En del i utvärderingen är att kritiskt granska och problematisera vårt kursupplägg. Många av de positiva aspekterna har redan diskuterats ovan, och innebär ökad förståelse, ökad kunskap, ett längre lärandeperspektiv och uppfyllande av styrdokumentens krav. Utöver det tycker vi också att det gynnar lärande på ett flertal olika sätt. Det absolut viktigaste med hela upplägget är att det sätter in all kunskap i en kontext. Tanken är också att genom det tvärvetenskapliga arbetet ge eleverna en mer heltäckande bild som är mer verklighetsförankrad. Samtidig måste man vara kritiskt och försöka problematisera sitt egna arbete.
I den mer traditionella undervisningen uppfylls vanligen också kraven från styrdokumenten, men som vi tidigare diskuterat anser vi det finnas många fördelar med vårt kursupplägg. Naturligtvis kan det uppstå viss problematik i ett alternativt agerande. Den första risken upplägget kan möta är motståndet för det nya och det obeprövade. Många lärare och elever är bundna till den mer traditionella undervisningen och det kan därför vara svårt att införa en förändring. I ett initialt skede kan också upplägget innebära ett merarbete, eftersom samarbete enligt erfarenhet ofta gör det i början innan parterna har hittat varandra. I ett senare skede anser vi dock att det tvärvetenskapliga samarbetet kan ta mindre tid i anspråk. Dels för att en tydlig planering redan är gjord, och denna bör följas för smidighetens skull eftersom det är fler än en som blir påverkad av förändringar. Dessutom finns det i detta fall två lärare som kan hjälpas åt med för- och efterarbete vilket i våra öron låter som ett tidsvinnande koncept.
En annan tidsproblematik ligger i att vid de tillfällen som det tvärvetenskapliga samarbetet sker vore det lämpligt om båda lärarna kunde medverka, vilket innebär fler timmar undervisningstid tid för dessa lärare. Det går dock att lösa på så sätt att läraren deltar på sin ordinarie lektion och låter eleverna arbeta med tvärvetenskapliga förberedelser i alla fall. Vid debatt och redovisningstillfällena behöver båda lärarna vara delaktiga eftersom eleverna bedöms på olika sätt och på olika saker i de olika ämnena. Detta kan lösas genom att övrig undervisning komprimeras något och att läraren tar ut en kompenserande fri lektion där det
40
passar. Dessutom är vår erfarenhet att elever inte utnyttjar lärare i den mån som de kunnat då det gäller handledning i grupparbete och debattförberedelserna. Detta innebär att eleverna kan få boka tid, som då kan anpassas av läraren. Eventuellt behöver läraren bara finnas tillgänglig för frågor på sitt arbetsrum under de aktuella lektionerna.
Det kan också finnas fördelar i tidsaspekten för lärarna. Upplägget ger oss en större flexibilitet i våra lektioner. Om det skulle behövas kan man byta lektion med sin samarbetspartner utan att det påverkar eleverna. Det ger oss också en möjlighet att ha längre lektionspass. Lägger man, som vi tänkt, biologi och religionslektionerna intill varandra blir det möjligt för oss som lärare att planera in mer avancerade och tidkrävande övningar som man kanske inte hade kunnat hinna med på enbart en egen lektion. Vi tror dessutom att man, om man arbetar på detta sätt, kan börja motverka den ovillighet att dela med sig av lektionstid, som verkar finnas i många arbetslag idag.
I tidsaspekten ligger också problematiken som uppstår om en lektion uteblir i det ena ämnet, till förmån för exempelvis ej schemalagda aktiviteter såsom friluftsdagar, fotografering och dylikt. Problemet blir då att det ena ämnet hinner före och att det kan bli svårt att mötas i de förutbestämda tvärvetenskapliga övningarna. Då gäller det som lärare att vara flexibel. Antingen delar den ej drabbade läraren med sig av sin lektion eller så får den drabbade läraren komprimera sitt material så att allt hinns med lite snabbare. Ett alternativ är också att de tvärvetenskapliga övningarna skjuts fram lite så att båda hinner komma dit de ska.
