Eldsjälar och blomsterängar när välfärdsteknik möter silvervågen : En kvalitativ undersökning av det kommunala arbetet med eHälsa inom den svenska äldreomsorgen

Linköpings universitet | Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling Mastersarbete, 30 hp | Mastersprogrammet i IT & Management Våren 2020 | LIU-IEI-FIL-A--20/03461--SE

Eldsjälar och blomsterängar

när välfärdsteknik möter

silvervågen

– En kvalitativ undersökning av det kommunala arbetet

med eHälsa inom den svenska äldreomsorgen

Shadan Ghafouri Handledare: Karin Skill Examinator: Victoria Paulsson

Linköpings universitet SE-581 83 Linköping, Sweden + 46 013-28 10 00, www.liu.se

“B

:

.”

- Paolo Maldini, högt respekterad och framgångsrik fotbollsprofil, under en intervju 2009

Sammanfattning

Den svenska välfärden och äldreomsorgen står inför en enorm utmaning vad avser en allt åldrande befolkning och att det kommer finnas fler äldre i behov av vård och omsorg, än vad det kommer finnas vårdutövare. Välfärdsteknik presenteras ofta som en lösning på detta för äldreomsorgen, vilket är något som ingår inom kommuners ansvar.

Att välfärdsteknik måste implementeras inom både juridiska och etiska ramar samt främja god omsorg gör arbetet komplext. Dessutom kräver det handling från kommuner som redan arbetar med begränsade resurser. Kommunala beslutsfattare behöver således ta hänsyn till många aspekter vid frågor och beslut om välfärdsteknik inom äldreomsorgen, som i sin tur påverkar både kommuninvånare och det nationella arbetet med vision eHälsa 2025.

Syftet med detta arbete är att undersöka kommuners tillämpning av välfärdsteknik inom äldreomsorgen samt, utifrån tjänstemäns perspektiv, belysa konkreta möjligheter och utmaningar med välfärdstekniken. Genom en kvalitativ forskningsmetod i form av intervjuer med fyra kommuner samt Socialdepartementet, har empiriskt underlag samlats in som sedan, i kombination med SOU 2020:14, analyserats med en teoretisk referensram bestående av institutionell logik och isomorfism.

Resultatet indikerar på att de huvudsakliga institutionella logiker som genomsyrar tjänstemännens uppfattningar om välfärdsteknik inom äldreomsorg är byråkratisk logik, marknadslogik samt omsorgslogik. Slutsatsen är att kommuners tillämpning av välfärdsteknik för att bemöta den demografiska förändringen beror på befintlig kompetens, juridiska samt administrativa flaskhalsar och brist på samverkan mellan kommuner. Det finns däremot en vilja och ambition för kommuner att samverka, med andra ord att anta isomorfa tendenser, vilket kan gynna den byråkratiska logikens betoning på att erbjuda medborgare likvärdiga tjänster och dessutom bidra till marknadslogikens preferens om resurseffektivisering.

Abstract

The Swedish welfare and elderly care are facing a great challenge regarding a growing proportion of an older population, which will result in higher amount of elderly in need of care compared to the number of available caregivers. Welfare technology is often suggested as a solution to this change of which, in Sweden, the responsibility lies with the municipalities. Implementation of welfare technology is a complex process because it involves consideration of existing legal and ethical framework as well as enable good care. Furthermore, it requires action from municipalities already working with limited resources. Municipal officials must consider many aspects when deciding about and implementing welfare technology within the elderly care, which could impact both residents and the national work with vision e-health 2025. The aim of this thesis was to study municipalities application of welfare technology in elderly care and, with the perspective of officials, shed a light on concrete possibilities and challenges with welfare technology. With a qualitative research method by interviewing four municipalities and the Department of social affairs, empirical data have been collected and, in combination with SOU:2020:14, been analysed with a theoretical framework consisting of institutional logics and isomorphism.

The result shows that the main institutional logics that dominate the municipal officials’ perception about welfare technology within the elderly care are bureaucratic, market and care logics. In conclusion, the municipalities use of welfare technology to meet the demographic changes depends on competence, administrative and juridical bottlenecks, as well as a lack of cooperation between municipalities. There is however an ambition for municipalities to cooperate, in other words to develop isomorphic attributes, which would benefit both the bureaucratic focus on delivering homogeneous care to citizens and the market logics preference for resource efficiency.

Förord

Med detta förord vill jag rikta ett stort Tack till alla respondenter som deltagit i denna studie genom att avsätta er värdefulla tid för att besvara mina frågor. Era erfarenheter och upplevelser möjliggjorde för att detta arbete kunde genomföras.

Jag vill även tacka Karin Skill för konstruktiv handledning och förmåga att lugna min stundtals uppblåsande oro för arbetet. Din kunskap och tillgänglighet under hela arbetsprocessen har utgjort ett otroligt stöd.

Därutöver vill jag tacka min familj för kontinuerlig support under hela skrivprocessen. Slutligen vill jag rikta min tacksamhet till min fina farmor som, med sina kloka och uppmuntrande ord, gett mig motivation till att ständigt röra mig framåt och slutföra detta mastersarbete.

………

Shadan Ghafouri Stockholm, juni 2020

Innehållsförteckning

1. Introduktion ... 1

1.1. Digitalisering och vision eHälsa 2025 ... 3

1.1.1 Välfärdsteknik ... 4

1.1.2 Äldreomsorgen och dess utveckling ... 6

1.2 Problemformulering ... 8 1.3 Syfte ... 9 1.3.1 Forskningsfrågor ... 9 1.4 Strukturen på arbetet ... 10 2. Bakgrund ... 11 2.1 Begreppet eHälsa ... 11

2.2 Tidigare forskning om eHälsa inom äldreomsorgen ... 12

2.2.1 Telemedicin ... 13

2.2.2 Smarta hem ... 14

2.2.3 Robotar och assisterande teknik ... 15

2.2.4 Svensk forskning om välfärdsteknik ... 16

3. Teoretisk referensram ... 19

3.1 Institutionell logik ... 19

3.1.1 Logiker inom kommun, sjukvård och omsorg ... 21

3.2 Isomorfism ... 23

4. Metod ... 25

4.1 Filosofiska grundantaganden ... 25

4.2 Teoretisk och empirisk ansats ... 27

4.3 Semistrukturerade intervjuer ... 28

4.3.1 Operationalisering ... 28

4.3.3 Genomförandet av semistrukturerade intervjuer ... 31

4.4 Utformning av empiriinsamling och analys ... 32

4.4.1 Inspelning och transkribering ... 32

4.4.2 Kodning ... 33

4.4.3 Analysmetod ... 33

4.5 Etiska överväganden ... 34

5. Resultat ... 36

5.1 Framtidens teknik i omsorgens tjänst, SOU 2020:14 ... 36

5.1.1 Implementering och tillämpning av välfärdsteknik ... 38

5.1.2 Utmaningar med välfärdsteknik i äldreomsorgen ... 39

5.2 Tjänstemännens röster ... 42

5.2.1 Socialdepartementet ... 46

5.2.1.1 Respondentens syn på arbetet med välfärdsteknik inom äldreomsorgen ... 47

5.2.2 Västerås stad ... 49

5.2.2.1 Respondenternas beskrivning av arbetet med välfärdsteknik ... 50

5.2.2.2 Respondenternas syn på implementering av välfärdsteknik ... 51

5.2.3 Stockholm stad ... 54

5.2.3.1 Respondentens beskrivning av arbetet med välfärdsteknik ... 55

5.2.3.2 Respondentens syn på implementering av välfärdsteknik ... 56

5.2.4 Uppsala kommun ... 59

5.2.4.1 Respondentens beskrivning av arbetet med välfärdsteknik ... 59

5.2.4.2 Respondentens syn på implementering av välfärdsteknik ... 61

5.2.5 Linköpings kommun ... 64

5.2.5.1 Respondentens beskrivning av arbetet med välfärdsteknik ... 64

5.2.5.2 Respondentens syn på implementering av välfärdsteknik ... 65

6. Analys ... 68

6.1.1 Exempel på byråkratisk logik: hinder för arbetet med välfärdsteknik ... 68

6.1.2 Exempel på marknadslogik: implementering av välfärdsteknik ... 71

6.1.3 Exempel på omsorgslogik: vikten av välfärdsteknik ... 73

6.1.4 Samexistens och konkurrens mellan logiker ... 73

6.2 Isomorfism ... 77

7. Slutsats ... 80

7.1 Förslag på vidare forskning ... 82

Referenser ... 83

Bilaga 1: Information till deltagare ... i

Bilaga 2: Intervjuguide kommuner ... ii

1

1. Introduktion

Detta arbete inspirerades av ett besök på MVTe-mässan, Mötesplatsen för välfärdsteknologi och eHälsa, som ägde rum i Stockholm i slutet av januari 2020. Mötesplatsen var primärt riktat till aktörer inom kommunal vård och omsorg, däribland chefer, tjänstemän, verksamhetsutvecklare, IT-ansvariga, samt vård- och omsorgspersonal. Väl där fick jag en inblick i aktuellt arbete med eHälsa, samtala med aktörer som erbjuder tjänster och produkter inom välfärdsteknik, samt diskutera dess utveckling med projektledare och verksamhetsansvariga.

