Erfarenheter av vad eleverna upplever lustfyllt och är motiverade att delta

Johannas erfarenhet är att hennes elever i skolår tre tycker bild, slöjd och idrott är lustfyllda ämnen som de är motiverade att delta i. Johanna påpekar att det finns en

skillnad mellan vad eleverna i skolår tre respektive skolår sex tycker är lustfyllt och motiverande. Hon menar att det har att göra med att sexorna blir tonåringar och att det i sig medför att de tappar motivationen för vissa ämnen och moment i skolan.

Sexorna blir ju mer tonåringar och är inte så intresserade av att röra på sig. Sjunga är de mer intresserade av som treor. Idrott är ju så att framför allt flickor tycker jag är såna att de när de blir äldre hittar på alla möjliga ursäkter för varför de inte ska vara med på jympan. Då får man var noga med att hitta sådant som passar dem. Bild är ju det som kanske är lättast för dem att fortsätta tycka om.

Johanna tror att det är själva skapandet som är nyckeln till att även eleverna i skolår sex upplever bild som ett ämne där lärandet upplevs lustfyllt och som eleverna känner sig motiverande att delta i. Johanna pekar på bilderna på klassrummets väggar som hennes treor har skapat och ger exempel på hur hon arbetar i ämnet bild för att eleverna ska bibehålla lustfylldheten och motivationen även då de blir äldre:

Sen har jag varit noga med att varje barn känner att deras verk är personligt. Man gör mer av deras verk. Man ska ju inte sätta tio exakt likadana saker utan man ska sätta upp sakerna och sen ska man direkt kunna säga att det där är min och alla ska se det. Det tycker jag är viktigt.

Johannas erfarenhet är att eleverna efterhand som de blir äldre tappar intresset för andra skolämnen än bild. Hon knyter an till sitt tidigare resonemang om att eleverna i skolår fem och sex blir tonåringar och att det medför en förändring i inställningen till skolan i allmänhet:

När barnen kommer upp i femman, sexan har de så mycket med sitt kroppsliga, det händer så mycket fysiskt för dem. De börjar upptäcka varandra, pojkar och flickor. Därför tror jag att skolan, från att ha varit ämnena som har varit intressanta när de var yngre så är det kompisarna som är det intressanta. Egentligen är det att gå till skolan och vara med sina kompisar som är det viktigaste. Det är väl den processen de kommer in i.

Johanna tycker att treorna är mycket lättare att motivera då det gäller skolarbetet i allmänhet. Hon tror att det beror på att svårighetsgraden är lägre ju yngre eleverna är och att det i sin tur gör att de är mer mottagliga för hennes undervisning än vad eleverna i skolår sex är. Hon exemplifierar genom att berätta vilka skillnader det finns mellan

treornas och sexornas engelskaundervisning, ”som att de inte har nån lärobok i engelska. De sjunger, rim och ramsor och sånt där. De är jätteglada och tycker att det är

superroligt”.

5.3.4 Sammanfattning

Johanna definierar det lustfyllda lärandet och motivation som att eleverna ska göra skolarbetet för att det är roligt och intressant och inte för att de är tvungna. Hon menar att många av de yngre eleverna, och syftar på treorna, gör skolarbetet för att läraren ska vara nöjd och inte för att de själva ska lära sig något. Johanna strävar efter att få

eleverna att förstå att skolarbetet är något de gör för sin egen skull. Hon upplever att det är något eleverna brukar förstå i takt med att de blir äldre.

Johanna har ett arbetssätt som går ut på att anpassa lärostoffet till varje elev för att de ska uppleva lärandet lustfyllt och motiverande. En viktig del för att kunna anpassa lärostoffet är att lära känna eleverna, menar Johanna. Därför lägger hon ner mycket tid på det. Johanna jämför den nuvarande situationen där det går ungefär 13 elever på en lärare mot förra terminen då hon hade betydligt fler elever i klassen. Hon upplever att det är lättare att hinna med att se och bekräfta alla elever när de inte är så många. Johanna tycker sig också märka att eleverna upplever lärandet mer lustfyllt och motiverande när det är färre elever i klassen.

