5.1 Gemensamma avtalsrättsliga regleringar för den inre marknaden
För att en fri rörlighet ska vara möjlig inom unionens gränser är det nödvändigt med en generell samordning av de avtalsrättsliga bestämmelserna. Inom EU har omfattande arbeten ägt rum för att samordna ländernas regleringar. I de fall skillnader finns mellan medlemsstaterna kan den inre marknaden hämmas av problem i förhållande till tillämpning, slutande och tolkning av avtal.173 Problemet med skiftande lagstiftningar har angripits via sektorsvis harmonisering av avtalsrättens olika områden, exempelvis finns regleringar inom köprätten. På det området finns United nations Convention on contracts for the International Sale of Goods (CISG) som har bidragit till en väsentlig unifiering inom handelsrättens område. För att CISG ska vara tillämplig mellan parterna krävs dock att parterna kommit överens om att tillämpa regelverket, eller åtminstone att de är införstådda med att det är de principerna som kommer att tillämpas på avtalet. CISG är inte heltäckande och bland annat undantas frågor om avtalets giltighet.174
Arbetet med gemensamma avtalsrättsliga principer inom EU började redan under 1980-talet i ett försök att utröna en gemensam grund. Efter nästan tjugo års arbete publicerades PECL, som innehåller allmänna avtalsrättsliga principer och bestämmelser om avtalsslut. Därefter fördes i början av 2000-talet en debatt, efter ett meddelande från Kommissionen, med syfte att ta reda på hur hindren på marknaden skulle kunna minskas med hjälp av en gemensam avtalsrätt. Kommissionens handlingsplan, som var resultat av debatten, utkom 2003 och utnämnde de största hindren för den inre marknaden. Ett av dessa hinder var just frågan om avtals ogiltighet och ett arbete för att minska skillnaderna mellan länderna påbörjades.175
Parallellt med framtagningen av PECL skedde arbetet med Unidroit Principles for International Commercial Contracts. Syftet var att utöka CISG:s bestämmelser och det kom att bli en mer uttömmande reglering, gällande framförallt köpeavtalet. Unidroit Principles innehåller såväl grundläggande avtalsrättsliga bestämmelser så som mer detaljerade regleringar om till exempel avtalstolkning.176 På senare år har även fler gemensamma
173
Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om europeisk avtalsrätt, (KOM (2001) 398 slutligt – Europeiska gemenskapens officiella tidning 255 av den 30.9.2001).
174 Ramberg (2000), s. 98. 175 Samuelsson (2003), s. 1. 176 Ramberg (2000), s. 99.
regleringar upprättats, bland annat Principles, Defininitions, and Model rules of European Private Law177. Förhoppningen var att även inom privaträtten sätta upp ett regelverk som kunde bidra till en ökad harmonisering länderna emellan.178
För tillfället pågår även arbetet med en gemensam köplag inom EU, Proposal for a regulation of the European parliament and of the council on a Common European Sales law (CESL). Det är ännu endast ett förslag men kommer troligtvis bli antaget inom en inte alltför lång framtid. Även CESL innehåller bestämmelser om avtals ogiltighet och olika ogiltighetsgrunder. Förslaget syftar till att uppställa moderna avtalsrättsliga principer och har tagit hänsyn bland annat till internets utveckling. I CESL stadgas bestämmelser om skyldighet att ge viss information innan avtalet ingås, om ingåendet av avtal, om ogiltighet på grund av misstag, bedrägeri, hot eller annat otillbörligt utnyttjande och om bedömning och verkningar av oskäliga avtalsvillkor.179
5.2 Den europarättsliga regleringen av ogiltighetsgrunder
I PECL behandlas ogiltighet i kapitel 4, men ogiltighet på grund av olagliga gärningar, omoral eller bristande rättshandlingsförmåga omfattas inte av bestämmelserna.180 I kapitlet uppges även att ett kontrakt inte kan vara ogiltigt på grund av att en grundläggande omständighet vid avtalets ingående förändras under avtalstiden. I artiklarna 4:103-106 anges bestämmelser för förklaringsmisstag och felskrivningar, och regleringen av skadestånd vid sådana handlingar. En koppling till svekparagrafen, samt brottsbalkens bestämmelser om bedrägeri, återfinns i även i PECL och anger att en part kan undvika ett kontrakt när det har slutits på grund av den andra partens bedrägliga beteende antingen genom handlande eller underlåtenhet.181 Dock måste den part som vilseleder ha uppsåt till sitt handlande för att reglerna ska bli tillämpliga. Det regleras även hur det ska avgöras vilken information som behöver lämnas för att good
faith and fair delaing ska uppnås, och hänsyn ska då tagas till om parten är expert på området,
kostnaden för att framskaffa relevant information, huruvida den andra parten själv kan ta reda
177Draft Common Frame of Reference (DCFR). 178
A.a., s. 8.