I samtalen med de olika aktörerna kunde jag tyda att tekniken inte ansågs vara problemet, utan att det som hindrade utveckling av användning av välfärdsteknik var de mjukare delarna av implementering av IT såsom upphandling, ekonomi, implementeringsprocess och etiska aspekter. Denna insikt ledde mig in på eHälsa inom kommuner och sedan till kommuners hantering av den demografiska utvecklingen, som i sin tur mynnade ut till just studiefenomenet välfärdsteknik inom äldreomsorgen.

Det är nämligen så att den svenska välfärden och äldreomsorgen står inför en enorm utmaning vad avser en allt åldrande befolkning. Andelen äldre över 80 år kommer att öka med 50% till år 2028 (Dir. 2018:82), samtidigt som andelen arbetsföra invånare minskar. Med ökad medellivslängd ökar andelen äldre medborgare med framförallt ålderssvaghet, kroniska sjukdomar (Dahler, 2018) och kognitiva svårigheter såsom demens och Alzheimers (Tsertsidis, 2020) som i sin tur påverkar både sjukvård och omsorg. Detta innebär med andra ord att det kommer finnas fler äldre, som behöver vård och omsorg, än vad det kommer finnas vårdutövare.

2

Följaktligen medför denna situation en strukturell såväl som en finansiell utmaning för äldreomsorgen vad gäller personalförsörjning, skatteintäkter, budgetering och resursersfördelning (Brynn, 2016). Vårdutövare inom äldreomsorgen behöver stöd och effektiva lösningar som underlättar det dagliga arbetet, beslutsprocesser, samt arbets- och resursfördelning (Enbuske, 2019a). Därutöver ska äldre individer, och deras anhöriga, erbjudas vård och omsorg som uppfyller säkerhet, trygghet och värdighet. I denna kontext kan eHälsa få en avgörande roll (Frennert, 2019), däremot har utvecklingen av eHälsa inom den svenska äldreomsorgen gått väldigt långsamt på nationell nivå (Dir. 2018:82). Detta trots innovativ välfärdsteknik för egenvård, nattillsyn, fallolyckor, dokumentation, kommunikation och individanpassad omsorg.

Då välfärdsteknik inom äldreomsorgen ingår i det kommunala ansvaret, är det kommunala politiker och tjänstemän som förväntas bedöma hur välfärdstekniken kan utnyttjas och appliceras för att öka kommunens kapacitet, möta behovet av arbetskraft och samtidigt bevara den svenska vårdkvalitén. Företag och verksamheter som utvecklar välfärdsteknik, specifikt för äldreomsorgen, kan enkelt redovisa fördelarna med digitalisering av äldreomsorgens olika processer, moment och vårdflöden. Det är emellertid inte så enkelt som att bara köpa in och använda välfärdsteknik.

Tillämpning av välfärdsteknik kan medföra kulturell och institutionell förändring genom att exempelvis kommunikation, fysiska kontroller och promenadstöd istället sker genom telemedicin, larm och kameraövervakning samt assisterad teknologi och robotar (Mörk, Erlingsson & Persson, 2019). Välfärdstekniken måste dessutom användas inom befintliga juridiska och finansiella ramar som kommuner måste förhålla sig till, samt i enlighet med etiska riktlinjer (Dir. 2018:82). Detta har medfört att exempelvis sensorer och smarta lås endast implementerats i ett fåtal kommunala äldreomsorgsverksamheter.

Få studier har genomförts för att kartlägga samt bringa klarhet kring eHälsa inom äldreomsorgen på kommunal nivå och den blomsteräng av faktorer som påverkar utveckling av välfärdsteknik inom äldreomsorgen. Förhoppningen är således att detta arbete ska stödja kommunala beslutsfattare i arbetet med välfärdsteknik inom äldreomsorgen genom att bidra med kunskap om välfärdsteknikens förutsättningar, implementering, utmaningar och potential.

3

1.1. Digitalisering och vision eHälsa 2025

Vad gäller generell digitalisering, ligger Sverige i framkant bland OECD:s medlemmar (Lindgren, 2019). Digitaliseringen är överallt, i både större och mindre omfattningar (Grover, Carter & Jiang, 2019), och har blivit en naturlig del av vår vardag. Den svenska regeringen har till och med formulerat en digitaliseringspolitik som fokuserar på miljömässig, ekonomisk samt social hållbarhet som ämnas uppnås genom digital trygghet, kompetens, ledning, infrastruktur och innovation (Regeringen, 2017).

Enligt EU-kommissionens senaste DESI-mätning (digital ekonomi och samhällsindex) av nationers digitaliseringsgrad, ses Sverige på en andra plats efter Finland och före Nederländerna. Däremot hamnar Sverige på en sjätte plats vad gäller digitala offentliga tjänster som bland annat omfattar eHälsa i form av digitalisering av diverse sjukvårdsprocesser, delning av medicinska data och e-recept (DESI, 2019). Det påvisar att den svenska sjukvårdsbranschen ligger någorlunda efter avseende digitalisering, i jämförelse med andra branscher.

Det finns flera olika målsättningar rörande eHälsa i Sverige. Den Europeiska unionen (EU) har formulerat en rad olika mål och visioner inom hälsa, vård och omsorg där eHälsa anses vara den främsta lösningen (Wikman, 2012). Med den som grund har den svenska regeringen tillsammans med Sveriges kommuner och regioner (SKR) formulerat en vision för eHälsa 2025 (Regeringen & SKR, 2016). Arbetet med visionen samordnas utöver SKR även av eHälsomyndigheten, Socialstyrelsen, Inera, myndigheten för delaktighet samt Läkemedelsverket.

Visionen, som antogs år 2016, med patienten i fokus omfattar mål om bland annat jämlik hälsa, ökad självständighet, välfärd samt delaktighet och ökad digitalisering. För att främja dessa mål ska Sverige fokusera främst på en enhetligare begreppsanvändning för att gynna enklare informationsutbyte, standarder för ökad interoperabilitet och skapa nya, eventuellt förändra befintliga, regelverk. Med ökad interoperabilitet menas att öka förmågan hos organisationer, verksamhetsprocesser och system att kommunicera och fungera tillsammans. Detta både genom att öka den gemensamma förståelsen, med andra ord semantisk interoperabilitet, och genom att öka den tekniska interoperabiliteten, som innefattar säker informationsutbyte med teknik. Det är således en stor operation för att Sverige år 2025 ska bli världsledande på att använda digitaliseringens möjligheter inom hälsa och välfärd. En ny strategi för åren 2020–2022 (Regeringen & SKR, 2020) har formulerats med inriktningsmål som fokuserar på digitala

4

tjänster som utformas efter patientbehov samt användarperspektiv, och insatser för digital kunskap och kunskapsutveckling. Vidare behöver berörda aktörer arbeta med säker samt effektiv informationshantering och informationsutbyte, ökat samarbete mellan verksamheter och näringsliv, samt att vara försedd med aktuella riktlinjer och lagrum.

1.1.1 Välfärdsteknik

Ett digitalt verktyg som nämns i vision eHälsa 2025 är välfärdsteknik (Regeringen & SKR, 2016). Välfärdsteknik inbegriper kunskap om och användning av teknik som bidrar till ökat aktivitet, engagemang, självständighet och trygghet (Socialstyrelsens termbank, u.å.). Detta främst för vårdtagare med funktionshinder oberoende ålder, men även för deras anhöriga (Regeringen & SKR, 2016).

I allra största grad är välfärdsteknik ett skandinaviskt koncept som utvecklats för att passa det nordiska välfärdssamhället och välfärdspolitiken (Brynn, 2016; Cozza, 2018). På sätt och vis kan välfärdsteknik och eHälsa ses tangera varandra då båda koncepten syftar till att förbättra offentligt styrd sjukvård och omsorg på ett kostnadseffektivt sätt som även förbättrar arbetsmiljön och patienters delaktighet samt självständighet (Frennert, 2019).

