Minimal negativ miljöpåverkan för människors hälsa omfattar direkta hälso- effekter, såsom fysisk skada, sjukdom och ohälsa, samt indirekta hälsoeffek- ter som kommer av försämrad livskvalitet. Vatten och livsmedel ska ha låg förekomst av hälsofarliga ämnen. Även i miljöer där människor vistas – sko- lor, arbetslokaler, bostäder och utemiljöer – behöver halterna av hälsoskad- liga ämnen vara låg, liksom störningar från exempelvis buller.
Problem i inomhusmiljön och med bullerexponering utomhus finns. Par- tiklar som förorenar i luften i våra tätorter har allvarliga effekter på män- niskors hälsa vid exponering under längre tid, till exempel för tidig död samt sjuklighet i hjärt- och kärlsjukdomar. Läckage av högfluorerade ämnen är ett problem för vissa dricksvattentäkter. Farliga ämnen förkommer fortfarande i halter som kan hota människors hälsa även om halterna av vissa farliga ämnen minskar i hälsorelaterade övervakningar. Allt fler ämnen misstänks vara hormonstörande.
Natur, kulturmiljöer och stadsmiljö kan förebygga ohälsa och främja hälsa genom att ge möjlighet till fysisk aktivitet, friluftsliv, rekreation och avkopp- ling. Tillgången till natur är relativt bra för tätortsinvånarna, och invånarnas tillgång till skyddad natur ökar. En utveckling mot en ökad andel gång- och cykeltrafik samt kollektivtrafik innebär ökad fysisk aktivitet och därmed för- bättrad hälsa.
Åtta miljökvalitetsmål har en precisering om friluftsliv. Det finns även tio nationella friluftlivsmål som följs upp för första gången i december 2015.
6.3
Miljöhänsyn och naturresurshushållning
behöver bli bättre
Regionala handlingsplaner för grön infrastruktur framtagna. Ökad dialog inom skogsbruket för bättre miljöhänsyn. Havsplaneringsförordning har införts.
Fiskeripolitiken stödjer mer hållbart fiske.
Exploateringstrycket stort på landskapet från infrastruktur och resursutvinning. Skogsbrukets negativa miljöpåverkan fortsatt stor.
Stark påverkan på vattenmiljöer från vattenkraft och andra fysiska förändringar.
Nyttjande och brukande av naturresurser är ännu inte hållbart127. Den gröna
infrastrukturen i landskapet, där ekosystem och sammanhang mellan livsmiljöer i landskapet bibehålls eller utvecklas, är idag bristfällig. Påverkan från areella näringar, exploatering av mark och vatten för infrastruktur, samt utvinning av naturgrus och mineraler, är problematiskt. Det finns orosmoln kring hur påverkan på biologisk mångfald hanteras i miljökonsekvensbeskrivningar och miljöbedöm- ningar128.
Tillräcklig miljöhänsyn i vardagslandskapet är en mycket viktig del i hushåll- ning och hållbart nyttjande av naturresurser. Det pågår mycket arbete från olika aktörer. Kalhyggesbruket av skog bidrar till fragmentering av landskapet och det finns brister i den miljöhänsyn som tas i samband med avverkningar så att viktiga biotoper och kulturlämningar förstörs (figur 8). Skogsbruket arbetar aktivt för bättre miljöhänsyn i samband med avverkning och skötselåtgärder bland annat genom projektet Dialog om miljöhänsyn. En gemensam policy för att motverka allvarliga körskador finns. De första initiativ till ett variationsrikt skogsbruk som tagits är betydelsefulla för att öka kontinuiteten i skogslandskapet.
EU:s jordbrukspolitik med gårdsstöd och landsbygdsprogram ger förutsättning- ar för miljöhänsyn inom jordbruket. Jordbruksverket, länsstyrelserna och regio- nala rådgivare från hushållningssällskap har arbetat framgångsrikt med informa- tions- och rådgivningsinsatser inom Mångfald på slätten och Greppa näringen.