179
Proposal for a regulation of the European parliament and of the council on a Common European Sales law, s. 21.
180
Article 4:101, Matters not covered.
181
på rätt information och hur betydande informationen är för den vilseledda parten. Liksom i avtalslagen regleras även situationer när avtal ingåtts genom hot eller tvång och ocker.182
Det finns även en del bestämmelser som skiljer sig mellan avtalslagen och PECL, vilket främst beror på att PECL innehåller fler ogiltighetssituationer och är mer detaljerad. Bestämmelser om oskäliga avtalsvillkor som inte är individuellt förhandlade utgör bland annat en grund för avtals ogiltighet i PECL, men återfinns inte i avtalslagen. Som redan nämnts finns både likheter och skillnader mellan avtalslagens och PECL:s reglering av tid för åberopande av ogiltighet. Enligt PECL ska det ske inom reasonable time från och med att part har fått reda på de riktiga förhållandena och hänsyn ska även tagas till alla omständigheter.183 Detta gäller således generellt för alla ogiltighetsbestämmelserna och regleras i slutet av kapitlet. Avtalslagen däremot reglerar endast tid för åberopande i två av paragraferna om ogiltighet. Ett liknande upplägg som i PECL skulle innebära en ökad förståelse för tillämpligheten av avtalslagens bestämmelser.
Ambitionen med PECL var att skapa gemensamma grundläggande allmänna avtalsrättsliga principer inom EU, och alltså inte principer som endast ska gälla inom handelsrätt. Frågan uppstår om PECL kan anses tillämplig på anställningsavtal och i så fall om part i Sverige skulle kunna åberopa PECL i en situation där den är tillämplig. Då avtalslagen är svårare att förstå och bestämmelserna där inte lika detaljerat beskrivna, torde det inte vara omöjligt att situationer kan uppstå där PECL skulle passa bättre som rättskälla för parterna.
Som nyss nämnts regleras i 4 kapitlet PECL även situationer när en grundläggande omständighet vid avtalets ingående förändras under avtalstiden. Det finns ingen paragraf som reglerar den situationen i avtalslagen. Ett exempel på en sådan situation kan vara om en person som har tillfälligt arbetstillstånd i Sverige ingår ett avtal med en arbetsgivare och sedan inte får permanent uppehållstillstånd. Personen är i sådana fall förbjuden att arbeta i Sverige efter avslaget. Hur dennes anställning i förevarande fall ska avlutas är oreglerat i svensk lagtext. Avtalslagens ogiltighetsgrunder torde inte kunna tillämpas eftersom avtalet
182
Article 4:108 - Threats och 4:109 - Excessive benefit or unfair advantage.