Det som utmärker välfärdsteknik är att användarna framförallt är äldre individer, med mentalt eller fysiskt funktionshinder, att tekniken vanligen används hemma och att dess syfte är av social karaktär (Hasselblad, 2019). Det förväntas medföra ökad livskvalitet, effektivisering, flexibilitet och ökad teknisk utveckling (Aaen, 2019). Välfärdsteknik kan till exempel te sig som distansmöten, sensorer, digitala medicinskåp, trygghetslarm, smarta hem och digitala dörrlås samt nyckelsystem.

Det finns en viss komplexitet med välfärdsteknik eftersom dess investering, implementering och användning omfattar både den interna organisationen och organisationer emellan (Aaen, 2019). Vidare påverkar och påverkas välfärdstekniken av flera aktörer såsom vårdtagare, anhöriga, vårdutövare, vårdgivare, IT-utvecklare och politiker (Cozza, 2018). Därtill berör det både tekniska och sociala aspekter av vård och omsorg (Aaen, 2019), exempelvis design och användbarhet samt värdering av äldre och integritet.

En mängd olika teknologier har utvecklats för diverse behov inom äldreomsorgen, både i preventiva och stödjande syften såväl som för att effektivisera delar av omsorgsprocessen. Det mest etablerade är telemedicin, med andra ord vård på distans, då det nämligen anses vara

5

väsentligt för att underlätta för vårdutövare, att det bidrar till omsorgskvalitén samt förbättrar äldres självkänsla och mentala hälsa (Maresca et al., 2019).

I Europa, Japan och USA har det blivit allt vanligare att äldre får vård i sin egen hemmiljö (Mano et al., 2016) vilket underlättas av telemedicin i form av fjärrövervakning (Chen, 2011), Android-baserade övervakningssystem (Lee, Chuah & Chieng, 2013), samt bärbara system och mobila applikationer som mäter diverse hälsoparametrar (Maresca et al., 2019; Warpenius, Alasaarela, Sorvoja & Kinnunen, 2015).

Välfärdsteknik kan upplevas som otäck och främmande, för både vårdtagare och vårdutövare, och det är bland annat detta förhållningssätt som bidrar till den etiska diskussionen om huruvida teknik i äldreomsorg är rätt lösning. Samtycke, integritet, datalagring och datahantering, samt att exempelvis assisterande teknik och robotar kan ge äldre en illusion av självständighet (Pirhonen et al., 2019) behöver diskuteras lika mycket som de äldres upplevelse av och åsikt om teknik.

Hofmann (2013) erbjuder en översikt om de etiska utmaningarna med välfärdsteknik, baserat på en litteraturgenomgång av 281 publicerade studier. Han fann fem etiska aspekter som berör jämlik tillgång; förfrämligande; integritet och säkerhet; målkonflikter; samt bedömning av sårbarhet och värdighet (ibid.). Tillgång till sjukvård kan underlättas med hjälp av välfärdsteknik, samtidigt kan välfärdsteknik innebära ökad skillnad och diskriminering eftersom alla exempelvis inte har lika mycket kunskap eller tillgång till samma form av välfärdsteknik.

Med förfrämligande syftar Hofmann (2013) på att den självständighet som välfärdsteknik förväntas medföra, även kan innebära social isolering, speciellt när tekniken tillämpas i hemvården. Likt som all teknik, behöver välfärdsteknik förhålla sig till ramverk om integritet och säker hantering av data och information. Därtill blir bedömning av samtycke en viktig etisk aspekt, eftersom användare med kognitiva svårigheter ofta inte kan ta egna beslut.

Då användargruppen för välfärdsteknik är otroligt bred, kan det uppstå målkonflikter avseende till exempel nytta, syfte och utvärdering. Att det är många som berörs av välfärdsteknik utgör även en faktor för bedömning av sårbarhet och värdighet. Med det menas exempelvis att vårdutövare, anhöriga och tredje part kan ha tillgång till känslig information, vilket kan ses som kränkande för vårdtagaren och dess privatliv. Genom att utgå från användares perspektiv kan en del etiska aspekter såsom tillgång, exkludering och integritet bemötas. Därutöver medför

6

sådant perspektiv att frågor som till exempel berör mottaglighet, användarvänlighet och behov av ny teknik, kan diskuterats och beaktas vid utveckling samt implementering av välfärdsteknik.

1.1.2 Äldreomsorgen och dess utveckling

För att förstå teknikens roll för eHälsa behövs, enligt Wickramasinghe et al. (2012), en förståelse för sjukvård och dess komplexa egenskaper som en hel kontext. Då detta arbete fokuserar på äldreomsorgen i Sverige ges därför en kort genomgång av dess struktur.

Äldreomsorgen ingår i svensk välfärd och omfattas av vård och stöd för seniorer som är sextiofem år eller äldre, för att underlätta deras vardag. Behov av stöd kan ha grund i sjukdom, ålderssvaghet eller funktionsnedsättning. Det kan förklaras som insatser, som är allmänt inriktade alternativt individuellt anpassade, som socialtjänsten förser äldre personer med (Dir. 2018:82). Vidare innefattar det även vård och omsorg på äldreboende och assisterad vård hemma (Bergman et al., 2016).

Äldreomsorgen ligger under det kommunala ansvaret, är i stort sett skattefinansierat och har både offentliga och privata arbetsgivare. Juridiskt omfattas äldreomsorgen av två ramlagar, Socialtjänstlagen (2001:453) samt Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Ramlag medför en relativ självständighet för kommuner att utforma åtaganden och beslut efter lokala såväl som regionala behov och efterfrågan.

Det finns ett nationellt krav på likvärdighet inom äldreomsorgen (HSL 3 kap. 1§) och mycket har förbättrats jämfört med för bara tjugo år sedan. Däremot brister äldreomsorgen i frågor som bland annat avser arbetsmiljö, kompetensförsörjning, vård av svårt sjuka, samt förebyggande insatser och samverkan mellan olika aktörer (Mörk, Erlingsson & Persson, 2019). Urbanisering från landsbygden till storstäder, ökad migration och privatisering har dessutom påverkat kommuners skatteintäkter och behov av effektivisering (ibid.).

Otillräcklig arbetskraft är en annan faktor som har haft inverkan på äldreomsorgen (Mörk et al., 2019) som i största grad beror på stressig och påfrestande arbetsmiljö. Frennert (2019) förklarar att offentliga resurser till äldreomsorgen minskat de senaste tjugo åren i förhållande till andelen äldre medborgare, vilket i sin tur lett till en ökning av äldre med omfattande behov av daglig vård och omsorg.

Det finns indikationer på att fler anhöriga antagit omsorgsansvaret av sina äldre på grund av reducerad mängd sjukvårdsplatser och äldreboenden (Johansson, Sundström & Malmberg, 2018), samtidigt som förväntningar på offentligt stöd ökar (Bygstad & Lanestedt, 2017).

7

Parallellt med detta skiljer sig andelen äldre åt mellan olika kommuner (Bergman et al., 2016) vilket bidrar till att kommuner har olika budget och resurskapacitet för äldreomsorgen och för digitaliseringsinitiativ.

Det ovanstående får avsevärd betydelse särskilt med tanke på att äldre tillhör en grupp medborgare, som Nilsson (2012) förklarar till stor del exkluderas digitaliseringens möjligheter till följd av okunskap, otillräcklig tillgång till internet och uppkoppling, ointresse och motvillighet. När stora delar av omsorgen digitaliseras, vilket enligt Rodrigues och Pereira (2018) är en ofrånkomlig verklighet, blir det därför viktigt att ha i åtanke att äldre kan exkluderas omsorg på grund av teknisk oerfarenhet (Lyth, Lind, Persson & Wiréhn, 2019). Findahl (2015) diskuterar digital klyfta inom den äldre gruppen medborgare och föreslår kön, generation, utbildning och attityd som avgörande faktorer. Den digitala klyftan handlar om skillnaden mellan de som inte har respektive de som har tillgång till och nyttjar teknikens potential (Niehaves & Plattfaut, 2014). Emellertid kan äldre ha tillgång till internet, men inte använda det oberoende de avgörande faktorerna (Findahl, 2015).

