Tillståndet i miljön
Miljötillståndet för naturtyper och arter är generellt dåligt och utvecklas i många fall negativt. I Sverige har tre fjärdedelar av naturtyperna och hälften av arterna som ingår i habitatdirektivet inte gynnsam bevarandestatus. Situationen är all- varligast för våra ängar och hagar samt naturtyper i skog och hav Främmande arter, varav många hotar biologiska mångfalden och ekosystemtjänster, fortsätter att öka.
Odlingslandskapets värdefulla gräsmarker sköts inte och växer igen. I skogen avverkas nyckelbiotoper och det råder brist på skog med lång kontinuitet och naturliga störningar som översvämning och bränder. Marina naturtyper påverkas av övergödning och kommersiellt fiske.
Naturtyper med gynnsam bevarandestatus finns framför allt i fjällen där exploateringstrycket är lågt. För flera typer av sjöar, vattendrag och våtmarker är tillståndet gynnsamt endast i fjällen. I resten av Sverige har vattenreglering, dik- ning och övergödning orsakat igenväxning och störda hydrologiska förhållanden.
Förutsättningarna för att nå målet
För att motverka fragmentering av livsmiljöer och behålla ekosystemens funktio- ner behövs en grön infrastruktur som kombinerar skydd och återställande med hållbart nyttjande av mark, vatten och naturresurser. Regeringens förstärkningar av arbetet med grön infrastruktur, skydd och skötsel av värdefull natur samt sats- ningen på att kommunicera ekosystemtjänster är positivt. Tillräcklig miljöhänsyn i planering, nyttjande och exploatering är centralt.
Arbete pågår för att öka hållbarheten i nyttjandet men det är inte tillräckligt. Styrmedel finns, men de förmår inte säkerställa en god miljöhänsyn. Framförallt administrativa styrmedel fungerar inte som avsett och är i flera fall svåra att till- lämpa. Tillämpningen av miljöbalkens hänsynsregler brister vid tillståndsprövning och kvaliteten på miljökonsekvensbeskrivningar är för låg. Miljömålen beaktas inte i den fysiska planeringen på det sätt som plan- och bygglagen anger. Planarbe- tet för att främja grön infrastruktur och förvaltning enligt ekosystemansatsen har inte implementerats.
De areella näringarnas miljöhänsyn brister och det finns oklarheter i hur miljö- balken, artskyddsförordningen och skogsvårdslagen ska tillämpas i förhållande till varandra. Principen om förorenaren/brukaren betalar tillämpas inte för skador på biologisk mångfald.
Nej
ETT RIKT V
ÄXT
Nyttjandet av naturresurser är ofta huvudorsaken till negativ påverkan på bio- logisk mångfald och ekosystem. Konsumtionen är en drivande kraft, som skapar stor efterfrågan på skogsråvaror, energi, mineraler och livsmedel. Expansion av tätorter och utveckling av infrastruktur bryter upp landskapet. Utveckling drivs av en kombination av faktorer, främst ekonomisk utveckling och ökad global kon- kurrens.
Grundproblemet är att ekosystemtjänster och biologisk mångfald inte värderas i tillräcklig utsträckning vid nyttjandet av naturresurser och exploatering av mark och vatten. Ekonomiska intressen prioriteras framför miljömål vilket gör att nytt- jandet inte är hållbart. Miljöaspekter ställs mot behov av att ta mark och vatten i anspråk för bebyggelse och infrastruktur.
Utvecklingen efter 2020
Trenden med en ökad efterfrågan och uttag av resurser och tjänster från ekosyste- men i form av livsmedel, fibrer, energi och vatten väntas fortsätta. Tätorter fortsät- ter att expandera och infrastruktur byggs ut, med fragmenterade livsmiljöer som följd. Framtida klimatförändringar väntas innebära en rad negativa effekter för ekosystem. De väntas också få konsekvenser för jord- och skogsbruk och även för naturliga ekosystem, inte minst fjällkedjan.
Miljöarbetet har en försiktigt positiv utveckling genom regeringens förstärkning av naturvårdsarbetet och satsningarna för att kommunicera och värdera ekosystem- tjänster samt gynna grön infrastruktur. Satsningarna kan, om tillräckliga resurser avsätts, ge positiva effekter i ett längre tidsperspektiv.
Förändringar av insatser
Arbetet med skydd och skötsel av värdefull natur samt åtgärdsprogram för hotade arter behöver fortsätta. Hållbart nyttjande av mark och vatten är mycket viktigt. Den av regeringen aviserade översynen av skogsvårdslagstiftningen kan komma att bidra positivt om miljöhänsynen tydliggörs och förstärks. Grön infrastruktur och ekosystemtjänster är relativt nya begrepp som behöver ta plats i de areella näring- arna, i planering av hela landskap och i samhällsplanering. Viktiga insatser är:
• Bättre tillämpning av artskyddet. Regeringen bör se över artskyddsförord- ningen och angränsande regelverk på artskyddsområdet. Syftet bör vara att förbättra tillämpningen av artskyddet i planläggning och miljöprövning. • Genomför handlingsplaner för grön infrastruktur. Arbetet med handlings-
planer och genomförande av insatser behöver fortsätta. Länsstyrelserna och flera nationella myndigheter behöver kunna avsätta tillräckliga resurser för arbetet. Kommunerna behöver beakta grön infrastruktur i den fysiska plane- ringen.
I DE FÖREGÅENDE AVSNITTEN har Naturvårdsverket prioriterat förslag utanför myn-
digheternas mandat, som riktar sig till regeringen. I underlagen till den fördjupade utvärderingen av miljömålen 2015 finns därutöver flera förslag som uppföljnings- ansvariga myndigheter riktat till andra aktörer, inte minst förslag som riktar sig till nationella myndigheter.
Tjugofem nationella myndigheter och länsstyrelserna har i uppdrag att verka för att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen. Förslagen som riktar sig till myndigheterna, inklusive förslag som formulerats som behov av uppdrag från regeringen till myndigheterna, anser Naturvårdsverket i många fall bör kunna rymmas inom myndigheternas egna mandat. Myndigheterna behöver därför ta hand om förslag riktade till sig själva och till varandra, i sin respektive verksam- hetsplanering och i samverkan, inte minst inom ramen för Miljömålsrådet.
Som en hjälp för myndigheternas fortsatta arbete listar vi i det här avsnittet merparten av förslagen från underlagen, utan att ta ställning till de enskilda för- slagen. Vi hänvisar till underlagsrapporterna med analys och bedömning av de 16 miljökvalitetsmålen139 respektive de tre fokusområdena om konsumtion140, stads-
utveckling141 och näringsliv142 för den fullständiga bilden och utvecklade resone-
mang kring förslagen till insatser.
139 Mål i sikte – analys och bedömning av de 16 miljökvalitetsmålen i fördjupad utvärdering. Naturvårdsverket. Rapport 6662, 2015.
140 Omställning till hållbara konsumtionsmönster – Syntes inom ramen för fördjupad
utvärdering av miljömålen 2015. Naturvårdsverket, Rapport 6663. 2015.
141 Mot en hållbar stadsutveckling – med fokus på miljömålen i planeringsprocessen. Naturvårdsverket, Rapport 6664. 2015.
142 Miljö- och klimatarbete i näringslivet – En översikt med fokus på drivkrafter och klimat. Naturvårdsverket, Rapport 6665. 2015.