EU-stadgans tillämplighet

5.1 Inledning

Det har i kapitlet ovan nämnts att tillämpningen, men också icke-tillämpningen, av 53 b § URL kan påverka slutanvändarnas och internetleverantörernas informations- och yttrandefrihet, internetleverantörernas näringsfrihet samt rättighetsinnehavarnas äganderätt till upphovsrätten. Innan det djupare kan analyseras om dagens tillämpning är förenlig med stadgan och de nämnda rättigheterna måste det först utredas om EU-stadgan kan användas då 53 b § URL tillämpas av svensk domstol, och om ja, hur den ska användas. Att konstatera att EU-stadgan är tillämplig utan att undersöka hur den är det är att undvika ett viktigt steg.

5.2 53 b § URL och EU-stadgan

Huvudregeln är att EU-stadgan ska tillämpas när unionsrätten genomförs eller tillämpas av medlemsstaterna eller av EU:s egna institutioner, vilket framkommer av EU-stadgans artikel 51.¹¹⁶ Sedan år 2009 och den senaste revideringen av fördragen har EU-stadgan fått samma rättsliga ställning som fördragen. Den tillhör med andra ord primärrätten och är rättsligt bindande för staterna.¹¹⁷ Tidigare utgjorde rättigheterna EU-rättsliga principer, vilka tillkom och utvecklades genom EU-domstolens praxis.¹¹⁸ EU-stadgans tillämplighet och innebörd är inte alltid självklar och detta har sedan år 2009 kommit att delvis preciseras genom EU-domstolens avgöranden.¹¹⁹

I artikel 51.1, benämnd ”Tillämpningsområde”, i EU-stadgan föreskrivs att bestämmelserna i stadgan riktar sig, med beaktande av subsidiaritetsprincipen, till

116 EU:s officiella tidning: Förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (2007/C 303/02) förklaringar till art. 51, se också C-617/10 Åkerberg Fransson p. 19.

117 Se art. 6.1 FEU..

118 Vid EU:s tillkomst fanns inte rättigheter, uttryckligen, med i fördragen, se Francesca & Carmona: Fundamental Rights in the European Union s. 3-9 för mer information rörande rättigheternas historia och framväxt inom EU-rätten.

119 Se bland annat: Council conclusions on the Commission 2013 report on the application of the EU Charter of Fundamental Rights and the consistency between internal and external aspects of human rights’ protection and promotion in the European Union och Francesca & Carmona: Fundamental Rights in the European Union.

medlemsstater endast när de tillämpar EU-rätten. Det finns ingen definition av vad som avses med när unionsrätten tillämpas. Vad som åsyftas har kommit att utvecklas i EU-domstolens praxis. Till exempel har det uttalats i EU-domstolen att nationell lagstiftning som omfattas av EU-rättens tillämpningsområde också innebär att grundläggande rättigheter i EU-stadgan är tillämplig.¹²⁰ Ett vitesföreläggande enligt 53 b § URL är en civilrättslig bestämmelse, som bygger på direktiv, och den omfattar därmed EU-rättens tillämpningsområde. Eftersom 53 b § URL omfattas av EU-EU-rättens tillämpningsområde är därmed grundläggande rättigheter i EU-stadgan också tillämplig.¹²¹ I bland annat UPC-fallet från EU-domstolen, som handlade om den österrikiska implementeringen av artikel 8.3 i Infosoc-direktivet, behandlades den österrikiska tillämpningen i ljuset av EU-stadgan, vilket talar för att 53 b § URL också ska tolkas i ljuset av EU-stadgan.122 Dessutom har EU-domstolen uttalat att åtgärder som vidtas av medlemsstaterna måste överensstämma med de krav som följer av de grundläggande rättigheter, vilka garanteras i unionens rättsordning.¹²³

EU-domstolen antar att EU-stadgans minimiskydd för grundläggande rättigheter respekteras av medlemsstaterna.¹²⁴ EU-stadgan sätter därmed en lägsta skyddsnivå.¹²⁵ Det innebär att nationella konstitutionella bestämmelser kan tillämpas, under förutsättning att den nationella konstitutionen lever upp till EU-stadgans minimikrav.¹²⁶ EU-stadgan kan sägas sätta den lägsta skyddsnivå vad gäller grundläggande rättigheter vid en tillämpning av 53 b § URL.¹²⁷ Rådet har uttalat att EU-stadgan inte byter ut nationella konstitutioner, utan snarare kompletterar dem.¹²⁸ Förhållandet mellan svensk

120 C-617/10 Åkerberg Fransson p. 19.

121 C-617/10 Åkerberg Fransson p. 19.

122 C-314/12 UPC Telekabel.

123 C-617/10 Åkerberg Fransson p. 18.

124 C-399/11 Melloni p. 63-64 samt Lebeck s. 125-128.

125 Se art. 53 i EU-stadgan samt EU:s officiella tidning: Förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (2007/C 303/02) och förklaringen till art. 53.

