Den europeiska identitetens tvetydighet

Föreliggande studies teoriavsnitt tyder på en svårighet i att definiera en europeisk identitet. Trots flera försök att sammanfatta värderingarna som skulle kunna ses som gemensamt för Europa så finns det ingen samstämmighet, varken bland sociologer, statsvetare eller inom EU. Till skillnad från nationalstater som kan finna gemensamma referensramar utifrån språk, historia, religion och kultur så har Europa inte samma förutsättningar (Anderson, 2006; McCormick, 2010). Oavsett dess svårighet så är det lärarens uppdrag att försöka utveckla elevernas europeiska identitet (Skolverket, 2011). Därigenom har det varit av intresse att se hur

36 samhällskunskapslärare konceptualiserar detta i och med att det finns en förväntan från läroplanen för gymnasieskolan och Skolverket att lärare bör behandla detta i sina ämnen. De intervjuade lärarna försökte konceptualisera den europeiska identiteten på flera olika sätt. Historia tenderar att vara en viktig byggsten vid skapandet av en gemenskap, oavsett om det gäller konstruerandet av en lokal eller en nationell identitet (Anderson, 2006; Convery & Kerr, 2005). I det här fallet var historia en aspekt som fyra av lärarna, Anna, Björn, Christer och Diana, fann var gemensamt i Europa, framför allt rörande världskrigen men också gällande Antikens Grekland och Romarriket.

Sekularism var en aspekt som både Habermas och Derrida (2005) samt McCormick (2010) menade utmärkte Europa och européer, men hos de intervjuade lärarna var det enbart Erik och Göran som diskuterade dess relevans. Erik argumenterade utifrån ett historiskt perspektiv där han menade att religionen, särskilt kristendomen, har påverkat Europas kultur och värderingar. Vad McCormick (2010) snarare förklarar är statens separation från religionen och hur religionen spelar en väldigt liten roll i gemene europés liv. McCormick menar att religionen har ökat i betydelse i andra delar av världen medan tendensen i Europa har varit det omvända. Denna tendens är även något som Krastev (2017) intygar och ställer på sin spets då han menar att Europa förblir isolerat i en alltmer religiös värld med regioner som Mellanöstern där religionen spelar en betydande roll. Trots att Göran antydde att sekulariseringen var en vanlig aspekt inom Europa så ifrågasatte han delvis sekulariseringens betydelse i länder som Italien eller Polen där religionen fortfarande påverkar det politiska landskapet. Även Habermas och Derrida (2005) ger samma ungefärliga ståndpunkt där de förklarar att religionens roll i politiken skiljer sig mellan länder norr och söder om alperna. Däremot redogör de att det har skett en förskjutning av tron, vilket de myntar som ”the privatization of faith” (Habermas & Derrida, 2005, s. 10), där religionen har skjutits undan från det offentliga till det privata. Exempelvis förklarar de hur en politisk ledare som hade associerat sina politiska beslut med gudomligt ingripande hade setts som avvikande i vårt nutida europeiska samhälle (Habermas & Derrida, 2005). I vårt samtida samhälle handlar det snarare om att politiska beslut associeras med nationens trygghet (Reicher & Hopkins, 2001; Krastev, 2017).

Europas mångkulturalism var en enande aspekt för två av lärarna, Christer och Diana, som menade att kontinenten är en ocean av olika kulturer som på sätt och vis lever i samspel med varandra genom exempelvis EU och den fria rörligheten som den ger. En mångkulturalism som Krastev (2017) snarare menar är en aspekt som potentiellt kan splittra Europa, eller snarare

