2.7 F ÖNSTER 41
2.7.4 Silica Aerogel 42
Silica Aerogel är ett relativt sprött och nästan genomskinligt material baserat på kiseldioxid. Det är isolerande och placeras mellan två glasrutor. Det släpper igenom 90 % av solljuset, men används inte till vanliga fönster eftersom det inte går att se klart genom det. Se Figur 19.
Airglass är ett fönster som utvecklats av Lunds Universitet. Glasskivan består av stelnat skum av Silica Aerogel och 93 % luft. Airglass har en bättre isoleringsförmåga än mineralull och det är mer värmebeständigt än aluminium. Airglass gjuts och kan formas till olika former. Glaset är flamsäkert och giftfritt. U-värdet för Airglass är 0,5 W/m2°C. [5, 26, 70]
Figur 19. Airglass. [70]
2.7.5 Transparent isolering
Transparent isolering släpper in solljus samtidigt som det verkar värmeisolerande, se
Figur 20. Den transparanta isoleringen kan användas som isolering i väggar mot söder
så att dagsljus och solenergi släpps in i byggnaden. Sommartid kan den transparanta isoleringen behöva skärmas av för att undvika övertemperaturer. [5]
Figur 20. Transparent isolering. [5]
2.8 Fast inredning
I den fasta inredningen är det framför allt spånskivor som ska beaktas. En stor mängd spånskivor i bland annat garderober och köksinredningar leder till en för hög halt av formaldehyd i luften. Därför bör massivt trä, trälameller eller fast inredning bestående av en stomme av massivt trä med hårda träfiberskivor som beklädnad väljas.
2.8.1 Dörrar
Ytterdörrar består ofta av HDF-skivor som har formaldehyd som bindemedel. Det isolerande materialet i dörrarna brukar bestå av cellplast, men det finns dörrar som är tillverkade av rena naturmaterial. Istället för HDF-skivor används träfiberskivor och istället för cellplast kan en kärna av massiv träfiber användas.
En slät innedörr består ofta av släta träfiberskivor med pappersfyllning. Det finns även massiva innerdörrar. Som ramverk är spånskivor vanligt, men massivt trä
2.8.2 Kök
Det finns kök som är märkta med Svanenmärket. Svanen är en nordisk miljömärkning och är det största miljömärkningssystemet. Miljömärkning innebär att produkterna uppfyller vissa ställda krav och att de är mindre miljöbelastade än produkter inom samma produktområde som inte är miljömärkta. För Svanenmärkning analyseras hela produktens livscykel, från råvara till avfall, och Svanen ställer krav där påverkan blir så effektiv som möjligt. De Svanenmärkta köken är funktionella och slitstarka. Ett Svanenmärkt kök har även följande egenskaper:
• ”köket är testat och klarar hårda kvalitets- och funktionskrav
• färg och lack innehåller ett minimum av organiska lösningsmedel och
miljöfarliga kemikalier
• träet kommer inte från hotade skogar
• träskivor är tillverkade energisnålt och miljöanpassat
• plaster har inte några hälso- eller miljöfarliga tillsatser” [71]
Svanen har hårda miljökrav på köken och kraven revideras vart fjärde år för att ta hänsyn till ny teknik, forskning och vetenskap. [5, 71, 72]
2.9 Installationer
Installationerna är en viktig del i huset. De gör att klimatet inomhus blir behagligt, att det finns tillgång till vatten och avlopp och att elektriska apparater fungerar.