Det förtäljer samtidigt inte att äldre har förmågan att acceptera och lära sig att använda teknik, vilket är något som kan tydas i studien om behov av vård av Lyth et al. (2019) som undersökte detta genom implementering av telemonitorering för äldre patienter med kroniska hjärt- och lungsjukdomar. Heterogeniteten bland äldre är följaktligen en utmaning vid utveckling av teknik (Nymberg et al., 2019) och något som kommuner behöver ta hänsyn till vid exempelvis digitaliseringsinitiativ och implementering av välfärdsteknik i olika delar av äldreomsorgen. Det finns flera fokusperspektiv inom äldreomsorgen som uppmärksammas av Lundin (2017), att det å ena sidan finns ett fokus på omsorg, och å andra sidan fokus på prioriting av frågor om effektivisering och ekonomi. Dessa två relativt olika perspektiv påverkar framförallt vårdutövares arbete som i sin tur får konsekvens för kvalitén på den äldreomsorg som erbjuds. Att det får en sådan effekt på vårdutövares arbete kan även kopplas till orsaken bakom reducerad arbetskraft. Välfärdens resurser kommer således inte vara i förhållande till andelen äldre trots dessa fokusperspektiv. Resurserna kommer inte räcka till och det är en av faktorerna till att New Public Management har fått ett stadigt fäste inom välfärden (ibid.).

Inom offentlig sektor har nämligen New Public Management (NPM) sedan länge varit ett trendigt koncept och framförallt ett administrativ förhållningssätt (Hood, 1991). Det är ett politiskt influerat koncept som omfattar tron på att offentlig sektor kan agera och leda i likhet

8

med den privata sektorn (Dziak, 2019). Förkärleken för effektivitet har bidragit till mätbara kvalitetskrav som i sin tur format äldreomsorgen till vad den är idag – hög arbetsbelastning för vårdutövare, ökad standardisering, mer dokumentation och fler informationssystem (Lundin, 2017).

Äldreomsorgen har på det sättet blivit mer standardiserat och samtidigt som äldre förväntas bli mer delaktiga samt självständiga, har arbetsförhållanden för vårdutövare försämrats. Detta är ändå en underlig företeelse eftersom forskning har påvisat att arbetsförhållanden och arbetsvillkor har stort inflytande på omsorgens kvalitet (Szebehely, Stranz & Strandell, 2017). Detta tillsammans med kostnadsbesparingar, fokus på effektivisering och att skapa värde för äldre, har resulterat i en otroligt komplex situation för kommuner och deras arbete med äldreomsorg. Implementering och användning av välfärdsteknik inom äldreomsorgen utgör ett förändringsarbete (Frennert & Baudin, 2019) av omfattande karaktär på kommunal nivå. Svensk forskning om kommunala arbetet med välfärdsteknik i äldreomsorgen, utifrån kommunala tjänstemäns perspektiv saknas, vilket leder mig in på forskningsproblemet.

1.2 Problemformulering

Den åldrande generationen medborgare med ålderssvaghet, kroniska sjukdomar, multisjuklighet och dylikt kräver uppmärksamhet. Det är en grupp patienter som blir allt större inom den svenska sjukvården (Nymberg et al., 2019) till följd av den demografiska utvecklingen, och medför ökad behov av samt krav på äldreomsorgen. Välfärdsteknik presenteras ofta som en lösning på denna demografiska förändring (Frennert & Baudin, 2019), en förändring som även innebär ökad arbetsbelastning för vårdutövare (Cozza et al., 2019), brist på arbetskraft och ökad efterfrågan på omsorg (Mörk et al., 2019).

Det är kommuner som ansvarar för välfärdsteknik inom äldreomsorgen och enligt ett kommittédirektiv (Dir. 2018:82) från Socialdepartementet, efterfrågar flertalet kommuner mera stöd i arbetet med välfärdsteknik samt mer information om teknikens möjligheter. Att välfärdsteknik måste implementeras i enlighet med kommunmål om effektivisering (Lundin, 2017), inom både juridiska och etiska ramar (Dir. 2018:82) samt främja god omsorg gör inte arbetet enklare. Dessutom kräver det handling från kommuner som redan har begränsade resurser.

9

Kommunala beslutsfattare behöver således ta hänsyn till många aspekter vid frågor och beslut om välfärdsteknik inom äldreomsorgen, som i sin tur påverkar både kommuninvånare och det nationella arbetet med vision eHälsa 2025. Det är både politiker i nämnder och tjänstemän i förvaltningar som fattar beslut och realiserar kommunåtaganden, och därför är det viktigt att undersöka deras uppfattningar om hur kommuner förverkligar eHälsoarbetet inom äldreomsorgen, för att få en förståelse för hur kommuner resonerar vid och motiverar för beslut om initiering, implementering och användning av välfärdsteknik inom äldreomsorgen.

Genom att undersöka kommuner som faktiskt implementerat välfärdsteknik inom äldreomsorgen, kan studien generera kunskap om vad som krävs för implementering och därigenom utgöra ett stöd till kommuner som inte kommit lika långt och önskar mer information om välfärdsteknikens möjligheter.

1.3 Syfte

Detta arbete syftar till att undersöka kommuners tillämpning av välfärdsteknik inom äldreomsorgen samt, utifrån tjänstemäns perspektiv, belysa konkreta möjligheter och utmaningar med välfärdstekniken.

1.3.1 Forskningsfrågor

För att uppnå syftet med arbetet har följande forskningsfrågor formulerats.

 På vilka sätt skildrar tjänstemän det kommunala arbetet med välfärdsteknik inom äldreomsorgen?

 Hur beskrivs möjligheterna att implementera välfärdsteknik inom äldreomsorgen av tjänstemän?

 Vilka institutionella logiker genomsyrar tjänstemännens uppfattningar om välfärdsteknik inom äldreomsorgen?

10

1.4 Strukturen på arbetet

Arbetet har delats in i sju kapitel och dispositionen är som följande. I det introducerande kapitlet (1) har en inblick i studiens kontext, dess bakomliggande problemformulering, syfte och forskningsfrågor presenterats.

En översikt av studiens perspektiv och förhållningssätt till eHälsa, välfärdsteknik och äldreomsorg samt tidigare forskning, presenteras i det andra kapitlet (2). Mer konkret innehåller det kapitlet forskning om telemedicin, smarta hem, assisterande teknik och användarperspektiv samt exempel på kommuner som arbetar med eHälsa. Det tredje kapitlet (3) består av den teoretiska referensramen för arbetet, på en grundläggande nivå, vilken omfattas av institutionell logik och isomorfism.

Hur arbetet gått tillväga och hur den empiriska datainsamlingen, det vill säga den praktiska undersökningen, genomförts skildras i metodkapitlet (4). Det är även i samma kapitel som metodval motiveras och analysmetod förklaras. Detta efterföljs av ett kapitel (5) som redovisar sammanställningen av resultatet från den empiriska datainsamlingen. Där finns en redogörelse av SOU 2020:14 samt tjänstemäns skildring av välfärdsteknik inom äldreomsorgen.

I det sjätte kapitlet (6) analyseras det empiriska resultatet med den teoretiska referensramen, och forskningsfrågorna diskuteras utifrån ett antal teman. Svaren på forskningsfrågorna presenteras under kapitel 7 i form av en slutsats, som avslutas med förslag på vidare forskning. Referenser som uppkommer i löpande text hittas i en referenslista i slutet av arbetet, likaså hänvisade bilagor.

11

2. Bakgrund

Följande kapitel erbjuder en genomgång av kunskapsområdet eHälsa för att bidra med förståelse för forskningsområdet. Det börjar med ett avsnitt om hur eHälsa uppkom och diskussion kring begreppets innebörd. Därefter redovisas tidigare forskning om eHälsa inom äldreomsorgen utifrån olika typer av välfärdsteknik. Avslutningsvis presenteras tidigare forskning och kunskap i svensk kontext för att öka förståelsen för varför detta arbete är av vikt.

2.1 Begreppet eHälsa

Under tidigt 1960-tal utfördes experiment med telemedicin, som kan ses som en början till vad som idag kallas för eHälsa (Beuscart et al., 2014) och under de nästföljande tjugo åren utvecklades datorteknik för, samt beslutsstödsystem inom, kontexten sjukvård (Iakovidis, Wilson & Healy, 2004). Användning av IT och datorer, framförallt i syfte att förenkla och effektivisera administrativa uppgifter, spreds i början av 1980-talet (ibid.) och har sedan dess blivit alltmer påtagligt i arbetsprocesser och flöden inom sjukvården. Sedan millennieskiftet har nya digitala innovationer utvecklats som numera används naturligt i vårdprocessen såsom fjärrbilder, e-journaler, e-recept samt system för interorganisatorisk och säker kommunikation. Därefter har tekniken applicerats som lösning för alternativ till läkarbesök, sjukhusvistelse, rehabiliteringsbesök samt i förebyggande syfte mot kroniska sjukdomar, och för statistik, forskning och dylikt. (Beuscart et al., 2014) Fyrtio år senare är eHälsa lika aktuellt, om inte ännu mer.