126 EU-domstolen har gjort vissa uttalanden hur nationell grundlag förhåller sig till EU-stadgan, se t.ex. C-399/11 Melloni. I svensk doktrin råder delade meningar om hur svensk grundlag står sig mot EU-rätten och EU-stadgan, se t.ex.: Jermsten & Abrahamsson i SvJT 2014 s. 201 och SvJT 2015 s. 8, Schmauch i SvJT 2014 s. 520 och SvJT 2015 s. 199. Se även SOU 2008:125 s. 499 ff. för en behandling av ämnet.

127 Ett litet förtydligande, EU-stadgan utvidgar inte EU-rättens tillämpningsområde eftersom EU-stadgan endast är tillämpbar där EU på grund av fördragen har kompetens, se art. 51.2 i EU-stadgan.

128 Council conclusions on the Commission 2013 report on the application of the EU Charter of Fundamental Rights and the consistency between internal and external aspects of human rights’ protection and promotion in the European Union s. 2. Se också art. 52.4 i EU-stadgan.

grundlag och EU-stadgan är inte enkel men då ytterligare genomgång av frågan inte behövs för att uppnå syftet lämnas frågan därhän.

5.2.2 Förhållandet mellan EU-stadgan och EKMR

Det är viktigt att analysera hur EU-stadgan ska användas på en bestämmelse såsom 53 b § URL. Då det är klart att EU-stadgan är tillämplig på situationen är det intressant att utreda hur EU-stadgans rättigheter ska tolkas och tillämpas lite närmare och särskilt dess koppling till EKMR.¹²⁹

Relationen mellan EU-stadgan och EKMR är komplicerad.¹³⁰ Enligt artikel 6.3 i FEU ska rättigheterna i EKMR ingå i unionsrätten som allmänna principer. Däremot utgör Europakonventionen inte något rättsligt bindande instrument som formellt har införlivats med unionens rättsordning eftersom EU inte är ansluten till EKMR.¹³¹ Däremot är många av EU:s medlemsstater anslutna till EKMR. Vilken ställning EKMR ska ha som allmänna principer utvecklas vidare i EU-stadgan. Enligt artikel 52.3 i EU-stadgan ska de rättigheter som motsvarar en rättighet som finns i EKMR ha samma innebörd och räckvidd som motsvarande rättigheter i EKMR och där EU-rätten får tillförsäkra ett mer långtgående skydd.¹³² EU-domstolen uttalade nyligen att artikel 52.3 syftar till att trygga det nödvändiga sammanhanget mellan stadgan och Europakonventionen ”utan att detta inkräktar på unionsrättens och Europeiska unionens domstols autonomi”.¹³³ I det scenario som utreds i uppsatsen är vissa av de aktuella rättigheterna föreskrivna både i EU-stadgan och EKMR, vilket betyder att EKMR och Europadomstolens praxis kan beaktas som vägledning vid tillämpningen av EU-stadgan.¹³⁴

I artikel 53 i EU-stadgan föreskrivs det att ingen bestämmelse i stadgan får tolkas som att den inskränker eller inkräktar på de mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som

129 Notera att Sverige har inkorporerat EKMR i svensk lagstiftning, se lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

130 Se t.ex. Ferraro & Carmona: Fundamental Rights in the European Union s. 13-15.

131 Se de förenade målen C-203/15 och C-698/15 Tele2 Sverige p. 127. Enligt art. 6.2 FEU ska EU tillträda EKMR, något som ännu inte har hänt.

132 EU:s officiella tidning: Förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (2007/C 303/02) förklaringar till art. 52.

133 Förenade målen C-203/15 och C-698/15 Tele2 Sverige p. 129 samt se EU:s officiella tidning: Förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (2007/C 303/02) förklaringar till art. 52.

inom respektive tillämpningsområde erkänns i unionsrätten och i internationell rätt, men särskilt i EKMR. Det kan tolkas som att EU-stadgan inte ska tolkas så att den strider mot EKMR och dess praxis.

Rådet har i sina interna riktlinjer uttalat att det i vissa fall kan vara relevant, att utöver EU-stadgan och EU-domstolens praxis, använda sig av Europadomstolens praxis när rättigheter vägs mot varandra.¹³⁵

Värt att nämna i samband med denna diskussion och som är viktigt att ha i åtanke för den fortsatta framställningen är att domstolen, som är den slutgiltiga tolkaren av EU-rätten och EU-stadgan, inte är en människorättstribunal till skillnad från Europadomstolen. EU-domstolen tolkar rättigheterna i en specifik EU-rättslig kontext där det yttersta målet är genomförandet av EU-rätten. En viss diskrepans kan därför uppstå.¹³⁶

5.3 Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan det konstateras att EU-stadgan, inklusive EU-domstolens praxis rörande EU-stadgan och dess rättigheter, är tillämpliga vid en situation då 53 b § URL tas upp för domstolsprövning i Sverige. När EU-stadgan tillämpas ska även EKMR och Europadomstolens praxis användas som vägledning och som allmänna principer. Det finns därför skäl att tolka 53 b § URL i ljuset av EU-stadgan.

135 Fundamental Rights Compatibility s. 18.