Dessutom finns installationer för telefon, data, TV och eventuellt larm. Den mesta energin kommer idag från jordens ändliga resurser såsom olja, kol, gas och uran. En förändring måste ske inom en snar framtid. [29]
2.9.1 Ventilationssystem
Ventilationssystemet har den största påverkan på inomhusklimatet och det är därför mycket viktigt att det väljs ett system som fungerar för de förutsättningar som råder i det specifika projektet. Ur miljösynpunkt ska ventilationssystemet, precis som övriga installationer, vara resurs- och energieffektivt. Miljöanpassad ventilation ska uppfylla följande:
• Luftflödet ska kunna varieras efter utomhusklimatet och vid tillfälligt behov • Behandlingsgraden av tilluftssystemet ska vara lägsta möjliga
• Tilluftssystemet ska inte orsaka drag
• Värmesystemet ska endast tillföra värme när temperaturen är lägre än önskvärt
• Värme- och ventilationssystem ska inte orsaka buller
• Det ska vara ett fungerande samspel mellan byggnad och ventilationssystem • Ingående komponenter som kräver service och underhåll samt kan gå sönder
ska minimeras
• Systemet ska vara lättåtkomligt för inspektion och underhåll • Energiförbrukningen ska vara låg
För att tilluften inte ska vara för kall när den kommer in kan den förvärmas. Tilluften kan bland annat tas in i byggnaden via en glasveranda, dubbelglasfasad, solfångare och/eller jordledning. [5]
2.9.1.1 Självdragsventilation (S)
I ett självdragssystem används inga fläktar. Drivkrafterna för självdragsventilationen är termiska krafter och vindförhållanden. De termiska krafterna innebär att det bildas en tryckskillnad mellan luftmassor med olika temperaturer eftersom de har olika densitet. Varm luft stiger uppåt och ersätts av kall uteluft som strömmar in i
byggnaden. Det är också en tryckskillnad i höjdled. Vindkrafterna uppstår antingen genom att sugkrafter bildas då vinden passerar över skorstensmynningen (så kallad ejektorverkan) eller genom att övertryck och undertryck uppstår på olika ytor på huset. Figur 21 visar flödesprincipen för självdragsventilation.
Uteluften kommer in i vardagsrum och sovrum via uteluftsventiler och otätheter i byggnaden. Luften strömmar ut från badrum, kök, tvättstuga och klädkammare där frånluftsdon är placerade. För att minska risken för drag när kall uteluft förs in i rummet kan uteluftsventilerna placeras bakom radiatorer eller så kan lufthastigheten minskas. Drivkraften för självdragsventilationen ökar när temperaturskillnaden mellan ute och inne ökar. Det innebär att ventilationsflödet blir större under vintern än under sommaren. Ventilationsflödet beror också på höjdskillnaden mellan luftintag och luftuttag. Täta byggnader med höga rumshöjder bidrar till ett större luftflöde. I byggnader med självdrag måste byggnadens yttre och inre utformning, till exempel orientering, rumshöjder, rumssammanhang, takutformning och taklanterniner, vara anpassade på ett sådant sätt att självdragssystemet blir fungerande. Fördelarna med självdragsventilation är att det är ett enkelt system utan mekaniska komponenter som kräver regelbunden service. Dessutom behövs ingen el. Det finns möjlighet att reglera tilluftsventiler och det förekommer inget buller eftersom fläkt saknas. Nackdelarna är att ventilationsflödet styrs av utetemperaturer och vindförhållanden.
Ventilationsflödet är svårt att beräkna och reglera samt att det kan bli dragproblem till följd av låga utetemperaturer. Vintertid ökar energibehovet vid självdragsventilation om inte de boende minskar uteluftsflödet genom att stänga tilluftsventilerna.
Energimängden motsvarar minst den mängd som sparas in i och med att det inte finns någon reglerutrustning.
Hur toppen av skorstenen utformas påverkar självdragsventilationen väsentligt. För att hindra baksug och förstärka ejektorverkan kan en så kallad dansare placeras på
skorstenens topp. Det finns även huvar som ökar ejektorverkan och koncentrerar vinden vid skorstenstoppen och förhindrar baksug.
För att förstärka ejektorverkan kan en vindsnurra placeras på skorstenens topp. Denna hjälper till att suga ut luft och på så sätt hela tiden ge ett undertryck i byggnaden. Vindsnurran roterar med hjälp av vindkrafter och behöver därför ingen el för att drivas. Den bidrar till en jämnare ventilation och därmed en jämnare uppvärmning och ett bättre utnyttjande av energin.