183
inte ingåtts på fel grunder. Enligt PECL ska i dessa fall avtalet inte anses ogiltigt för att en betydande omständighet ändrats efter avtalets ingående.184
I Unidroit principles anges att principerna främst stadgar allmänna regler för internationella handelsavtal. 185 Principerna är dock ändå beaktansvärda eftersom de ställer upp ogiltighetsregler som av intresse kan jämföras med avtalslagen och PECL. Unidroit principles ställer upp detaljerade regleringar med kommentarer, vilket medför förståelse och en lättare användning för avtalsparterna. Ogiltighetsreglerna återfinns i 3 kapitlet, men regleringen är inte komplett. Frågor om ursprungs omöjlighet, misstag, svek, hot samt bristande avtalsbalans behandlas i kapitlet.186 En viktig fråga är hur de nu nämnda förhållandena ska beaktas när det inte är avtalsparten själv som gjort sig skyldig till handlingen som kan föranleda ogiltighet, utan det är en annan person som vars beteende ändå bör tillräknas avtalsparten. I Unidroit principles löses problemet genom en åtskillnad mellan två typsituationer, för det första när annans beteende direkt bör tillmätas avtalsparten och för det andra när avtalsparten ägde kännedom eller borde ägt kännedom om vad som förekommit, eller vid tidpunkten för påstående om ogiltighet ännu inte har handlat på grund av förlitande på avtalets giltighet.187 Enligt Ramberg undgås med denna bestämmelse den omständliga systematiken i tredje kapitlet avtalslagen.188 Vad gäller åberopande av ogiltighet återfinns i 3.2.12 Unidroit
principles en plikt att reklamera ogiltiga avtal i de fall part har kännedom om det. Precis som i PECL används uttrycket resonable time som tidsbegränsning för åberopandet. Vad det exakt innebär är en fråga som ska avgöras i varje enskilt fall.
I Principles, Defininitions, and Model rules of European Private Law återfinns många av principerna som uppställs i PECL och Unidroit Principles. Här finns dock även efter varje artikel en kommentar om hur de olika ländernas regleringar ser ut i frågan. Det är en mycket intressant sammanställning i vilken det är tydligt att regleringarna är tämligen olika. Den
184
I AD 2012 nr. 34 gällde frågan vilket av två avtal som gällde för en person vars arbetstillstånd gått ut. Det fanns ett avtal om provanställning och ett avtal om tillsvidareanställning, vilket arbetsgivare hävdade hade upprättats för skens skull. Domstolen kom fram till att avtalet om provanställning var det som var giltigt och det var således inga problem för arbetsgivaren att avsluta anställningen.
185
Unidroit Principles for International Commercial Contracts, 2010, s.1.
186
Art. 3.1.3 – ursprungs omöjlighet, art. 3.2.1-3.2.4 – misstag, art. 3.2.5 – svek, art. 3.9 – hot, art. 3.2.6 – bristande avtalsbalans.
187
Art. 3.2.8-3.2.9.
188
främsta skillnaden mot den svenska avtalslagen är reglerna om avtal som ingås utan laglig grund.
Det står klart att de europeiska bestämmelserna är mer tydliga och detaljerade än den svenska avtalslagen. Det beror troligen bland annat på att de är utarbetade i modern tid och utefter de förhållanden som finns inom juridiken idag. Dessutom är bestämmelserna flera, vilket innebär att det torde finnas flera situationer som faller utanför ramen av avtalslagens bestämmelser. Kanske kan de europeiska bestämmelserna stå modell för en ny modernare avtalslag. Beträffande den analogiska tillämpningen på anställningsavtal är det inom den europeiska rätten, precis som inom den svenska, svårt att finna vägledning för vad som gäller när ett anställningsavtal ingåtts på ogiltiga grunder.
Vad PECL och Unidroit principles har för rättslig betydelse inom EU idag är svårt att säga. För att principerna ska gälla krävs att parterna kommit överens om att tillämpa just de regelverken, eller åtminstone att båda parter är väl införstådda med att det är de principerna som tillämpas. Det kan tänkas att PECL och Unidroit princples får störst genomslagskraft i sådana frågor där osäkerhet råder vid tillämpningen av nationell rätt.189
189