Eftersom Johanna strävar efter att anpassa lärostoffet till varje elev använder hon inte läroböcker i så stor omfattning. Hon resonerar kring läroböcker och, som hon uttrycker det, ”roliga grejor” som varandras kontraster. Hon resonerar kring att det finns vissa baskunskaper hon upplever att eleverna måste ha med sig men att de gör många roliga saker också. Hon exemplifierar och berättar att de arbetar mycket med praktiska övningar. Johanna upplever att det är lättare att stimulera treorna till att tycka att lärandet är lustfyllt och motiverande än vad det är att få sexorna till att uppleva

detsamma. Hon menar att det kan bero på att sexorna upplever lärostoffet som svårare än vad treorna gör. Hon hänvisar till treornas undervisning i engelska för att försöka förklara skillnaden mellan hur läromomenten organiseras. Hon berättar att treorna i engelskan inte har några läroböcker utan lär genom att sjunga, lära sig rim och ramsor och att de upplever lärandet väldigt lustfyllt och motiverande.

Johannas erfarenhet är att eleverna i trean leker på rasterna, vilket eleverna i sexan inte längre gör. Hon tror dock inte att leken och elevernas upplevelse av lärandet har

något med varandra att göra. Däremot ser hon föräldrarna och deras engagemang i verksamheten som viktiga för att eleverna ska uppleva lärandet lustfyllt och motiverande.

Johanna berättar att treorna tycker att det är roligt med bild, slöjd, sång och idrott. Hennes erfarenhet är att efterhand som eleverna blir äldre tappar de intresset för alla andra ämnen än bild. Hon tror att det har att göra med att sexorna blir tonåringar och att det är deras kroppsliga utveckling och kompisarna som, istället för skolämnena, blir det intressanta. Att sexorna fortfarande tycker att bild är lustfyllt och motiverande tror hon beror på att de får skapa något själva.

5.4 Anton

Anton har varit yrkesverksam lärare i drygt tio år. Hans arbetstid är fördelad på 35% i skolår ett, 35% i skolår två och 30% i skolår sex. Anton har stor erfarenhet av att arbeta med elever i skolår fem och sex, vilket han gjorde förra terminen. Anton ingår i ett arbetslag men har oftast eleverna ensam på lektionstid. Eleverna i skolår ett och två är 17 respektive 15 till antalet. Eleverna i skolår sex är 41 stycken fördelade på två klasser. Det innebär att Anton har 20 elever samtidigt i klassrummet när han undervisar i skolår sex.

5.4.1 Definition av lustfyllt lärande och motivation

På frågan hur Anton definierar det lustfyllda lärandet svarar han spontant att det helt enkelt är när eleverna har roligt under tiden de lär sig. Anton tillägger sedan att det lustfyllda lärandet även kan innebära att eleverna har roligt för att de känner att de har lärt sig något. Anton upplever att för de yngre barnen (eleverna i skolår ett och två) kommer oftast det lustfyllda lärandet först, de lär under tiden som de har roligt. För de äldre eleverna (eleverna i skolår sex) däremot, kommer det lustfyllda lärandet först efter att de har lärt sig något. Anton menar att, de äldre eleverna oftare än de yngre eleverna, upplever lustfylldhet för att de har lärt sig något och är stolta över det.

Enligt Anton beror skillnaden mellan de yngre eleverna och de äldre eleverna på att de motiveras på olika sätt. De äldre eleverna går att motivera genom en diskussion om vikten av att förvärva ett visst lärostoff till ett framtida provtillfälle medan de yngre eleverna måste uppleva att lärandet är roligt då de har ett kortare tidsperspektiv och inte tänker så långt fram i tiden. Anton uttrycker sig så här:

Ju yngre barnen är ju mer tänker de här och nu, de tänker typ en timme i taget. De längtar till nästa rast för då ska de leka ute. De äldre eleverna kan tänka att nu har jag prov om två veckor och då behöver jag kunna detta eller jag vill ha bra betyg, så jag vill kunna detta.