Övriga problem som kan uppstå i ett ovan beskrivet kursupplägg är elevcentrerade. Eleverna har olika lärstilar och det passar kanske inte alla att arbeta i grupp, att utrycka sig muntligt och så vidare. Detta ser vi visserligen inte som ett stort problem. Som det diskuterats ovan ställer de olika styrdokumenten krav på elevernas samarbetsförmåga och problemlösningar i grupp. Har man ett problem med en viss redovisningsform som kan vara svårigheter att uttrycka sig i skrift eller muntligt, anser vi det som lärare snarare som positivt att låta eleverna öva på detta. Redovisningsformerna blir då ytterligare en förberedelse för livet efter skolan. Har elever särskilda behov är svaret naturligtvis ett annat, men detta väljer vi att inte diskutera här eftersom det inte är vårt syfte utan det skulle behöva flera uppsatser till för att reda ut.
Grupparbete och samarbete kan som sagt vara problematiskt på olika sätt och en grupprocess är aldrig smärtfri. Att tvinga eleverna att arbeta i grupp ser vi då istället för att se det som ett
41
problem som en nyttig lärdom. Likaså anser vi att grupparbete, diskussioner och reflektioner tillsammans med andra gynnar lärandet och ökar kunskapen på så vis att det tvingar till eget tänkande, förståelse för andra och gör att saker och ting ses på från olika perspektiv. Samtidigt ger samarbetet mer tid till förfogande, än vad annars skulle vara rimligt. Detta tror vi ger liknande resultat i fördjupande kunskap och verklighetsförankring vilket gemensamt resulterar i större förståelse. Det är också en av skolans stora uppgifter att forma eleverna till goda samhällsmedborgare som aktivt kan delta i samhällets många problem, vilket vi tror sker genom denna typ av övning.
För eleverna kan också problem uppstå om de inte är närvarande på de tvärvetenskapliga övningarna. Eftersom de till stor del bygger på samarbete och muntligt agerande vid ett givet tillfälle är de svåra att göra om vid ett annat tillfälle. Eleverna har dock rätt till att omtentera examinerande uppgifter, varpå det gäller att för oss som lärare att vara flexibla i det enskilda fallet och dela ut en motsvarande uppgift till eleven som varit frånvarande. Denne elev mister då kunskap i form av samarbete och diskussionsmöjligheter, men detta måste vara upp till eleven själv. Slutligen är det extra viktigt då ett samarbete sker att lärarna är tydliga i vad som bedöms för vilken lärare, så att eleverna inte behöver tveka över vad varje lärare vill ha ut av projektet.
I vår planering utgår vi från en fiktiv bas som är relativt onyanserad. Poängen med detta är att inte villa bort sig i elever med speciella behov, olika studiemotivation och dylikt vilket finns på alla skolor och i alla klasser. Det är just det att det är unika sammansättningar av människor som gör det svårt att ta hänsyn till i en så pass allmän planering som vi har framställt. Däremot finns de inre faktorerna med i vårt bakhuvud när vi ställer upp vår plan. Det vore orimligt att göra en plan som endast håller om allt sker som planerat och vi anser därför att en plan ska innehålla lite luft om den ska bli möjlig i en verklig skola. Luften i detta fall utgörs av att det finns möjligheter för förändring. Allt måste inte ske till punkt och pricka utan detta är, som vi nämnt förut, ett tankeexperiment som syftar till att inspirera till med tvärvetenskapligt arbete i skolan.
I vår planering finns det möjligheter att förändra efter de speciella behov som varje grupp har. Kanske är det så att biologiläraren vill fördjupa sig i något, vilket kommer leda till att religionskunskapen ”hinner före”. Då går det att diskutera detta lärarna emellan. Kanske kan
42
religionskunskapen också fördjupa sig i något eller kan den biologiska fördjupningen ske vid ett senare tillfälle.
Ett tvärvetenskapligt arbetssätt är inte alltid gynnsamt, vilket påpekats tidigare. Det måste finnas en anledning och ett naturligt tema för att det ska vara rimligt att utföras. Annars är det bättre att låta bli. Därför är inte hela vårt upplägg genensamt utan vi samarbetar vid de tillfällena som kan ses ur mer än ett perspektiv och bidra till ett ökat lärande i förhållande till om enskilt arbete skett. En av grundpelarna för det tvärvetenskapliga arbetssätt som vi förslår är just att det är övergående och projektbetonat och enbart används när ämnena korsar varandra. Genom ett rimligt tvärvetenskapligt arbete tror vi att det blir lättare att motivera eleverna till att tänka och lära sig eftersom de då får möjlighet att se den större bilden. Samtidigt kan du som lärare på ett naturligt sätt referera till andra ämnen och de frågeställningar som finns där, vilket kan hjälpa till att svara på de vanliga frågorna om varför eleverna ska lära sig vissa saker. Vi tror inte heller det råder någon tvekan om att då något känns relevant så blir det genast roligare.