Färger och ytbehandlingar 34

Färger innehåller bindemedel, pigment, lösningsmedel och olika tillsatser. Ekologiska färger är traditionella färger som till exempel linoljefärger, slamfärger, limfärger och emulsionsfärg samt moderna naturfärger. De är baserade på miljövänliga och

förnyelsebara råvaror som till exempel linolja, träolja och jordpigment. Dessutom har de oftast lägre biopåverkan än petroleumbaserade produkter. Miljömärkningen av färger och ytbehandlingar utgörs av EU-blomman.

Bindemedlet har stor betydelse för färgens egenskaper och ofta ger bindemedlet namn åt färgtypen, till exempel linoljefärg och limfärg. Vid målning är bindemedlet

flytande. Det torkar sedan och binder samman färgens ingående komponenter och fäster färgen vid underlaget.

Pigment ger färgen dess kulör. Färger som är baserade på giftfria pigment bör användas. Pigment är inte helt kretsloppsanpassade eftersom de fås från ändliga resurser. En del pigment kan även innehålla farliga tungmetaller. Traditionellt sätt har mest oorganiska föreningar med mineral- och metallföreningar används. Färg med oorganiska föreningar påverkas inte av solljus och regn på samma sätt som en stor del av de organiska föreningarna gör. Både organiska och oorganiska föreningar kan vara tillverkade på syntetisk väg eller förekomma naturligt.

De ämnen som avdunstar vid torkning går under samlingsnamnet lösningsmedel. Organiska lösningsmedel är det största hälso- och miljöproblemet i färg. Därför ska färger som innehåller organiska lösningsmedel undvikas. Istället kan vattenbaserade färger användas. År 2010 träder EU:s förbud mot produkter med hög halt av flyktiga organiska ämnen (VOC) i kraft.

Naturfärger torkar långsammare än de vattenbaserade färgerna och kan därför orsaka problem vid kommersiell användning.

Studier har visat att vattenbaserade eller linoljebaserade färger kan innebära

hälsorisker så som luftvägsproblem, ögonirritation, huvudvärk och trötthet för de som målar eller vistas i nymålade lokaler. De långsiktiga hälsoeffekterna för brukarna är inte säkerställda, men de olika kemiska emissionerna klingar av relativt fort och den totala emissionsnivån är låg. [4, 5, 32, 58]

2.6.7.1 Färger och ytbehandlingar för trä utomhus

Slamfärger består av vatten (65 %), mjöl (5 %), pigment (20 %) och järnvitriol (1 %). Ofta tillsätts även linolja (cirka 8 %) för att färgen ska få längre livslängd, bättre bindningsförmåga, större motstånd mot nedsmutsning och för att färgen inte ska färga av sig. Dessa ingredienser är relativt skonsamma mot miljön och de har använts i flera hundra år. Den mest kända slamfärgen i Sverige är Falu rödfärg som innehåller en del bly (mindre än 0,15 %). Det är en liten mängd och anses därför inte vara så farlig. Slamfärg på burk innehåller konserveringsmedel (biocid) för att den inte ska ruttna. Konserveringsmedlet kan vara allergiframkallande, men kan undvikas genom att blanda färgen själv.

Slamfärg är billig, lätt att måla med och lätt att underhålla. Den används på ohyvlat trä utomhus. Om slamfärgen innehåller en större mängd linolja kan den målas på hyvlat virke. Den kan inte strykas på fasader som tidigare är målad med en annan färgtyp. Ingen förbehandling krävs, men många virkesfabrikanter utför en transportgrundning på virket. Det måste kontrolleras att den grundning som finns på virket kan övermålas med slamfärg. En transportgrundning som kan övermålas med alla färgtyper är RÖA 170/171. Slamfärgen strykes på en till två gånger. Ommålning behöver göras efter åtta till tio år. Vid ommålning borstas färgen bort med stål- eller rotborste.

Slamfärger låter träet andas och den bildar inte någon tjock färgfilm utan pigmenterar ytan och ger på så sätt skydd mot solstrålarnas nedbrytning av träfibern. Fukt stängs då inte in och blir kvar i virket och röta uppkommer inte lika lätt. Fuktförändringar i virket kan ge upphov till sprickbildningar. Det kan undvikas med virke av god kvalitet.

