KAPITEL 4 – Genomförande av studien
4.5 Etiska överväganden
I ett arbete som det föreliggande, liksom i all forskning, är det givetvis väsentligt att ta de etiska frågorna tas på allvar. I Vetenskapsrådets (2011) God forskningssed sägs att ”många forskningsetiska problem … kan beskrivas som vägningar mellan” (Vetenskapsrådet, 2011, s.18) värnandet av individers integritet och praktiserandet av en forskning som kan generera väsentlig kunskap åt samhället. För att underlätta sådana vägningar har så kallade kodexar tillkommit, det vill säga uppsättningar av etiska regler, vilka man som forskare har att förhålla sig till. Helsingforsdeklarationen66 har kommit att få en särställning i den typen av
sammanhang, också inom samhällsvetenskaplig forskning. När det gäller så kallad ”etikprövning av forskning som avser människor” (SFS 2003:460) finns numera en lag som har varit i kraft sedan 200467. Även om inte all forskning
hamnar under den så kallade etikprövningslagen bör man enligt Vetenskapsrådet (2011) ändå som forskare göra olika överväganden kring etiska aspekter som kan vara förenade med ett visst forskningsprojekt eller med en enstaka studie. I möjligaste mån bör informationskravet, samtyckeskravet, frivillighetskravet och konfidentialitetskravet alltid vara tillgodosedda (Vetenskapsrådet, 2011). 68
66
Antagen av World Medical Association och reviderad 2008
67
Etikprövningslagen trädde i kraft 2004-01-01 och omfattar inte forskning som dessförinnan genomgått etisk granskning eller påbörjats. Lagen reviderades 2008.
68 Eftersom min studie påbörjades 2003, hänvisar jag, när jag åberopar Vetenskapsrådets etiska riktlinjer i detta avsnitt, både till Vetenskapsrådet (2002) Forskningsetiska principer för humanistisk-
Forskningsetiska överväganden är viktiga bland annat för att forskare och deltagare knappast möts som jämlikar i forskningssammanhang. Forskaren befinner sig, eller är snarare inskriven, i en annan position än den eller de som deltar i forskningen, vilket ställer särskilt stora krav på forskaren att inte utnyttja sin särskilda position (Wetherell, 2001). Exempelvis gäller det den information som lämnas till deltagarna om att det är frivilligt att delta exempelvis i en intervju, enkät med mera och att det alltid finns möjlighet att avbryta sin medverkan utan närmare motivering och utan negativa följder för den som eventuellt gör det. Informationskravet skall inkludera alla inslag i en viss undersökning som deltagare rimligtvis kan ha synpunkter på (Vetenskapsrådet, 2002). Vetenskapsrådet (2011) skriver: ”Idealet är alltid att den som forskningen gäller ska vara informerad om att han eller hon är föremål för forskning och i normalfallet också skriftligen ha samtyckt i förväg” (s. 42).
Jag bedömer att kravet på informerat samtycke har tillgodosetts så långt det har varit möjligt från min sida inom ramen för projektet, med undantag för det informerade skriftliga samtyckeskravet. Dock formulerar sig Vetenskapsrådet (2002) även på följande vis:
I vissa fall, då undersökningen inte innefattar frågor av privat eller etiskt känslig natur, kan samtycke inhämtas via företrädare för uppgiftslämnare och undersökningsdeltagare (t.ex. skolledning, lärare, arbetsgivare, fackförening eller motsvarande) och eventuellt berörd tredje part. En förutsättning är då också att undersökningen i förekommande fall sker inom ramen för ordinarie arbetsuppgifter och på vanlig arbetstid. (s.9)
Vetenskapsrådet (2011) betonar att man som prövningsinstans utgår från att forskningshuvudmän själva bevakar så att de forskningsetiska krav och lagar som gäller verkligen efterlevs. Vidare påpekar man att det åvilar varje vetenskaplig ledare ett särskilt ansvar att se till att nödvändiga åtgärder har vidtagits i förväg. I ett samverkansprojekt av det slag som jag själv medverkade i är det således brukligt att forskningshuvudmän och forskningsansvariga ser till att nödvändig information kommuniceras i förväg, att samtycke upprättas mellan företrädarna för de olika inblandade parterna, samt att medverkan sker inom ramen för ordinarie arbetstid.
