Det framkommer i intervjuerna att det inte enbart är elevernas intresse som spelar roll för elevernas motivation att läsa, utan även att det är viktigt att de kan relatera sina egna erfarenheter till det de läser. En student som läser termin 2 understryker detta:
Det ska ju finnas någon slags igenkänningsfaktor så att de kan relatera till den (boken). (citat 9)
Dewey (1999) menar att det stoff som läraren använder i undervisningen är klart för honom/henne medan det ännu bara är möjligheter för eleven. Stoffet representerar enligt honom ett kapital som ska tillgängliggöras eleven genom hennes erfarenheter i undervisningen. Elevernas erfarenheter är alltså inte bara allmänt betydelsefulla för intresset för (i vårt fall) böckerna de läser, utan även i meningen av tidigare läserfarenheter eller identiteten som läsare. I kommande citat poängterar en student på termin 8 dels vikten av intressets roll för själva läsningen men också hur det spelar in på lärarens val av text. En lyhördhet inför elevernas skilda intressen och behov behövs då läraren ska välja text i en klass. Studenten poängterar att läraren inte bör välja text utifrån sina egna preferenser och erfarenheter:
33
Medans vissa, som jag, ville bara läsa litteratur om vampyrer liksom. Och jag hade en lärare på gymnasiet, alla böcker han gav oss handlande om medelålders män i kris [skratt] för att han var en medelålders man som gick igenom en kris. Och det var liksom så här ingen i vår klass ville läsa om det liksom, män som går ut i skogen och dödar djur för att de är ledsna: ’Ja, detta var jättekul!’ Man får läsa av klassen och kanske inte bara snacka om medelålders män i kris. Utan bredda och variera lite grann. Och kanske inte bara ta saker man själv är intresserad av utan så här: ’Detta verkar min klass gilla, jag vill hitta någonting som kan få dem lite intresserade’, kanske höra med klassen också: ’Finns det någonting ni tycker om att läsa?’, ’Vad gillar ni för sorts litteratur?’, ’Vill ni att vi ska läsa mer klassiker?’, ’eller vill ni att vi ska läsa mer ungdomslitteratur?’. Lite så att de känner att de har någonting att säga till om i litteraturundervisningen. (citat 11)
Liknande yttranden kan höras från de andra deltagarna i gruppen som läser termin 8 och ingen av de andra lärarstudenterna invänder mot det som yttras gällande att elevernas intresse för det som ska läsas eller deras tidigare erfarenheter kan vara positiva faktorer i undervisningen.
Igenkänningsfaktorn som lärarstudenten i vårt fall uttrycker är av vikt, går att betrakta som ett uttryck för en vilja att tillgängliggöra ett stoff genom en koppling till erfarenheten. En student som läser termin 6 uttrycker en liknande attityd så här:
Jag vet inte, jag känner inte att det här med att tvinga elever till att läsa en bok eller om man nu skulle välja ett uppslag av fem böcker och välja en av dem att läsa […] Alltså, det här med att tvinga att läsa på svenskan tycker jag är en felaktig approach för att få elever att börja läsa själva. Jag tänker att de först och främst måste börja mycket tidigare än gymnasiet. Eller långt innan dess. Men sen vet jag inte om det är en ultimat lösning på det hela. (citat 10)
Det blir i detta citat kanske ännu tydligare att det handlar om läsaridentitet som behöver byggas upp över lång tid och att tvånget inte tycks vara ett bra alternativ. Det är dock oklart hur studenten tänker sig att den här identiteten ska skapas på gymnasiet om eleverna inte har den redan. Det är också något som studenten är medveten om men inte kan finna en bra lösning på. Alla fokusgrupperna ansåg generellt att böcker från en kulturell kanon ligger ganska långt bort ifrån elevernas erfarenheter och intressen. Studenterna på termin 8 uttryckte att man borde vara respektlös mot kanonlitteraturen och behandla den som vilken litteratur som helst:
[…] också att vara lite kanske respektlös mot de här klassikerna, att man inte, liksom, som många äldre lärare kanske gör: ’Åh de här är så fina.’ Och att de är verkligen såhär, superkanoniserade, utan att det mer kan vara såhär: ’Men känner ni igen er i det här?’ eller såhär, att det också är fritt att bara förkasta det. Att man har såhär fritt samtalsklimat kring litteraturen. (citat 12)
Det här skulle kunna förstås som ett uttryck för att man vill att kanonlitteraturen ska komma närmare eleverna genom samtal om hur de själva upplever den och genom att få göra egna erfarenheter av den. Dewey (1997) beskriver att det finns en avgrund mellan den vuxnes och
34
den unges erfarenheter som gör att ett aktivt deltagande från elevens sida i relation till det som behandlas inskränks. Citat 12 ovan kan här lyftas som ett exempel på denna avgrund där lärarens preferenser (medelålders män i kris) riskerar att begränsa elevernas läsning och deltagande. Det som studenten i citat 13 uttrycker som respektlöshet mot klassikerna förstår vi som att man genom samtal vill öppna för ett möte mellan elevens erfarenhet innan läsningen och erfarenheten som läsningen ger, vilket skulle öka möjligheterna för att ett verkligt lärande uppstod. Detta möte kan även ses som ett möte mellan elevernas erfarenheter från läsningen och samhällets samlade erfarenheter av verket genom undervisningen. Utsagan i citat 13 kan även förstås som att lärarstudenten vill att eleverna ska få göra egna erfarenheter av böckerna och själva avgöra deras betydelse eller värde i förhållande till sig själva, vilket enligt Dewey (1999 och 1997) är själva grunden för lärande. Däremot betonar Dewey (1999) att: ”Det är mycket lättare att överhopa en elev med detta (ett oändligt lärostoff) än att arbeta in det i hans direkta erfarenheter.” (s.233).