En följd av ett gemensamt arbete.
Min vision är att den textila kunskapen och textilyttringarna här i Öst- ergötland får bevaras och utvecklas in i framtiden genom att de textila små- företagen lyckas överleva i den allt mer globaliserade världen.
Vi småföretagare måste anpassa oss för den nya tiden och jag tror att det är med våra gemensamma krafter som vi kan gå utanför de nationella gränserna för att hitta nya kundsegment som kan garantera vår överlevnad. Min vision är vidare att namnet Östgötatextil ska bli ett vedertaget be- grepp och att det ska associeras med god kvalitet, gediget hantverk och inspirerande handarbete. Och att vi under resans gång ska få nya turister till vårt län som kommer för att ta del av, och bli nya ägare av textilier från Östergötland.