Vindsnurran kan användas för att ventilera badrum och toaletter, ventilera ut matos och rök, ta bort fukt och motverka mögel. Snurran håller även rökröret torrt, motverkar kondensbildning och beläggningar och hindrar nedfall i skorstenen. Den passar till alla typer av bränsle, såsom olja, gas, ved och pellets. Montering kan ske på alla slags skorstenar mellan 80-220 mm i diameter och är inte beroende av
vindriktningen.
Det finns även så kallade solskorstenar. Skorstenen utformas då som en solfångare; skorstenen i plåt målas svart och sedan placeras ett glasrör utanpå plåtröret. På så sätt värms frånluften och temperaturskillnaden ökar, vilket även ökar självdraget. Figur
22 nedan visar dessa fyra typer. [5, 6, 19, 73, 74, 75, 76]
Figur 22. Från vänster: Dansare, huv, vindsnurra och solskorsten. [18]
2.9.1.2 Fläktförstärkt självdragssystem (SF)
Självdragssytemet fungerar ofta dåligt på sommaren om exempelvis dansare eller vindsnurror inte används. Drivkraften är för låg eftersom skillnaden mellan ute- och innetemperatur är liten. Fläktförstärkt självdragssystem löser det problemet. När självdraget inte fungerar startar en frånluftsfläkt som säkerställer ett tillräckligt ventilationsflöde, se Figur 23. Det är endast när drivkrafterna för självdrag inte är tillräckligt stora som frånluftsfläkten startar, annars fungerar systemet som självdrag. [6, 73, 74]
Figur 23. Flödesschema. [6]
2.9.1.3 Frånluftssystem (F, FX)
Frånluftssystem är ett mekaniskt system där en fläkt suger ut frånluften. Uteluften strömmar in i byggnaden via uteluftsventiler och otätheter. Frånluftsfläkten säkerställer ett konstant undertryck inomhus som gör att fuktig inomhusluft inte tränger ut i väggarna och orsakar fuktskador eller försämrar isoleringsmaterialets isoleringsförmåga. Värmen i frånluften kan återvinnas med en värmepump. Systemet kallas då FX-system. Värmepumpen tar värme från frånluften och tillför den till radiatorvattnet och/eller tappvarmvattnet. Frånluftssystem är i princip oberoende av väderförhållanden vilket medför att ventilationen blir jämnare än med ett
självdragssystem. Fördelarna är även att det är ett relativt enkelt system, luftflödet säkerställs året om samt att tilluftsventilerna kan regleras. Nackdelarna är att tilluften ibland är kall och ofiltrerad, systemet kräver servicebehov, ljud utifrån är svåra att dämpa och undertrycket kan medföra en ökad radonhalt inomhus. Om mängden uteluft som tas in via uteluftsventilerna är stor uppstår lätt drag och komfortproblem. [73, 74]
2.9.1.4 Till- och frånluftssystem (FT, FTX)
I till- och frånluftssystem finns både en tilluftsfläkt och en frånluftsfläkt. Uteluften förs in i ett aggregat där den filtreras och värms. Värme kan återvinnas ur frånluften med hjälp av värmepump eller värmeväxlare i ett så kallat FTX-system. Värmen kan överföras till radiator- och tappvarmvatten eller till tilluften. Värmeväxlaren gör att 70-80 % av energin som åtgår för att värma tilluften kan sparas och risken för dragproblem minskar. Ett rätt utfört till- och frånluftssystem innebär att
inomhusklimatet blir bättre än med övriga ventilationssystem. Tilluftsflödet är mindre än frånluftsflödet, vilket medför att det blir undertryck i byggnaden.Fördelarna är att det finns stora reglermöjligheter, luftflödet är garanterat året runt, värmeåtervinning kan tillämpas, temperaturen kan styras på tilluften och det går att filtrera tilluften. Nackdelarna är att systemet är avancerat med många ingående komponenter, systemet kräver servicebehov, ljudproblem från tilluftsdon uppkommer och långa kanaler och komponenter som kan medföra att tilluftens kvalitet försämras används ofta. [73, 74]