Den åttonde kvinnan gick inte att nå. De uppföljande intervjuerna genomfördes ett och ett halvt till tre år efter förlossningen. Vid det tillfället hade en av kvinnorna fött sitt andra barn och två kvinnor var gravida igen. En kvinna hade separerat från barnets far, och några familjer hade flyttat till annan ort/adress. Det gemensamma var att samtliga deltagare hade upplevt stora inledande amningssvårigheter som påverkat deras beslut att sluta eller fortsätt amma. Kvinnorna ammade mellan två veckor till ett år.
Datainsamling
Livsvärldsintervjuer
Datainsamlingen för samtliga delstudier genomfördes i form av livsvärldsintervjuer (Dahlberg m.fl., 2008). En livsvärldsintervju är en fenomenorienterad datainsamlingsmetod, som avser att få rika innebördsbeskrivningar av ett fenomen. Intervjumetodiken syftar till att få deltagaren att reflektera över fenomenet som studeras. Livsvärldsintervjun kan beskrivas som en intersubjektiv dialog, mellan forskaren och deltagaren, där fenomenet och dess innebörder är i fokus. I enlighet med en reflekterande
livsvärldsansats är det nödvändigt att vara öppen och följsam inför de variationer av innebörder som implicit och explicit nämns av deltagaren. Intervjun karaktäriseras av en mot fenomenet riktad men ändå öppen ingångsfråga. Den följs upp med uppföljande frågor som syftar till att fördjupa deltagarens reflektion kring fenomenet. Ett exempel på en riktad men ändå öppen inledning på intervjun som användes i den här datainsamlingen är: Berätta för mig hur det är för dig att påbörja amning och uppleva stora svårigheter.
Det öppna förhållningssättet inkluderar en följsamhet mot det som berättas. Det innebär att forskaren försöker att förhålla sig i en omedelbarhet, som både innebär närhet och distans till det som berättas. Närheten finns i det intersubjektiva mötet, mellan forskaren och intervjupersonen, och handlar om att försjunka och överlämna sig åt det som sägs. Distanseringen är viktig för att inte ta för givet eller förstå vad som sägs för snabbt. Pendling mellan närhet och distans gör det möjligt att få rika innebördsbeskrivningar. Deltagarens reflektion över fenomenet fördjupas med hjälp av uppföljande frågor av karaktären: Vad betyder det för dig? Hur kändes det? Hur var det för dig?
I de två senare studierna (III och IV) var syftet utvidgat och inkluderade hur beslutet att fortsätta eller sluta amma påverkades av stora inledande svårigheter. Därför var det viktigt att deltagarna hade tagit ett sådant beslut före intervjutillfället. Studie III och IV kom därför att bestå av intervjudata från studie II som kompletterades med uppföljande livsvärldsintervjuer. De uppföljande intervjuerna genomfördes på i stort sett samma sätt som beskrivs ovan men här utgör intervjun från studie II en utgångspunkt inför den uppföljande intervjun. Det betyder att det fanns några i förväg formulerade frågeområden som togs upp. Detta gjordes dock med stor varsamhet för att bibehålla det öppna förhållningssättet. Den uppföljande livsvärldsintervjun inleddes på samma sätt som ovan med en mot fenomenet riktad öppen fråga. Ett exempel på en sådan fråga var: ”Nu var det två år sedan vi sågs sist och den gången berättade du för mig hur det var att ha amningssvårigheter. Hur tänker du kring det nu? Hur tänker du kring ditt amningsavslut?” Denna inledande fråga följdes sedan upp och fördjupades med uppföljande frågor beroende på vad deltagaren berättade. En mer riktad fråga kunde se ut så här: ”Förra gången vi sågs berättade du om att vårdare handgripligen tog på dina bröst för att hjälpa dig att amma. Hur kändes det?”
Samtliga intervjuer genomfördes individuellt. Tid och plats för intervjuerna bestämdes i samråd med varje deltagare. Samtliga intervjuer spelades in och transkriberades ordagrant för att sedan bilda underlag för analys. Intervjuerna varade mellan cirka 45 till 90 minuter.
Dataanalys
Fenomenologi
Analysen i studie I och II genomfördes i enlighet med en reflekterande livsvärldsansats med ett fenomenologiskt tillvägagångssätt (Dahlberg m.fl., 2008). Utmärkande för den fenomenologiska analysen är att den är beskrivande och söker efter innebörder, som i den levda erfarenheten flätas in i varandra. Analysen karaktäriseras av en dialektisk rörelse, en pendling mellan helhet och delar, som innebär en successiv abstrahering av texten, för att därefter mynna ut i en ny helhet, som beskriver fenomenets essentiella innebörd17. De tidigare beskrivna metodprinciperna gäller här18.
Konkret innebär analysen19 först ett bekantgörande av den första helheten,
det vill säga intervjutexterna, som syftar till att få en förståelse av materialet. Detta innebär att öppna upp sitt sinne mot texten, samtidigt som det finns en omedelbarhet inför texten, som karaktäriseras av en pendling mellan närhet och distans på liknande sätt som under intervjun. I pendlingen mellan närhet och distans är det möjligt att överraskas och upptäcka något nytt.
Sedan påbörjades arbetet med att avtäckta fenomenets innebörder, genom att försöka förstå intervjutextens mening. Texten delades in i mindre delar med fokus på meningsbärande enheter – delar som bär på mening. Innebörder lyftes fram och klustrades samman. Kluster innebär en försiktig abstrahering, där innebörder struktureras i sökandet efter mönster i ett tillfälligt steg mot essensbeskrivning. Mönster växer fram när innebörder sätts i förhållande till varandra och lyfts fram som figur mot resterande text som bakgrund och vice versa. Här vägdes olika innebörder mot varandra i syfte att förstå likheter och skillnader. Under analysen försiggick också en rörelse mellan helhet (intervjuerna) och delar (meningsbärande enheter och kluster) i syfte att inte förvanska innebörder och tillskriva mening som inte finns (jmf förförståelsen). I denna fas ställdes frågor till texten, exempelvis: Vad betyder detta? Hur kan innebörden förstås i förhållande till sig själv och i förhållande till helheten? Varför förstår jag det så här? Hur visar sig detta i texten? Detta pågick tills dess att samtliga innebörder i intervjumaterialet lyfts fram och sammanförts i kluster.
Därefter relaterades klustren till varandra genom att aktivt låta innebörderna träda fram omväxlande som figur mot bakgrund. På så sätt avtäcktes fenomenets essentiella innebörd. Den essentiella innebörden visar hur innebörderna förhåller sig till varandra och är den högsta abstraktionsnivån i en fenomenologisk analys. När fenomenets essentiella
17 Kan också benämnas essens.
18 Vändning mot ”sakerna själva” dvs. mot fenomen i fenomenologisk mening och känslighet för
fenomen genom öppenhet och följsamhet samt en kritisk och problematiserande hållning.
innebörd var klarlagd beskrevs dess beståndsdelar, i form av konstituenter. Konstituenter är variationer av den essentiella innebörden men på en mer konkret och kontextuell nivå.