Ett tätare Stockholm

Stockholm står, som sagt, liksom många andra storstadsregioner inför en massiv tillväxt. Staden behöver förtätas för att klara tillväxten inom kommunen och uppnå en hållbar stadsutveckling. Förtätningen kommer att ske på redan exploaterad mark såväl i den redan befintliga miljön som i grönområden.⁸⁷

83 Stockholms översiktsplan 2009, s 1 84 Stockholms översiktsplan 2009, s 5 85 Stockholms översiktsplan 2009, s 6 86 Stockholms översiktsplan 2009, s 14 87

Den centrala stadsplaneringsdiskursen som förs i Stockholms stad är inte huruvida en förtätning ska till eller inte utan snarare hur staden ska förtätas.⁸⁸

Regionplanekontoret identifierar 3 huvudsakliga drivkrafter till att städer växer inåt de senaste decennierna. Den första är sociala drivkrafter, med detta menar de att det finns en efterfrågan på urbana livsstilar och bostäder i centrala servicelägen. Det finns ett behov av social integration och tryggare utemiljö samt efterfrågan på fotgängarvänliga miljöer som kan ge ett hälsosammare liv och jämlikare transporter. Sammanhängande bebyggelse framhålls ofta som ett stadsbyggnadsmål. Detta har också uppmärksammats i samband med frågeställningar om hur stadsdelar hänger ihop och integreras. Avbrott i bebyggelsen kan upplevas som barriärer eller otrygga områden under kvällstid. Den andra, utav regionplanekontoret identifierade drivkraften, är de ekonomiska drivkrafterna, fastigheter har blivit centrala, företagandet har blivit mer tjänsteinriktat och efterfrågar mer levande och spännande miljöer. Det är också mer ekonomiskt försvarbart att utnyttja befintliga infrastrukturinvesteringar. Den tredje drivkraften är de miljömässiga, en tätare stad bevarar skogs- och jordbruksmark, natur och biologisk mångfald och minskar framförallt energi- och bilberoende.⁸⁹ Att minska bilberoendet är ett centralt mål för hållbar stadsutveckling, vilket innebär ett högt kollektivtrafikutnyttjande i förortslandskapet. Detta är ett mål som Stockholms översiktsplan och regionplanen haft länge, vilket medför att exploatering helst lokaliseras nära spårbunden kollektivtrafik.⁹⁰

Eftersom bilinnehav blir allt dyrare blir god tillgänglighet till kollektivtrafik allt viktigare för den regionala mobiliteten. Närhet till innerstaden innebär också generellt att tillgängligheten till övriga regiondelar ökar.⁹¹ I stort sett alla nya bostäder som upprättats under 2000-talet ligger i kollektivtrafiklägen som anses som goda vilket främjat ett hållbart resande. Strategin ska vidareutvecklas så att stadsbyggandet dels effektivt utnyttjar befintlig infrastruktur och dels stödjer satsningar på ny kollektivtrafik som är angelägen.⁹²

Nya bostadsexploateringar söker sig oftast till grön- och vattenområden som har stor betydelse för den urbana attraktiviteten. Grönområdena ger i samband med hög täthet en grundstruktur för utveckling av blandstad.⁹³

De senaste decennierna har en stor del av stadsförtätningarna skett i gamla hamn- och industriområden. Förändrade företagsekonomiska förhållanden och lågt markutnyttjande har gjort detta möjligt. Dessutom är företag mer flexibla än boende i lokaliseringsfrågor och flyttas lättare.⁹⁴ Det är generellt lättare att driva en planprocess där det finns få stora fastigheter och fastighetsägare, då det finns färre berörda. I till exempel villaområden tar planprocesser lång tid eftersom det där finns många markägare som berörs.⁹⁵ Det finns alltså många fördelar med att bygga i ett gammalt hamnområde med centralt läge som till exempel

88 Regionplanekontoret, s 17 89 Regionplanekontoret, s 17-23 90 Regionplanekontoret, s 23, 47 91 Regionplanekontoret, s 23 92 Stockholms översiktsplan 2009, s 5 93 Regionplanekontoret, s 23 94 Regionplanekontoret, s 24 95 Regionplanekontoret, s 68

Hammarby sjöstad, Norra Älvstranden i Göteborg och Västra Hamnen i Malmö. I Hammarby sjöstad fanns en stor frihet på grund av ovanstående orsaker att skapa ett helt nytt område⁹⁶.