37 EU. Han menar att Europa är ständigt utmanad av en kontinuerlig tillströmning av nya människor och kulturer som får de europeiska länderna att reflektera över EU:s roll i hanteringen av flyktingkrisen (Krastev, 2017). Det är en utveckling som även McCormick framställer men han förhåller sig optimistisk kring EU:s existens och överlevnad. McCormick förklarar, likt Christer och Diana, att mångkulturalismen är en delvis positiv aspekt som gör att europeiska länder kan ta del av en gemensam kultur (McCormick, 2010). Exempelvis ser han Marx, da Vinci, Picasso, Beethoven och the Beatles som del av den europeiska kulturarvet. Dessutom presenterar McCormick olika förhållningssätt rörande hur man respekterar andra kulturer. För vissa är alla kulturer lika värda och därmed borde alla aspekter av varje kultur bli respekterade (McCormick, 2010). Detta kosmopolitiska förhållningssätt var det som Diana tydligt påvisade genom hennes föreställningar om människovärde och respekt. Ett annat förhållningssätt handlade om sammansmältningen av olika kulturer och nationaliteter till en enhetlig kultur – en process som kallas för smältdegelsprocessen, vilket var något Christer själv ansåg han trodde på (McCormick, 2010).

Kopplingen mellan den europeiska identiteten och EU:s egna värderingar är något som gjordes av framför allt Christer men även till viss del Göran. Maastrichtfördragets proklameringar av värden som demokrati, frihet och respekt för mänskliga rättigheter är ett försök av EU att skapa eftersträvansvärda värderingar som varje europé bör förhålla sig till (EU, 1992; McCormick, 2010). Christer såg dessa värderingar, tillsammans med exempelvis yttrandefriheten, som typiskt europeiska värderingar, trots sina invändningar om Polens och Ungerns inskränkningar av dem. McCormick påpekar att detta är ett vanligt resonemang men att dessa värderingar inte är exklusiva för européer utan det är även amerikanska, japanska, indiska och australiensiska värderingar (McCormick, 2010). Både Göran och Diana resonerade på samma vis då de ansåg att värderingar som yttrandefrihet, jämställdhet och demokrati finns i andra delar av världen också, och därmed blev de osäkra kring dess relevans i den europeiska identiteten.

Det fanns dessutom en osäkerhet gällande vad som konstituerar kontinenten Europa. En minoritet av lärarna resonerade kring kontinentens gränser samt vilka länder och folkgrupper som utgör en del av den. Exempelvis diskuterade Diana och Göran huruvida samer, som inte har ett självständigt land, är del av den europeiska gemenskapen. Göran tog även upp territorium som ligger utanför de traditionella europeiska gränserna men som fortfarande tillhör ett europeiskt land som exempelvis Falklandsöarna. Svårigheten i definitionen av Europa som geografisk enhet är även något McCormick (2010) tar upp som kan vara problematiskt. McCormick tar själv upp etableringen av den östra gränsen som något problematiskt där vissa

38 exempelvis exkluderar Kaukasus eller den östra delen av Ryssland medan andra inkluderar det i sin definition av Europa. I Filips fall antydde han att den västra delen av Ryssland var del av Europa men inte resterande. Anna tog även upp Eurovision Song Contest som på senare tid inkluderar länder som Australien, Cypern, Georgien och Azerbajdzjan (Eurovision Song Contest, 2021), vilket är länder som McCormick (2010) antyder kan ligga utanför de traditionella europeiska gränserna.

Bland de intervjuade lärarna fanns det ingen större samstämmighet bortsett från Europas gemensamma historia. Det fanns tydliga motsättningar rörande lärarnas åsikter och aspekter som togs upp, där vissa påstod att en aspekt kunde kopplas till en europeisk identitet medan andra i stället antog en motsatt position som exempelvis gällande religionens roll i samhället. Lärarna, särskilt Anna, Filip och Göran, uttryckte överlag en svårighet med att fastställa den europeiska identiteten och kunde därmed inte ge några konkreta exempel. Detta är ett mönster som även tidigare forskning pekar på där lärare menar att det finns kulturella, geografiska och ekonomiska gränser som är svåra att definiera (Convery & Kerr, 2005) De exempel som de intervjuade lärarna gav utgick till stor del ifrån enskilda erfarenheter med exempelvis matkulturen. Dessutom ansåg både Björn och Göran att det snarare är en känsla man får än något konkret, vilket bidrar till tvetydigheten kring den europeiska identitetens definition.