Då materialet är glas kunde jag välja mellan färgat och ofärgat. Då färgat glas är mer komplicerat att återvinna (om man inte väljer brunt eller grönt glas), var valet enkelt. Emåmejeriet exponerar sig själv som ett miljövänligt mejeri med korta transporter, och att då minska möjligheten att återvinna deras förpackningar, det vore ett steg i helt fel riktning. Ännu en anledning till att jag valde ofärgat glas, är att resultatet i Öström, Nilssons (2005) studie, visar att ofärgat glas uppfattas som mer exklusivt än färgat. Då det är önskvärt att produkten andas exklusivitet var det inte svårt att fatta beslut om att arbeta vidare med ofärgat glas. I mitten av projektet undersökte jag möjlig- heten att förpackningen kunde presenteras för restauranggästerna invirad i en textilduk, där informationen som Emåmejeriet hade önskat, kunde vara tryckt. Efter en diskussion under handledning med Göran Fafner och Jonas Stängel, insåg jag att det var onödigt att paketera smörförpackningen i en sekundärförpackning som textilduken skulle utgöra. Textilduken skulle ta för mycket plats på bordet, och det skulle framför allt medföra mer jobb för köks personalen. Jag valde därför att arbeta om sättet för hur informationen
För att göra förpackningens avsändare diskret, ända tills man upptäcker smöret, valde jag att endast gravera in Emåmejeriets logotyp på överdelen (bild 31). När gästen lyfter på överdelen för att ta smör, så får gästen infor- mation om företagsnamnet samt vilken gård som har levererat råvaran till
smöret. Denna information finns stämplat i smöret (bild 32). Det finns även en kort beskrivning ingraverat i underdelen, som lyder ”Kärleksfullt kärnat smör från gårdarna i småland”. Då jag lyckades placera den information som uppdragsgivaren krävde, i förpackningen och på smöret, behövdes det inget informationsblad eller dylikt, vilket tidigare hade varit uppe för diskussion under möten med Emåmejeriet.
7.8.1 Sammanfattning och reflektion – färg, form och grafik
Jag ångrar inte att jag tog beslutet att ta bort textilduken i mitt koncept. Den var en del som inte var nödvändig för förpackningen, utan tillförde ökad kostnad och merarbete för kökspersonal. Att gästen inte ser namnet på före- taget utan endast logotypen ser jag som positiv. Det kan göra att gästen blir
Bild 31: Emåmejeriets logotyp.
nyfiken och undersöker förpackningen närmare, och restauranger har i inter- vjuer efterfrågat mindre grafiska element och logotyper på restaurangbordet. Då restauranggästen inte heller väljer mellan olika smörförpackningar, så som är fallet i en livsmedelsbutik, valde jag att göra avsändaren diskret. Ännu en fördel att ha företagsnamn och gård stämplat i smöret, gör att det är enkelt för Emåmejeriet att anpassa informationen som ska nå gästen.
Vid projektets början var min tanke att uppdraget inte bara skulle innefatta förpackningen som möter restauranggästen, utan även inkludera förpack- ningen som möter restaurangpersonalen. Då jag inte fick tillgång till all in- formation om Emåmejeriets grafiska profil, och inte heller lyckades få fram något namn på smöret att utgå ifrån, valde jag bort denna del av projektet och koncentrerade mig på förpackningen som skall finnas på restaurang- bordet. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt mycket information för att det skulle kännas seriöst att påbörja denna del av projektet.