Här finns dock, som jag ser det ett dilemma, sett till både informationskravet, samtyckeskravet och kravet på frivillighet. Om skolpersonal på något vis ändå motsätter sig att medverka i en dylik satsning, kan det, enligt vad jag i några fall har erfarit, nämligen stämplas som problem, snarare än respekteras som en
skälig konsekvens av samtyckes- respektive frivillighetskravet. En annan invändning bör också göras i det här sammanhanget. De flesta personer som befinner sig i ett skolforsknings- och utvecklingsprojekt, likt det jag som doktorand ingick i, gör det inte för att de aktivt har valt det. Snarare befinner sig det stora flertalet i en sådan specifik inramning just på grund av sin anställning inom skolan. Kanske känner de sig av den anledningen mer eller mindre pressade att exempelvis ställa upp på en intervju eller att svara på en enkät. Detta är emellertid, enligt min uppfattning, ett generellt etiskt dilemma för den här sortens samfinansierade forsknings- och utvecklingsprojekt.
En ytterligare invändning är att det trots att nödvändig information har lämnats, kan vara svårt för deltagarna att förutse konsekvenserna av ett eget deltagande, exempelvis hur det kan påverka en att i efterhand finna sig själv citerad i ett akademiskt sammanhang (Wetherell, 2001). Det vilar därför, med hänsyn till konfidentialitetskravet, ett särskilt ansvar på forskaren att försöka skydda deltagarna från sådana negativa konsekvenser. Vetenskapsrådet (2011) åberopar bland annat Helsingforsdeklarationen i det här sammanhanget, där det poängteras att det är forskarens ansvar att värna deltagarnas integritet. Deltagarna måste först och främst försäkras konfidentiell behandling genom att man lovar att ändra deras namn, samt att man också utesluter uppgifter i textutdrag och utsagor som på något vis kan identifiera personerna (Vetenskapsrådet, 2002; Wetherell, 2001).
Jag har gjort detta så långt det har varit möjligt. Ibland kan det dock vara svårt att tillmötesgå kravet om att ta bort information som kan identifiera deltagarna fullt ut. Inte minst kan det vara svårt i ett omfattande samfinansierat projekt som det åsyftade med många aktörer inblandade. För alla dem som har ingått i, eller som har haft information om projektet, och det rör sig om ganska många personer, kan det vara tämligen lätt att härleda olika omständigheter till antingen specifika kommuner, myndigheter eller personer i projektet, det vill säga till någon av de involverade aktörerna. Emellertid bör det betonas att studiens syfte är att uppmärksamma skolutveckling som diskursiv praktik och att belysa de ideologiska implikationerna av den diskursiva praktiken. Syftet är inte att kartlägga i vilken utsträckning enskilda ”aktörer” bidrar till detta eller att på något negativt sätt peka ut den ena eller andra.
För att återanknyta till den etiska diskussionen, kan det också finnas en hel del information om studien som inte kan lämnas i förväg. Exempelvis kan det vara svårt att förutse konsekvenserna av en viss interaktion, exempelvis en intervju
medan den pågår (Wetherell & Potter, 1992). Eftersom en ideologianalys av det slag som jag har tillämpat är en generativ process kan inte heller sättet att förstå forskningsdata på överblickas från början. Också om det vore möjligt, är det inte nödvändigtvis relevant att i detalj och fortlöpande informera deltagarna om undersökningens teoretiska kontur och syftena med den, skriver Wetherell (2001). Enligt Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska rekommendationer bör emellertid värdet ”av det förväntade kunskapstillskottet vägas mot de negativa konsekvenserna för de berörda av en eventuell publicering” (s.15). Och i Vetenskapsrådet (2011) kan man bland annat läsa: ”I snäv mening är kraven på god vetenskaplig kvalitet uppfyllda av forskning som ger nya kunskaper, uppenbarar aldrig tidigare kända förhållanden eller kastar nytt ljus över tidigare kända företeelser och relationer” (s.24). Vad som är god kvalitet kan emellertid bara avgöras utifrån en helhetsbedömning och i en sådan ingår också etiska överväganden, tillägger man (Vetenskapsrådet, 2011).
