Exempel på byråkratisk logik: hinder för arbetet med välfärdsteknik

äldreomsorgen, blir den byråkratiska logiken som allra tydligast.

Integritet och att tillämpa säker teknik som är tillgänglig för alla är den främsta etiska aspekten som diskuteras av kommunrepresentanterna. Att erbjuda medborgare likvärdiga samt

69

förutsägbara tjänster är centralt för byråkratisk logik (Steinbach & Süß, 2018). Utifrån dagens situation är det svårt att erbjuda homogen välfärdsteknik, bland annat på grund av bredbandsproblematiken som jag kommer att återkomma till. Införandet av GDPR har bidragit till ökat fokus på hantering och lagring av personuppgifter, enligt respondenterna, emellertid resonerar utredningen SOU 2020:14 kring potentialen med en mer specifik lagstiftning om personlig integritet.

En mer specifik lagstiftning kan gynna välfärdsteknikens förutsägbarhet och syfte, eftersom lagkraven kan bidra till säkrare, mer robust välfärdsteknik. Det skulle även öka kommuners legitimitet i och med att de måste formulera beslutsunderlag som inkluderar långsiktig planering och utgå ifrån någon form av utvärderingsmodell. Framförhållning samt kunskap om systemförvaltning och kompetens om de administrativa systemen skapar, enligt kommunrepresentanterna, en bättre utgångspunkt vid pilotprojekt och potentiell breddinföring i verksamheter. Ett av målen med vision eHälsa 2025 är just att skapa nya och förändra befintliga regelverk för att främja utvecklingen.

Lagstiftning och riktlinjer uppfattas, utifrån samtliga respondenters beskrivningar, som en begränsning för fortsatt utveckling och användning av välfärdsteknik inom äldreomsorgen. Det berör framförallt lagrum men även delegationsordning, upphandling, överprövning, dokumentation och rutiner. Respondenterna anser exempelvis att lagstiftningen behöver omformuleras till mer generella termer samtidigt som det behövs en tydlighet i att hälso- och sjukvård kan utövas i digitala format samt att äldreomsorg även kan ges med hjälp av välfärdsteknik.

Utredningen SOU 2020:14, som av kommunrepresentanten för Stockholms stad ses som en förmån för vidare juridiska diskussioner om välfärdsteknik, ger exempel på hur nya, mer relevanta regelverk kan underlätta ansvarsfördelning, de administrativa åliggandena och att tydliggöra fördelning av välfärdsteknik. Dessa tre egenskaper som kännetecknar byråkratisk logik och kommuner, är just tre områden som kommunrepresentanterna beskriver som hinder i arbetet med utveckling av välfärdsteknik inom äldreomsorgen.

Tydlig ansvarsfördelning är utmärkande för byråkratisk logik (Steinbach & Süß, 2018), och ses som en ofullkomlighet utifrån den empiriska skildringen av utmaningar. Till följd av att förvaltningarna arbetar i nära relation till andra förvaltningar och verksamheter, samt svarar för en eller flera nämnder, uttrycks ett behov av tydliggörande av ansvar. Detta både inom kommunen såväl som mellan kommun och region vad gäller ägande av projekt, införande av

70

teknik och kostnadsfördelning. Den relativt breda definitionen av välfärdsteknik, som påpekas av empirimaterialet, kan ses som en bidragande orsak till otydligheten. Det försvårar exempelvis tolkningen av gränsen mellan välfärdsteknik och hjälpmedel som i sin tur bidrar till osäkerheten om huruvida ansvaret ligger på kommunal eller regional nivå, med andra ord Socialtjänsten eller hälso- och sjukvård.

Den otydliga ansvarsfördelningen blir ännu mer konkret när respondenterna beskriver den som hämmande för potentiellt införande av riksomfattande bredband. Respondenterna från Västerås stad och Stockholms stad beskriver bredband som både en förutsättning, ett behov och en utmaning utifrån tekniskt, finansiellt och juridiskt perspektiv. Även utredningen SOU 2020:14 menar att bredband och digital infrastruktur, är en essentiell faktor för att använda välfärdsteknikens fulla potential.

Utveckling av välfärdsteknik inom äldreomsorgen drivs främst av politiker och tjänstemän tillsammans, men välfärdsteknikens verkliga effekt och potential realiseras av kommunens vårdtagare och vårdutövare. När nämnd och förvaltning haft likadan ambition om välfärdsteknik, och därmed påvisat vad en respondent förklarade som ”connection”, får det stor betydelse och påverkan på kommunens prioritering och arbete. Detta är något som skildras av samtliga kommunrepresentanter.

En god relation mellan nämnd och förvaltningsledning (och i Stockholms stads fall borgarråd) med ömsesidig förståelse för behovet av välfärdsteknik inom äldreomsorgen, beskrivs som en förutsättning. Byråkratins pliktkänsla som beskrivs av Steinbach och Süß (2018) skildras olika beroende på utgångspunkt. Respondenterna upplever att politikers behov av att uppfylla och uppvisa vallöften blir extra påtagligt vid mandatperiodens slut. Respondenterna själva påvisar pliktkänsla gentemot både kommunens invånare och politiker. Det framstår här som om pliktkänslan gynnar användningen av välfärdsteknik.

Den byråkratiska logikens fokus på rättssäkerhet, tydligare struktur, och att erbjuda medborgare likvärdiga samt förutsägbara tjänster (Steinbach & Süß, 2018) bör inte ses som en nackdel eller en orimlig uppfattning. En mer rättssäker äldreomsorg kan skapas med hjälp av välfärdsteknik som kräver tydligare struktur och ansvarsfördelning. Dessutom kan en likvärdig äldreomsorg uppnås med hjälp av välfärdsteknik som kan öka möjligheten att individanpassa omsorgen och bemöta äldres behov av omsorg. Den upplevda trögheten kan härledas till att lagstiftningen och de administrativa systemen har svårt att hänga med, samt att den uppsjö av välfärdsteknik som ständigt utvecklas gör det svårt att utveckla relevanta och stödjande riktlinjer. Den reglerade

71

administrativa ordningen som byråkratisk logik omfattas av enligt Aalto och Kallio (2019) har en relativt påtaglig påverkan på utvecklingen. Dessa regleringar och administrativa system som av respondenterna upplevs som hämmande, accepteras samtidigt som en naturlig egenskap för kontexten inom vilken kommuner är verksamma, vilket i teoretiska termer benämns som byråkratisk logik.