Begreppet eHälsa myntades år 1999 i forskningssammanhang enligt Iakovidis et al. (2004). Det förklaras av Wikman (2012), Oh et al. (2005) och Miah et al. (2019) som användningen av informations- och kommunikationsteknologi (IKT) inom hälso- och sjukvården i syfte att

12

förbättra, utveckla och effektivisera. Emellertid finns det forskare såsom Eysenbachs (2001) som menade att eHälsa inbegriper så mycket mer än digital hälsa, och att en specifik definition kanske inte behövs. Paige et al. (2018) reflekterade i likande banor och påpekade att en gemensam definition av eHälsa kunde anses inaktuell i förhållande till den tekniska utvecklingen samt disciplinens dynamiska mognad.

Innebörden av begreppet är således tvetydigt, varför Shaw et al. (2017) försökt sig på en konceptualisering och konkretisering för att skapa klarhet. Deras studie resulterade i tre överlappande, centrala teman inom eHälsa: användning av eHälsoteknologier för att kontrollera, utvärdera och informera om hälsa; användning av kommunikationsfrämjande digitala teknologier för bättre samarbete mellan professioner internt, med patienter och klienter; samt data som gynnar hälsa. Med andra ord berör eHälsa både patienter, vårdutövare samt vårdgivare och kan appliceras i preventivt, stödjande, informativt och kommunikativt syfte för att bibehålla god hälsa.

Även om forskningsvärlden inte lyckats komma överens om en gemensam definition, har en del praktiker konkretiserat kunskapsområdet. Världshälsoorganisationen (WHO, u.å.) definierar eHälsa som tillämpningen av IKT för att åstadkomma samt bevara hälsa, och Socialstyrelsen (2016) utgår från samma definition. Och det är Världshälsoorganisationens definition av eHälsa som även jag utgår ifrån i detta arbete. I simpla termer handlar det mer eller mindre om digitalisering och trots Sveriges digitala mognad har eHälsans möjligheter inte riktigt tagits tillvara.

2.2 Tidigare forskning om eHälsa inom äldreomsorgen

Forskning om eHälsa inom äldreomsorgen rör sig kring fokusområden i egenskap av specifik teknik (Han, Ma & Oyama, 2016; Wicks et al., 2014), användarperspektiv (Melkas, Hennala, Pekkarinen & Kyrki, 2020; Bengtsson & Yolver, 2019; Woll & Bratteteig, 2019; Jarl & Kjellsson, 2016; Nymberg et al., 2019), vårdgivarperspektiv (Wen & Tan, 2003; Huttunen, Halonen & Ferreira, 2018; Cook et al., 2018), etik (Lilja & Palomäki, 2017; Hofmann, 2013) och förändringsarbete (Marchesoni, Axelsson, Fältholm & Lindberg, 2017; Bokström & Bällstav, 2019; Gjestsen, Wiig & Testad, 2017; Frennert & Östlund, 2018; From, 2015). Följande avsnitt berör dessa områden utifrån forskning om telemedicin, smarta hem, robotar och assisterande teknik samt tidigare forskning i svensk kontext.

13

2.2.1 Telemedicin

Vad gäller forskning om specifik teknik har telemedicin sedan länge varit ett populärt studiefenomen. Telemedicin utgör ett stöd särskilt för äldre med kronisk sjukdom och mental ohälsa (Maresca et al., 2019) men även för anhöriga och vårdutövare som kan ta del av aktuella värden. Dessutom utgör telemedicin ett kostnadseffektivt alternativ i jämförelse med hemtjänst och privat vårdassistans (Mano et al., 2016).

Telemedicin grundas på sakernas internet, Internet of Things (IoT), enligt Ahmadi et al. (2019) som förklarar att IoT bidrar till kostnadseffektivisering, ökad patienttillfredsställelse och bättre egenvård. Detta baserar de på en litteraturstudie om 60 studier, publicerade mellan åren 2000 – 2016. Litteraturstudien ledde till ytterligare synteser om att IoT förenklar delning av information och därigenom förbättrar samverkan mellan olika aktörer inom sjukvården (ibid.). Elektronikföretaget Intel är flitiga med utveckling av IoT-relaterade lösningar, ett annat företag är Microsoft som utvecklat molnplattformen Azure specifikt för hälsovårdsorganisationer. En annan variant av telemedicin är telemonitorering, eller fjärrövervakning, som kan reducera vårdbehov för äldre medborgare med lungsjukdom och hjärtsvikt (Lyth, Lind, Persson & Wiréhn, 2019). Det kan dessutom bidra till ökad självständighet för äldre med långtidsbehov av omsorg (Gokalp, de Folter, Verma, Fursse, Jones & Clarke, 2018).

Utifrån en pilotstudie i Italien, som har Europas högsta andel äldre befolkning, drar De Cola et al. (2016) slutsatsen att telemonitorering hade en gynnsam påverkan på arbetsbördan för vårdutövare. Vidare såg de indikationer på att telemonitorering bidrog till att de äldre vårdtagarna blev mer medvetna om hälsosamma val och beteenden (ibid.). Värt att notera är att det kan behövas ett robust mjukvarusystem för fjärrövervakning i hemvården (Larab, Conchon, Bastide & Singer, 2012) vilket inte alla studier belyser. Detta då innovativa hårdvaror givetvis behöver innovativa mjukvarusystem som möjliggör för optimal användning och interoperabilitet.

Ytterligare konkretisering av telemedicin berör behovet av ögonvård, vanligtvis relaterat till diabetes och glaukom, ett behov som blir större med ökningen av äldre medborgare. För att bemöta det behovet och förebygga blindhet har teleoftalmologi utvecklats, syftat till att ge ögon-relaterad vård på distans (Labiris, Panagiotopoulou & Kozobolis, 2018) för att förenkla och förbättra hela vårdflödet inom ögonvård (Fatehi, Jahedi, Tay-Kearney & Kanagasingam, 2020).

14

Det saknas tillräckligt stöd för hur effektivt och användbart teleoftalmologi är för den äldre patientgruppen inom sjukvård (Fatehi et al., 2020) och det har varit svårt att hitta praktiska exempel i svensk kontext. Det har initierats EU-projekt för att etablera teleoftalmologi med förhoppning att minska sjukvårdskostnader, samhällskostnader, reducera blindhet och öka användningen av telemedicin (Labiris, Panagiotopoulou & Kozobolis, 2018). Det är implementationen av tekniken och relevanta regelverk som har visat sig vara problematiska.

2.2.2 Smarta hem

Teknik i hemvården har framförallt studerats utifrån konceptet smarta hem. Det är vad det låter som, hem med smarta digitala lösningar för ökad självständighet för äldre (Chan, Campo, Estève & Fourniols, 2009). Sådant koncept kan ses som en hopslagning av digitala innovationer, både hårdvaror och mjukvaror, för god livskvalitet och levnadsstandard.

Digitala lås utgör en del av konceptet, och handlar i all enkelhet om elektroniskt dörrlås som, istället för nyckel, består av en smart skärm eller trådlös knappsats (Yu, 2018). Dörren öppnas med hjälp av mobiltelefon (Frennert & Baudin, 2019) och beskrivs ofta som en teknik som ökar säkerheten i form av att både boende och vårdutövare inte behöver tänka på nycklar (Yu, 2018). Det finns även indikationer på att digitala lås ökar effektiviteten enligt Enbuske (2019b), eftersom det minskar vårdutövares resor och förenklar tillgång till boende vid akut larm. En annan teknisk innovation, för att följa spåret om säkerhet, är digitala trygghetslarm. Dessa kan te sig som trygghetslarm i hemmet, som vanligtvis består av en dosa och en telefon (Sjölinder & Nöu, 2014). Det digitala trygghetslarmet är kopplat till en larmcentral som för larmet vidare till hemtjänst eller anhörig. GPS-larm har liknande struktur och syfte, men är vanligtvis utformad för utomhusbruk (ibid).

I detta sammanhang finns det en riktigt spännande utveckling som löper under begreppet ”ambient intelligence”, vilket kan översättas löst till omgivande intelligens eller intelligent miljö. I stora drag innefattar intelligent miljö både artificiell intelligens, trådlösa sensornätverk samt interaktion mellan individ och dator (Zhou, Jiao, Chen & Zhang, 2011) och syftar till att göra omgivande miljön mer lättsam och värdefull (Gams, Gu, Härmä, Muñoz & Tam, 2019). Intelligent miljö finns egentligen redan överallt i samhället såsom i fordon, banker, mobiltelefoner och hus (Gams et al., 2019). Det som utmärker intelligent miljö är dess medvetenhet om kontext samt dess reaktion mot mänsklig närvaro (Zhou et al., 2011; Gams et

15

al., 2019). Inom äldreomsorgen kan intelligent miljö exempelvis utgöra ett potentiellt superstöd för assisterad hemvård (Zhou et al., 2011), det har dock inte riktigt etablerats ännu.