Det finns i princip ingen låg sluten kvartersbebyggelse i Stockholm, det går att säga att småstadskvaliteter därför helt saknas. Den bebyggelseklass som istället tar upp störst yta i Stockholmsregionen är småhusbebyggelsen, som är ett sprawl-fenomen.⁹⁷ Det var kollektivtrafiken och spårvägarna som på 1900-talet drev Stockholms moderna tillväxt utåt från staden. I Översiktplan 99 och RUFS 2001 var kollektivtrafikknutpunkterna fortfarande utgångspunkterna för förtätning och utbyggnad. Idag är det via spårvägsnätet som staden ska växa inåt. Kollektivtrafik och ett minskat bilberoende är hörnstenar för hur stadens utformning bör ske i enlighet med nationella miljömål om god bebyggd miljö.⁹⁸

Kritik från bland andra Karin Bradley och Moa Tunström gör gällande att man från centralt håll i Stockholm anser sig ha hittat den enda rätta lösningen. Såväl Bradley som Tunström ser förvisso fördelar med de täta städerna men eftersöker fler visioner än enbart den täta stadsmässiga staden, som Bradley menar idealiseras. Hon menar att det i Sverige finns en tendens att det bara finns en diskurs åt gången. De bägge menar också att det bara är innerstadens stadsmässighet som verkar vara eftersträvansvärd. Bradley nämner miljonprogramsförorten Tensta som exempel, ett tätbefolkat område med urbanitet och folkliv, men en urbanitet och folkliv som inte innehåller shopping och möten på caféer utan snarare handlar om ett umgänge utomhus på allmänna områden.^{99 100} Detta är något som bland annat Göran Johnson på Regionplanekontoret inte håller med om. Han menar att det inte bara finns ett tillvägagångssätt. Dock är det så att 50 års upprättande av lamellhus har lett till att det i Stockholm finns väldigt mycket förort och ett litet centrum, enligt Johnson. Det finns ett klart större utbud än efterfrågan på förortsområden. Det motsatta gäller alltså Stockholms centrala delar, som därför bör utvidgas.¹⁰¹

Niklas Svensson på Stadsbyggnadskontoret menar att Stockholms stad inte kommer att kunna erbjuda alla former av bostäder, att ordna mer rurala bostäder ser han snarare som en överkommunal fråga. För att kunna bo mer ruralt ser han istället en regionförstoring som lösning, bättre kommunikationer gör att en familj som vill bo mer på landet ändå kan jobba i Stockholm. Han menar att bara för att människor bor tätt har de inget inneboende behov av att ta sig ut i naturen, och att denna kritik är en för förenklad bild av människors behov.¹⁰² Detta anser även Aleksander Wolodarski, som menar att människan är ett kulturfenomen och därmed beredd att offra sol, ljus och utrymme för att få bo tätt, det visar inte minst kvadratmeterpriserna som är högst i innerstaden.¹⁰³

I resterande del av kapitel 3 kommer jag att gå igenom de olika begrepp som genom teorigenomgång samt intervjuer identifierats som nödvändiga ingredienser i begreppen urbanitet och stadsmässighet. Dessa ingredienser hänger i mångt och mycket ihop och de ena 96 Regionplanekontoret, s 70 97 Regionplanekontoret, s 31 98 Regionplanekontoret, s 111 99

Intervju med Moa Tunström, 2010-05-03, 16.30

100

Andersson, Elisabeth, SvD-artikel, Tät stad inte alltid bäst, 2009-06-05, Tillgänglig online: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/tat-stad-inte-alltid-bast_3013627.svd

101

Intervju med Göran Johnson, Regionplanekontoret, 2010-04-07, kl. 13.00

102

Intervju med Niklas Svensson, Stadsbyggnadskontoret, 2010-04-09, kl. 13.00

103

genererar de andra varför de olika avsnitten kommer att flyta in i varandra. Alla begreppen hänger på ett eller annat sätt ihop med den tillgänglighet som är genomgående i uppsatsen.

