Den neo-liberala omstruktureringen av högre utbildning omfattar diskursen om excellens och hur den formar synen på framgång i
karriären (se exempelvis Olssen & Peters, 2005). Excellens ska bidra till att öka produktiviteten (UNESCO, 2009). Syftet med målet att öka excellensen i akademin är också, enligt Maher och Tetreault Thompson (2011) att reproducera det meritokratiska systemet. De individer som bäst representerar och agerar enligt dessa eftersträvansvärda mål används som ”goda exempel” på vad som ska ses som framgångsrika forskare (Maher & Tetreault Thompson, 2011). Samtidigt visar forskning att individer som når en eftersträvansvärd position å ena sidan får allt större möjligheter att påverka och förändra, å andra sidan också förväntas reproducera det som anses vara gällande diskurser (Parsons & Priola, 2012).
Excellensdiskursen omfattar och får legitimitet genom perfor-mativa styrningsteknologier, som påverkar forskares utrymmen och möjligheter inom högre utbildning (Ball, 2012). Exempelvis har styrningen genom policyprogram och riktade satsningar skapat akademiska subjekt, som ofta uttrycker en ambivalens gällande vad som är meningsfull verksamhet och eftersträvansvärda mål i akademin. Anledningen till denna ambivalens, enligt Ball (2012), är att forskare och lärare alltmer ordnas och bedöms i relation till standardiserade kontrakt och allt mindre i relation till engagemang och personliga drivkrafter.
Archer (2008a) beskriver hur kampen om resurser inom akademin hårdnar: “…within the contemporary ’corporate’ university, two of the key ’outcomes’ that academics are increasingly expected (and demanded) to produce are the winning of external revenue for research (and consultancy) and the production of (at least) four ’high quality’ publications” (s 389). Archer menar att dessa mål om ”externt” erkännande och ”krav på publikationer” är del av den rådande excellensdiskursen inom högre utbildning. Krav på excellens riskerar emellertid också att begränsa det akademiska subjektet, poängterar Davies och Bansel (2005, s 17): “…the viability of the academic subject is intimately tied to the viability of the university as defined by audit technologies that simultaneously individualise academics and efface differences, making difference in fact, dangerous”.
Excellenssträvandena har bidragit till att alltmer definiera den akademiska karriären som ett individualiserat projekt: “The new career contract is not a pact with the organization; it is an agreement
with one's self and one's work” (Hall, 1996, s 214). Den individualiserade karriären är ”boundary-less”, dvs gränslös och i ständig omförhandling för att individer ska bli ”bättre”, mer kompetenta och rörliga (Khapova & Arthur, 2011). Förutsättningen för en framgångsrik karriär är att individen är flexibel och har en förmåga att ständigt lära nytt samt utveckla nya identiteter. Dess-utom, som Matheson (1997) visar, är utvecklandet av karriär-kontrakt i den neo-liberala organisationen något som har sin grund i ökande krav på individuellt ansvarstagande, en självreglering, där individen förväntas ta alltmer ansvar för sitt arbete och sina ambitioner. Framgång i karriären uppfattas mer som något individen själv önskar, strävar efter och vill uppnå, samtidigt som de vinster (som erkännande och lönsamhet) denna självreglering genererar för organisationen döljs. Forskare med goda sociala kontakter och kännedom om organisationen tenderar att ges förtur i rekryte-ringsprocesser, och tillgång till fler resurser och status än forskare som kommer utifrån (Roebken, 2010). Framgångar i karriären kan således antas bygga på att människor ges tillgång till status och positioner som ges institutionellt värde och erkännande (Inkson & Arthur, 2001).
Teoretiskt är utgångspunkten att akademin genomsyras av maktstrukturer, däribland genusstrukturen (Connell, 2002), som är länkade till varandra och skapar olika villkor för skilda akademiska subjekt (Davies och Bansel, 2005; Hey och Morely, 2011). Vidare ansluter analysen till Morley (2003) och Archer (2008b) som visar hur det neoliberala universitetet med sina teknologier och regleringsmönster skapar nya utrymmen, möjligheter och rörelser som påverkar hur kvinnor och män kan förhandla om sina karriärer. Styrningen av och genom diskurser om excellens kan alltså antas möjliggöra nya subjektspositioner i akademin. Den kan vidare innebära att vissa maktrelationer ges mer legitimitet, vilket också kan skapa hinder för grupper, intressen och val (se Hey, 2001; Leathwood & Read, 2008).
Metod
I kapitlet behandlas ett urval texter som särskilt beskriver hur excellensdiskursen artikuleras på lärosätet. Dessa texter är formu-lerade för att beskriva lärosätets satsning på excellens, ett program
för hur lärosätet ska få fler excellenta forskningsmiljöer och forskare. Särskilt nämns att så kallade karriärkontrakt ska bidra till detta. Utgångspunkten i analysen av texter och intervjuer är att diskurser formar och formas av en struktur inom vilken vissa aktiviteter, intressen och områden lyfts fram mer än andra (Fairclough, 2010). I analysen av intervjuerna behandlas hur skilda subjektspositioner ges olika status och inflytande. Här står, liksom i Davis och Bansels (2005) studie, förhandlingar om intressen, legitimitet och valmöjligheter i fokus och den ständigt pågående förhandlingen om och mellan skilda subjekt.
Analysen bygger på intervjuer med totalt 11 forskare (sju kvinnor och fyra män) och 11 doktorander (sju kvinnor och fyra män) på fyra institutioner vid ett lärosäte. Detta lärosäte rymmer flera slag av utbildningsvetenskapliga institutioner. På den första, utpräglat disciplinbaserade institutionen, ingår samtliga forskare och dokto-rander i institutionens forsknings- och/eller undervisningsmiljöer, och merparten är verksamma i bådadera. Några av forsknings-miljöerna har stor tilldelning av externa forskningsmedel från stiftelser och råd (Se forskningsdominerad miljö i kapitel 3). Vid två institutioner med tvärvetenskaplig inriktning bedrivs nästan enbart forskning, även om några forskare och doktorander också undervisar i mindre omfattning. Forskningen finansieras av externa forskningsmedel, och de båda institutionsmiljöerna kan karakteri-seras som forskningsdominerade. Den fjärde institutionen är en undervisningsdominerad miljö; den har lärarutbildning som huvud-uppdrag och dess forskare och doktorander är verksamma i undervisningen, och/eller i mindre forskningsprojekt, oftast med inriktning mot skolans verksamhet och utveckling.
Analysen visar att likheterna mellan de forskningsdominerade institutionerna och den undervisningstunga är det som tydligast framträder i materialet, även om vissa mindre variationer fram-kommer. Mot denna bakgrund analyseras främst genomslaget av excellensdiskursen vid de fyra institutionerna, medan skillnaderna dem emellan bara tas upp i mindre grad.