4. Resultat och analys
4.3 Får barnet den plats som behövs för att utvecklas socialt och emotionellt?
Informatörerna påpekar att stora barngrupper kan vara positivt på grund av att barnen får många intryck och de har många att ”öva” sig på när det gäller att styra sina känslor. De kan lära sig att en enkel klapp på kinden betyder förlåt eller att de ångrar sitt
31
en bättre kompis och vid ca tre års ålder utvecklas medkänslan och barnet är på god väg med sin emotionella utveckling (Weston, 1996).
”… genom att man klappar på sin kompis om han/hon är ledsen. Beröring för att visa sina känslor, säga förlåt genom en smekning på kinden”
(Malin, Intervju 2011-09-29)
Anette, Lena och Greta påpekade också att barn lär av varandra. Det kan vara socialt, emotionellt och/eller kognitivt och i stora barngrupper finns många möjligheter till sådant lärande.
”De lär sig de vardagliga sakerna och utvecklas tillsammans i gruppen. Lär av varandra”. (Lena, Intervju 2011-10-06)
”De tar efter varandra, härmar. Då lär de sig både sociala regler och språket samt vardagssysslor” (Greta, Intervju 2011-09-29)
Detta påvisade även Carlsson, Pramling Samuelsson och Kärrby (2001) i sin studie att i större barngrupper har barn mer kommunikation och dialoger sinsemellan. Barnen leker mer med varandra då det är mer fri lek och social samvaro i stora barngrupper (a.a.). Detta kan även kopplas till Daniel Sterns teori om barns sociala utveckling, att barn härmar medvetet eller omedvetet för att lära sig samspela. ”Barn finner en sådan otrolig glädje i att göra likadant. Det är samspel på lika villkor” (Brodin & Hylander, 2011, s 95).
Informanterna ansåg även att det är viktigt att pedagoger finns där som stöd för att kunna fånga upp konflikter och de känslor som kan uppstå. Att man som vuxen visar att det är OK att vara ledsen, arg eller irriterad, att man bekräftar deras känslor.
” … att man förklara för barnet att jag förstår att du är arg nu men vi måste ha jackan på oss för att det är kallt ute. Att man hela tiden bekräftar deras känslor och förklarar”
(Greta, Intervju 2011-09-29)
”Genom att man klappar på sin kompis om han/hon är ledsen. Beröring för att visa sina känslor, säga förlåt genom en smekning på kinden. Och att man som vuxen bekräftar deras känslor och
visar att det är okay att vara ledsen eller arg”
(Malin, Intervju 2011-09-29)
Maria och Malin tycker att det är pedagoger uppgift att leda barnen genom konflikter men att barnen själva ska försöka lösa själva konflikten.
32
”Vet man om konflikten eller ser den gör vi allt för att de ska lösa och lära sig av den. Att ge dem tillfälle att berätta om sina känslor, det ska inte kvävas”
(Anette, Intervju 2011-09-29)
”… att man frågar om något barn är ledsen eller arg, hur man kan hjälpa till. Kanske genom en kram eller samtal. Att man som pedagog stöttar och leder barnen genom konflikter men att de
löser det själva” (Maria, Intervju 2011-09-29)
I Boken ”Att bli sig själv, står det att det inte alltid är så självklart att klappa den man nyss ha knuffat utan att barn har svårt att leva sig in i andras känslor (Brodin &
Hylander, 2011). ”Då behövs den vuxnas empati med de egna starka känslorna som ett första steg för att sedan kunna förstå det andra barnet” (a.a., s 83).
Daniel Stern är en av många forskare som betonar det känslomässiga samspelet. Det är när man har en inlevelsefull kommunikation mellan barnet och en vuxen. Där den vuxna både språkligt och icke språkligt ger tillbaka och bekräftar barnets känslor (a.a.).
Maria berättade vidare och påpekade att läsa sagor och ha avslappning är en bra metod att kunna se vem som vill vara nära eller sitta på avstånd och vara för sig själv. På så sätt kan pedagogen skapa en ensam stund med ett barn för att få extra
uppmärksamhet som kan styrka barnet. Det kan vara tufft ibland för barnet att dela uppmärksamhet med många andra barn och att gruppen alltid måste göra allt tillsammans.
”… vill att man som pedagog har tillfällen då man kan vara enskilt med ett barn t ex gå ut m sopporna eller ut på gården. Alla måste inte göra allt tillsammans!”
(Maria, Intervju 2011-09-29)
En del forskning har visat att i småbarnsgrupper är det bättre med färre barn och färre vuxna än fler barn tillsammans med fler vuxna. Anledningen är att för varje extra barn eller vuxen ökar antalet relationer som de små barnen ska samspela med och detta orkar inte alla barn (Ellneby, 1999). Alltså är det bättre att dela upp barnen i smågrupper med antalet färre pedagoger som t ex i ovanstående exempel.
För att hjälpa barnen till att utvecklas socialt så skapar många av pedagogerna sociala situationer exempelvis vid samlingen på morgonen, samtalen vid matborden eller
33
”Ibland skapar vi ett intresse på en plats för att aktivera barnen vilket oftast leder till att de leker vidare tillsammans. Det blir en social situation med samspel i fokus”
(Lisa, Intervju 2011-09-29)
”För att trigga igång barnen fantasi, händer det att vi brygger en koja eller dukar fram dockservisen innan vi pedagoger går hem på kvällen. Det som händer på morgonen är att barnen
ser detta och hoppar direkt in i leken tillsammans” (Greta, Intervju 2011-09-29)
”Barnen är i sociala situationer under hela dagen i förskolan och vi peppar dem till samspel så gott vi kan” (Lena, Intervju 2011-10-06)
Enligt Sheridan, Pramling Samuelsson och Johansson (2009) är det pedagogens roll att skapa situationer där barnen kan samspela samt utbyta kunskaper och erfarenheter. För att detta ska lyckas krävs det att pedagogen uppmuntrar samarbete (a.a.). Vidare skriver även Korpi (1983) om kamraternas påverkan på det lilla barnet i hennes bok.
Kamraterna i barngruppen kan stärka barnets identitet och självständighet. Det jämför sig med andra och inser vad det själv kan och inte kan, på så sätt utmanar de sig själva (a.a.).