Under uppsatsens process har vi varit noga att avidentifiera avdelningarna och oss uppsatsskrivare för att inga kopplingar ska kunna göras till de aktuella förskolorna. Vi har kontinuerligt resonerat och reflekterat hur vi kan säkerställa konfidentialiteten i arbetet i syfte att rikta uppmärksamheten mot studiens resultat snarare än dess deltagare. När vi arbetade fram resultatet var vi angelägna om att garantera studiens deltagare fullständig konfidentialitet genom att avidentifiera deras namn och vi värnade också om deras integritet när vi med omsorg valde citat som för fram budskapet tydligt och samtidigt utelämnar känslig information om de olika avdelningarna samt enskilda pedagoger. Vi valde att använda det könsneutrala pronomen hen gällande barn i resultatdelen vilket osynliggör enskilda barn. Vi uppsatsskrivare har ovanliga namn vilket gjorde att vi valde att utelämna dem helt i resultatet för att skydda deltagarna och förskolorna i de respektive städerna.
Resultatdiskussion
Vägledande samtal
I enkätresultatet framkommer att på samtliga förskolor har de vägledande samtalen om ramverket Building Blocks haft betydelse för pedagogers kunskapsutveckling gällande specialpedagogiska frågor och deras verksamheter. Samtalen berikades av deltagarnas olika professioner och enligt Rönnerman (2016) kan kunskap ses som olika former vilka är relaterade till varandra i mötet för att utveckling ska ske. Detta innefattar både den personliga kunskapen som utvecklas genom självinsikt och även den kollegiala kunskapen som utvecklas genom dialog. Utifrån Vygotskijs sociokulturella teori kan detta förstås att reflektion med andra i grupp kan utgöra förutsättningar till den proximala utvecklingszonen eftersom pedagogerna i samtalen synliggör både sin egen och varandras kunskap som möjliggör att de tillsammans blir mer medvetna om verksamheten de är en del av. Teorier och begrepp är viktiga att kombinera med upplevelser och erfarenheter från praktiken beskriver Gjems (1997) och genom samtalen
37
fick pedagogerna möjlighet att få distans till sin egen praktik med stöd av ramverket Building Blocks samt teorier för att se sin verksamhet utifrån olika perspektiv vilket genererar ny kunskap. I samtalen blev pedagogernas egna utgångspunkter och erfarenheter tydligare i mötet med varandras kunskap och kompetens vilket bidrog till vidgad förståelse av kunskap och praktik. En tolkning kan vara att ramverket utgör en tydlig struktur som pedagogerna med stöd av de vägledande samtalen får tillgång till vilket ger stöd åt deras tankar och utvecklar den gemensamma kunskapen.
Samtalsgruppen och vi uppsatsskrivare har i de fem vägledande samtalen satt ramen för vad som fångades upp, gavs utrymme för samt möjliggjordes för att generera större förståelse i samtalsgrupperna. Ett sätt att förstå samtalen utifrån ett systemteoretiskt perspektiv är att vår förståelse av ramverket har påverkat vårt sätt att vägleda vilket har haft betydelse för deras utveckling under processen i verksamheten. Utifrån pedagogernas samtal är en tanke att arbetet med ramverket behöver pågå med stöd av vägledning av en specialpedagogisk profession och att effekten förstärks med aktionsforskning som metod vilket även Lutz (2006), Palla (2009) och Siljehag (2012) understryker betydelsen av. Genom att arbeta systematiskt i en process med observation, reflektion och handlande skapas möjlighet till utveckling av både verksamheten och arbetslaget (Rönnerman, 2016). Utifrån de gemensamma reflekterande och återkommande samtalen gavs pedagoger förutsättningar att tillsammans i en kontinuerlig spiralrörelse bestämma förändringsområden i sin praktik som de mellan samtalen aktivt arbetade med. Under samtalen synliggjordes tankar och handlingar i arbetsgruppen som bidrog till en kollektiv medvetenhet vilket fick betydelse för vad som bestämdes som nästkommande förändringsområde samt hur det implementeras. Ytterligare en reflektion är att Building Blocks med dess områden och strategier samt aktionsforskningens cirkulära process har kompletterat varandra vilket har väglett pedagogerna i sin verksamhet. Bjørndal (2005), Sheridan och Pramling Samuelsson (2016) poängterar att yrkesverksamma behöver utveckla användbara strategier för att utforma sin verksamhet för att passa barns olika behov och förutsättningar vilket ställer krav på pedagoger att på ett kompetent sätt observera och utvärdera sin egen praxis för att kunna utvecklas i sin profession.
En förutsättning för det kollegiala lärandet är tid till reflektion, både för egna tankar och för att delge varandra tankar som kan utmanas tillsammans i grupp vilket ger möjlighet att kunna fördjupa och vidga tänkandet om sin praktik (Rönnerman, 2016). Samtalsgrupperna på de tre avdelningarna gavs genom studien tid att varje vecka få möjlighet att granska, reflektera och samtala om sin verksamhet. Tiden för samtalen kan ses som en form av förebyggande och främjande arbete vilket gav pedagoger förutsättningar att inför terminsstart synliggöra sin barn- och kunskapssyn samt värdegrund vilket kan ha haft betydelse för pedagogers förhållningssätt och de förändringar de genomförde i verksamheten utifrån ramverket. Palla (2009) påtalar vikten av kompetensutveckling genom exempelvis reflektion gällande viktiga frågor i arbetsgruppen för att skapa en grund och förståelse för arbetet i förskolan. Vidare skriver författaren att möjligheten till samarbete och gemensam reflektion får betydelse för hur arbetsgrupper kan utföra sitt uppdrag på ett professionellt och kompetent sätt eftersom att reflektera tillsammans kan utveckla en fördjupad kompetens. Helldin (2010) påtalar att det specialpedagogiska området är komplext vilket kräver att vi ständigt i en pågående process kritiskt granskar, urskiljer samt omprövar för att förändra och utveckla verksamheten.