3.2 Kvartersstruktur

Stadens utformning och fysiska struktur är central för uppsatsens frågeställning. Med kvartersstad menas i denna uppsats den stadsform som innebär ett kontinuerligt gatumönster med husfasader ut mot gatan, den typ av stad som oftast återfinns i den gamla historiska stadskärnan. Genom hela historien är det i stort sett alltid olika former av den så kallade kvartersstaden som uppförts, om än i olika former, med undantag för den modernistiska stadsplaneringseran.¹⁰⁴ De senaste tio åren har en trend uppkommit att husen och deras entréer, och därmed stadens liv, vänds ut mot gatan – om möjligt med någon form av verksamhet på nedersta plan¹⁰⁵. Den tid då gatorna sågs som barriärer och störningsmoment för stadsområdenas utveckling verkar, enligt Regionplanekontoret, vara förbi. Stockholm står inför en utveckling som liknar den som skedde för 100-150 år sedan, förra gången som Stockholm växte i liknande omfattning. Då, som nu, utgick stadsbyggnadsplanerna som styrde innerstadens expansion från de offentliga gatustråken, platserna och de stora parkerna. Regionplanekontoret menar att mycket tyder på att Stockholm idag står inför en liknande stadsutveckling. Gaturummet ska betraktas som ett stadsrum för fotgängare, ett stadsrum som knyter ihop stadens offentliga rum och därmed är själva grundförutsättningen för social integration och utbyte mellan människor. Med gator, inte vägar, som knyter samman stadsdelar och grannskap kan en stark drivkraft för stadsutvecklingen skapas.¹⁰⁶

Välintegrerade centrala gaturum med god tillgänglighet drar naturligt till sig stadens fordons- och gångtrafikflöden vilket medför ett naturligt underlag för handel och livliga mötesplatser.¹⁰⁷

Regionplanekontoret menar att ett av de viktigaste målen för en hållbar stadsutveckling är blandstaden. Blandstaden innebär en samverkan mellan olika delar av staden; denna blandning kan vara på olika nivåer. Blandningen av bostäder och verksamhetslokaler är grundläggande och har samband med mixen av boende och arbetande. Täthet är en grundförutsättning för att skapa en blandstad, ett för litet befolkningsunderlag kan inte upprätthålla service, handel och kultur. Detta utbud skapar attraktivitet hos ett stadsområde. Förutom täthet är utbudet också nära knutet till tillgänglighet samt till hur kluster av attraktioner skapas.¹⁰⁸ Gator och gångvägar som integreras i stadsrum av central karaktär medför betydande positiva effekter för gångflöden, gynnar butiksetableringar och upplevelsen av social integration och närhet till olika målpunkter. God tillgänglighet till stadsrum medför ofta flexibilitet och mångsidighet i bebyggelsen.¹⁰⁹

I Stockholm finns, delvis på grund av den tidigt uppförda tunnelbanan, förhållandevis lite kvartersstad, stadskärnan är liten i förhållande till stadens storlek.¹¹⁰ Men de senaste tio

104

Gillgren, (1997) s 45-46

105

Intervju med Niklas Svensson, Stadsbyggnadskontoret, 2010-04-09, kl. 13.00

106 Regionplanekontoret, s 113-114 107 Regionplanekontoret, s 114 108 Regionplanekontoret, s 23 109 Regionplanekontoret, s 23 110

åren har inneburit en tendens att husen och deras entréer vänts ut mot gatan och verksamheter om möjligt har lokaliserats på nedersta plan. Ögonen har vänts mot gatan viket skapar trygghet på gatorna och därmed har livets vänt mot gatan.¹¹¹

