4. Resultat och analys
4.1 Hur förhåller sig förskollärare till barngruppens storlek i den dagliga verksamheten?
Vår inledande fråga under intervjuerna handlade om pedagogerna hade sett hur förskolan hade förändrats och/eller utvecklats både positivt och negativt. Alla
pedagogerna uttryckte att de på något sätt märkt av förändringar av gruppstorlekarna. Några menade att grupperna har blivit större, speciellt inom den kommunala
verksamheten.
Anette såg en stor förändring i barnantalet och menade att detta gör det svårare för pedagogerna att se det enskilda barnet och dess behov. Samtliga gav också uttryck för att barngruppens storlek har betydelse för barns lärande och utveckling.
Maria ansåg även att mindre grupper bidrar till att barnet får en bättre vuxenkontakt och därmed också en trygghet. Vidare menade hon att en stor grupp med barn är negativt för att det händer saker hela tiden vilket kan leda till att man som pedagog måste gå ifrån för att t ex lösa en konflikt. Ju fler barn desto fler konflikter.
26
Maria tror inte att varken barn eller vuxna är skapta för att vara tillsammans med 20 andra, åtta timmar om dagen. Sammanfattningsvis framkom det i resultatet att barngruppens storlek har betydelse för barns lärande och utveckling. De menade att i större barngrupper ”försvinner” många barn och blir inte sedda.
En röd tråd genom alla intervjuer var att man som pedagog är orolig att inte kunna tillfredsställa alla barn olika behov och att möta varje barn på deras nivå. I en stor barngrupp anser de att de inte hinner tillgodose de små barnens behov. Pedagogerna prioriterar omsorg och en närhet med barnen och precis som Kilhbom (2003)
förespråkar i sin avhandling är detta väldigt viktigt för barns fortsatta utveckling, att det finns en relation mellan barn och dess vårdare. ”Det är viktigt att förstå att det lilla barnets behov av kontakt med den trygga vuxna personen är både fysiskt och psykiskt” (a.a., s 28). Att barnet har en eller två vuxna, förutom föräldrarna som känner igen och som svarar på deras signaler t ex när barnet signalerar ”titta på mig, se vad jag kan göra” eller när barnet bara behöver ett knä att sitta i för att känna trygghet. Denna direkta kontakt är väldigt betydelsefull men i stora barngrupper kan det lätt bli för lite tid till sådan kontakt (Kilhbom, Lindholt & Niss, 2009).
Greta lägger också ett stort ansvar på pedagogerna kompetens och planering.
”Egentligen kan man vara hur många barn som helst, bara man delar in dem i små grupper och fångar upp de barn som behöver lite extra hjälp. Det handlar om pedagogernas kompetens”
(Greta, Intervju 2011-09-29)
Tidigare forskning som t ex Kärrbys (1994) studie har visat att lärarnas kompetens och ledarskap tillhör de viktigaste kvalitetsaspekterna i förskolan. Detta resultat påvisade sig även i denna undersökning då personalens kompetens, förhållningssätt och
inställning var av stor betydelse enligt pedagogerna.
Det visade sig även att det var av stor betydelse hur pedagogerna strukturerade och organiserade verksamheten. De menade att det krävdes en tydlig struktur vid stora barngrupper för att skapa bra lärande miljöer och en balans i gruppen. Detta påvisade även Asplund Carlsson, Pramling Samuelsson och Kärrby (2001) i sin studie. De menar att ju större barngrupp desto högre grad av planering och målstyrning. Den pedagogiska strukturen förstärktes alltså i större barngrupper. Mia och Petra ansåg att det är väldigt viktigt att ha planering för personalen så att de veta var de har varandra, de delar upp arbetet och har sina roller under dagens gång.
27
”Vet jag att Mia spelar spel med några barn och ett av barnen behöver byta blöja, då är det min uppgift att ta hand om det. Mia ska inte behöva avbryta aktiviteten med de andra barnen”
(Petra, Intervju 2011-10-06)
Maria ansåg också att det handlade också om personalens engagemang och intresse av barngruppen. Det stöds också av Magnus Kilhbom (2009), då han menar att pedagogens egenskaper och insiktsfulla funktionsnivå av stor betydelse för barns utveckling.
”… att man som pedagog kan se hur man löser vissa saker på bästa sätt för barnen. Till exempel genom att ta ut några av barnen på gården för att lugna gruppen”
(Maria, Intervju 2011-09-29)
Lisa menade att det pedagogiska arbetet inte direkt påverkades av storleken på barngruppen utan att det mer beror på sammansättning av barnen. Det kan vara lika stökigt och kaotiskt i barngruppen oavsett hur många barn man har.
”Om man bara ser till deras behov och ålder så kan man skapa en balanserad grupp med såväl 15 barn som med 30 barn” (Lisa, Intervju 2011-09-29 )
Petra ansåg att det som var avgörande för hur gruppens storlek skulle se ut berodde bland annat på om där fanns barn med särskilda behov och om det var åldersblandat. Hon menade att stora barngrupper kan bidra till att vissa barn får svårigheter i samspelet med andra.