Slamfärger är matta och finns i en mängd olika kulörer, se Figur 17. De ljusa kulörerna är känsligare för påväxt och färggenomslag. [5, 59, 60, 61, 62]

Linoljefärg

Linoljefärg består av linoljor (40-50 %), pigment (30-40 %) och brytpigment. Linolja är en naturlig vegetabilisk olja som utvinns ur frön från linväxten. Pigmenten är zinkvitt och titanoxid. Dessa pigment byts ibland ut mot fyllmedel i form av kalciumkarbonat eller bariumsulfat. I färgen tillsätts också torkmedel (cirka 0,1 %) och biocider (cirka 1 %). I den färdiga färgen kan det ingå upp till 5 % organiska lösningsmedel för att uppnå en god strykbarhet, men det finns även linoljefärg helt utan lösningsmedel. Många grundfärger innehåller högre halter än 5 %, men det finns även grundfärger nästan helt utan organiskt lösningsmedel. Biociderna kan vara cancerframkallande. När färgen torkar avges ämnen som inte är hälsofarliga, men som kan lukta och vara irriterande. Vid målningsarbete måste försiktighet vidtas eftersom trasor med linolja kan självantända.

En ny träfasad som ska målas med linoljefärg bestryks vanligtvis med tre lager. Det är en grundstrykning, en mellanstrykning och en avslutande strykning. Linolja ska strykas på virket i tunna lager, vilket gör att det går åt mindre färg än med många andra system. Linolja måste målas vid en gynnsam väderlek och det tar lång tid för färgen att torka. Torktiden kan dock förkortas med hjälp av värmebehandling, ljusbehandling eller torkmedel.

En linoljefärg låter träet andas. Om färgen regelbundet utsätts för solens UV-strålning mattas den relativt fort och så småningom eroderar den helt bort. De sidor på huset som inte är lika utsatta för solen har en längre livslängd. Vid ommålning räcker det oftast med en rengöring av ytan innan ny färg bestrykes. Underhållsintervallet kan förlängas om en transparent olja stryks på fasaden. Linoljefärg kan fås i många olika kulörer. [4, 5, 16, 62]

Emulsionsfärg

Se nedan under Färger och ytbehandlingar inomhus.

Träolja

Träolja skyddar obehandlat eller impregnerat trä utomhus och inomhus. Den

motverkar uttorkning, minskar uppkomsten av sprickor och skyddar mot mögel och röta. Träolja innehåller ofta en för hög halt av lösningsmedel som vanligtvis är lacknafta (80-85 %). Oljor utan organiska lösningsmedel ska väljas. Det finns helt oljebaserade träoljor och vattenburna träoljor. De helt oljebaserade träoljorna innehåller fungicider (mindre än 1 %) och som rötskydd tillsätts ibland organiska metallsalter (en till några %). Vattenburna träoljor består av 20-50 % olja. Om oljan är emulgerad i vatten kan den innehålla tensider, glykoletrar och biocider som är

skadliga. Vax kan tillsättas till träoljor för att förbättra skyddet mot vatteninträngning. Vax kommer från växtriket, men det går också att tillverka vax petrokemiskt. Oljorna erhålls från förnyelsebara resurser och lacknafta tillverkas petrokemiskt.

Ytor med träolja bör behandlas årligen. För att träoljan bättre ska tränga in i träet kan vissa av dem värmas upp innan påstrykning. [5, 63]

Järnvitriol

Järnvitriol är ett hydrat av järnsulfat och kan användas på träfasader. Färgen ger fasaden ett intryck av att ha varit utsatt för väder och vind en tid och har samma brungrå till silvergrå nyans som gammalt virke. Färgnyansen varierar beroende på ljus

och luftfuktighet. Färgen gör även att träets struktur framträder. Detta är ingen

traditionell behandling av träfasader. Järnvitriol är en av ingredienserna i Falu rödfärg.

Figur 18. Ekobyn Understenshöjden är målad med järnvitriol. [6]

Järnvitriol finns som pulver som blandas ut med vatten (5 % pulver och 95 % vatten) och penslas eller sprutas på ohyvlad träpanel. Den kan användas på nytt virke eller på virke som tidigare är behandlat med järnvitriol. Vid påstrykning är blandningen färglös. Pigment kan blandas i för att målaren ska se var han/hon redan har målat. Efter målning sker en kemisk reaktion mellan järnvitriolen och underlaget och färgnyansen förändras mot att bli mörkare och silvrigare. Om virket till en fasad som ska målas med järnvitriol behandlas innan uppsättning, tränger färgen bättre in i sponten. Det kan även tillsättas lite diskmedel till färgblandningen för att färgen lättare ska tränga in i träet.