Alexander Ståhle menar att urbanitet har att göra med hur bra gatunätet är, hur man lokaliserar och dimensionerar parker och annat. Det är strukturen i gatunätet som pekar ut vad som är centralt och perifert. Gatunätet definierar potentialen för stadslivet. Ståhle menar att det går att jobba antingen med eller mot gatunätet. Att jobba med gatunätet innebär att man drar nytta av det genom att placera attraktioner i viktiga korsningar för att förstärka flödena menar han. Grundrecept för en realistisk stadslik stad är ett kontinuerligt gatunät, entréer/ingångar överallt, täthet, kollektivtrafik, kvarter med gårdar. Entréer ger trygghet. Endast kvartersstruktur i sig är inte tillräckligt för att skapa en levande stadsmiljö, det måste vara entréer som folk rör sig in och ut genom och på så sätt skapas ett folkliv.¹¹² Ola Andersson menar att det måste finnas minst en entré på varje sida om ett hus, på så sätt skapas inga bakgator som är blinda och därmed kan skapa otrygghet.¹¹³ Göran Johnson menar att det är problematiskt att det i förorterna enbart går att röra sig på ett sätt, för att röra sig mellan olika områden måste man ibland gå i en tunnel eller genom ett grönområde i skymning vilket inte alla vågar göra. I planeringen söker man därför efter de kvaliteter som finns i kvarter där det finns tillgänglighet, där man vågar gå hur man vill.¹¹⁴

Makten har, enligt Söderlind, i de flesta samhällena funnits i centrum, allt ifrån kungaborgar och riksdagshus till banker, intresseorganisationer och statliga verk. Även när företag under de senaste årtiondena flyttat utanför stadskärnorna behåller de huvudkontor i de gamla stadskärnorna, som fortfarande är platsen för maktutövning, förhandlingar och sociala kontakter på högre nivå.¹¹⁵ Enligt Hall kan allt informationsflöde inte ersättas av teknologi. Telefonens historia visar att den inte ersatt personkontakter, snarare tvärtom. Människor behöver helt enkelt träffas ansikte mot ansikte.¹¹⁶ Därför bör det finnas en kontinuerlig och sammanhållen stad så att vissa av stadens invånare inte hamnar utanför och tappar intresset för staden som ett gemensamt projekt.¹¹⁷ Enligt Göran Johnson innebär det en fara att inte integrera staden.¹¹⁸ Söderlind menar att en kontinuerlig stadsplan tillåter en stad att förändras i takt med ekonomiska och kulturella förändringar då verksamheter och sociala grupper kan utvidga eller minska sina ”revir”.¹¹⁹

Göran Johnson menar att en större betydelse för företagsetableringar i attraktiva miljöer har identifierats. Stockholmsregionen har som mål att vara en attraktiv region för företag. För att uppnå detta måste den målgrupp som jobbar inom dessa eftersökta företag ha tillgång till attraktiva miljöer. Han menar att regionplaneringen har gått från att handla om den urbana ekonomin: boende, sysselsättning, lokala arbetsplatser i förhållande till boendet till att skapa

111

Intervju med Niklas Svensson, Stadsbyggnadskontoret, Stockholm, 2010-04-09, kl 13.00

112

Intervju med Alexader Ståhle, 2010-04-29, kl 12.00

113

Intervju med Ola Andersson, 2010-05-04, kl 18.00

114

Intervju med Göran Johnson, Regionplanekontoret, 2010-04-07, kl 13.00

115

Söderlind, (1998), s 37

116

Hall, Peter, (1997), Den europeiska staden – förr och i framtiden, Red. Louise Nyström, Stadslandskapet –

sönderfall eller läkning, Framtidstaden IV, upplaga 1, Leanders Truckeri AB, Kalmar 1997 1997, s 22

