Att följa upp sina infall

I de fortsatta läsningarna av dessa utdrag och efterhand som bilden av mitt textmaterial fördjupades och utvecklades, blev det möjligt att urskilja mer distinkta och fler nyanser hos ett visst uppslag eller, vid det laget, hos en viss tolkningsrepertoar eller ett visst ideologiskt dilemma. Denna del av studien kan beskrivas som en cyklisk rörelse mellan de efterhand utvecklade tolkningsrepertoarerna och ideologiska dilemmana, liksom textmaterialet i sin ”helhet”, vilket alltså rör sig lika mycket om ett genererande som ett sökande arbete. Så här, enligt min mening, träffsäkert beskriver Wetherell och Potter (1992) detta arbete.

The practical analysis of ideology can never be a tidy procedure. We prefer to see it as a case of multiple resources, where a range of accounts and versions of events are used to make sense of other accounts and versions in order to develop an argument and to make a case about some body of material. (s.105)

56

Motsvarar resultatkapitlets tablåer. Rubrikerna är delvis formulerade med inspiration av Baumans texter.

Det innebar förnyade läsningar av materialet, eftersom många exempel först i detta skede kunde uppfattas ha någon relevans. Ibland togs avsnitt tillbaka som jag tidigare hade ”refuserat”. I vissa fall uppgick exempelvis tolkningsrepertoarer i varandra, i andra fall kunde de utgå om de framstod som alltför självmotsägande eller bättre platsade inom ramen för en annan tolkningsrepertoar (Wetherell & Potter, 1992).

Som analytiker måste man under det här momentet hela tiden vara beredd på att överge eller ompröva sina egna förslag. ‟Hantverksskickligheten‟, som Wetherell och Potter (1992) beskriver det, är något som utvecklas i det praktiska analysarbetet. Identifiering av tolkningsrepertoarer och ideologiska dilemman innebär alltså en iterativ, tolkande och prövande aktivitet, och är alltså annat än en neutral process. Det innebär också att analytikerns infall får stor betydelse, eftersom analysen går ut på att successivt utveckla tentativa meningsskapande mönster. Utan tvekan räknar jag inspirationen från Baumans (1999) texter som det mest avgörande bland mina sådana infall, eftersom det gjorde att analysprocessen ”lossnade” och att den, som jag ser det, fick en meningsfull riktning.

Det är dock svårt att redogöra för analysarbetet och de många olika överväganden som det mer i detalj har inneburit. En av poängerna med undersökningen är att demonstrera hur en utpräglad uppsättning av tolkningsrepertoarer och ideologiska dilemman finns tillgänglig samt visa hur den gör sig gällande inom ramen för skolutveckling som diskursiv praktik. Det innebär också att utveckla förslag på hur vissa argumenterande resurser och versioner av tillvaron åberopas och fungerar som grundantaganden utan att komma till explicit uttryck samt vilka de ideologiska implikationerna av detta eventuellt kan vara.

Av lätt förståeliga skäl är det inte alldeles enkelt att förstå sig på eller att redogöra för hur man i en analys ska kunna upptäcka och kartlägga vilka tolkningsrepertoarer som tillämpas, hur ideologiska dilemman hanteras respektive bestämma hur allt det här avgränsar sig mot vartannat, samt de eventuella ideologiska implikationerna härav (Edley, 2001). Mot bakgrund av textmaterialets heterogena karaktär och med hänsyn till studiens syfte är det svårt och kanske omöjligt att åskådliggöra, åtminstone genom att bara redovisa enstaka textavsnitt. Det anses dock vara en fördel med långa och fylliga avsnitt, om det retoriska arbetet ska kunna framstå som tydligt och meningsfullt för någon annan än analytikern (Wetherell & Potter, 1992). Detta är något som jag i

stor utsträckning också har tagit fasta på. Jag har emellertid även låtit förhållandet korta texter, såsom enstaka enkätsvar eller utdrag ur vetenskapliga artiklar, ingå. Detta har jag gjort med hänvisning till Billigs (2005) uppfattning i ‟Bachtinsk anda‟ om att även enstaka yttranden går att förstå som fragment av interaktion och därmed som inslag i eller uttryck för en diskursiv praktik. Det går också att ta fasta på vad Bartholdsson (2003) hävdar beträffande ”detaljers betydelse” det vill säga att de ”tillsammans [kan] peka på andra större sammanhang som genom att de förs samman synliggör mönster och delade värden” (s.122). Emellertid bör det betonas att det är själva delandet, det vill säga argumentationen och den diskursiva praktiken som sådan, som här står i fokus. Inte mönstren eller värdena i sig.

