Simone de Beauvoirs (1949/2012) filosofi kan alltså ge ett intressant perspektiv på hur det är för kvinnor som vill amma, om det i ett patriarkalt samhälle bara är mannen och den barnlösa kvinnan som kan bli aktiva och handlande subjekt med möjligheter att överskrida (transcendera) sina livsvillkor. Simone de Beauvoir menar att när kvinnan blir mamma förvisas hon, i ett sådant kulturellt perspektiv, främst till immanens, ett passivt bevarande och accepterande av sakernas tillstånd. Men om de yttre omständigheterna förändras behöver det förmodligen inte vara så. Nedan ges ett förslag på tolkning som guidas av de Beauvoirs förståelse av kvinnors situation men i en delvis annan kultur än den där hon formulerade sitt tänkande.
I relation till helhetsförståelsen i avhandlingen, och till ett delvis mer jämställt samhälle än 1940-talets Frankrike, förstås amning både som en möjlighet till transcendens -Transcendens på immanensens villkor och som en risk för immanens - Immanens på immanensens villkor. Denna tolkning skall förstås med bakgrund av att de kvinnor som ingår i avhandlingens olika delstudier har en vilja att amma och att de befinner sig i ett svenskt sammanhang på 2000-talet i jämförelse mot 1940-talets Frankrike.
Med utgångspunkt i helhetsförståelsen och de olika delstudiernas resultat vill jag hävda att amning inte enbart behöver innebära att kvinnan sitter fast i immanens även om det, precis som de Beauvoir menar, finns risk för det. Amning kan även göra det möjligt för kvinnan att transcendera genom aktiva val men denna möjlighet är delvis beroende av situationen hon befinner sig i. De empiriska resultaten (I-IV) i avhandlingen konkretiserar sammanhangets betydelse bland annat i form av icke-vårdande situationer som bidrar till immanens och en känsla av att vara ett dåligt objekt. Samtidigt visar de empiriska resultaten att det finns vårdande situationer som bidrar till transcendens och en känsla av att vara ett subjekt.
Inledande amning som möjlighet till transcendens innebär att immanensen i kroppens funktion (bröst) inte blir ett hinder för utveckling utan en förutsättning, som ger möjlighet att utveckla en speciell relation till en annan människa. En relation som är annorlunda än andra relationer i livet. På så sätt möjliggör det immanenta hos kvinnan något speciellt, som bara hon har möjlighet att uppleva och som utan detta till synes immanenta inslag hade varit omöjligt att uppnå. Amningens immanenta villkor kan då förstås som en förutsättning för transcendens.
Mot denna bakgrund verkar det rimligt att hålla med i det som Simone de Beauvoir hävdade; nämligen att det inte enbart är det biologiskt givna hos kvinnan som alltid tvingar henne kvar i det immanenta. Det tycks snarare
handla om ett kulturellt förtryck av kvinnor. Förtrycket finns även i Sverige men har potential att brytas om sammanhanget medger det. De empiriska resultaten i den här avhandlingen visar ju delvis på något annat än att amning alltid är ett tillstånd av immanens, nämligen att kvinnan genom amning kan transcendera, att hon har möjlighet att utvecklas som kvinna men också att utveckla en speciell relation till sitt barn som är förbehållet enbart henne som kvinna. Hon utvecklar och överskrider alltså den hon var innan amningen påbörjades. Helhetsförståelsen visar att amningen är en medveten och aktiv handling, inte enbart ett passivt upprätthållande av en biologisk funktion.
Inför denna antites till de Beauvoirs tes om att kvinnan måste välja mellan moderskap och personlig utveckling är det alltså återigen intressant att reflektera över kulturens betydelse. Föreliggande forskning är genomförd i ett Sverige som försöker problematisera bristande jämställdhet och förespråkar ett aktivt föräldraansvar från mannens sida. Detta har förmodligen stor betydelse för både kvinnans och mannens utvecklingsmöjligheter. Här är det viktigt att beakta att amning är ett tydligt exempel på något som kvinnan har biologiska förutsättningar för, men inte mannen. Utifrån det tidigare förda resonemanget om sammanhangets betydelse innebär ett jämställt samhälle att kvinnans reproduktiva egenskaper värderas lika som mannens egenskaper. Ett jämställt samhälle tar tillvara på och uppskattar kvinnors förmåga och vilja att amma genom att möjliggöra det, både i teorin och i praktiken. Samtidigt är enbart de biologiska förutsättningarna inte en garanti för välfungerande amning. Det finns en oerhört komplex kulturell påverkan även i 2000-talets Sverige 30.
För att fortsätta resonemanget kan en paradox skönjas i relation till transcendens och immanens och de utifrån helhetsförståelsen betydelsefulla begreppen frihet och beroende. Det immanenta i kroppens funktion (brösten) kan kvinnan nämligen initialt inte styra över. I och med graviditeten styrs kroppens funktioner av ett hormonellt system som kvinnan måste underkasta sig. På så sätt är och kan amning aldrig bli, eller vara, ett helt fritt val. Istället tar kroppen initialt kommandot och producerar mjölk. På så sätt är kvinnan till viss del bunden av kroppens makt och det enda hon kan göra aktivt är att välja om hon vill fullfölja sina biologiska möjligheter eller inte. Kroppen och amningssituationen öppnar ändå upp för valmöjligheter och hon är på ett sätt fri att välja om och hur länge amning skall fortgå. Transcendens i form av en medveten handling kan då ses i det medvetna val kvinnan gör angående amningens fortsättning eller avslut. Å andra sidan visar avhandlingens resultat paradoxalt nog att det motsatta också är möjligt, nämligen att kvinnan inte alltid har möjlighet att välja därför att sammanhanget begränsar valet. Det kulturella förtrycket ställs på sin spets i delstudie II, III och IV som visar att amning kan upplevas så svår att den kan hindra kvinnan att transcendera och
30 Detta kommer att diskuteras vidare i diskussionsavsnittet under rubriken; Amningen som en
utveckla en speciell relation med sig själv och barnet. Risken är att kvinnan, genom kulturen, istället hålls fången i kroppens villkor utan att se möjligheten att ta sig över svårigheterna och förenas med barnet i en unik amningsrelation. I den här situationen ser hon bara ett alternativ, att avsluta amningen för att inte äventyra relationen till sig själv eller barnet ännu mer. Det valet kan vara mer eller mindre aktivt och medvetet beroende på situationen och sammanhanget. I likhet med vad de Beauvoir menar kan amning förstås som en situation, där mening uppstår, som alltid är i relation till sammanhanget där det sker och som aldrig kan förstås utan detta sammanhang. Frågan är då om förståelsen av kulturens påverkan på kvinnan kan innebära att hon får större möjligheter att välja, eller i varje fall förstå att amningens fortsättning inte enbart beror på hennes kroppsliga förmåga? Utifrån helhetsförståelsen verkar svaret vara ja.