7.9 Konstruktion
Befintliga smörkylar är oftast uppbyggda kring två olika principer. Det som skiljer är följande: I variant 1 förvaras smöret i locket och vattnet i bottendelen befinner sig på ett litet avstånd från smöret (bild 33). Följden blir att vattnet
avdunstar och stiger upp mot smöret, vilket ger en liten kyleffekt. I variant 2 omsluter vattnet smörets yta, vilket dels ger en liten kyleffekt, men framför allt förhindrar det oxidation av smöret, då syret inte når smöret (bild 34). Jag val- de att utgå från variant 2 när jag formgav min förpackning, men att man även kan använda variant 1, om man hellre vill det. Behållaren för smöret är vid och grund. Detta för att man enklare ska kunna ta tunna lager av smöret istället för att behöva ”gräva” i behållaren. Det finns heller inga skarpa hörn eller kanter där smöret förvaras, för att enkelt kunna skrapa ur förpackningen. Dessa sätt att ta smör upptäckte jag vid mina inledande observationer på restau ranger. Formen består av en konformad överdel som innefattar smörbehållaren. Top- pen på konen är kapad på så sätt att Emå mejeriets logotyp vänds mot använ- daren. Botten på överdelen är fasad, liksom underdelen för att dessa ska passa ihop och få en stabilitet (bild 34). Tanken är att glaset skall etsas för att få ett frostat utseende, och fördelen med etsat framför blästrat glas är att finger- avtryck och fettfläckar syns mindre på etsat glas17.
För att göra handhavandet så enkelt som möjligt för kökspersonalen, valde jag även i konceptet att frångå befintliga rektangulära smörförpackningar i folie, och istället förpacka smöret i så kallad blister pack (bild 35.1). Blister pack är oftast tillverkad i två delar och består av en formpressad del där va- ran får plats, och ett bakstycke i aluminium som förseglar förpackningen. Efter kontakt med ett företag i Danmark18 som tillverkar blister packs helt
i aluminium, får jag bekräftat att det går utmärkt att förpacka smör på det här sättet. Nackdelen är att det krävs investering i en packmaskin, om man inte är beredd på att skicka smöret till någon av deras anläggningar. Fördelar är att materialet klarar kraven för livsmedelförpackningar, att blister pack i aluminium går att återvinna, och att smöret kan levereras i färdiga portions- förpackningar, vilket väsentligt underlättar för kökspersonalen på restau- ranger (bild 35.2).
18 Epostkonversation 20090428 med Genpack i Danmark http://www.genpack.com
Bild 35.1: Blister pack i aluminium
Bild 35.2: Från portionsförpackning till färdig smörkyl
Steg 1
Smöret levereras i blisterpack á 20g som enkelt trycks ut (liknande tugg gummi- eller läkemedelsförpackningar).
Steg 2
Sätt behållaren över smör”pucken” och tryck till.
Steg 3
Fyll ev. på vatten och sätt ihop smörkylens båda delar.
Steg 4
7.9.1 Sammanfattning och reflektion – konstruktion
Smörkylen blev känd i Frankrike under 1600-talet, men minskade sedan kraftigt i popularitet när kylskåpen lanserades (bilaga 6). Jag blev förvånad över restaurang personalens intresse av smörkylen, och samtidigt förvånad över att så få hade någon kunskap om den. Behållarens konstruktion är inte bara anpassad för tillverkning vid småländska glasbruk, utan även anpassad för massproduktion i pressat glas, detta för att få ned produktionkostnaden vid stora volymer. Nackdelar med pressat glas är dock den mycket höga kost- naden för att ta fram verktyg19, så det krävs en stor produktionsserie för att det ska bli billigare än att tillverka vid ett glasbruk i Sverige. Min rekommen- dation till uppdragsgivaren är följdaktligen att vid en eventuell tillverkning, lägga produktionen vid ett småländskt glasbruk. Att tillverka behållaren i småland visar på att man menar allvar med två av företagets kärnvärden (närhet, kvalitet), och ett samarbete mellan två småländska företag kan för- stås ge en positiv effekt beträffande respektive varumärke. Min erfarenhet efter det här projektet är att kunskap om pressat glas i stort sett inte längre existerar i Sverige. Därför fick jag ta kontakt med ett glasbruk i Polen20 som har svarat på mina frågor under konstruktionsfasen.