Fältanteckningar

För att komma ihåg det man sett, tänkt, etc. för fältarbetande forskare anteckningar (Thornberg & Charmaz, 2012). Fältanteckningsboken (fältdagboken) har varit min ständiga följeslagare, se bild 1 på fältan- teckningar. Som Emerson m.fl. (2011) framhåller är att skriva också att konstruera. Genom mitt sätt att skriva, mina val av ord och begrepp samt hur jag organiserar skrivandet presenterar jag en version av en social verklighet. Då skrivandet är en selektiv och kreativ aktivitet fungerar skrivandet mer som ett filter än en spegel av verkligheten. Forskaren återskapar därigenom sin bild av en social verklighet. Inte heller skriver forskaren bara ned något som hen redan har tänkt på; forskaren konstruerar sina beskrivningar (Emerson m.fl., 2011). Man kan inte fånga allt. Det man nedtecknar har att göra med ens allmänna kännedom om vad som skulle kunna vara relevant i förhållande till studiens syfte och forskningsfråga/frågor (Hammersley & Atkinson, 2007) och det man förmår uppfatta vid observationstillfället.

58

mig någon timme innan och ibland har vi kommit överens om när jag ska komma. Inte en enda gång har jag upplevt att jag stört verksam- heten, utan läraren och eleverna har betett sig liknande vid samtliga tillfällen. Tjora (2012) beskriver att det vid längre eller upprepade observationsstudier kan skapas förväntningar och förpliktelser mellan forskaren och forskningspersonerna. Jag känner till exempel att jag vill ”ge” något tillbaka till läraren och eleverna som deltagit i studien, inte minst genom att förmedla mina resultat på ett hedersamt och re- spektfullt sätt. För en sammanställning av materialet, se 4.3.5.

4.3.3 Fältanteckningar

För att komma ihåg det man sett, tänkt, etc. för fältarbetande forskare anteckningar (Thornberg & Charmaz, 2012). Fältanteckningsboken (fältdagboken) har varit min ständiga följeslagare, se bild 1 på fältan- teckningar. Som Emerson m.fl. (2011) framhåller är att skriva också att konstruera. Genom mitt sätt att skriva, mina val av ord och begrepp samt hur jag organiserar skrivandet presenterar jag en version av en social verklighet. Då skrivandet är en selektiv och kreativ aktivitet fungerar skrivandet mer som ett filter än en spegel av verkligheten. Forskaren återskapar därigenom sin bild av en social verklighet. Inte heller skriver forskaren bara ned något som hen redan har tänkt på; forskaren konstruerar sina beskrivningar (Emerson m.fl., 2011). Man kan inte fånga allt. Det man nedtecknar har att göra med ens allmänna kännedom om vad som skulle kunna vara relevant i förhållande till studiens syfte och forskningsfråga/frågor (Hammersley & Atkinson, 2007) och det man förmår uppfatta vid observationstillfället.

59

Bild 1: Fältanteckningar

Det finns inte något rätt eller felaktigt sätt att anteckna. Vad som besk- rivs är beroende av forskaren och studiens syfte (Emerson m.fl., 2011). Anteckningarna kan också förändras över tid, från att vara mer öppna till att fokusera mer på det som har med forsknings-

frågan/frågorna att göra. De kan också förändras genom att bli mer konkreta och detaljerade (Hammersley & Atkinson, 2007; Emerson m.fl 2011). Mina anteckningar har dock inte förändrats nämnvärt över tid, utan de har i princip varit öppna och detaljrika från första början. Jag har försökt fånga det jag i stunden ser och hör och som skulle kunna vara betydelsefullt för studien. Att skriva fältanteckningar hjäl- per forskaren i fält att förstå det hen observerat. Det möjliggör också för forskaren att delta på ett nytt sätt, att lyssna mer skarpsinnigt samt att observera med nya glasögon (Emerson m.fl., 2011).

59

Bild 1: Fältanteckningar

Det finns inte något rätt eller felaktigt sätt att anteckna. Vad som besk- rivs är beroende av forskaren och studiens syfte (Emerson m.fl., 2011). Anteckningarna kan också förändras över tid, från att vara mer öppna till att fokusera mer på det som har med forsknings-

frågan/frågorna att göra. De kan också förändras genom att bli mer konkreta och detaljerade (Hammersley & Atkinson, 2007; Emerson m.fl 2011). Mina anteckningar har dock inte förändrats nämnvärt över tid, utan de har i princip varit öppna och detaljrika från första början. Jag har försökt fånga det jag i stunden ser och hör och som skulle kunna vara betydelsefullt för studien. Att skriva fältanteckningar hjäl- per forskaren i fält att förstå det hen observerat. Det möjliggör också för forskaren att delta på ett nytt sätt, att lyssna mer skarpsinnigt samt att observera med nya glasögon (Emerson m.fl., 2011).

