4.5 Etiska överväganden
5.1.3 Erfarenheter av vad barnen upplever lustfyllt och är motiverade att delta
Elisabeth säger att ”jag tror att man har en inneboende nyfikenhet och lust att lära, livslust!”. Elisabeths erfarenhet är att barnen kan lockas till att uppleva allt lärande lustfyllt och motiverat. Hon nämner dock mötet, då det uppstår en kontakt mellan den vuxne och barnet, som ögonblick barnen upplever speciellt lustfyllda. Det kan t.ex. vara i den nära kontakten som etableras på skötbordet eller ögonblicket då det finns en leksignal mellan läraren och barnet, att nu skojar vi. Inte minst är mötet barnen emellan lustfyllt, säger Elisabeth. Hon ger musiken och dansen som exempel på hur barnen möts och på ett, för dem, lustfyllt och motiverande sätt lär.
Barnen brukar även tycka att det är särskilt roligt när lärarna plockar fram något särskilt material som inte alltid finns tillgängligt för barnen eller när lärarna sätter sig ner tillsammans med barnen och bygger, ritar eller leker något. Elisabeth menar att om lärarens deltagande medför att alla barnen stimuleras av aktiviteten och att aktiviteten
därmed blir mer långvarig än om barnen leker själva. Det gör att barnen upplever aktiviteten mer lustfylld och är mer motiverade att delta i den.
5.1.4 Sammanfattning
Elisabeths arbetssätt utgår alltid från barnens behov, vad de behöver och vad de tycker är lustfyllt och motiverande. Hon menar att små barn måste uppleva lärandet lustfyllt och motiverande då de inte kan motiveras att lära något utifrån att det är bra att kunna längre fram. Elisabeth menar att alla barn har en inneboende lust att lära och nyfikenhet och hon har inga svårigheter med att få barnen att uppleva lärandet lustfyllt och
motiverande. De äldre eleverna tycker kanske inte att allt lärande är roligt, menar Elisabeth, men hon är övertygad om att allt lärande går att leka in och att de äldre eleverna därigenom hade upplevt lärandet mer lustfyllt och motiverande.
Leken är ett ständigt inslag i Elisabeths arbetssätt och hon kan inte komma på någon situation, i vilken, hon inte använder leken som ett sätt att lära. Musik, sång och rörelse är andra delar av Elisabeths arbetssätt för att göra barnens lärande lustfyllt och
motiverande.
På Elisabeths avdelning går det tre till fyra barn per lärare vilket inte är speciellt mycket. De aktiviteter som Elisabeth upplever inte kan genomföras utan att stressa, väljer hon helt enkelt bort. Om barnen blir stressade gör det att de inte trivs och de får ingen möjlighet att lära sig något, menar hon.
Att föräldrarna involveras och engageras i verksamheten är av yttersta vikt för att deras barn ska trivas och uppleva ett lustfyllt lärande och motivation, enligt Elisabeth. Därför har Elisabeth tagit för vana att redan första gången hon träffar föräldrarna diskutera vilka förväntningar de har på verksamheten och få dem att förstå att de har möjlighet att påverka verksamheten. Genom att fotografera barnen i deras dagliga aktiviteter ger Elisabeth föräldrarna insyn i verksamheten.
Elisabeths erfarenhet är att barnen kan inspireras att tycka att allt är lustfyllt och motiverande. Rörelse till musik och sång tycker barnen dock är särskilt lustfyllt och motiverande.
5.2 Anna
Anna har arbetat som lärare i cirka 30 år. Hon har erfarenhet från förskolan med barn i åldrar från ett till fem år samt från förskoleklassen med barn i åldern sex år. Vid
intervjutillfället arbetar Anna i förskoleklassen som för tillfället har 21 barn även om det väntas fler barn till klassen. Anna har arbetat i förskoleklassen sedan flera år tillbaka och säger att hon trivs med det även om det är slitigt att barngruppen byts ut varje år. Anna har en kollega som liksom Anna själv arbetar heltid. Dessutom finns det en personlig assistent i klassen.
5.2.1 Definition av lustfyllt lärande
Anna beskriver det lustfyllda lärandet som att ”det är när man lär sig utan att tänka på det. Att det är roligt och när man sen lär sig något så tänker man inte på det för att det är så roligt”. Anna ger ett exempel på att barnen vid ett tillfälle fick öva på matematiska begrepp genom att i fysisk bemärkelse ställa sig på, bredvid, framför, bakom stenar på skolgården. ”Där tänker de inte på att de lär för det blir som en lek. De tycker att det är roligt”.
5.2.2 Arbetssätt
5.2.2.1 Undervisningsfilosofi
Anna betonar att de flesta barnen inte har svenska som sitt modersmål varför hon prioriterar att träna språket. Det gör hon genom att läsa för och samtala mycket med barnen. Hon arbetar ofta med att träna in olika begrepp i barnens medvetande. Anna lägger även tid på det sociala samspelet och menar att ”den sociala biten är också viktig, att vi tar hand om varandra, att vi lär oss hur vi ska vara mot varandra”.
