Resultat diskussion

Det som framkom ur vår studie var att det är många andra faktorer som tillsammans med en stor barngrupp, styr vilka följder det har på barnets socioemotionella utveckling. Vi kommer i detta kapitel redogöra för dessa.

6.1.1 Personaltätheten och kompetensen

Ur vår studie framkom det att pedagogerna hade olika synsätt när det gällde barnets utveckling i stora barngrupper. Vi trodde innan vi gjorde studien att gruppstorlek och hög personaltäthet skulle vara de två mest centrala begreppen. Informanterna påpekande dock att det viktigaste var kompetensen hos pedagogerna vilket vi tycker är det mest intressanta i resultatet. Med kompetens menade informanterna att pedagogerna ska ha kunskap hur man på bästa sätt skapar bra lärande situationer med en stor barngrupp. Det kan man göra genom att t ex dela in barnen i mindre grupp för att kunna se det enskilda barnets behov.

I boken Förskolan, kunskap, kompetens, kvalitet kan vi läsa att enligt Stenmalm Sjöblom och Johansson (1992) är förskollärarens kompetens och inställning en viktig faktor som kan avgöra hur barnet lär sig och utvecklas. Det krävs kunskaper om barnens utvecklingsfaser, inlärning och miljöns påverkan. Vidare står det att det är ”viktigt att

40

läraren är uppmärksam på att det inte finns några enkla lösningar och att hon/han ser möjligheterna före hinder”( Stenmalm Sjöblom & Johansson, 1992, s 18) och att detta styr valet av innehåll och arbetssätt snarare än en hög personaltäthet.

Något annat intressant som framkom i studien var hur beroende informanterna var av att ha ordinarie personal runt omkring sig för att arbetet skulle fungera. Om någon personal är sjuk, vilket är väldigt vanligt i förskolan med alla infektioner, så fallerade hela verksamheten. Då har det ingen betydelse vilken kompetens pedagogerna innehar för, enligt informanterna, leder detta till en stressig och nästan kaosliknande situation med vikarier.

Det vi har diskuterat och känner spontant är att om förskolorna har en låg

personaltäthet är kompetensen hos personalen självklart en viktig del. Men hur ska man kunna arbeta t ex genom att dela in barnen i mindre grupper och man inte har tillräckligt med personal? Då kan det spela mindre roll om personalen har kompetens eller inte, det blir nog ändå ingen bra arbetssituation varken för barnet eller för pedagogerna. Det är även viktigt att man har ett system som fungerar om det kommer in vikarier. Förskolan kanske skulle kunna ha en pärm med information om hur dagen är upplagd och om det finns barn med särskilda behov. Detta tycker vi också ingår i pedagogernas kompetens. Sammanfattningsvis känns som att de tre faktorerna kompetens, stora barngrupper och personaltätheten går in i vartannat och är beroende av varandra.

Samtidigt som blivande pedagoger kan vi samtycka med informanterna, att det är bättre att vara färre personal i arbetslaget. Denna slutsats har vi kommit fram till från våra erfarenheter av praktik och arbete ute i verksamheterna. Om man är mycket personal som ska samarbeta kan det bli svårt att komma överens. Det kan också bli extra svårt om det finns olika lång erfarenhet och åldrar. De som är äldre har oftast ett annat tänk än de som kanske är yngre och nyutbildade. Istället för att dra nytta av detta kan det leda till hinder och svårigheter i samarbetet och planeringen.

6.1.2 Socioemotionella utvecklingen

Samtliga informanter menade att det enskilda barnet lär sig under hela dagen i

förskolan. Det kan vara allt ifrån vardagsrutiner såsom vid samlingen, matstunden, den planerade pedagogiska verksamheten och i den fria leken. Informanterna anser att det är i dessa stunder som barnet också utvecklas socialt och emotionellt. Gunilla Niss (2009)

41

skriver att det är just i dessa dagliga sammanhang som barnet utvecklas och viktiga relationer byggs upp (Kihlbom, Lindholt & Niss, 2009). Informanterna känner att de ger det som barnen behöver för att utvecklas genom att skapa sociala situationer, bekräfta barnets känslor och att ha en stabilitet i verksamheten.