5.4.2 Arbetssätt

5.4.2.1 Undervisningsfilosofi

Anton är noga med att berömma de yngre eleverna när de har lyckats med något eller gjort något bra. Han menar att yngre elever alltid blir glada över att få beröm och att ge beröm är ett av Antons sätt att motivera eleverna till lärande. Ett annat sätt att motivera de yngre eleverna till lärande på, är att göra lärandet lustfyllt, menar Anton. I Antons praktik är det lustfyllda lärandet och motivation oftast sammankopplat med praktiska övningar. Därför arbetar Anton mycket praktiskt med både de yngre eleverna och de äldre eleverna.

Anton berättar att för de yngre eleverna kan praktiska övningar innebära olika former av mattelekar där barnen t.ex. rent fysiskt får dela upp sig i hälften och dubbelt samt träna betydelsen av begreppen fler, färre, på, under, höger, vänster och ordningstalen. Anton menar att eleverna tycker den typen av mattelekar är lustfyllda och

motiverande, ”allt det kör vi inte så mycket på pappret utan med prat och med lek, med regler givetvis. Det måste vara roligt och ha väldigt mycket struktur. De tycker att det är väldigt roligt”.

Anton betonar att praktiska övningar kräver mycket struktur från hans sida. Han menar att allt lärostoff går att göra till praktiska övningar men att det ofta är

elevgruppen som sätter begränsningarna. Antons teori är att ju stökigare, dvs. ju rörligare eleverna är och ju lägre studiemotivation eleverna har, desto mer teoretiserar lärarna lärostoffet. Det beror, enligt Anton, på att lärare upplever att de har bättre kontroll på sina elever om de sitter stilla.

Anton försöker att använda praktiska övningar i matematiken med sexorna också. Det kan då handla om att göra olika mätövningar på skolgården, rita kartor och jämföra varandras längd osv. I sammanhanget nämner Anton att han hade möjlighet att nivågrupperna eleverna. Det innebär att eleverna delades in i olika mattegrupper beroende på hur långt de hade kommit i sin matematiska utveckling.

Anton tycker att det är viktigt att hans elever har en stadig grund av ämneskunskaper att stå på när de lämnar honom. Han tycker dock att det är ännu viktigare att eleverna har lärt sig att vara sociala, att fungera och kunna samarbeta med andra människor. Anton brukar konkretisera sitt resonemang i diskussioner med eleverna genom att säga att det inte alltid är den som har bäst ämneskunskaper som får en anställning. Det kan mycket väl vara den personen som är trevlig och social och som har rätt inställning som får jobbet.

5.4.2.2 Läroböcker

”Praktiskt hela tiden, eller inte hela tiden vi arbetar i böckerna också” summerar Anton sitt arbetssätt. Anton tror, som tidigare nämnt, på att praktiska övningar är nyckeln till det lustfyllda lärandet och elevernas motivation för arbetet. Det gör att läroböckerna får stå tillbaka lite till förmån för de praktiska övningarna även om Anton lägger tyngd på orden att läroböckerna också är viktiga. Anton betonar dock att han anser att det är viktigt att avsluta varje lek eller praktisk övning med att gå igenom och förklara vad syftet med aktiviteten har varit. Det är betydelsefullt för att alla elever ska förstå att det finns ett syfte med aktiviteten, ”... så att de förstår att vi är i skolan för att lära oss någonting och att det kan vara roligt att lära sig. Det är viktigt att barnen förstår det” säger Anton.

5.4.2.3 När det lustfyllda lärandet och motivationen stagnerar

Anton säger att många av de yngre eleverna blir överlyckliga då de får arbeta i sina matteböcker medan de äldre eleverna sällan tycker att det är lika roligt. Varför det är så, är han inte säker på. Han tycker sig dock ha märkt att lusten till matematik avtar

drastiskt hos elever i skolår fem och sex. Samtidigt är det Antons erfarenhet att ju äldre eleverna blir desto mer teoretiskt arbete blir det. Anton menar att en möjlig förklaring till att de äldre eleverna tappar motivationen och inte längre upplever lärandet lustfyllt kan bero på att eleverna inte känner sig som delaktiga medaktörer i arbetet med de färdiga uppgifterna i läroböckerna, i kontrast till de praktiska övningarna där eleverna hela tiden är medaktörer till sitt eget lärande. Anton uttrycker sig så här:

Jag tror att om du sitter och räknar i matteboken då skapar du ingenting själv. Så fort du får skriva skapar du själv men i matten svarar du bara på en fråga som någon annan redan har ställt. Men du skapar inget själv.