En panel behandlad med järnvitriol har liknande egenskaper som en panel med obehandlat virke. Järnvitriolen skyddar inte mot regn, utan fukten ska kunna torka ut genom att panelen ventileras. Om panelen är utsatt för kraftiga slagregn kan ytan efterbehandlas med en opigmenterad olja. Järnvitriolen skyddar inte heller mot solens UV-strålning som bryter ner träet samt orsakar sprickor och nedbrytning av träytan. Därför måste panelen ha grov dimension. Det krävs också att spik och bleck är rostfria, eftersom de annars rostar och bildar rostränder. Järnvitriolen ger ytan endast ett mycket litet eller inget skydd alls mot svamp- och mögelpåväxt. Det blir större fuktrörelser i träet jämfört med målat trä. Därför bör man heller inte använda spikpistol eftersom spikskallarna kan tränga in i materialet. Färgen som virket får beror på byggnadens väderläge, klimatzon i Sverige (temperatur med mera),

luftfuktighet, trämaterialet och ytans grovhet. Det gör att behandling med järnvitriol kan få varierande kulörresultat som inte alltid är önskade. Färgen kan bli flammig om panelen på vissa områden är porösare och på vissa ställen består av kärnvirke eller om den utsätts för regn direkt efter målning innan färgen hunnit torka. Järnvitriol kan även användas på mineraliska underlag. Färgnyansen blir då ockragul eller roströd. Järnvitriol anses ha ringa miljöpålastning. Den kan irritera huden och är skadlig för vattenorganismer. [5, 26, 52, 64]

2.6.7.2 Färger och ytbehandlingar inomhus

Emulsionsfärg, eller temperafärg som den också kallas, är gjord av olja som är emulgerad i vatten, tillsatser av pigment och fyllmedel (10-50 %). Emulgatorn gör att vatten kan blandas med fett och kan bestå av cellulosalim, ostämnet kasein eller ägg. En slamfärg kan också vara en emulsionsfärg och då utgör såpan emulgatorn.

Emulgatorn fungerar också som bindemedel (10-50 %). Oljan i en emulsionsfärg kan till exempel vara linolja, tallolja eller alkydolja. Ricinolja kan tillsättas för att

förhindra att färgen gulnar. Färgen kan också innehålla konserveringsmedel, torkmedel (0,1 %) och förtjockningsmedel. Färg med alkylfenoletoxylater, torkmedlen kobolt/zirkoniumsalter och konserveringsmedlet isotiazoliner bör undvikas. Kobolt och zirkoniumsalter är allergiframkallande och giftiga för

vattenorganismer. Det finns färg både med och utan konserveringsmedel, men en färg med konserveringsmedel håller längre i burken. Liksom med slamfärger är det mest miljövänligt att blanda färgen själv.

En äggoljetempera torkar till dammtorrt på cirka ett dygn, men det tar cirka tre veckor tills den är genomtorr. Torkningsprocessen kräver tillgång till rikligt med syre och ljus, eftersom en mängd olika ämnen avges. Emulsionsfärg anses vara bra ur miljösynpunkt. Det som bör beaktas är olika miljöfarliga tillsatser. En del målare klagar på huvudvärk och irriterade ögon och luftvägar, men det finns inget som tyder på att ämnena som avges är hälso- eller miljöfarliga.

Emulsionsfärg kan användas på de flesta ytor. Den kan antingen vara täckande eller laserande och glansen kan variera från matt till blankt. Det är svårt att förbättra färgen på vissa ställen utan att det blir fläckigt och syns. Färgen ska inte målas på ytor som regelbundet är utsatta för fukt. [5, 62]

Limfärg

Limfärg består av lim (cirka 1 %), vatten (33 %) och krita (cirka 66 %). Limmet fungerar som bindemedel och det finns animaliskt lim och cellulosalim. Förr användes animaliskt lim så som benlim, hornlim och pärllim. Sedan 1940-talet används också cellulosalim. Animaliskt lim är starkast medan cellulosalim i färgen gör att den blir lättare att stryka ut. Det vita pigmentet i en limfärg är vanligtvis krita, men kulörta pigment kan också tillsättas. För att minska kritningen kan kasein blandas i färgen (mindre än 1 %). Linolja kan tillsättas för att en yta behandlad med limfärg ska gå att torka av. Det finns färdig limfärg utan konserveringsmedel. Limfärg kan också köpas i pulverform vilket sparar transportarbete eftersom vatten inte behöver transporteras. Limfärg baserade på animaliskt lim är en färskvara och ska helst

förvaras i kylskåp. Den håller i ungefär en vecka. Därefter ruttnar den. Limfärger med cellulosalim kan lagras. Olika miljöfarliga tillsatser, så som plast och

konserveringsmedel i limfärg ska undvikas. Limfärg innehåller förnyelsebara råvaror och är hälsovänlig.