Några av informanterna menade även att stora barngrupper gav fler möjligheter för barnen att samspela och leka med varandra. Detta påstående stöttas av Carlsson, Pramling Samuelsson och Kärrbys (2011) studie där de skriver att det är mer

kommunikation och samspel i en stor barngrupp på grund av att det är mer fri lek och samvaro (a.a.). Barn har ett stort intresse av andra barn redan innan de fyllt ett år. Precis som Stern (2011) har påvisat söker de ständigt kontakt med andra människor och vill känna samhörighet. Det mesta barnet gör och upplever sker i relation till andra och det är i denna relation som vi blir någon (Brodin & Hylander, 2011). Informanterna menade att en viktig del i deras arbete var att stötta, vägleda och bekräfta barnet och dess

känslor. Men finns det möjlighet till det om man som pedagog har en stor barngrupp? I Lpfö 98 kan vi läsa att lärarens uppdrag är att se gruppen och det enskilda barnets möjligheter till att samspela och vara engagerad i detta. Lärandet ska också baseras på samspelet mellan barn och vuxen samt på att barn lär av varandra. Vidare står det att barngruppen ska ses som en viktig och aktiv del i utveckling och lärande (Lpfö 98, 2010). Johansson (2003) påvisade dock i sin studie att i stora barngrupper kan samspelet lätt försvinna och möjligheterna att samtala mellan barn och vuxna minskas, samtalen är viktiga för barnens språkutveckling och lärande (a.a.). Detta belyste också några våra informanter och menade att samspelet och interaktionerna lätt försvinner i stora

barngrupper vilket gör det svårt att tillgodose varje enskilt barns behov. Samspelet och interaktionen mellan barn och vuxna är speciellt viktigt i förskolan. Det är i den dagliga samvaron som en känslomässig bindning utvecklas mellan barnet och den som tar hand om honom/henne (Kilhbom, Lindholt & Niss, 2009). Goda relationer skapar också goda förutsättningar för att barnen ska känna sig trygga och utvecklas vidare. Detta kräver att den vuxna visar intresse, engagemang och bekräftar varje enskilt barn. Speciellt ett barn mellan ett och tre år i en grupp behöver ständigt bli sett och känna att en vuxen bryr sig (a.a.).

Den vuxna är också en viktig lekkamrat eller en hjälp när barnen leker med varandra. Precis som informanterna beskrev det kan den vuxna påbörja en lek med ett barn och då kommer ofta fler barn som vill vara med. Det vill säga att de skapar ett intresse runt ett barn eller en sak för att stimulera till lek. Den vuxna är också viktig på grund av alla de

42

konflikter som lätt kan uppstå när barn är tillsammans i en grupp. Personalen blir ett stöd för barnen och en ledsagare tillbaka in i leken (Kilhbom, Lindholt & Niss, 2009).

I arbetet med småbarn är det alltså viktigt att skapa en nära relation till varje barn, hjälpa barnen i samspelet med andra och stötta samt stimulera deras utveckling. Konsekvenserna av stora barngrupper blir att det är svårt att hinna med att möta och bekräfta varje enskilt barn. Det blir ett hinder i det pedagogiska arbete och kan även leda till svårigheter att nå de strävans mål som finns i läroplanen.

6.1.3 Självständig eller trygg

Två begrepp som framkom tydligt under intervjuerna med de båda förskolorna var trygghet och självständighet.

Den kommunala förskolans informanter betonade hur viktigt det var att barnen blir självständiga och får rätt verktyg för att kunna börja skolan. Förskola och skolan är på väg att närma sig varandra och en ny syn på utveckling och lärande håller på att växa fram. Så det är nog ingen slump att vi fick de svar, men vi kände att de fokuserade lite väl mycket på att göra barnen självständiga, för att arbeta på en småbarnsavdelning. Kanske är det så att den kommunala förskolan har ett närmare samarbete med skolan och på så vis influeras deras verksamhet mer av skolans tänk? I deras handlingsplan kan vi läsa att förskolepedagogiken utgår från en syn på barnet som kompetent och med stora inneboende resurser, i stånd att formulera sina egna teorier om världen, att pröva och utforska tillvaron och känna tillit till sin förmåga.