Stora framsteg har gjorts i EU:s arbete för en hållbar fiskeförvaltning. EU:s gemensamma fiskeripolitik har reviderats och ger nya förutsättningar att skapa ett
127 Underlag för avsnittet har hämtats från Mål i sikte – analys och bedömning av
de 16 miljökvalitetsmålen i fördjupad utvärdering. (Ett rikt växt och djurliv m.fl.
miljökvalitetsmål). Naturvårdsverket Rapport 6662. 2015. Europas miljö – tillstånd och
utblick: en sammanfattning. Europeiska miljöbyrån, EEA. 2015.
128 Beaktande av biologisk mångfald och ekosystemtjänster i miljökonsekvensbeskrivningar och miljöbedömningar. Bilaga 5 i: Synliggöra värdet av ekosystemtjänster – Åtgärder för
Figur 8. Det finns brister i den miljöhänsyn som tas i samband med avverkningar så att
skada sker på biotoper och kulturlämningar. Till exempel riskerar skogsbruksmaskiner köra så att vattendrag påverkas negativt.
långsiktigt hållbart fiske. Havs- och vattenmyndigheten har påbörjat ett projekt för att öka kunskapen om ekosystembaserad fiskförvaltning.
Bristande hänsyn i de senaste seklens storskaliga exploatering av våra vatten- miljöer – vattenkraftsutbyggnad, vandringshinder, utdikning av våtmarker och sjö- sänkningar – har allvarliga konsekvenser vilka idag framstår som en miljöskuld. Havs- och vattenmyndigheten och Energimyndigheten har tagit fram en nationell strategi för vattenkraft med åtgärder för att såväl minska vattenkraftens miljö- påverkan som öka kraftproduktionen för att klara framtida energibehov. Till följd av ett regeringsuppdrag arbetar myndigheterna fortsatt med dialog med berörda intressenter i syfte att få en ökad samsyn kring de mål som är fastställda om för- nybara energikällor samt miljömål för vatten och vattenförvaltning.
Intresset att prospektera och utvinna värdefulla mineraler ökar och antalet pro- spekteringar har mer än tredubblats sedan början av 2000-talet. Antalet beviljade undersökningstillstånd har varit cirka 200 per år i Sverige de senaste åren. En mycket liten del leder dock till gruvdrift i full skala.
Utöver hänsyn vid exploateringar och i de areella näringarna, är fysisk plane- ring en nyckelfaktor. Miljöbedömning och miljökonsekvensbeskrivning ska göras
Ingen negativ påverkan Liten negativ påverkan Stor negativ påverkan 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 1998/1999–2000/20011999/2000–2001/20022000/2001–2002/20032001/2002–2003/20042002/2003–2004/20052003/2004–2005/20062004/2005–2006/20072005/2006–2007/20082006/2007–2008/20092007/2008–2009/20102008/2009–2010/20112009/2010–2011/20122010/2011–2012/2013 KÄLLA: SKOGSSTYRELSENS MILJÖHÄNSYNSUPPFÖLJNING, APRIL 2014, SKOGSSTYRELSEN MEDDELANDE 2014:2.
i samband med samrådet av kommunens översiktsplan, men kommer ofta inte in förrän mot slutet av processen. Det motverkar goda avvägningar inför kommu- nens ställningstagande om användning av mark- och vattenområden.
Planering av hela landskap behövs för att skapa och vidmakthålla en grön infrastruktur. Naturvårdsverket har tagit fram riktlinjer och genomförandeplan för regionala handlingsplaner för grön infrastruktur och koordinerar nu läns- styrelsernas arbete. Länsstyrelserna har fått bidrag för arbete med regionala land- skapsstrategier, där samverkan mellan olika samhällsaktörer är centralt.
En statlig havsplaneringsförordning har införts. Havs- och vattenmyndigheten har förberett genomförandet genom att en analys av förutsättningar för nyttjande av marina ekosystemtjänster samt nuvarande och framtida anspråk från olika sektorer inklusive potentiella intressekonflikter har genomförts.
Planeringsinstrumenten behöver få större genomslag för att förebygga påverkan på grundvatten. Kommunernas och länsstyrelsernas inrättande av vattenskydds- områden går långsamt. För många verksamheter som potentiellt kan påverka grundvattnet negativt, krävs inte anmälan eller tillstånd enligt miljöbalken. Det sker en långsam minskning av tillstånd till nya naturgrustäkter beroende på dels restriktivare regler för naturgrustäkter, dels branschaktörernas alltmer aktiva arbete för att hitta ersättningsmaterial.