38
Enkätsvaren visade att pedagogerna var övervägande positiva till att ramverket har varit till stöd för dem i verksamheten vilket kan förstås som att de blev introducerade och fick tillgång till materialet genom vägledande samtal samt att de fick tillgång till tid att samtala med varandra i grupp. Det är viktigt att fundera över vilka förutsättningar pedagogerna har att arbeta systematiskt med att utveckla kvaliteten vilket är en fråga för lednings- och kvalitetsansvariga på olika nivåer (Sheridan & Pramling Samuelsson, 2016). Genom samtalen med utgångspunkt i ramverket fick pedagogerna syn på sin verksamhet men det är möjligt att de enbart genom att samtala tillsammans hade genererat ny kunskap eftersom i en samtalsvärld är samtalet ett grundläggande sätt att skapa kunskap vilket utformas genom interaktion mellan de samtalande (Kvale & Brinkmann, 2009).
Anpassningar för alla barn och varje barn
Enkätresultatet visade att Building Blocks skattningsmaterial i hög grad var användbart för att skatta sin verksamhet och i jämförelse med andra material var det bara en pedagog som svarade i hög grad och frågan vi ställer oss är om andra material är bättre eller om de anser att det är svårt att jämföra Building Blocks med annat skattningsmaterial. En tolkning kan också vara att erfarenhet av skattningsmaterial kan vara begränsad eller saknas för att utveckla verksamheten på flera nivåer. Tidigare forskning betonar vikten av att utgå från ett organisations- och grupperspektiv och ramverket Building Blocks har en tydlig utgångspunkt på den nivån för att möta alla barn och varje barn i relation till verksamheten vilket gör det berättigat med frågan hur det kommer sig att strategier i den svenska förskolan i huvudsak utgår från individnivå (Gustafsson & Myrberg, 2002; Lutz, 2013; Rosenqvist, 2007; Westling Allodi, 2016).
Genom vägledning och med stöd från ramverket Building Blocks kvalitetsskattningsmaterial har pedagogerna kunnat synliggöra sin verksamhet på samtliga nivåer och arbetat för att anpassa lärmiljön samt göra den inkluderande och tillgänglig för alla barn. En reflektion utifrån ramverkets nivåer är att de åtta strategiområderna som beskrivs under nivå tre även är användbara på samtliga nivåer. I Sandall och Swartz (2008) framkommer tydligt vikten av pedagogernas medvetna arbetssätt med anpassningar för att göra den till en tillgänglig lärmiljö utifrån barns intresse och därigenom skapa förutsättningar som bidrar till delaktighet för alla barn. Ytterligare påpekar Göransson, Lindqvist, Klang, Magnusson och Nilholm (2015) att pedagogernas förståelse och medvetenhet är av stor betydelse för genomförande av sin profession. Det krävs tid för att genomföra förändringar i verksamheten och beroende på hur mycket tid pedagogerna lagt på processen kan det ha bidragit till varierad förståelse och deras upplevda stöd av materialet. En reflektion utifrån studies enkätresultat är att tiden som pedagogerna lagt i processen kan stå i relation till hur barnen gynnats av förändringen i verksamheten.
Att påbörja ett nytt arbetssätt kräver tid dels genom att skapa sig förståelse kring det nya genom en gemensam syn och ansvar vilket skapar förutsättningar för arbetet. (Ainscow et al. 2012).
Vidare betonar författarna vikten av att granska sin egen organisation för att åstadkomma inkluderande verksamheter där samarbetsförmågan är nödvändig. Pedagogernas enkätsvar visade att det fanns svårighet att skatta sin verksamhet på organisationsnivå med ramverkets material. Vi ställer oss frågan om det är själva skattningsmaterialet som gör det svårt eller om pedagogerna saknar delaktighet och tillträde gällande vad som sker på organisationsnivå?
39
Pedagogerna ansåg att ramverket var till stöd för att möjliggöra inbäddade och upprepade aktiviteter på grupp och individnivå i hög grad. Vår tolkning är att pedagogerna är verksamhetsnära och lättare kan skatta sin verksamhet än att skatta på organisationsnivå. Även Graham och Harwood (2011) diskuterar vikten av att ett ändrat synsätt och attityder gällande arbete på organisations-, grupp- och individnivå vilket kan bidra till ökad delaktighet.
I studien framkom några pedagogers intention att göra barn delaktiga gällande specialpedagogiska situationer genom att involvera deras tankar och lyssna på deras perspektiv.
Sheridan och Pramling Samuelsson (2016) betonar att barns delaktighet i verksamheten innebär att de kan påverka sin vardag gällande innehåll, aktiviteter och miljön vilket är en styrka i förskoleverksamheter när barn är involverade i beslut och erbjuds valmöjligheter. Respekt i mötet med barn kan innebära att lyssna till dem för att höra vad de ger uttryck för påtalar Qvarsell (2016) vilket kan tolkas som att ge barn större möjlighet till deltagande i verksamheten utifrån deras tankar och intressen. Utifrån vår förståelse av ramverket saknas ett explicit barnperspektiv vilket bekräftades i samtal med professor Susan Sandall (S. Sandall, personlig kommunikation, 8 november 2017). Vidare informerade Sandall att förskoleverksamheten i USA är mer mål- och resultatinriktat till skillnad mot den svenska förskolan som i större utsträckning har stävansmål. En tolkning kan vara att de kulturella sammanhang där förskoleverksamheter verkar kan ha olika utgångspunkter vilket får betydelse för implementering av ramverket.