I 1950 års förord till Svensk stad del I fastslås att “[s]taden är ett fält som får sin form av olika krafter i samverkan.”500 Detta är ett av få ställen i bokverket där fältbegreppet används. Idén om staden som bestående av ett eller flera fält verkar dock ha haft en viss betydelse för projektets arbete. De fältbegrepp som används i Svensk stad-projektet kan delas in i två kategorier. Det ena fältbegreppet handlar om att studera de fält som stadsinvånarnas mellanmänskliga kontakter bildar och det andra handlar om att se den samhälleliga kontexten som ett fält med avgörande betydelse för artefakternas funktion och fysiska form.
Det första fältbegreppet ligger nära de tankar som Hanssen utvecklade i sin doktorsavhandling Österlen : en studie över social-antropologiska sammanhang under 1600- och 1700-talen i sydöstra Skåne (1952). Här definierar Hanssen
begreppet aktivitetsfält såsom den rumsliga bestämbara sammanfattningen av den sociala aktivitet, vilken karaktäriserar människorna inom en viss grupp eller som förbinder individerna inom olika grupper med varandra.501
499 "Konsthistoriska seminariets i Uppsala Protokoll H.T. 1942 - H.T. 1945", A2, KIA, UUA. Under 1940-talets första hälft genomfördes även en rad högre seminarier vid Konsthistoriska institutionen vid Uppsala universitet där aktuella samhällsbyggnadsfrågor diskuterades. År 1942 togs ett initiativ till gemensamma seminarier mellan Konsthistoriska institutionen och Tekniska högskolans arkitektursektion, där bl.a. ”Samlingslokalens socialpsykologiska funktion” diskuterades. Widmark, 2007, s. 188-189.
500 Paulsson, 1950a, s. vii.
”FULLSTÄNDIGT OTILLFÖRLITLIG, MEN ABSOLUT OUMBÄRLIG”
162
Hanssen skiljer vidare på primära och sekundära aktivitetsfält som korresponderar med Segerstedts ovan behandlade definition av dessa begrepp.502 I en annan text anger han Chicagoskolans socialekologi som referens för sin förståelse av “sociala fält” (“social fields”).503
Enligt Hanssen är de sociala aktivitetsfälten inte fasta utan föränderliga, vilket innebär att de inte kan ges en entydig geografisk bestämning. Detta beror på att aktivitetsfältets geografi förändras i takt med att sociala relationer upphör eller när nya sociala relationer uppstår. Därtill kan vissa delar av aktivitetsfälten under långa perioder vara latenta för att sedan temporärt eller långvarigt aktiveras.504 En konsekvens av detta blir att en undersökning av aktivitetsfälten bland en stads invånare inte nödvändigtvis begränsas till stadens yta, utan snarare sträcker sig utanför denna, då aktivitetsfälten överskrider administrativa gränsdragningar. Intressant nog var det just detta synsätt som Paulsson kritiserat i en text strax efter det att Svensk stad-projektets avslutats.505
Även om det verkar ha rått skilda uppfattningar i denna fråga kom Hanssens förståelse av aktivitetsfält att tillämpas i Svensk stad-projektet. Detta resulterade bland annat i att undersökningen av ett samhälle ledde till att ett annat samhälle identifierades som “komplementsamhälle” till det första. Betydande delar av det undersökta samhällets sociala aktivitetsfält sträckte sig alltså till ett annat samhälle som fungerade som innehållsmässigt komplement i invånarnas vardagliga liv. Exempel på detta finner vi i bokverkets behandling av de norr om Sundsvall belägna samhällena Vivstavarv och Timrå, där Timrå växte fram som ett tjänstebetonat komplementsamhälle till bolagssamhället Vivstavarv. Den gamla bruksortens patriarkala struktur gav inte utrymme för det under industrialismen förändrade samhällets behov. Detta behov togs om hand i geografiskt närliggande komplementsamhällen som gav plats
502 Ibid., s. 411.
503 Börje Hanssen, 'Fields of Social Activity and Their Dynamics', i Anders Perlinge (red.), Åter till Österlen : en tidig mikrohistoria : agrar- och socialhistoriska texter i urval med en
inledande biografi av Anders Perlinge (Stockholm, 2010 [1953]), s. 287-309. s. 292.