Textexemplen i kombination med Baumans texter och mina tolkningar i resultatkapitlet är således ämnade att belysa vad jag uppfattar som ideologiska implikationer av skolutveckling som diskursiv praktik. De tablåer som utgör resultatkapitlet bildar på så vis en sorts stiliserad version av skolutveckling som diskursiv praktik och dess ideologiska implikationer. En diskursiv praktik och vad den eventuellt kan visa sig ha för sådana implikationer går utifrån det här synsättet inte att förbinda med vissa personer. En sådan framställningsordning skulle dessutom gå stick i stäv med studiens själva ansats. Människor betraktas utifrån den ansatsen inte som bärare av konsistenta åsiktsuppsättningar. Med hänsyn till det och med hänsyn till löften om konfidentiell behandling, redovisar jag i resultatkapitlet endast huruvida ett visst textutdrag är hämtat ur ett enkätsvar, en enskild intervju eller en intervju i grupp57_{, ett e-brev/(en}

loggbok)58 _{eller av en videokonferens. Där så är möjligt}59 _{redovisar jag däremot}

huruvida det är högskoleföreträdare, rektor eller någon ur personalen60 _{som har}

yttrat eller skrivit det som återges. Sådana åtskillnader anser jag nämligen vara nödvändiga för att resultatet ska bli begripligt samt möjligt att bedöma för läsaren. När det gäller publicerade texter har jag däremot av upphovsrättsliga skäl bedömt det som självklart att uppge författare eller utgivare, eftersom dessa texter ju redan är publika.

57

Av samma skäl som jag har angivit ovan betecknar jag alla intervjuer där fler än en intervjuperson deltar som gruppintervju.

58 _{Skälet till den reducerade beteckningen ’e-brev’ är att jag har velat undvika att texten ska kunna}

koppla till den ena eller den andra kommunen.

59

När det gäller enkäterna är det naturligtvis inte möjligt. Enkäter delades ut till all personal som kunde anses vara berörd av projektet, vilket i vissa fall överläts åt respektive rektor att avgöra och bedöma. Beroende på dessa avgöranden kunde i några fall samtliga personalkategorier på en viss skola eller förskola omfattas av enkäten. Det innebär att det förutom lärare, kan finnas lokalvårdare, vaktmästare, skolmåltidspersonal, administrativ personal etc. bland de svarande.

60

Av konfidentialitets-skäl används beteckningen lärare, oavsett om det rör sig om en barnskötare, förskollärare, fritidspedagog, specialpedagog eller lärare.

Trots svårigheterna som poängterats i det föregående med att redogöra för bevekelsegrunderna i arbetet med en analys av det slag som jag här har företagit, gör jag i det följande ändå ett försök. Bland annat demonstrerar jag hur analysbegreppen tolkningsrepertoarer och ideologiska dilemman har tillämpats på de undan för undan utvalda empiriska texterna i studien. Text A är ett utdrag ur Berg (2003b), text B är en del av ett enkätsvar och text C slutligen, är hämtad ur Isaksson (2003). Det finns argumenterande retoriska samstämmigheter men också inkongruenser inom och mellan texterna vilka förtjänar att belysas, eftersom de enligt studiens utgångspunkter och teoretiska ansats konstituerar och konstitueras av skolutveckling som diskursiv praktik. När utvalda texter - empiriska fragment - ur en och samma diskursiva praktik undan för undan kompileras61 _{på det här viset kan det visa sig ha något}

väsentligt att säga om vilka versioner av tillvaron som åberopas, hur de åberopas och vad som därmed kan vinna trovärdighet. Det sistnämnda kan förstås som ideologiska implikationer av den diskursiva praktiken.