60

Under mina deltagande observationer har jag antecknat öppet. Jag har haft mitt anteckningsblock framme och gjort anteckningar kontinuer- ligt. De som har velat se vad jag skrivit har fått göra det. Inga namn förekommer. Vid dialoger har jag enbart betecknat de som talar med exempelvis lärare och elev. Att anteckna öppet är en etisk fråga, då blocket och pennan påminner mig och andra om vem jag är och vad jag gör (se Pripp & Öhlander, 2011). I anteckningsblocket har jag som nämnts fört så noggranna anteckningar som möjligt om det jag har sett, hört, tänkt och reflekterat. Vid dialoger har jag nedtecknat dem så ordagrant som möjligt. Detta var utförbart, eftersom dialogerna skedde i närheten av mig och det var aldrig fråga om långa dialoger. Jag har antecknat allt som jag bedömde kunde vara relevant för min studie. I själva skrivandet organiserar jag på sätt och vis mitt material: ”you will already be selecting, shaping and editing in the act of writing” (Gray, 2003:88). Efter rekommendationer från Emerson m.fl. (2011) har jag snarast möjligt efter varje observationstillfälle läst igenom mina anteckningar, renskrivit dem och fyllt på med mer detaljer och reflektioner. Jag har på så sätt arbetat med mina fältanteckningar ge- nom att utöka och utveckla dem (se Hammersley & Atkinson, 2007). För att hjälpa minnet, men också som en del av materialinsamlingen, har jag utöver fältanteckningar fotograferat med en Ipad. Fotot i kom- bination med fältanteckningar och intervjuer har således varit ett material för analys. Det är ”undervisningsrelaterade” foton jag tagit såsom instruktioner på tavlan, övningar och planeringar. Hur fotona sedan har använts är en viktig fråga. Som med annat material krävs etiska överväganden. Inga elever förekommer på mina foton. Detta undvek jag med hänsyn till sekretess (Gradén & Kaijser, 2011). Foton har länge varit en del av det etnografiska fältarbetet, men traditionellt sett, dock inte av mig, har fotona använts som ”bevis” på att forskaren varit på plats (Gray, 2003). När jag använt mig av kameran i Ipaden som verktyg i fältarbetet har jag utgått från min studies syfte och frå- geställningar som helhet. Det är därmed undersökningens syfte som har styrt valet av fotomotiv. I samband med att jag fotat något har jag antecknat det i min fältdagbok. Gradén och Kaijser (2011) betonar att det är viktigt att anteckna då kameran används. Noteringarna om det man fotat är ett material som bidrar till kunskap till studien.

Generellt tänker man kanske att fotografera är att producera trovärdiga bilder av verkligheten, men sådana vanor förblindar oss för faktumet att foton är representationer av verkligheten. Beslut måste tas när det

60

Under mina deltagande observationer har jag antecknat öppet. Jag har haft mitt anteckningsblock framme och gjort anteckningar kontinuer- ligt. De som har velat se vad jag skrivit har fått göra det. Inga namn förekommer. Vid dialoger har jag enbart betecknat de som talar med exempelvis lärare och elev. Att anteckna öppet är en etisk fråga, då blocket och pennan påminner mig och andra om vem jag är och vad jag gör (se Pripp & Öhlander, 2011). I anteckningsblocket har jag som nämnts fört så noggranna anteckningar som möjligt om det jag har sett, hört, tänkt och reflekterat. Vid dialoger har jag nedtecknat dem så ordagrant som möjligt. Detta var utförbart, eftersom dialogerna skedde i närheten av mig och det var aldrig fråga om långa dialoger. Jag har antecknat allt som jag bedömde kunde vara relevant för min studie. I själva skrivandet organiserar jag på sätt och vis mitt material: ”you will already be selecting, shaping and editing in the act of writing” (Gray, 2003:88). Efter rekommendationer från Emerson m.fl. (2011) har jag snarast möjligt efter varje observationstillfälle läst igenom mina anteckningar, renskrivit dem och fyllt på med mer detaljer och reflektioner. Jag har på så sätt arbetat med mina fältanteckningar ge- nom att utöka och utveckla dem (se Hammersley & Atkinson, 2007). För att hjälpa minnet, men också som en del av materialinsamlingen, har jag utöver fältanteckningar fotograferat med en Ipad. Fotot i kom- bination med fältanteckningar och intervjuer har således varit ett material för analys. Det är ”undervisningsrelaterade” foton jag tagit såsom instruktioner på tavlan, övningar och planeringar. Hur fotona sedan har använts är en viktig fråga. Som med annat material krävs etiska överväganden. Inga elever förekommer på mina foton. Detta undvek jag med hänsyn till sekretess (Gradén & Kaijser, 2011). Foton har länge varit en del av det etnografiska fältarbetet, men traditionellt sett, dock inte av mig, har fotona använts som ”bevis” på att forskaren varit på plats (Gray, 2003). När jag använt mig av kameran i Ipaden som verktyg i fältarbetet har jag utgått från min studies syfte och frå- geställningar som helhet. Det är därmed undersökningens syfte som har styrt valet av fotomotiv. I samband med att jag fotat något har jag antecknat det i min fältdagbok. Gradén och Kaijser (2011) betonar att det är viktigt att anteckna då kameran används. Noteringarna om det man fotat är ett material som bidrar till kunskap till studien.

Generellt tänker man kanske att fotografera är att producera trovärdiga bilder av verkligheten, men sådana vanor förblindar oss för faktumet att foton är representationer av verkligheten. Beslut måste tas när det

61

gäller vilken vinkel fotot ska tas ifrån, när fotot ska tas och hur det ska tas, etcetera (Hammersley & Atkinson, 2007). Att ta foton är att ställa sig vid sidan av och betrakta de processer som ska dokumenteras. När man fotar väljer man att prioritera synintryck på bekostnad av andra sinnen. Kameraögat kan förtydliga och fördjupa, men också begränsa vad som blir möjligt att upptäcka (Gradén & Kaijser, 2011).