Då Anna får frågan om hon kopplar ihop det lustfyllda lärandet med motivation funderar hon först ett tag innan hon uttrycker att om motivationen fattas hos barnen inför ett läromoment tror hon att det är viktigt att konkretisera lärandet för att barnen ska få motivation till läromomentet och därigenom finna det lustfyllt. Anna
exemplifierar hur det kan låta när hon konkretiserar inlärningen av siffror, begrepp och bokstäver för ett barn ”t.ex. hur ska du veta vilken buss du ska ta om du inte kan siffrorna eller hur ska vi kunna baka en kaka om vi inte kan läsa receptet?”.
Anna fortsätter berätta att barnens motivation inför ett läromoment hänger ihop med att det är rätt svårighetsgrad på det som ska läras. Hon ger ett exempel på en pojke, David, som har svårt att finna motivationen för vissa moment i matteboken. I boken
antalsgrupper genom att färglägga olika bilder. Anna har märkt att David har svårt för att färglägga. Hon menar då att det är viktigt att anpassa läromomentet för att David ska vara motiverad att, trots sina svårigheter att färglägga, träna på antalsgrupperna. Hon uttrycker det så här:
Då får man ju se till så att han kan tärningen på något annat sätt. Så att han inte behöver färglägga alla de bilderna, för det är ju inte det som är viktigt. Det är ju att förstå begreppen som är vitsen. Det kan bli för tungt för honom om han måste sitta och göra det.
Annas undervisningsfilosofi kan sammanfattas med det svar hon ger på frågan om vad hon tycker är viktigt att barnen har med sig då de lämnar henne efter ett år i
förskoleklassen. Hon vill nämligen att de ska bära med sig en lustfylld inställning till skolan, att de ska ha lärt sig bokstäver och viktiga begrepp samt att barnen har ett bra förhållningssätt till sina medmänniskor. Anna uttrycker det så här:
Man hoppas att de tycker att det är roligt och att de är nyfikna, tycker att det är roligt att gå till skolan. Att man trivs i gruppen man är i. Det är viktigt. Sen vill man ju att de ska ha lärt sig saker också ... Huvudsyftet är inte att lära dem läsa men de ska ändå få upp intresset för att lära sig läsa. Få upp intresset för att lära sig bokstäver, att lyssna på orden och så mattebegreppen, förhållningssättet till varandra.
5.2.2.2 Årets barngrupp
Anna berättar spontant att årets barngrupp skiljer sig väsentligt från den barngrupp hon hade förra året. Hon ser framförallt två problem vilket hon uttrycker på följande
sätt ”denna grupp är väldigt ojämn. Denna grupp är mycket stökigare”. Hon fortsätter beskriva barngruppen i sin helhet, ”jag kan inte se att det lyser ur ögonen på dem. Det ska vara roligt detta vi gör men de tycker inte att det är roligt det vi gör här. Det är bara att leka, leka”.
Vad olikheterna mellan barngrupperna beror på är Anna inte riktigt säker på. Hon resonerar fram och tillbaka och berättar att hon upplever att många av barnen i årets barngrupp har ett omoget beteende ”det är mycket omoget också, ett omoget beteende. De är inte mogna för den verksamheten vi har här”. I sitt resonemang återkommer Anna även till att barngruppen är ojämn, att det finns en stor spridning avseende barnens utvecklings- och kunskapsnivå. Anna tror även att språket eller brist på språkförståelse kan vara en faktor som gör att vissa av barnen inte upplever läromomenten lustfyllda.
För Anna poängterar att det inte är alla barnen som är stökigare och omognare än förra årets barngrupp. Hon räknar upp en handfull barn, både pojkar och flickor, vilka, hon upplever, tycker läromomenten är lustfyllda.
Anna betonar, återigen, att även om det kan finnas olika anledningar till att de olika årens barngrupper skiljer sig åt, upplever hon en markant skillnad dem emellan. Hon beskriver förra årets barngrupp och berättar att ”de var med på allt, tyckte allt var roligt. De kunde sitta också, gå in i lugn och ro och sätta sig. Det kan inte de här sexåringarna (menar årets barngrupp) ... detta ska fungera utan bus och oljud”. Hon fortsätter sin tankekedja och avslutar med att säga att ”men i år har vi 21 barn mot förra årets 16. Fem barn mer kan också göra att det blir mer oljud”.