Anton funderar sedan kring om det faktumet att eleverna blir tonåringar påverkar deras lustfyllda lärande och motivation till skolarbetet negativt. Han överger dock snabbt den tanken och återkommer till att han tror att det beror på att det praktiska arbetet överges till fördel för det teoretiska när eleverna blir äldre, som är orsaken till att det lustfyllda lärandet och motivationen stagnerar. Anton uttrycker sig så här: ”Eller om de blir tonåringar men jag tror inte det. Det ska inte spela någon roll. Att de blir sura och tjuriga och vill bestämma själv, men nej”.

5.4.2.4 Lek

På frågan om han anser att lek har betydelse för det lustfyllda lärandet och för de yngre elevernas motivation svarar Anton ”mm, de orkar inte sitta still så länge ... ”. De praktiska övningarna är för de yngre eleverna ofta utformade som lekar, ibland med tävlingsmoment. Anton menar att även de äldre eleverna upplever lek som lustfyllt och motiverande. De äldre elevernas lek måste dock ligga på en mer avancerad nivå än de yngre elevernas lek för att de ska uppleva den lustfylld och motiverande enligt Anton. För de äldre eleverna blir det ofta någon form av sport som får ikläda sig lekens roll. Anton uttrycker det så här:

För de äldre barnen är sport en typ av lek. Så de killar i sexan som tycker om fotboll, de tycker egentligen om lek. Det är en lek med mycket komplicerade regler och det behöver de för att tycka att det är roligt. Då blir det lustfyllt och motiverande för dem också.

5.4.2.5 Elevantal och tid

Anton säger bestämt att han upplever att han har tid att se och bemöta alla sina elever varje dag, oavsett om det rör sig om de yngre barnen eller de äldre barnen. Däremot känner sig Anton pressad av en tidsbrist, ämnesmässigt, då det gäller sexorna, ”det ska in så mycket i sexan, hemkunskap, idrott, slöjd och allt möjligt. De här stunderna man har eleverna blir inte lika många samtidigt som det är så mycket som ska läras ... ”. Anton berättar att det finns så mycket ämnesmässigt han vill ge sina elever samtidigt som det är mycket eleverna ska lära sig enligt kursplaner och läroplaner.

Samma tidspress då det gäller det ämnesmässiga, upplever Anton dock inte när det gäller de yngre eleverna. Det beror, enligt honom, på att han inte ska överlämna eleverna följande skolår utan att han istället har tid på sig att arbeta tillsammans med

eleverna. Dessutom menar han att han har de yngre eleverna själv nästan hela dagarna och slipper bli avbruten av t.ex. hemkunskap och slöjd där en annan lärare tar över.

5.4.2.6 Föräldrasamverkan

Anton är säker på att det finns ett samband mellan föräldrarnas inställning och

engagemang till sina barns skola och elevernas upplevelse av det lustfyllda lärandet och motivation för arbetet i skolan. Anton upplever att eleverna ofta gör arbetet för någon annans skull än sin egen. Han menar dessutom att, de yngre eleverna i högre

utsträckning än de äldre eleverna, genomför aktiviteterna i skolan för någon annans skull än sin egen.

Antons elever i skolår sex läser visserligen till ett prov för att få bra betyg, menar han, men också för att kunna gå hem och visa sina föräldrar så att de ska bli stolta över deras prestation. Anton menar att om eleven då får positiv förstärkning i form av beröm för sitt resultat på provet påverkar det i sin tur eleven till att uppleva lärandet lustfyllt och motiverande. På samma sätt påverkar föräldrarnas inställning till skolan i allmänhet, huruvida eleverna upplever lärandet lustfyllt och motiverande eller inte. Anton säger:

De föräldrarna som inte positivt förstärkt ett barns bra beteende, där ser man en tydlig skillnad och det har med inställningen till skolan att göra också för om föräldrarna ger positiv förstärkning till skolan så påverkar det studierna. Men om föräldrarna inte bryr sig om skolan bryr sig inte heller deras barn sig om skolan.