Radnumren inom parentes i de föregripande kommentarerna till varje empiriskt textfragment är att betrakta som en praktisk åtgärd för att läsaren ska kunna lokalisera de kursiverade sekvenserna/utdragen. Vidare har vissa partier i de empiriska texterna/ blocktexterna fått en grå skuggning, vilket är mitt sätt att visa på åtminstone något i varje enskilt textfragment som har haft betydelse för min analys och tolkning. 62

I text A åberopas ett tänkt aprioriskt skeende utformat till logisk planmässighet. Skolutveckling förklaras gå ut på ett maximalt resursutnyttjande, det vill säga att optimera den enskilda skolans mänskliga materiella resurser [1-2]. Det bidrar till en bild av skolans mänskliga materiella resurser [1-2] som ett maskineri, vilket går att förbättra så att det kan fungera så välordnat och så effektivt som möjligt, med elevernas bästa [3] som behjärtansvärt och oantastligt mål.

Text A

1 Skolutveckling handlar om att inom gällande institutionella ramar optimera den 2 enskilda skolans mänskliga materiella resurser i syfte att utveckla vardagsarbetet 3 till elevernas bästa.63

61

Kom,pil,era v.-de hoparbeta av delar ur flera skrifter (SAOL, 1998)

62

I text B förutsätts på ett liknande sätt som i text A att utvecklingsarbete är något som med självklarhet bör drivas och att det därmed finns skäl att beklaga hur svårt det är att göra det. Vidare förutsätter text B att pedagoger behöver förändras och att pedagoger helst också bör hysa en vilja (vilken pedagoger underförstås sakna) att göra just det, Varför är pedagoger så ovilliga [1-2]. Texten låter även förstå att pedagoger i nuvarande status är otillräckliga och att det för denna kategori skulle finnas uppenbara skäl till både individuell och kollektiv självhabilitering. En revidering av mänskliga materiella resurser, såsom antyds i text A, underförstås alltså även i text B. Så länge en sådan omdaning inte äger rum kommer elever att få dras med en undermålig skoldag lyder resonemanget.

Text B

1 Det är synd att det är så svårt att driva utvecklingsarbete. Varför är pedagoger 2 så ovilliga att förändra sig och därmed förbättra sig och elevernas skoldag?64 I text C görs skolutveckling till något som självklart borde ges monumentalt företräde. Således formulerar även denna text, fastän implicit, en optimerande ambition avseende skola. Där exempelvis skolans mänskliga materiella resurser i text A och pedagoger i text B framställs vara det självklara förbättrings- och utvecklingsobjektet/subjektet, förläggs i text C skulden till en modern svensk ovilja och oförmåga [3] för att skolutveckling inte dominerar tillväxt- och samhällsdebatten. Något i princip undermåligt och otillräckligt, vilket borde te sig annorlunda, utgör alltså en del av argumentationen också i Text C men kritiken begränsas däremot inte, såsom i text B till ovilliga pedagoger, utan till vad som föreställs vara en undermålig nationalkaraktär.

Text C

1 Skolforskningen och skolutvecklingen borde dominera debatten om skolan. 2 Den borde till och med dominera tillväxt- och samhällsdebatten! Att den inte 3 gör det har förmodligen att göra med en modern svensk ovilja och oförmåga 4 att diskutera framåtsiktande och ideologiskt.65

Texterna bidrar till att konstruera en version av något ofullgånget, något ännu inte optimerat, något som kan och som bör bli bättre. Text A låter förstå skolutveckling som maximalt resursutnyttjande i skolors vardag. På så sätt parar framställningen en form av tillväxtretorik med ett behjärtansvärt och liksom

64

transkription av enkätsvar ur enkät ställd till all personal inom förskola och skola i en av projektkommunerna

65

oantastligt slutmål, det vill säga elevernas bästa. Text B och C låter förstå en sorts oart hos vissa utpekade kategorier, pedagoger och en svensk nationalkaraktär, som stående i vägen för den optimerande ambitionen.

Alla tre framställningarna äger rum som en diskursiv praktik – ”ett ögonblick i tiden” (Laclau & Mouffe, 1985/2008, s.42) - vars officiella paroll är skolutveckling. Det går även att läsa texterna som en hantering av ett ideologiskt dilemma, vilken tycks innebära behjärtansvärda ståndpunkter - elevernas bästa – i kombination med krasst kalkylerande. Vad är implikationen av detta? Hur kan det förstås? Ett möjligt svar är, att när det passar den diskursiva praktiken, framhålls vissa humanistiskt liberala principer, vilka får utföra arbetet medan, som i det här fallet krasst tillväxtekonomiska överväganden mycket väl kan bli de slutgiltigt avgörande i såväl en enskild som i en samlad argumentation (Wetherell & Potter, 1992).