Som jag ser det, har man som forskare både frihet och skyldighet att göra sina val på den här punkten, men man ska naturligtvis kunna motivera dem. Det empiriska materialet baserar sig på data konstruerad utifrån en kvalitativ ansats men har analyserats utifrån en konstruktionistisk ansats och i en poststrukturalistisk/postmodern inramning. Möjligtvis kan det uppfattas som provocerande att ha medverkat i en undersökning och exempelvis ha upplåtit tid och energi åt att besvara en enkät för att sedan finna sitt svar i en ny inramning, försett med andra betydelser än den ”avsedda”. Vetenskapsrådet (2011) framhåller det som forskningsetiskt viktigt att beakta att ”[m]änniskors tid inte har använts i onödan”(s.24).
Måhända kommer deltagarna vars texter ingår i den här delen av studien inte att känna igen sina eventuella ”avsikter” med ett visst svar när jag med hjälp av eller genom att begagna dessa utsagor framställer skolutveckling som en diskursiv praktik med ideologiska implikationer. Å andra sidan framhåller Vetenskapsrådet (2011) i ett annat resonemang gällande allmänna kvalitets- och tillförlitlighetsprinciper, vikten av ”vetenskaplig fantasi och originalitet”(s.40) och man lägger också en särskild betoning på att ”utrymme för explorativa studier utan tydliga mål” (s. 40) måste få finnas.
Wetherell och Potter (1992) framhåller vikten av att följa sina infall i en studie som den här, det vill säga i en ideologianalys. Ett infall (som alltså inte kunde förutses) var, som jag tidigare nämnt, när jag under arbetet med analysen kom i kontakt med en samling föreläsningar av Bauman (1999) i Vi vantrivs i det
postmoderna och i dem fann en relevant intrig att organisera och dramatisera mitt material omkring. Dessa texter har alltså i hög grad ackompanjerat analys- och tolkningsarbetet, vilket har resulterat i fyra tablåer och med utgångspunkt i dessa har alltså resultatkapitlet utformats och organiserats. Baumans (1999) texter bildar vinjett för varje sådan tablå i syfte att illustrera vad jag bedömer som förtätade ideologiska implikationer av den diskursiva praktiken. Tablåerna kan såtillvida också läsas som illuminationer av den ambivalens mellan det moderna och det postmoderna som Bauman (1995, 1999) menar att vi i vår tid har att förhålla oss till samt manövrera. Naturligtvis kan en sådan perspektivförskjutning och relativisering av skolutveckling som diskursiv praktik uppfattas som ren fiktion. Utifrån en konstruktionistisk ansats och preferens för postmodern dramaturgi ser jag det emellertid som både möjligt och inspirerande att försöka bemöta den typen av eventuella invändningar. 4.5.1 Sammanfattning
Detta kapitel har jag ägnat åt att beskriva genomförandet av studien i sin helhet och de många överväganden som har varit förknippade med den. Bland annat har jag tagit upp urvalsfrågor av olika slag jämte en del etiska komplikationer samt även i någon mån beskrivit hur jag har kommit att betrakta och hantera dessa. I samband med det har jag försökt att ge en bild av vilken typ av empiri som ligger till grund för respektive som ingår i undersökningen samt hur den är konstruerad. Vidare har jag redogjort för själva analys- och tolkningsförfarandet, samt i någon mån med konkreta exempel även försökt visa hur jag har hanterat vissa moment. Det relativiserande inslaget innebär att de empiriska texterna har analyserats, tolkats, och dramatiserats, samt slutligen även organiserats utifrån en intrig inspirerad av ett urval av Baumans (1999) texter, vilket innebär att jag har försett materialet med andra betydelser än vad det annars skulle ha haft.