2.2.3 Robotar och assisterande teknik

En form av välfärdsteknik som lyckats någorlunda bättre på etableringsfronten inom äldreomsorgen, i jämförelse med exempelvis smarta hem, är robotar och assisterande teknik. Dessa trendiga innovationer har framstående potential, speciellt i västvärlden, och är utvecklade för att hantera förändring i demografi, arbetskraft och arbetsbelastning (Pirhonen, Melkas, Laitinen & Pekkarinen, 2019). Med ursprung i Japan har nu sådan teknik blivit alltmer etablerat inom europeisk äldreomsorg, som en långsiktig lösning på framtida ekonomiska, sociala och medicinska utmaningar (ibid.). Beroende på om avsikten är terapeutisk, logistisk eller stödjande kan assisterande teknik och robotar variera i storlek och utseende (Lanne, Tuisku, Melkas & Niemelä, 2020).

Assisterande teknik tenderar att bemötas av äldre, anhöriga och vårdutövare med positiv attityd, enligt Melkas et al. (2020) som undersökte detta genom att följa implementeringen av en stödjande robot inom den kommunala äldreomsorgen i Finland. De menar istället att det behövs mer forskning kring den assisterande teknikens effektivitet och påverkan (ibid.). Samtidigt redovisar Lanne et al. (2020) att det inom Europa finns en tveksamhet och ett negativt förhållningssätt mot robotar inom omsorgen, vilket kan ha orsak i att dagens robotar inte är tillräckligt användarvänliga ännu. För att konkretisera hur assisterad teknik kan te sig i praktiken är de svenska uppfinningarna Bestic och JustoCat två väldigt bra exempel.

Bestic är en liten robotarm med sked som kan assistera och stödja vid måltider för individer med motorikutmaningar och funktionshinder (Dag, Svanelöv & Gustafsson, 2015). Användning av Bestic inom äldreomsorgen skulle kunna bidra till att äldre med exempelvis motorikproblem upplever större självständighet, och att vårdutövare samt anhöriga istället kan fokusera på den sociala interaktionen. Däremot kan sådan assisterande teknologi upplevas som väldigt teknisk och att det ersätter den mänskliga kontakten (ibid.). Beroende på hur Bestic emottages av äldre, anhöriga och vårdutövare, bidrar den självfallet med olika effekter. Antalet sålda Bestic både i och utanför Sverige uppgår till knappt 500, vilket ger en indikation på tveksamheten kring användning av robotar.

En liknande variant av Bestic finns i JustoCat som är en interaktiv robot i form av en katt. JustoCat är en vidareutveckling av den japanska innovationen PARO som är en säl i robotform (Gustafsson, Svanberg & Müllersdorf, 2015). Robotkatten är speciellt utformad för äldre med

16

demens som bor på demensboende, för att återskapa känsla av omtanke och öka deras välmående, men kan likväl användas för andra målgrupper på äldreboenden.

Grundtanken med assisterande teknik och robotar är att de ska underlätta vardagen för äldre och främja deras självständighet (Melkas et al., 2020) vilket, med rätt förutsättningar, kan uppnås med teknik såsom Bestic och JustoCat. Robotar kan tyckas ersätta människor men det är, ur en rationell synvinkel, ett oriktigt påstående eftersom robotar inte fungerar utan människor. De kan däremot fungera relativt självständigt och därigenom utgöra ett väldigt bra stöd för vårdutövare, äldre och anhöriga (Pirhonen et al., 2019). Denna teknik syftar inte till att ersätta mänsklig kontakt, utan förväntas frigöra vårdutövares tid från triviala arbetsuppgifter, som kan utföras av en robot, till att istället fokusera på mer betydelsefulla omsorgsuppgifter. För att komma åt äldres perspektiv på teknik i allmänhet, genomförde Bujnowska-Fedak och Pirogowicz (2014) en omfattande studie i Polen med 286 respondenter över 60 år. Genom att undersöka deras åsikter om både hårdvaror, applikationer och telemedicin, kom de fram till att fler äldre föredrog att använda mobiltelefon före dator och att 41 % hade en generellt positiv attityd till eHälsa (ibid.).

2.2.4 Svensk forskning om välfärdsteknik

En studie med fokus på svenska seniorers uppfattningar och erfarenheter om eHälsa gjordes av Jarl och Kjellsson (2016) som kom fram till att äldre upplever en viss osäkerhet, samtidigt som de uppskattar e-tjänster såsom e-journaler. En liknande studie gjordes av Nymberg et al. (2019) samt Bengtsson och Yolver (2019) som båda fokuserade på svenska seniora patienters upplevelser och uppfattningar av eHälsa i generella termer. Olika generationer äldre har olika erfarenheter och attityder kring teknik (ibid.) och det är inte så konstigt att många äldre är tveksamma mot tekniken och emottager digitala lösningar med misstänksamhet, även om de är nyfikna på den tekniska utvecklingen (Nymberg et al., 2019).

Ytterligare diskussion om välfärdsteknikens påverkan på äldre individer erbjuds av Cozza, Crevani, Hallin och Schaeffer (2019) som genom en etnografisk studie av MVTe-mässan, mötesplats för välfärdsteknologi och eHälsa, undersökte hur den framtida äldre generationen karaktäriseras samt hur olika aktörer kan komma att påverka äldreomsorgen. Genom en socio-materialistiskt synvinkel belyser de hur individer åldras olika och därför kan komma att behöva olika typer av välfärdsteknik. Därutöver ifrågasätter de hur välfärdsteknik kan utformas för framtidens äldre, när framtidens äldre blir till åren kommen (ibid.).

17

Även om vårdutövare inte alltid är primära målgruppen för välfärdsteknik, innehar de inte sällan en användarroll. Både Mach (2017) och Cozza et al. (2019) belyser vårdutövares roll för digitaliseringsinitiativ och framgångsrik implementering av IT-lösningar. Detta då vårdutövare sitter på en enorm kunskap om äldreomsorgen, vad som är av behov för effektivisering av arbetsflöden, och hur arbetsuppgifter kan stödjas med teknik.

Enligt en rapport från fackföreningen Kommunal (Enbuske, 2019b) saknas inte sällan ett medarbetarperspektiv vid digitalisering av äldreomsorgen, som i många fall utgör en av käpparna i hjulet för gynnsam användning och utnyttjning av digitala lösningar. Detta kan återkopplas till användarperspektivet, vikten av att engagera de som påverkas mest av digitalisering samt nya strategin för att uppnå vision eHälsa 2025.

Forskning om eHälsa i generella former är följaktligen inte främmande i kontexten äldreomsorg. Däremot råder det skillnad i teoretisk kunskap om respektive praktisk användning av välfärdsteknik, vilket är ett spännande förhållande. Detta särskilt med tanke på att teknik numera inte kostar mycket, det har blivit smartare och kan stödja vårdutövare (Huttunen, Halonen & Ferreira, 2018) framförallt under omsorgsprocessens olika delar.

Svensk forskning om kommuners arbete med välfärdsteknik i äldreomsorgen är knapp, fastän behovet finns, troligtvis för att det är ett komplext studieobjekt. Bokström och Bällstav (2019) undersökte hur Region Uppsalas enhet för e-hälsa arbetade med vårdutövare samt vision eHälsa 2025. Deras slutsats var att enheten arbetar flitigt med att informera, utbilda och motivera vårdutövare om eHälsa, men att visionen inte riktigt var styrande för enheten. Den studien var intressant för att se hur arbete med eHälsa kan ske på en regional nivå. Det primära arbetet med eHälsa inom äldreomsorgen i Sverige sker dock på kommunal nivå.

Kommuner som påvisat konkret arbete med eHälsa och fokuserat på välfärdsteknik inom äldreomsorg är bland andra Västerås med sin så kallade Västeråsmodell och Norrtälje med vårdbolaget TioHundra. Västeråsmodellen initierades år 2006 och omfattar boendemiljö, arbetsmetod och teknikanvändning genom implementering samt användning av IKT inom äldreomsorgen (Västerås stad, u.å.). Vårdbolaget TioHundra riktar mycket arbete på att finna relevanta IT-lösningar inom omsorg såväl som sjukvård, samt med att skapa integrerade vårdkedjor genom gränsöverskridande arbete (TioHundra, 2019). Norrtälje kommun är även en testkommun för 5G som möjliggör för robotisering inom vård och omsorg.