Intervjuerna med personal från den privata förskolan präglades av deras önskan av att ge barnen trygghet, både i sig själva men också i miljön och i personalen

runtomkring dem. I deras handlingsplan står barns trygghet som första punkt och deras mål är att barnen ska vara lugna, glada och positiva barn som vågar visa känslor och sitt rätta jag.

Det som vi tycker är intressant är att båda begreppen självständig och trygg

förekommer i förskolans strävans mål. ”Varje barn ska utveckla sin identitet och känna sig trygg i den och i miljön på förskolan samt utveckla sin självständighet och tillit till sin egen förmåga” (Lpfö 98, reviderad 2010). Det vi reagerade över är att förskolorna bara lyfte ett av begreppen och inte båda tillsammans.

43

Stern menar att det finns två utvecklingslinjer som löper parallellt med varandra i det mänskliga livet. Den ena är bland annat självständighet, att vara olika andra och stå på egna ben och den andra är att förstå andra, känna igen sig i andra och att dela

upplevelser samt sitt liv med andra vilket kräver trygga anknytningsrelationer (Brodin & Hylander, 2011). I boken Barn- och ungdomspsykologi (2001) kan vi läsa att en rad av undersökningar har visat att barn som har haft en trygg anknytning tidigt i livet uppvisar en mer positiv utveckling på de kognitiva, sociala och emotionella områdena (Evenshaug & Hallen, 2001).

Vi trodde innan vi gjorde studien att gruppstorlek och hög personaltäthet skulle vara de två mest centrala begrepp. Informanterna påpekande dock att de helst ville ha färre men tillräckligt med personal, mycket kompetens och lagom stora grupper. Vi tror att utveckling inom dessa tre områden leder till en trygghet hos barnet som i sin tur leder till att barnet känner självständighet, begreppen är alltså beroende av varandra. Vi kan inte riktigt urskilja vad den kommunala förskolan menade med självständighet och därför hade det varit intressant att gå tillbaka och fråga mer.

6.1.4 Stora barngrupper på gott och på ont

Mycket av den forskning och litteratur vi har tagit del av visar tecken på att omsorgen för de allra minsta barnen bör ses över och förändras samt att effekterna av storlekarna på gruppen är väldigt oroväckande. I Trelleborgs Allehanda kunde vi den 21 oktober 2011, läsa att ordförande i bildningsnämnden, Lars Mikkelä (M), säger att det kanske är dags att de ser över hur man beräknar antal barn i förskolorna. Vidare menar han att verkligheten inte alltid följer prognoserna och därför kanske nämnden behöver göra egna kompletterande prognoser (Mårtensson, 2011). Detta tycker vi låter väldigt

positivt för även om de två förskolor som vi besökte i kommunen inte kände av de stora barngrupperna finns det andra förskolor som kämpar för att få det att fungera.

Vår studie har visat att stora barngrupper är på gott och ont. Barnen kan få ta del av en stora social arena med många kamrater i en stor barngrupp vilket de lär sig av både socialt och emotionellt. Men detta är i sin tur beroende av hur man arbetar som

pedagog. Har man möjlighet att dela in barnen i mindre grupper så kan pedagogerna kanske skapa bra lärande situationer där barnen får ta del av den mångfald som råder på förskolan med en stor barngrupp. Men finns inte dessa möjligheter på grund av t ex

44

personalbrist begräsningar i miljön eller dålig kompetens hos pedagogerna så gynnar de stora barngrupperna inte det enskilda barnet. Mindre grupper ger ökad möjlighet att arbeta utifrån varje barns behov och det kan, enligt våra undersökningar leda till bättre tillfällen för lärande, både för barnet och för pedagogen.