Alla tre institutionerna var vana vid att anordna uppdragsutbildningar, men alla hade inte erfarenhet av personal från äldre- och handikappomsorg. Genom denna satsningen fick institutionerna ökade kunskaper inom detta område.
En viktig erfarenhet som Högskolan gjorde under denna satsning var enligt de tre kursledarna att det var viktigt men svårt att hitta rätt nivå för målgruppen. Målgruppen var mycket
blandad både när det gäller yrkesgrupper, utbildningsbakgrund, ålder och yrkeserfarenhet. Det var inte lätt att anpassa kursen till en nivå där alla deltagare kände att de fick vad de behövde. Det var inte lätt att mötas i diskussionerna. Å andra sidan var den stora fördelen med denna målgrupp att det var personer som fanns ute i verksamheterna och hade praktiska exempel att knyta upp sina kunskaper kring.
Den blandade målgruppen var en av förutsättningarna för denna satsning och det framfördes också till högskolorna i upphandlingsdiskussionerna. Men ändå framför kursledarna
synpunkter på just detta. Det förekom att personer utan arbetsledarerfarenhet hamnade i samma grupp som mer erfarna chefer. Detta faktum gör det värt att diskutera hur och vem som gör urvalet till kurserna. I detta fall var det kommunen själv som gjorde urvalet bland medarbetarna. Varken GR eller högskolan kunde påverka urvalet. Kanske är det inte heller önskvärt. Men det kan också vara så att det finns behov av att strama upp kriterierna för antagning till liknande kurser i framtiden. Något annat som är värt att fundera över är om
kurserna ska renodlas mer efter målgrupp. Kanske bör det finnas en A- och en B-kurs på varje område, där A är för nybörjare och B en fortsättningskurs.
Kurserna fick anpassas till målgruppen. Eftersom alla inte hade studievana eller färska kunskaper i engelska fick litteraturen anpassas därefter. Den var relativt okomplicerad och praktiskt inriktad samt i huvudsak på svenska.
Något annat som Högskolan lärde sig om målgruppen var att det var svårt för flera att hinna med att läsa eftersom de samtidigt jobbade. Flera saknade också studievana. Den geografiska spridningen gjorde det svårt att samlas för grupparbeten, vilket kursen också fick anpassas efter. Eftersom situationen på arbetet ofta var pressad och deltagarna var tvungna att arbeta igen den förlorade arbetstiden var det många som hade svårt att koppla av under kursen. Jobbet kallade.
Institutionerna gjorde försök att få projektarbetena att knyta an till ledaruppgiften i hemmaorganisationen. Ibland fungerade det; ibland inte. Mycket berodde på att
hemmaorganisationen inte riktigt delade denna tanke. Precis som tidigare har nämnts menar kursledarna att det saknades en linje, en mer långsiktig tanke med kurserna.
Själva upphandlingsprocessen innebar inte så mycket nytt för institutionerna. Alla tre institutioner som representeras i denna utvärdering hade tidigare genomfört
uppdragsutbildningar i olika kommuner och var vana vid att presentera anbudsunderlag. Diskussionerna flöt relativt smidigt. Dock nämns nödvändigheten av större kunskap om målgruppen och dess behov på längre sikt. De kontaktpersoner på GR och i kommunerna som högskolan kom i kontakt med räckte inte alltid till för att ge den långsiktiga och visionära kunskapen som både utförare och beställare behövde.
En annan erfarenhet som kursledarna gjorde är inte så mycket knuten till deltagarnas kompetensutveckling utan mer till deras allmänna situation på arbetet. De menar att deras arbetssituation är mycket betungande. Det krävs mer stöd och administrativ service. Det krävs ökad kunskap inte bara inom vård- och omsorg utan också inom alla de stödfunktioner som finns till verksamheten: ekonomi, personal, lagar osv. Kursledarna nämner också att staten bör fundera över om pengar till en sådan här satsning skulle kunna användas mer fritt. Den
möjligheten gavs inte i just denna satsning. Behoven kan vara olika; kanske behövs kurser för personalen i en organisation, i en annan kanske det är viktigare att anställa mer personal. Det behövs nytänkande inom organisationerna och även inom GR när det gäller behov av
kompetensutveckling. Precis lika gärna som kurser kanske man kan tillgodose behovet genom stöd på plats; handledning, mentorskap, nätverk, att skugga någon osv.
Att fundera över för framtida satsningar
I detta sista avsnitt listas en rad funderingar inför framtida satsningar. Frågeställningarna har på olika sätt väckts genom intervjuerna med deltagare, chefer och kursledare. Funderingarna ska ses som diskussionsområden som kommunerna kan arbeta vidare med var och en efter sina önskemål och behov.
• I denna satsning fanns en arbetsgrupp med representanter från olika kommuner. Kunde arbetsgruppen ha lyfts upp mer och fått spela en mer aktiv roll i
upphandlingsprocessen? Vad behöver man för framtida satsningar fundera ytterligare över när det gäller sammansättningen av representanter i en sådan arbetsgrupp – vilken kunskap krävs, vilka visioner och erfarenheter osv?
• Kan GR bli en tydligare beställare och utveckla sin ”beställarkompetens”?
• Kan man ännu mer noga ta reda på vilka behov av utbildning som olika målgrupper har? Framgår det tillräckligt klart i kursplaner och övrig information vad deltagarna kan förvänta sig av en kurs?
• Kan man mer noga specificera till vilken målgrupp en kurs vänder sig? Behövs det tydligare behörighetskrav för dem som ska gå en kurs? Hur bör urvalet till kurserna gå till?
• Hur fungerar det att i en och samma kurs blanda folk från olika verksamheter som ofta jobbar på olika sätt? Behövs en ökad grad av renodling av kurser per målgrupp? Skulle det vara ett alternativ att ha en lättare och en svårare nivå för varje kurs? • Vad skulle det kunna ge när det gäller kunskap och erfarenhetsutbyte om man låter
deltagare från olika verksamheter i samma kommun blandas och genomgå en kurs tillsammans?
• GR: s kursutvärderingar mötte viss kritik framför allt för att de inte ansågs vara förankrade i kursprocessen. Hur kan GR i framtiden försöka att bättre förankra sina kursutvärderingar hos kursdeltagarna?
• Vad har kommunerna för behov när det gäller kompetensutveckling för olika
målgrupper? Bör GR koncentrera sig på att arrangera tvärkommunala kurser för denna målgrupp eller finns det andra önskemål från organisationerna?
• Deltagarna önskar en högre grad av verksamhetsanknytning i de olika kurserna på Högskolan. Hur kan detta åstadkommas?
• Har kommunerna en tydlig filosofi om vad de vill ha när det gäller utbildning?
• Hur kan kommunerna bli bättre på att följa upp kompetensutveckling för chefer och personal?
• Vad behöver Högskolan tänka på i upphandlingssituationer i framtiden? Hur är det med flexibiliteten, anpassningsförmågan, kunskapen om målgrupperna osv?
Referenser
Jansson & Snögren 2004. Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet. Utvärdering av kursen ”Ledare inom vård och omsorg, 20 högskolepoäng”.
Proposition, 1997/98:113
Socialstyrelsen 2002. Slutrapport. Nationell handlingsplan för äldrepolitiken.
Socialstyrelsen 2003. Fortbildning av arbetsledare och biståndshandläggare – en uppföljning av stimulansbidragens användning.