”Problemet med stora barngrupper och blandade åldrar, är att det finns mindre tid att fånga upp de barn som behöver extra stöd. Ibland behöver några barn hjälp att komma in i leken, om de
inte får den hjälp kan de störa andra barns lek vilket leder till en frustrerad barngrupp” (Petra, Intervju 2011-10-06)
Det är alltså en fråga om gruppsammansättningen och det pedagogiska arbetet. Enligt Asplund Carlsson, Pramling Samuelsson och Kärrby (2001) finns här ett tydligt samband. Ju mer åldersblandad grupp desto ”lösare” pedagogisk struktur. Kilhbom, Lidholt och Niss (2011) menar på att barn stör varandra och därför måste en vuxen hjälpa till att hindra andra barn från att gå in i leken som redan är igång. Det är ofta de små barnen som stör de äldre genom att t ex rasera byggnader. Personal som hinner se vad som händer, förstår barnens dilemma och kan då ta hand om de små barnen (a.a.). Enligt Kilhbom (2003) handlar det även här om personalens kompetens. Han menar att i en barngrupp finns det mycket variationer av barn.
28
Han syftar på barnens kognitiva, emotionella och/ eller deras sociala utveckling. Det som är viktigt i arbetet med barnen är att personalen har kompetensen som krävs för att upptäcka avvikelser och att man ser hur man löser det på bästa sätt (a.a.).
Idealstorleken på barngruppen enligt alla tillfrågade pedagoger är 12- 15 barn på en småbarnsavdelning. Samtliga menar att med en mindre barngrupp kan man som pedagog se och möta varje barn för att sen utforma verksamheten efter barnen.
4.1.2 Det pedagogiska arbetet
Karin och Mia påpekade även att samhället har förändrats och idag ligger mycket fokus på ämne och undervisning även i förskolan och detta kryper lägre ner i åldrarna. Birgitta Lindholt uttrycker i boken Förskola för de allra minsta, att detta är väldigt oroväckande tillsammans med att barn idag har längre dagar i större grupper och ofta med personal med bristande kompetens. ”Ju yngre barnen är desto starkare är
sambandet mellan socio-emotionell och kognitiv utveckling. Omsorgens betydelse, samspel och goda anknytningar kan inte nog betonas, särskilt för de allra yngsta, eftersom detta också är en förutsättning för lärande” (Kihlbom, Lidholt & Niss, 2009, s.71). Pedagogerna känner sig stressade över att det nu är så prestations tillvänt och att man ska hinna med alla målen i styrdokumenten. De menade att det ibland tas det tid från barngruppen för att hinna med allt som ska dokumenteras, informeras eller planeras.
”I samband med alla förändringar i samhället så förändras förskolan också och vi vill se till att det är till det bättre för barnen. Vilket ibland kan vara svårt om man har en stor barngrupp och
lite tid” (Karin, Intervju 2011-10-06)
”Läroplanen mm gör att man har andra uppgifter än bara barngruppen” (Maria, Intervju 2011-09-29)
”Får vi tid med barnen?! Jag tycker att barngruppens storlek påverkar jätte mycket. Om man är en stor barngrupp får vi mindre tid”
29
4.1.3 Arbetslaget och dess påverkan på barngruppen
Greta samtycker med Maria om att det inte är bra om man är för många i arbetslaget. Det är bättre med färre pedagoger men samtidigt tillräckligt många för att kunna
tillgodose barnens behov. Detta kopplar Greta även till att det är viktigt att alla har samma rutiner så att barnen upplever samma saker varje dag och på så viss blir de trygga i miljön på förskolan.
”Ju färre medarbetare desto bättre blir det, lättare att planera och samarbeta. Så mindre grupper och mindre pedagoger men tillräckligt för att tillgodose barnens behov”
(Maria, Intervju 2011-09-29)
”… för om man har fler pedagoger släpper man kanske lättare barngrupperna och gör annat. Men för lite är inte heller bra, allt handlar om hur man lägger upp arbete”
(Greta, Intervju 2011-09-29)
Det finns mycket forskning som visar att de vuxnas stabilitet och kvalitet är viktigt under barnets utveckling av den känslomässiga grunden (Weston, 1996). Barn har ett behov av en stabil omsorg dvs. att de behöver uppleva samma saker, en rimlig regelbundenhet i sin tillvaro. Detta bidrar till att de får en grundläggande känsla av trygghet (Bunkholdt, 1995).
Flera av de pedagoger vi intervjuade trivs i deras miljö på förskolan och upplever att dagarna varierar men att det alltid finns utrymme att lära sig mer. En stor nackdel för rutinen under dagen är när det saknas personal och en vikarie måste sättas in. Camilla och Lisa säger att det lätt blir stressigt och kaosartat på grund av att de inte vet hur vikarien är eller om hon eller han känner till det enskilda barnets vanor och ovanor.
”Om alla i personalen är här så fungerar det bra, saknas någon så blir det lätt stressigt” (Lisa, Intervju 2011-09-29)
”Bra, ibland blir det stressigt när det finns många vikarier och många barn” (Camilla, Intervju 2011-10-06)
Många vikarier leder också till många relationer och detta har, enligt Ylva Ellneby, barn svårt att hantera. Vidare menar hon att om en vuxen som barnet känner förtroende för byts ut eller ersätts med någon annan upphör barnet till sist att knyta an mer än på ett ytligt plan. Barn vill att det ska vara som vanligt (Ellneby, 1999).
30