Limfärg har en tradition som ytbehandling av väggar, tak och spiselmurar i Sverige. Den kan användas på de flesta material, men fäster bäst på papper, puts och trä. Limfärg ger en matt yta med fin lyster. Färgen har en yta som är känslig för mekanisk påverkan. Den kan krita av sig om inte linolja blandas i färgen. Limfärgen är lämplig att användas på ytor som inte utsätts för fukt och är därför inte lämplig i kök och

badrum. Den bör inte heller användas på ytor som utsätts för fett och smuts. Den ska målas i tunna lager. Det är svårt att förbättra färgen på en yta utan att det syns. Däremot flagnar den sällan och kan tvättas bort med vatten. Färgen har relativt täta ommålningsintervall, men är billig och torkar fort. [5, 41, 65, 66]

Kaseinfärg

Kasein är ett naturligt mjölkprotein. I färgen fungerar kasein som bindemedel och som emulgator för oljan. Kaseinfärg innehåller också kalkspat och krita som fyllmedel och pigment som till exempel kan vara vitt titandioxid. Det kan förekomma olika flyktiga oljor (till exempel timjan, lavendel och eukalyptus), linstandolja, bivax, schellack, borax, pottaska, zeolit och vitkalkhydrat. Den kan spädas ut med vatten. Kaseinfärg kan användas på olika underlag och kan antingen målas täckande eller laserande. Den ska målas i ett tunt lager, annars finns risk för att färgen krackelerar. Färgens yta blir matt och vattenfast. En yta målad med kaseinfärgen kan brytas ned av alkalisk fukt och ge upphov till lukt. Kaseinfärg finns färdig i burk eller som pulver. Färg i burk är en färskvara och håller i cirka ett halvår innan den ruttnar. I vissa pulverfärger finns citrusskalolja istället för lacknafta som lösningsmedel. Citrusskalolja tros vara mindre farligt att inandas, men det finns risk för allergiska reaktioner. Därför ska huden skyddas och kolfibermask användas vid målning av färg med citrusskalolja. Det är också viktigt med god ventilation. [4, 5]

2.6.7.3 Färger och ytbehandlingar för golv

Se under Färger och ytbehandlingar för trä utomhus.

Såpa

Såpa är en gammal ytbehandling som används på obehandlat, lutbehandlat och oljat trä. Det kan också användas på sten och betong. Det finns tvättsåpa avsett för rengöring och såpa avsett för ytbehandling av golv. För behandling av golv mättas träet med såpa och ger ett effektivt skydd och gör träet lättskött. Såpa framställs av vegetabiliska förtvålade och torkade oljor. Såpa finns i flytande form och som pasta. Miljöfarliga tillsatser ska undvikas. Till exempel kan den innehålla tensider som löser smuts, men många av dem är giftiga. Det finns naturell och vitpigmenterad såpa. Ett golv behandlat med såpa ska skuras med såpa och kallt vatten två till tre gånger om året. Varmt vatten färgar så småningom golvet grått. En grön tvättsåpa bör heller inte användas eftersom golvet då blir grönaktigt. Ytan på ett såpskurat golv blir hårdare och hårdare ju mer det skuras. [5, 67, 68]

Lut och vitmedel

Lut gör att åldringsprocessen i träet avstannar och ger den behandlade ytan en ljusare eller mörkare färgton. En lutlösning består bland annat av natriumhydroxid,

natriumkarbonat, natriumhypoklorit och borax. Luten bör innehålla 1-10 % av dessa ämnen. Lut är frätande och därför ska skyddsutrustning användas vid behandling. En behandling med lut ger olika färgtoner beroende på vilket träslag som används. Det är vanligast med lutbehandling på furugolv. Luten färgar då splintveden ljus medan kärnan får en mörkare rödbrun ton. Grangolv blir ljust gråaktigt och ek- och bokgolv blir brunaktiga. Lutade golv efterbehandlas med såpskurning, oljning och/eller vaxning. För att furu- och grangolv ska bli ännu ljusare kan vitmedel, till exempel

titandioxid, kalk, krita eller talk, tillsättas lutlösningen. Det kan uppstå skillnader i kulören mellan belysta och obelysta ytor. Under till exempel mattor och möbler blir träet mörkare. [5, 67]

Vax

Vax kan framställas syntetiskt, härstamma från växt- och djurriket eller komma från mineraliska material. Vax kan lösas i lösningsmedel och när lösningsmedlet avdunstar blir de flesta vaxer hårdare. Istället för att lösas i organiska lösningsmedel kan vax finfördelas i vatten. Syntetvax och vax med en hög halt av organiska lösningsmedel ska undvikas. Vax kan användas på träytor som är lackade, målade eller som tidigare behandlats med golvolja. Ytan poleras med en bonmaskin eller med en trasa tills den får en fin lyster. Vaxet gör att ytan blir smutsavvisande och lätt att underhålla. Ett vaxat golv underhålls med tvättvax för att behålla lystern i ytan. [5]