I den här fallstudien visar den existentiella tolkningen, av Annas ganska omfattande amningsproblematik, hur inledande amningssvårigheter kan väcka upp underliggande existentiellt laddade svårigheter som mamman själv inte är fullt medveten om. I den här studien blir detta tydligt i form av tunga känslor, bland annat i form av ilska mot barnet. Det enda sättet att bli av med skammen, och den självnedvärdering som följer av sådana känslor, är att fortsätta att amma trots svårigheterna. Det i hopp om att få bekräftelse från andra människor. Den sårbarhet som väcks genom Annas upplevelse kan också bli betydelsefull för framtida amning på ett sätt som kan tolkas och förstås som en amningsrädsla.
När Anna konfronteras med amningssvårigheter tvingas hon också möta sig själv på ett nytt sätt och detta tycks i sin tur göra att hon förlorar sig själv i sina försök att vara en god mor. De känslor som uppstår skrämmer henne i så hög grad att hon känner sig främmande för sig själv, sin kropp och även för barnet.
Annas tidigare värderingar konfronteras med biologi, kultur och normer, vilket hotar hennes självkänsla. Hon försöker att bibehålla sin självkänsla genom att fortsätta amma trots att det är svårt. Men det enda hon finner är en inre tomhet som inte ger henne någonting. Den bild hon har av sin egen ”perfekta” mamma gör att hon känner sig ofullkomlig. När hon tror sig förstå att hon inte är som andra mammor blir hon förskräckt och en känsla av skam uppstår. Hennes kropp, som känns okontrollerbar, är en del i skammen och hon känner sig fångad i den. När det okontrollerbara i kroppen, bröstens tillväxt och mjölkproduktionen, blir synligt associeras det med förlorad integritet och hon känner sig naken och exponerad. Barnet, som också upplevs som okontrollerbart, gör henne osäker och arg.
I Annas strävan efter kontroll uppstår en önskan att det skall vara något fysiskt fel på henne, som kan förklara svårigheterna. Ett fysiskt problem skulle placera orsaken till de negativa känslorna utanför henne själv som person, vilket gör det lättare att undvika skam. Eftersom hon saknar den möjligheten att externalisera sina problem måste hon hitta andra sätt att handskas med sina mindervärdighetskänslor. Skammen över dolda tankar och negativa känslor, kring både amning och barnet, skapar ett stort behov av bekräftelse från andra för att mildra skammen. Hon söker efter sådan bekräftelse genom att uppträda så som hon tror att andra förväntar sig att en god mor skall göra. På så sätt
hittar hon inga vägar att duga som den hon är. Ett annat sätt att undvika känslan att vara misslyckad som mamma, och känslan av att vara oälskad, är att hon försöker att reducera moderskapets betydelse. När sådana strategier inte hjälper blir hon istället arg på människor som inte bekräftar henne. Denna ilska riktas också mot barnet.
I sin strävan efter bekräftelse från andra är hon tämligen omedveten om att hon lägger ner stor ansträngning på att undvika känslor av misslyckande och skam. Det gör situationen ännu värre eftersom hon varken avslutar amningen eller protesterar mot obekväma vårdsituationer, som handgriplig amningshjälp. Nackdelen med sådana oreflekterade försök att lösa problem är att stöd från andra att sluta amma enbart ger lättnad för ögonblicket. Det leder inte till den djupare förståelse för sig själv som Anna så desperat behöver, utan snarare det motsatta. Det gör situationen ännu värre. När hennes egen bild av sig själv, som tillräckligt bra blir omöjlig att uppnå lägger hon orsaken till misslyckandet utanför sig själv. Omedvetna försvarsmekanismer blir uppenbara, så som ilska mot samhället och omgivningen, mot vårdare, och även mot barnet. Ilskan kan förstås som en drivkraft för amningen men den hindrar henne från att förstå sina egna känslor.
Enligt Anna Freud (1936) måste vi alla undvika eller skjuta bort känslor som inte omedelbart kan hanteras. Det finns flera sätt att hantera detta på, till exempel förskjutning, isolering, förnekande, regression, rationalisering, identifikation och projektion. Försvarsmekanismer är omedvetna och orsakar bara problem när de används så frekvent att vi förhindras att på ett adekvat sätt ta itu med verkligheten. Om projektion dominerar interpersonella relationer är det svårt att hantera nya utmaningar eftersom de egna oacceptabla känslorna, tankarna och svaga punkterna upplevs tillhöra andra. Man kan, till exempel, tillskriva andra människor aggressioner, inkompetens eller bristande empati. Det gör det möjligt för en själv att på kort sikt förtränga sådana känslor. Men projektionen är inte en bra lösning på lång sikt, för den gör det svårt att upprätthålla positiva känslor för andra människor. De upplevs istället som dåliga, ibland rent av farliga, och under sådana omständigheter är det väldigt lätt att bli arg eller rädd. Hur som helst så är Anna medveten om att hon behöver bekräftelse från andra. Det gör henne angelägen att visa upp en fasad som visar att hon har ett värde som mamma trots sina tunga känslor kring amningen. Människor i hennes närhet kan bara misstänka vilken strävan som pågår inombords och hon anstränger sig för att ingen skall upptäcka hennes oacceptabla känslor.
Den här existentiella tolkningen föreslår alltså att Anna är en osäker mamma som är beroende av omgivningens bekräftelse. Därför försöker hon leva upp till det hon tror att andra människor förväntar sig av henne. Den enda möjliga vägen att bli av med skam och självnedvärdering blir då att fortsätta amma trots svårigheterna. Omedvetna strategier att undvika känslor, så som föreslås ovan, gör henne tom inombords och hon förlorar en inre vägledning för fortsatt amning. Beslutet att fortsätta amma styrs istället av hur hon betraktar
sig själv utifrån. Hon kompenserar på så sätt för den bekräftelse hon inte kan ge sig själv, för rädslan att inte vara som andra och rädslan att ilskan mot barnet skall upptäckas. Det sätt på vilket hon tror att andra uppfattar henne blir avgörande för att hon fortsätter amma, vilket hon gör i nio månader trots att de tunga känslorna följer henne och påverkar hennes tillvaro tillsammans med barnet.
Avslutningsvis visar studien att en livsvärldshermeneutisk ansats lämpar sig väl för studier kring kvinnors amningsupplevelser, speciellt då det visar sig vara ett komplext förhållande mellan upplevelser och konsekvenser för enskilda kvinnor. Möjligheten att tillföra teoretiskt stöd för att förstå innebörder, och för att utveckla tolkningarna, är exempel på varför ansatsen är fruktbar att använda. Ett annat exempel är att ansatsen på ontologisk och kunskapsteoretisk nivå är förenlig med ämnet vårdvetenskap vilket gör det möjligt att bidra med kunskap som har potential att utveckla patientperspektivet och vårdandet25.