18

En ytterligare kommun som anammat digitala lösningar för att bemöta demografisk förändring är Skellefteå kommun som initierat IoT-projekt för äldres boende inklusive fjärrövervakning, sensorer och pilotprojekt med lägenheter (IoT Sverige, u.å.). Dessa lägenheter ska även implementeras i bland annat Uppsala kommun, vilket ger projektet ökad dimension eftersom kommunerna har olika förutsättningar och behov.

19

3. Teoretisk referensram

För att besvara syftet och bidra med ökad kunskap om välfärdsteknik inom äldreomsorgen har jag format en teoretisk referensram som består av institutionell logik och isomorfism. Med den institutionella logiken samt isomorfism, kan empiriskt material analyseras på en organisatorisk nivå, och kan kasta ljus på den enskilde tjänstemannens perspektiv. I detta arbete betraktas således kommuner som institutioner, på så vis kan både kommunens och tjänstemännens förhållningssätt om välfärdsteknik inom äldreomsorgen analyseras och diskuteras.

3.1 Institutionell logik

Låt oss börja med att tydliggöra för vad institution respektive logik innebär. Institution består av en grupp aktörer som agerar enligt gemensamma normer och regler (Thornton & Ocasio, 2008), det är med andra ord hur individer interagerar utifrån en uppsättning spelregler (Wallin & Fuglsang, 2017). Logik förekommer överallt i samhället och kan avse byråkrati och religion (Steinbach & Süß, 2018), företag, marknad, familj och samhälle (Bunduchi, Tursunbayeva & Pagliari, 2020).

Institutionell logik kan ses som en utveckling av institutionell teori. Institutionell teori handlar om hur organisationer interagerar med andra organisationer i samhället, genom gemensamma kontrakt och regler som utgör deras institutionella miljö (Thornton & Ocasio, 2008).

För att komma åt den institutionella komplexiteten, som Steinbach och Süß (2018) så fint formulerar det, riktas fokus mot institutioners normer, idéer, praktik och egenskaper, vilket med andra ord är logik. Analys av institutionell logik intresserar sig alltså för vilka logiker som råder samt hur dessa kan förändras och hur institutioner kan utvecklas (Andersson & Liff, 2018).

20

Det är lätt att associera logik med logiskt tänkande, det skulle dock ge en helt annan infallsvinkel på detta arbete. Institutionella logiker är en rad principer som ger mening till den sociala verkligheten (Waldorff, 2013). Med logik menas alltså den kultur som en organisation eller ett samhällsorgan handlar och agerar utefter. Familjer omfattas exempelvis av en eller flera typer av kulturer. Företag följer vanligtvis ekonomiskt influerade kulturer, medan myndigheter ofta genomsyras av en byråkratisk kultur. Olika kontexter i samhället kan således ha olika kulturer, det vill säga bestå av olika institutionella logiker.

Det går att förklara institutionell logik utifrån flera synvinklar. Currie och Guah (2007) använder Friedland och Alfords (1991) definition som menar att institutionell logik är ett antal symboliska och praktiska konstruktioner som karaktäriserar samt styr en organisation och dess individer. Steinbach och Süß (2018) däremot, använder Thornton och Ocasios (1999) förklaring som beskriver teorin som socialt konstruerade beteendemönster som uppstår för att skapa mening och ordning för individer. Den senare är en teori som utvecklades i syfte att analysera aktörer på mikronivå samt organisationer på makronivå (Waldorff, 2013) och tar hänsyn till både strukturella, sociala, kulturella och kognitiva aspekter av en organisation.

I andra termer kan institutionell logik tolkas som teorin om hur normer, ritualer, antaganden, symboler, rutiner och beteenden formar en organisations struktur och kultur. Sådan logik konkretiseras genom organisationers verksamhet (Van den Broek, Boselie & Paauwe, 2014). Det bidrar till att institutioners syfte och egenskaper kan synliggöras (Thornton & Ocasio, 2008) och att relationer mellan individer och organisationer kan analyseras utifrån preferenser, värderingar och antaganden inom institutionen (Andersson & Liff, 2018). För att legitimera processer och existenser menar Beck, Gregory och Marschollek (2015) att organisationer skapar och formulerar normer, värderingar och praxis som möts inom en logik.

Det är vanligt att organisationer följer två eller flera logiker samtidigt, utan att logikerna konkurrerar med varandra (Hinings, 2012; Waldorff, 2013). Inom statsförvaltningar, för att exemplifiera, är det vanligt med en mix av NPM och traditionell byråkratisk administration (Steinbach & Süß, 2018) som är två logiker som baseras på relativt olika värderingar och antaganden.

Organisationer kan uppleva två konkurrerande logiker där den ena blir mer dominerande än den andra, därutöver kan även två logiker ersättas av en ny dominerande logik (Beck et al., 2015). Individer kan låna in delar av andra logiker för en enskild situation eller under en viss tidsperiod

21

(Andersson & Liff, 2018) däremot kan det bli en utmaning om det finns en starkt dominerande logik inom organisationen.

3.1.1 Logiker inom kommun, sjukvård och omsorg

I kontexten sjukvård och omsorg, tyder alltfler studier på att det råder flera logiker eftersom branschen omfattar många aktörer och intressenter med olika maktpositioner och avsikter (Van den Broek et al., 2014). Medicin som logik i form av medicinsk profession, vetenskaplig kunskap och praxis, har sedan länge dominerat hälso- och sjukvården (Currie, 2012). En annan framträdande logik är omsorg som omfattar omvårdnad och icke-klinisk behandling (Fincham & Forbes, 2015). Både medicin och omsorg kan appliceras på kommuners nämnder och förvaltningar som arbetar med hälsa och omsorg.

En logik som traditionellt hittas inom kommuner är den byråkratiska som omfattar administrativa system reglerat av lagar och riktlinjer (Aalto & Kallio, 2019) och kan jämföras med management och dess fokus på struktur, kontroll samt styrning (Andersson & Liff, 2018). Grundläggande för byråkrati är rättssäkerhet, pliktkänsla, tydlig ansvarsfördelning samt att erbjuda medborgare tjänster och resultat som är homogena och förutsägbara (Steinbach & Süß, 2018). Pris och format för sådana tjänster avgörs av den administrativa regleringen (Reay, Goodrick, Waldorff & Casebeer, 2017) som inte sällan likställs med rigiditet och tröghet. Kommuner kan även påvisa en marknadslogik som innefattar en finansiell rationalitet där handlingar och beslut styrs av pris, resultat och kunders efterfrågan (Aalto & Kallio, 2019). Marknadslogik utgår från effektivitet och kan kopplas till NPM. NPM har rötter i managerialism och nyinstitutionell ekonomi (Hood, 1991) samt antagandet att skapa förvaltningar med fokus på transparens, flexibilitet, tydligare mål och som främjar samverkan med privata företag (Dziak, 2019). Med andra ord avser NPM att inom den offentliga kontexten införa marknadslogiska principer.

NPM kan ses som en doktrin med organisatorisk praxis som klargör den offentliga sektorns ansvar och skyldigheter (Hood, 1995). Det är enligt Hood (1995) ett generellt men inte universellt koncept vars teman betonas olika av olika forskare och praktiker. Det som karaktäriserar NPM är tydliga standarder, utvärderingar och prestationsmätningar, decentralisering, ökad fokus på resultat och resurseffektivitet (Hood, 1991).

Hood (1991) redovisar för sju huvudsakliga teman, eller områden, inom NPM som tillämpas i olika grad beroende på behov, kontext och förutsättning. Den första benämner Hood (1991)

22

som hands-on professionell management och innefattar tydlig, aktiv och närvarande kontroll och ledning av organisation. Det andra temat omfattar införande och formulering av tydliga standarder, mål, utvärderingar och prestationsmätningar. Ökad fokus på resultat och resursfördelning samt allokering är ett tredje tema. Hoods (1991) fjärde tema berör decentralisering och uppdelning av organisation till avdelningar och enheter. Konkurrensfrämjande arbete inom offentlig sektor är det femte temat och det sjätte inbegriper att nyttja ledarskapsstilar som hittas i privat sektor. Slutligen innefattar det sjunde temat fokus på ordning och resurseffektivitet i form av att göra mer med färre resurser.

Dessa sju teman kan utgöra ett väsentligt stöd, i detta sammanhang, för att förstå markandslogik och hur det kan te sig inom kommuner. Denna marknadsekonomiska modell har lett till att kommuner fördelat en del av omsorgsutövandet till privata verksamheter med argumentet att erbjuda äldre ökad valfrihet (Lundin, 2017) samtidigt som omsorgsansvaret förblivit kommunalt (Frennert, 2019).