504 Hanssen, 1952, s. 410-411.
KAPITEL 4 VETENSKAPLIGA PERSPEKTIV OCH ANGREPPSSÄTT INOM SVENSK STAD-PROJEKTET
åt “de samhällsbildande tjänster vilkas nödvändighet grundarna av deras modersamhällen förbisågo.”506 Samma fenomen identifierades även i förhållandet mellan Kvistelby-Svartvik, Ljungan-Essvik, Gångviken-Skönvik, Skutskär-Upplandsbodarne, Bofors-Karlskoga, Domnarvet-Borlänge samt Sandviken-Yttre Sandviken.507
Identifieringen av komplementsamhällen är ett forskningsresultat som väcker frågan om hur en stad ska definieras i detta slags undersökningar. Detta då den ena stadens eller ortens aktivitetsfält kan vara nära förbundet men en annan stad, för att inte tala om det ömsesidiga materiella och sociala beroendet mellan stad och omland. Inom Svensk stad-projektet gjordes inget försök att definiera begreppet stad eller stadsmiljö, vilket är anmärkningsvärt då ju detta var undersökningens utgångspunkt. Detta gör dock Hanssen i sin avhandling, där hans resonemang mellan raderna anknyter till Svensk stad-projektets slutsats om komplementsamhällen. Hanssen kritiserar här såväl administrativa som geografiska definitioner av staden och framhåller att det med dessa “blir ytterst svårt att se verklighetens städer som de äro: konglomerat av mänskliga aktivitetsfält, som äro invävda i varandra och i hela distriktets sociala sammanhang, föränderliga från trakt till trakt och från tid till tid.”508
Hanssens kritik av olika försök till definitioner av begreppet stad är särskilt intressant i relation till Svensk stad eftersom projektet hade arbetstitlar som inbegrep ordet stadsmiljö och slutligen kom att kallas Svensk stad, samtidigt som projektet behandlar en rad orter som knappast kan betraktas som städer, däribland Jonsered, Skutskär, Svartvik, Skönvik och Vivsta varv.
Den andra kategorin av fältbegrepp inom Svensk stad-projektet lanseras i förordet där Paulsson skriver att staden är ett fält som kan studeras som “en helhet”, vilket uppenbarligen motsäger teorin om det sociala aktivitetsfältet och diskussionen om relationen modersamhälle-komplementsamhälle.509
Detta slags fältbegrepp diskuterar Paulsson i Konsthistoriens föremål, där han framhåller att
506 Paulsson, 1953b, s. 232.
507 Ibid., s. 200-203 och 232.
508 Hanssen, 1952, s. 403.
”FULLSTÄNDIGT OTILLFÖRLITLIG, MEN ABSOLUT OUMBÄRLIG”
164
konstverk ingår i en “utomobjektslig struktur”, “ett socialt kraftfält”, där analysen inte endast bör riktas mot artefakten utan även mot “de livssituationer och livsfunktioner, i vilka dessa artefakter och fenomen spela en roll.”510
Artefakten ingår alltså enligt detta synsätt som en del i ett socialt fält och svarar mot de omständigheter som präglar detta fält. I anslutning till detta lanserar Paulsson begreppet estetisk miljömorfologi för att benämna detta vetenskapliga perspektiv som enligt honom “blir mer än en konsthistoria i ordets nuvarande mening.”511
Jag har inte stött på detta begrepp varken i bokverket eller i arkivmaterialet efter Svensk stad-projektet, men det är tydligt att Paulsson hade Svensk stad-projektet i tankarna när han i Konsthistoriens föremål myntade det. När han ger exempel på det slags objekt som en estetisk miljömorfologi ägnar sig åt väljer han “bildningen av människans fritidsmiljö under industrialismen, dess gradvisa gestalttagande, de besuttna borgarnas sommarnöjen å ena sidan, proletariatets folkparker å den andra.”512 Detta slags miljöer behandlas bland annat i Svensk stad del II.513 Det framgår dock inte tydligt i framställningen att denna del av undersökningen skulle vara en estetisk miljömorfologi, då det framförallt är fritidsmiljöernas innehåll, geografiska placering och sociala funktion som behandlas. Däremot i behandlingen av inredningen och bruksföremålen i de borgerliga hemmen blir det sociala fältet verksamt i tolkningen. De här ingående artefakternas form tolkas utifrån dess sociala funktioner inom aktivitetsfältet, dess estetiskt moraliska betydelse i samtiden samt genom den tekniska utvecklingens inverkan på produktutbudet och bostadsideal.514
Definitionen av den estetiska miljömorfologin kan ses som ett försök att sammanfatta det som Svensk stad-projektet strävade mot att förena i undersökningen, nämligen artefakternas (och i förlängningen stadens) form och hur dessa fungerade i det fält, det sociala sammanhang, de ingick i. Denna strävan uttrycks i 510 Paulsson, 1943, s. 89. 511 Ibid., s. 90. 512 Ibid. 513 Paulsson, 1953b, s. 51-85. 514 Paulsson, 1950b, s. 362-364.
KAPITEL 4 VETENSKAPLIGA PERSPEKTIV OCH ANGREPPSSÄTT INOM SVENSK STAD-PROJEKTET
undertiteln till bokverkets första del: Liv och stil i svenska städer under 1800-talet.