Utmaningar angående undervisningen om europeisk identitet

När det handlar om utmaningarna så har de främsta anledningarna varit att det är en innehållsmässig utmaning eller att det är ett svårdefinierat begrepp som gör att man fokuserar på andra perspektiv i stället. I den förstnämnda kategorin hamnar Björn och Göran som resonerar kring samhällskunskapsämnets centrala innehåll.

Björn motiverade att lärare planerar utifrån det centrala innehållet och att det som står i läroplanen snarare är värden som ska genomsyra planeringen vid sidan av. ”Den dolda läroplanen” var det han kallade detta för, alltså de värden som eleverna utvecklar vid sidan av undervisningen. Därför kan det vara svårt att undervisa om det eftersom det inte är tänkt att man ska planera för det som lärare. Elevernas identitetsutveckling ska snarare vara en effekt av undervisningen.

Även Göran tänkte enligt samma spår då han redan från början ansåg att identitetsutvecklingen är en effekt, eller konsekvens, av undervisningen som läraren håller. Däremot tyckte Göran också att rent innehållsmässigt är det mycket man behöver ha kunskap om för att undervisa om

34 en europeisk identitet. Först och främst är EU ett oundvikligt område, men samtidigt ska läraren ha kunskap om skillnader mellan kulturer från Öst- och Väst- samt Nord- och Sydeuropa. Även historisk kunskap kring koloniseringen av Afrika samt politiska och ekonomiska skillnader mellan europeiska länder. Göran tyckte att det var ett innehållsmässigt stort område i ett redan innehållsmässigt stort ämne, vilket ofta gör att läraren lägger mindre prioritering till EU och Europa än till andra områden i ämnet. Det centrala innehållet och kunskapskraven är det som styr lärarnas planering, menade Göran, och därmed tycker han att Skolverket borde göra vissa ändringar för att lyfta fram det europeiska mer ifall Skolverket anser att det är av värde. Exempelvis skulle Skolverket kunna ta bort det europeiska ur samhällskunskap 1 och lägga in det tydligt i samhällskunskap 2 samt även göra något kunskapskrav om det. Annars ser han inte hur den europeiska identiteten ska få plats i undervisningen.

Anna och Filip ansåg snarare att det är en svår definitionsfråga som gör att man inte kan undervisa om det. Filip argumenterade att Europa, och i sin tur den europeiska identiteten, innehåller Västeuropa och även delar av Ryssland och Kaukasus som kan ha helt andra traditioner än resten av Europa. Filip tog även upp EU:s försök att skapa en europeisk identitet men tyckte att de gav upp, vilket insinuerar att inte ens EU kunde definiera en gemensam identitet. Oavsett vad så tyckte Filip att det inte är lönt att främja en konstlad och onaturlig identitet. Filip hävdade även att det finns alltför lite intresse hos lärare att främja en europeisk identitet, mycket på grund av föregående resonemang.

Anna tyckte snarare att det var en värderingsfråga som baseras på det centrala innehållet. Som samhällskunskapslärare är man mer insatt i det svenska och det globala perspektivet. I samhällskunskap 1 börjar man i det svenska med statsskick och svensk politik, och när man kommer i de äldre åldrarna så skiftas fokus till det globala. Det finns alltså inget mellanting där det europeiska kan tas upp, vilket Anna menar är för att det inte står tydligt i det centrala innehållet. Ifall den europeiska identiteten hade kommit in i ämnesplanen med en tydlig definition så hade det säkerligen lett till att lärare blivit mer säkra på vad det innebär och därmed varit mer benägna att undervisa om den. Även Björn funderade över ifall det hade behövts en tydligare definition men han menade i stället att det vore en omöjlighet för staten att definiera begreppet. Enligt Björn hade det inneburit en oändlig regress med en handfull av idéhistoriker som alla framför olika förslag kring den europeiska identitetens definition. Slutligen ansåg Filip att den formulering som finns nu bör plockas bort i och med att skolan inte ska forma elever i ett bestämt fack med en bestämd identitet.

35 De resterande lärarna hade andra uppfattningar om vilka svårigheter som fanns. Christer ansåg att EU är något otillgängligt eller tråkigt för eleverna vilket gör att motivationen sviktar hos eleverna. Christer förknippar detta med läroböckerna och hur de presenterar området, vilket han anser görs på ett väldigt tråkigt sätt med mycket fokus på institutioner snarare än människorna som bor på kontinenten. I stället för att svårigheten ligger i bristen på förankring i innehållet så menade Erik att det är identitetsfrågornas känsliga natur som ställer till med problem. Erik påpekade svårigheten i att behandla dessa identitetsfrågor som vissa lärare kan känna sig obekväma med. Även Diana argumenterade på samma vis, där hon menade att det kan vara ett obekvämt ämne att behandla med tanke på högerpopulismens framväxt de senaste åren. Diana menar då att läraren inte ska vara värdeneutral, utan man behöver våga ta till diskussionen med eleverna kring identitet och människovärde.

Bland lärarna fanns det tre olika fack som bygger på tre olika hinder: ett innehållsligt hinder, ett definitionshinder samt ett obekvämhetshinder. I det innehållsliga befinner sig Göran och Björn som båda ansåg att den europeiska identiteten inte finns i ämnets centrala innehåll och därmed görs ingen medveten planering kring en europeisk identitet. Anna och Filip såg snarare ett definitionshinder där konceptets tvetydighet påverkar lärarens benägenhet att undervisa om det. Slutligen befarade Erik och Diana att området kan vara obekvämt att diskutera om för vissa lärare då lärarna kanske vill undvika diskussioner om identitet, ”svenskhet” och högerextremism.