117

Söderlind, (1998), s 8-9

118

Intervju med Göran Johnson, Regionplanekonoret, 2010-04-07, kl 13.00

119

attraktivitet för företag. Lokaliseringen har enligt honom stor betydelse idag. Det ska vara täta miljöer som är lätta att nå. Johnson nämner att det för 10 år sedan var svårt att rekrytera arbetskraft till Kista eftersom många ansåg att miljön var för tråkig.¹²⁰ Den typ av arbetskraft som eftersöks till tjänstesektorn lockas av urbana miljöer för unga vuxna där det finns alternativ. Detta är en allmän trend man kan se i många städer, men för en stad som Stockholm är det som nämnts extra viktigt då tjänstesektorn är så betydande och den producerande industrin inte längre är den viktigaste. Attraktivitet för de som jobbar inom tjänstesektorn har identifierats som ett urbant innerstadsliv.¹²¹ En miljö som endast innehåller en funktion är enligt många tråkig och mindre attraktiv än de äldre städer, från tiden före funktionalismen, menar Söderlind. De är mer levande och varierade än den moderna bostadsförorten. Enligt Söderlind fungerar de äldre städerna bra i dagens samhälle. Han anser att dessa stadsmiljöer, som han benämner som reella och traditionella städer, oftast är de områden i städerna som är de mest attraktiva, levande, kulturellt rika och mest informationstäta. De högsta mark- och fastighetspriserna återfinns oftast i dessa områden, med undantag för de många amerikanska städer där ”down-town” blivit fattiga högriskområden. (Dock sker mycket privat investering i upprustning av de amerikanska städernas stadskärnor.)¹²² I Stockholm finns de högsta kvadratmeterpriserna på bostäder i områden som har den gamla stadens kvartersstruktur.¹²³ Enligt Alexander Ståhle är det denna form av stad som, ironiskt nog, är den som är bäst rustad för framtidens klimatsmarta kunskapssamhälle.¹²⁴

Söderlind hävdar att den täta staden ger bättre förutsättningar för företagande än en gles och utspridd stad. Den täta strukturen ger bättre förutsättningar för knytandet av kontakter, produktion och distribution av varor och tjänster. Närheten mellan likartade företag och utbildning kan gynna näringslivets utveckling. Varje transport av varor och människor är tid som skulle kunna ha använts till någonting annat. Även inom datorindustrin är närheten betydande, vilket exemplet Silicon Valley visar, enligt Söderlind. Söderlind hävdar också att den täta staden är kulturellt överlägsen den miljö som delar in befolkningen efter typ och verksamhet eftersom det här erbjuds fler möjligheter till möten och samarbete mellan olika yrkesgrupper, generationer, socialgrupper och verksamheter. Den blandade staden ger enligt Söderlind en rikare mänsklig kultur än den moderna, genomplanerade staden. Det är enligt honom inte en slump att sociala mötesplatser som teatrar, biografer, konstutställningar och nöjesställen söker sig till de traditionella stadsmiljöerna. Detta beror, enligt Söderlind, inte enbart på att olika kommunikationslinjer möts i de gamla stadskärnorna.¹²⁵ Stadskärnan är en viktig spelplats för näringslivet. Många projekt och idéer har troligen fötts vid olika sociala inrättningar i staden, enligt Nyström. Hur långt dagens informationsteknologi än har tagit oss leder den till få spontanmöten mellan potentiella affärskontakter, menar hon.¹²⁶

120

Intervju med Göran Johnson, Regionplanekonoret, 2010-04-07, kl 13.00

121

Intervju med Niklas Svensson, Stadsbyggnadskontoret, Stockholm, 2010-04-09, kl 13.00

122

Söderlind, (1998), s 41, 9, 21-22

123

Intervju med Aleksander Wolodarski, Stadsarkitekt, Stockholms stadsbyggnadskontor, 2010-04-08, kl.10.00

124

Alexander Ståhle, http://www.arkitekt.se/s48941, 2010-05-27

125

Söderlind, (1998), s 23

126

Enligt Söderlind är den täta staden att föredra ur miljösynpunkt. Han menar att den koncentrerade bebyggelsen ger en rad ekologiska fördelar. En tät stad ger kortare avstånd och därmed ett minskat behov av transporter, dessutom ger täthet utrymme för en lönsam kollektivtrafik. Alltför glesa stadsdelar kan inte kollektivtrafikförsörjas eftersom för få personer bor eller arbetar på gångavstånd från hållplatserna. Söderlind menar vidare att en tät stad sparar natur. Ju högre exploateringstalet (kvadratmeter golvyta inom ett område dividerat med områdets yta) är, desto fler personer och verksamheter får plats på samma yta vilket sparar natur. Tät bebyggelse underlättar att skapa parkytor på gångavstånd för alla i staden och naturområden och större skogar i närheten av staden.¹²⁷