Förutom NPM arbetar många offentliga verksamheter, däribland kommuner, med förvaltningsstyrningsmodellen pm3. Styrmodellen sammanför verksamhet och IT för optimal utveckling av verksamhet och teknikimplementering (På AB, 2018). Det grundläggande för pm3 är att skapa styrbarhet i en dynamisk kontext, genom målstyrning och samverkan. Modellens fokus på effektiv förvaltning, tydliga roller, ordning och målstyrd utveckling (ibid.) kan ses ligga i gränslandet mellan marknadslogik och byråkratisk logik.

Sjukvård och omsorg har följaktligen en otroligt komplex institutionell miljö (Andersson & Liff, 2018). Varför det finns många logiker kan förklaras med att involverade aktörer tillför olika logiker. Detta då aktörer agerar olika baserat på profession, kultur och arbetserfarenhet (Bunduchi et al., 2020). Dessutom har samhällsutveckling och nya tjänsteinnovatörer (Wallin & Fuglsang, 2017) inneburit att sjukvård och omsorg som bransch genomgått en omfattande transformation det senaste halvseklet som bidragit till att nya normer och värderingar inkorporerats (Currie & Guah, 2007).

Van den Broek et al. (2014) menar att sjukvårdsbranschen övergått till en affärsmässig logik, från en annars relativt dominerande professionell logik. Med tanke på att större fokus numera riktas åt konstadsreducering, besparingar och effektivisering istället för på kvalitet och vårdkontakt, är det egentligen inte ett förvånande påstående. Den affärsmässiga logiken gynnas av digitalisering som möjliggör för kundcentrerad hälso- och sjukvård, istället för det klassiska syftet att behandla patienter (Wallin & Fuglsang, 2017).

23

Vid implementering av IT-projekt råder inte sällan flera konkurrerande logiker, enligt Bunduchi et al. (2020) som menar att projektdeltagare kan bidra med sina logiker samtidigt som den enskilde deltagaren utgår från flera logiker. Detta leder inte sällan till oenigheter om makt, mångfaldiga intressen och motstridande logiker (Currie, 2012). Steinbach och Süß (2018) förklarar exempelvis att aktörer kan växla logiker beroende på situation och ibland blanda flera logiker till en i ett visst sammanhang. Vilka logiker som får utrymme beror på aktörens tidigare erfarenheter inom professionella och sociala sammanhang. Det kan ses som aktörens förmåga att applicera olika perspektiv.

Van den Broek et al. (2014) påstår bland annat att flera samexisterande logiker försvårar framgångsrik implementering av ny praxis. Det kan tänkas bero på att logiker består av olika ståndpunkter, normer och värderingar, vilket formger legitimering av beslut och hur beslut motiveras. Samtidigt kan det vara fördelaktigt att ha flera logiker som kompletterar varandra, då det bland annat leder till ökad flexibilitet (Reay et al., 2017). För att förstå organisationers såväl som aktörers beteenden, och en logiks effekt, behövs en förståelse för relationen mellan samexisterande logiker samt när och hur de används.

3.2 Isomorfism

Isomorfism berör fenomenet om hur en organisation, ofta utan val, efterliknar en annan organisation med liknande förutsättningar (Currie, 2012). Det handlar alltså om processen i vilken olika organisationer på grund av förändringar och marknadskrafter med tiden blir likformiga (DiMaggio & Powell, 1983). Enligt institutionell teori utvecklar organisationer inom en och samma bransch liknande kulturella och strukturella egenskaper, med andra ord logik (Currie & Guah, 2007). Ett exempel på detta är när organisationer inom samma fält implementerar samma koncept eller modell (D’Andreamatteo, Ianni, Rangone, Paolone & Sargiacomo, 2019), såsom NPM och pm3.

Det är följaktligen en relevant aspekt att belysa i förhållande till denna studie eftersom isomorfism kan utgöra ett intressant perspektiv på samarbete och samverkan mellan kommuner. Detta med tanke på att organisationer inom sjukvården utgår från gemensamma standarder och har exempelvis relativt likadana strukturer, rutiner och normer. Kommuner däremot, beror av deras geografiska position, har olika förutsättningar och påverkas olika av olika krafter, vilket försvårar utveckling av gemensamma egenskaper och standarder.

24

DiMaggio och Powell (1983) erbjuder en beskrivning av två olika typer av isomorfism, institutionell respektive konkurrerande. Med institutionell isomorfism menas att organisationer efterliknar varandra för att uppnå legitimitet samt erhålla social acceptans och politisk makt inom branschen. Konkurrerande isomorfism berör istället nischer, företagsamhet och positionering. (ibid.)

Vidare identifierar DiMaggio och Powell (1983) tre faktorer som bidrar till förändring av institutionell isomorfism. Standardiserade reaktioner på osäkerheter leder till så kallad imiterande isomorfism. Osäkerheter kan utgöras av omfattande målformuleringar, komplicerad teknik eller symbolisk instabilitet (Currie, 2012) vilket leder till att organisationer i enkla termer kopierar en annan organisations kultur, verksamhet och praxis (D’Andreamatteo et al., 2019). Detta medan politiska krafter och legitimitets-utmaningar ger upphov till tvingande isomorfism (DiMaggio & Powell, 1983). Det som genererar tvingande isomorfism är externa krafter såsom kulturella förväntningar samt informella såväl som formella krav och regleringar som måste bemötas (Currie, 2012). Internationella och nationella regelverk samt nätverk har stort inflytande (D’Andreamatteo et al., 2019) på de krav och förhoppningar som förväntas av branschen.

Den tredje faktorn är professionalisering som mynnar ut i normativ isomorfism (DiMaggio & Powell, 1983) eftersom professioner, i syfte att legitimera behörighet och makt, tenderar att forma egna normer och metoder (Currie, 2012). Institutioner som universitet och högskolor lär ut kunskap på ett visst sätt som i sin tur sprids genom nyutexaminerade yrkesutövare. Precis som organisationer influeras av imiterande och tvingande krafter, kan professioner påverkas av liknande krafter (D’Andreamatteo et al., 2019). Det blir som att organisationer uppvisar likheter till följd av interna krafter som i detta fall innefattar professionella arbetstagare.

D’Andreamatteo et al. (2019) förklarar att isomorfism kan orsakas av ekonomiska krafter såsom konjunkturer, börsförändringar och kriser. Dessa påverkar i sin tur offentliga organisationers prioritering av frågor (ibid.) för att exempelvis resurseffektivisera genom att tillämpa tillgänglig innovation som upprätthåller och förbättrar omsorgen. Isomorfism blir följaktligen relevant vid diskussion om digitaliseringsinitiativ inom äldreomsorgen vilket med stor sannolikhet påverkar befintliga institutionella logiker. För det är sådana innovativa krafter som orsakar att organisationer kopierar andra organisationer med liknande förutsättningar (Currie, 2012).

25

4. Metod

Följande kapitel redovisar studiens metodologiska tillvägagångssätt som formgivits utifrån studiens syfte och frågeställningar. En beskrivning av filosofiska grundantaganden, studiens teoretiska samt empiriska ansats och genomförandet av empiriinsamling följs av en förklaring om analysmetod samt etiska överväganden.

4.1 Filosofiska grundantaganden

Forskningsdesignen var initialt utformad för ett induktivt förhållningssätt, för att skapa en bild av studiefenomenet genom empiriska data. Detta då det ansågs relevant att starta en kartläggning genom observationer för att därigenom bilda en generaliserad teori och slutsats om den aktuella situationen. Under litteratursökningen, som låg till grund för det inledande kapitlet, insåg jag däremot att empiriinsamlingen skulle dra fördel av att grundas på någon form av teori. Därför fick studien en abduktiv forskningsdesign, vilket innebar en mer kreativ design där insamling av teori och empiri skett kontinuerligt under hela arbetsprocessen.

Följaktligen har forskningsdesignen inneburit att jag under studiens gång nyttjat teorier, främst för förförståelsen men även, som underlag för insamling av empiriskt material. Det empiriska materialet har därefter analyserats med hjälp av den teoretiska referensramen, för att skapa en robust och riktig illustration av studiefenomenet.

Utgångspunkten för denna studie har varit interpretivism, vilket enligt Kankam (2019) kan ses som ett tolkande synsätt, ett perspektiv där verkligheten antas vara en social konstruktion som kan förstås genom individers tolkning av verkligheten. Centralt för interpretivism är förståelsen för individers åsikter inom en given kontext (Goldkuhl, 2012; Marchesoni et al., 2017) och