Anton tror att föräldrarnas inställning till och engagemang i sina barns verksamhet är lika viktig oavsett elevens ålder. Föräldrasamverkan sker ofta genom t.ex.

utvecklingssamtal, telefonsamtal hem till föräldrarna eller genom en inbjudan till skolan.

5.4.3 Erfarenheter av vad eleverna upplever lustfyllt och är motiverade att

delta i

Antons erfarenhet är att de yngre eleverna upplever idrott och att måla och rita lustfyllt och motiverande. De tycker även naturorienterade ämnen är roligt i de fallen då det handlar om praktiska övningar som t.ex. att så ett frö och följa hur det växer. Om vad de äldre eleverna finner lustfyllt och motiverande säger Anton:

Någonting jag upplever är att elever i sexan alltid tycker att det är intressant när en lärare kan berätta något intressant som t.ex. upptäcksresande på 1500-talet, då kan de sitta som klistrade i en hel timme.

Han menar även att diskussioner om andra historiska händelser, vad som hände under Kalla kriget, varför många arabiska länder är arga på USA osv. kan få eleverna att sitta stilla och fullt koncentrerade i över en timme. Det är lektioner, Anton upplever som givande och kvalitativt bra lektioner.

5.4.4 Sammanfattning

Anton menar att de yngre eleverna (skolår ett och två) lär när de upplever lärandet lustfyllt. De äldre eleverna, däremot, kan uppleva lärandet lustfyllt för att de har lärt sig något. Anton menar att det som skiljer de yngre barnen från de äldre är att de yngre motiveras till lärandet genom att finna det lustfyllt medan de äldre eleverna kan motiveras genom vetskapen att lärostoffet är bra att kunna inför framtiden.

Anton ser praktiska övningar som nyckeln till lustfyllt lärande och motivation för alla elever, äldre som yngre. Anton berättar att för de yngre eleverna sker lärandet genom t.ex. mattelekar där barnen i fysisk bemärkelse får träna på olika lägesord. De äldre eleverna får t.ex. göra olika mätövningar på skolgården. Anton är noga med att poängtera att han tycker att läroböckerna är viktiga men att han gärna använder sig av praktiska övningar istället. Han avslutar alltid alla lekar och pratiska övningar med att gå igenom vad syftet med läromomentet har varit. Det är enligt honom viktigt att eleverna är medvetna om att de har lärt sig något.

Anton berättar att han ser det som viktigt att eleverna har en god ämneskunskap när de lämnar honom. Det gör att Anton känner en viss tidspress när det gäller arbetet med sexorna. Det finns så mycket han vill att de ska ha med sig när de börjar i skolår sju. Däremot anser Anton inte att det finns någon tidspress när det gäller att hinna med att se och bekräfta alla elever, varken de yngre eller de äldre. I jämförelse med Elisabeth, Anna och Johanna har dock Anton fler elever i klassen. Anton har någonstans mellan 15 och 20 elever samtidigt.

Antons erfarenhet är, i likhet med de andra intervjuade lärarna, att föräldrarnas upplevelse av verksamheten och deras engagemang i densamma påverkar hur deras barn upplever verksamheten och lärandet. Anton har precis som Johanna sett att de yngre

eleverna många gånger gör skolarbetet för att göra någon annan nöjd. Anton menar att det ofta handlar om att göra sina föräldrar glada. Om föräldrarna då berömmer och bekräftar att eleven har gjort något bra får det positiva effekter medan det lätt får negativa effekter på skolarbetet om berömmet uteblir från föräldrarna.

Föräldrasamverkan sker genom utvecklingssamtal, telefonsamtal eller en inbjudan till skolan.

Anton tror att lek som en metod för att lära kan upplevas lustfylld och

motiverande för både yngre och äldre elever. För att de äldre eleverna ska uppleva leken meningsfull måste den dock vara mer avancerad. Genom Antons arbetssätt innebär de