Täthet behöver inte innebära skyskrapor. De paralleller som dras till Manhattan i många stadsbyggnadsdebatter rörande Stockholms framtida utveckling handlar ofta om höghus. Göran Johnson anser att skyskrapors bidrag till exploateringsgraden är en förenklad bild av förtätning¹²⁸. Skyskraporna på Manhattan uppstod eftersom det inte fanns politisk och ekonomisk förmåga att gå ihop och slå samman fastigheter, på så sätt bibehölls fastighetsstrukturen och det byggdes därför på höjden, medan man i Sverige kunde slå ihop fastigheter i ett kvarter och skapa större fastigheter på bredden i stället. I Stockholm har man ej uppfört skyskrapor på grund av sin stadssilhuett med sina spiror och kyrktorn.¹²⁹ Manhattans vitalitet uppstod, enligt Ola Andersson, inte i och med skyskrapor, den uppstod på gatunivå. Skyskraporna är, enligt honom, endast en symbol.¹³⁰

En förutsättning för förtätning enligt kvartersstadens modell är tillgången på parker. En stadsdel utan park är, enligt Alexander Ståhle, som ett hus utan vardagsrum.¹³¹ Niklas Svensson anser att en förtätning utan parker med hög kvalitet skulle vara en orättvis förtätning. Ett Stockholm utan parker skulle inte vara attraktivt och skulle leda till att folk flyttade från staden. Utmaningen blir att förtäta men ändå behålla parker med mycket hög kvalitet.¹³² Tillgången på parker är också av stor betydelse för de allt viktigare upplevelsevärdena enligt Göran Johnson.¹³³

Grönområden har också kommit att alltmer stå i fokus för förtätningen, allt från gröna kilar och stora områden och fält till små parker och grönstråk i förorten. Det finns även ett motsatt perspektiv. Parker måste utvecklas för att det ska kunna skapas en tät blandstad när stadsdelar med lite grönområden förtätas, som till exempel industrimark.¹³⁴ I såväl kommunens översiktsplan som i parkprogrammet finns det mål om att alla i staden ska ha god park- och naturtillgång.¹³⁵ För att få en hög funktionsblandning krävs generellt både täthet och grönområden vilket bekräftas i en den centrala stadskärnan där det under en längre tid växt fram en blandning.¹³⁶ Att skapa en känsla av grönska i en stad behöver inte alltid

127

Söderlind, (1998), s 24

128

Intervju med Göran Johnson, Regionplanekontoret, 2010-04-07, kl 13.00

129

Intervju med Aleksander Wolodarski, 2010-04-08, kl 10.00

130

Andersson, Ola, SvD-artikel, Manhattans vitalitet uppstod på gatunivå, 2010-02-09, Tillgänglig online: http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/manhattans-vitalitet-uppstod-pa-gatuniva_4231577.svd

131

Intervju med Alexander Ståhle, 2010-04-29, kl 12.00

132

Intervju med Niklas Svensson, Stadsbyggnadskontoret, Stockholm, 2010-04-09, kl 13.00

133

Intervju med Göran Johnson, Regionplanekontoret, 2010-04-07, kl 13.00

134 Regionplanekontoret, s 112 135 Regionplanekontoret, s 24 136 Regionplanekontoret, s 50

innebära stora stadsparker. Små ytor av växtlighet som är oåtkomliga ger ett intryck av grönska enligt Jacobs. Hon menar att en mindre överbliven markstump kan leverera ett större intryck av grönska om det inhägnas än görs åtkomligt.¹³⁷

I syfte att maximera nyttan av park- och naturområden kommer från centralt stadsplaneringshåll en typologisering för obebyggt område att genomföras. Denna syftar till att definiera vad som är högkvalitativ park jämfört med naturpark med låg användning. Om kvaliteten på parkområdet stiger kan man klara sig med mindre områden men ändå öka i