5.2.2.3 Barnantal och tid
Anna menar att storleken på barngruppen inte bara medför en hög ljudvolym utan också gör det svårt för henne att hinna med att se och samtala med alla barnen under dagens lopp. Hon berättar att det finns en grupp pojkar som tar mycket av lärarnas tid och uppmärksamhet i anspråk och att det läggs mycket tid i samlingarna på att reda ut och prata om pojkarnas bråk. Anna betonar dock att ”det gäller ju för oss att hinna bekräfta alla, att se alla och att hinna prata med alla under dagen ändå. Det är viktigt. Om det än bara är en liten sak”.
Anna upplever att det höga barnantalet medför att många av barnen tappar lusten för att lära, i alla fall när det rör sig om läromoment i helklass. När Anna har barnen i halvklass upplever hon det annorlunda:
Jag kan se också att om vi delar gruppen för att göra t.ex. språklekar så finns ju intresset för det, att man tycker att det är roligt. Jag kan tycka att det är mer i hel grupp att det blir mer ointressant.
5.2.2.4 Läroböcker
Anna använder inte läroböcker i någon större utsträckning i förskoleklassen. Hon tycker att det är svårt att hitta någon lärobok som är bra och föredrar att göra andra saker än att arbeta i läroböcker. Däremot älskar barnen läroböcker enligt henne, ”det är det bästa man kan få som sexåring, att få sin flexbok” (mattebok). Anna vet inte säkert vad det beror på att barnen så gärna vill ha en bok att arbeta i, ”jag vet inte om det beror på
förväntningar på skolan, att man ska få en bok då. Att man känner sig stor när man börjar skolan och att man får en bok. Att man pratar hemma om det”.
5.2.2.5 Lek
Anna berättar att leken har stor betydelse för det lustfyllda lärandet i förskoleklassen. Hon poängterar att förskoleklassens verksamhet inte får bli lik skolans verksamhet. Hon menar att barnen trots allt bara är sex år och att de behöver leka mycket. Därför varvar hon hela tiden läromomenten med fria lekpass där barnen själva får välja vad de vill leka. Meningen är inte att barnen ska sitta stilla hela dagarna utan att de ska få utlopp för sitt rörelsebehov.
Anna menar dock att även vid de tillfällen då barnen ska sitta ner och delta i ett läromoment är det viktigt att göra det momentet så varierat som möjligt så att det blir lustfyllt för barnen:
Man ska försöka göra det så roligt som möjligt. Man ska försöka få in så många bitar som möjligt. Att man inte bara ska sitta och lyssna utan att man ska röra sig, bygga någonting, egentligen i alla moment som man gör.
5.2.2.6 Föräldrasamverkan
Anna tycker att det varierar betydligt hur pass intresserade och involverade respektive föräldrar till barnen i klassen är av deras barns lärande. Anna är dock övertygad om att det är betydelsefullt för barnens lustfyllda lärande och motivation att föräldrarna
förmedlar en positiv bild av verksamheten och visar ett intresse för det barnen gör under dagarna i förskoleklassen:
Jag tror att man pratar mycket om vad man har gjort, att man frågar barnet vad det har gjort. Om man visar intresse så är det roligare för barnet att göra saker också. Om föräldern har en positiv syn på skolan så får ju barnet också en positiv syn.
Anna menar att ett led i att få föräldrarna till att engagera sig i verksamheten och därigenom kunna påverka sina barn till att få en positiv upplevelse är att informera föräldrarna om vad som händer i verksamheten. Hon upplever dock att hon inte har tillräckligt med tid för det. Anna berättar att hon gärna vill ge föräldrarna insyn i verksamheten och att de är välkomna att ställa frågor och diskutera verksamhetens
innehåll med henne men hon tycker inte att föräldrarna ska styra innehållet i verksamheten:
Och jag tycker inte att föräldrarna ska gå in och styra vad vi ska göra i skolan men jag tycker ändå att de ska visa intresse och prata om vad deras barn gör i skolan. Sen får de gärna fråga så kan vi diskutera och försvara varför vi tycker att något är viktigt eller jobbar som vi gör.
5.2.2.7 Problemen växer
”Vi ser ju också att de problemen som finns här i förskoleklassen, de växer ju sen när de blir äldre och går i sexan” säger Anna. Hon menar då att det främst är barnens attityd gentemot vuxna som förändras i takt med att de blir äldre, ”jag ser dem på rasterna och det är ju inte lönt att säga något till dem för de bryr sig ju inte överhuvudtaget”. Anna tror att det finns flera orsaker till att barnens attityd förändras och att bristen på motivation inför lärandet blir mer påtaglig ju äldre barnen blir. Anna nämner sammanslagningen av flera olika klasser i skolår tre som en möjlig orsak till den negativa utvecklingen, ”de är inte mogna för att blandas. De måste skapa sin position, sitt revir i den nya gruppen och det är jobbigt för dem”.
Anna tror att barnens uppväxtmiljö är en annan orsak till barnens negativa utveckling, gällande attityd och motivation. Hon berättar att det är ett hårt klimat ute på gårdarna där barnen bor och att de anpassar sig till det livet mer och mer ju äldre de blir. Hon nämner även att barnen i många fall inte har några positiva vuxna förebilder:
När de är sex år har de inte hunnit ta in så mycket, de har inte varit ute så mycket på gården. Det är ett tufft område, de lär sig livets hårda skola ute på gårdarna. Sen tar de med sig det in. Och de har inga vuxna förebilder heller, vi har vuxna här som svär åt barnen.
Anna uppfattar det även som att barnen inte får något stöd och hjälp med sitt skolarbete av sina föräldrar, vilket påverkar barnens upplevelse av skolan och dess verksamhet.
5.2.3 Erfarenheter av vad barnen upplever lustfyllt och är motiverade att
delta i
Annas erfarenhet är att barnen tycker om att vara med och göra saker som t.ex. att baka. Sedan lyser Annas ansikte upp och rösten höjs när hon utbrister ”ja! Och så idrott tycker de är roligt. Det är nog det jag tycker är mest positivt att ha med dem och där kan jag se att man skrattar, har roligt och att man är glad”. Anna berättar att alla barnen tycker att
det är roligt att vara med på idrotten och att det har varit så i alla tider. Hon tror att det beror på att barn har ett stort behov av att röra på sig och det får de möjlighet till i idrotten, ”att röra sig till musiken och så är det någon lek där man får tävla. Det blir lite spänning”. Hon avslutar med att leende konstatera ”ibland tänker jag att jag skulle kunna ha idrott alltid med dem för att det är så roligt att ha idrott med dem”.
5.2.4 Sammanfattning
Anna menar att lustfyllt lärandet är när barnen lär utan att tänka på det och att de tycker att lärandet är roligt. Hon menar liksom Elisabeth att lustfyllt lärande och motivation är beroende av varandra. Om barnen saknar motivation för ett läromoment brukar Anna konkretisera lärostoffet för barnen. När barnen förstår varför något är bra att kunna t.ex. att kunna siffrorna, upplever de också lärandet lustfyllt, menar Anna.
Anna är noga med att anpassa lärostoffet i svårighetsgrad så att det passar varje barn. Hon menar att det är viktigt för att barnen ska uppleva lärandet lustfyllt och
motiverande. Anna vill att barnen ska förvärva sig en lustfylld inställning till lärande och att de samtidigt ska lära sig bokstäver och viktiga begrepp under sin tid i
verksamheten.
Anna upplever att barnen inte tycker lärandet är lustfyllt och motiverande när lärandet sker i helklass. Däremot när Anna har barnen i halvklass upplever hon att de tycker lärandet är lustfyllt och motiverande. I förskoleklassen går det ungefär tio barn per lärare vilket är betydligt mer än i Elisabeths barngrupp. Anna medger att det är svårt att hinna med att bekräfta alla barn. Att hinna prata med alla barnen i gruppen varje dag är något Anna försöker göra då hon menar att det är otroligt viktigt.
Läroböcker används inte i någon större utsträckning i förskoleklassen. Däremot älskar barnen att arbeta i sin mattebok. Anna föredrar dock att använda annat material än läroböcker. Anna säger att leken är betydelsefull för lärandet. Hon ser leken både som ett sätt att lära och som en fristående aktivitet till lärandemomenten då hon säger att hon varvar lärandemomenten med fria lekpass.
Föräldrarnas inställning till verksamheten påverkar i hög utsträckning barnens inställning till densamma, enligt Anna. Hon vill få föräldrarna engagerade i
verksamheten genom att informera dem om vad som händer där. Hon vill dock inte att de ska styra verksamhetens innehåll. Anna berättar att de problem som finns i
förskoleklassen bara blir större ju äldre barnen blir. Hon tror att det bl.a. kan bero på att barnen inte har några goda vuxna förebilder.
Annas erfarenhet är att barnen tycker att det är roligt att baka och att ha idrott. Hon menar att barnen i idrotten får utlopp för sitt rörelsebehov och att de tycker om att leka och tävla på idrotten.
5.3 Johanna
Johanna har arbetat som lärare i sju år. För tillfället arbetar hon heltid som lärare för elever i skolår tre. Vid tiden för vår intervju har Johanna varit treornas lärare i lite drygt en halv termin. Skolan har ett system som innebär att elever från flera olika klasser blandas när de ska börja i skolår tre. Deras lärare följer dem sedan från skolår tre till skolår sex. Det innebär att Johanna arbetade med elever i skolår sex förra terminen.
Johanna ingår i ett arbetslag tillsammans med två andra lärare, en på heltid och en på 50 procent. Tillsammans har arbetslaget 26 elever men de har delat upp eleverna i två grupper, vilket innebär att det oftast bara är halva gruppen, dvs. 13 elever, i
klassrummet samtidigt.