Utredningen föreslår att åtta nya paragrafer införs i 3:e kapitlet skollagen. Därför föreslås att de skolformskapitel som hänvisar till att allmänna bestämmelser om betyg och betygssättning finns i 3 kap. 13–21 §§ ska ändras till att dessa bestämmelser finns i 3 kap.
13–29 §§.
I 29 kap. 10 § skollagen första stycket anges att vissa bestäm-melser i förvaltningslagen (1986:23) ska tillämpas i ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild inom skolväsendet.
Det gäller bl.a. förvaltningslagens bestämmelser om anteckning av uppgifter samt motivering och underrättelse av beslut. I fjärde styc-ket anges att det som sägs i paragrafen inte gäller vid betygssättning.
Utredningen har föreslagit att bestämmelser om lärares doku-mentationsskyldighet samt underrättelse om betyg och motivering av omprövningsärenden förs in i tredje kapitlet skollagen. Mot denna bakgrund och för tydlighetens skull föreslår vi att fjärde stycket ska ändras så att det framgår att för betygssättning gäller bestämmelserna i tredje kapitlet i stället för vad som anges i första stycket.
Regeringen har fattat beslut om propositionen (2009/10:219) Betyg från årskurs 6 i grundskolan och överlämnat den till riksdagen för ställningstagande. Riksdagen ska enligt planeringen besluta om propositionen den 20 december 2010. Om regeringens förslag i propositionen antas av riksdagen måste följdändringar utifrån utredningens förslag göras i skollagen.
prövning
Utredningens förslag: Det som i skollagen (2010:800) benämns prövning ska benämnas särskild prövning.
Förordningen (1991:1124) om avgifter för prövning ska även avse särskild prövning inom fristående skolor.
Avgiften som får tas ut för särskild prövning ska höjas till högst 600 kronor.
Utredningens uppdrag är att analysera nuvarande regler för prövning och vid behov föreslå förändringar. Utredningen ska även särskilt uppmärksamma i vilken utsträckning prövningsavgiften påverkar den enskilde elevens möjlighet till prövning och vilka kostnader prövningen kan medföra för skolorna.
Prövning är möjlig i alla skolformer utom grundsärskolan, gymnasiesärskolan och särvux. Bestämmelserna är i stort sett desamma oavsett skolform. Alla elever i de olika skolformerna får göra en prövning inom respektive skolform. Detta gäller däremot inte elever i gymnasieskolan. Rätten till prövning i gymnasieskolan gäller endast om eleven inte tidigare har fått betyg på kursen eller på projektarbetet eller om eleven har fått betyget Icke godkänt.
I främst gymnasial vuxenutbildning och då specifikt yrkes-utbildningar, kan prövningar utgöra ett inslag i arbetet med att förkorta och effektivisera utbildningen. För många vuxna är validering av deras kunskaper viktig för att kunna kvalificera sig till arbetsmarknaden, för att förbättra möjligheterna att utvecklas i sina arbeten eller som ett led i den enskildes omställning i arbetslivet.
Validering kan bekräfta att en person har nått kunskapsmålen i en enskild kurs. Detta är inte minst viktigt för personer med utländsk bakgrund, som många gånger har med sig kompetenser, som inte
finns i formella betyg, från hemlandet. I flera fall kanske det inte räcker med en validering av kunskaperna utan man vill också ha ett formellt betyg från det aktuella kunskapsområdet. För dessa är möjligheten till prövning en betydelsefull väg för att få ett betyg.
Motivet för prövningen är främst att få ett dokument som kan användas för att kommunicera med arbetslivet.
Prövning är också en möjlighet för en person som inte är nöjd med sitt resultat och sitt betyg. Prövning innebär att denne under vissa omständigheter och på vissa villkor på nytt får tillfälle att visa sina kunskaper och därmed får en möjlighet att kunna höja sina betyg.
4.1 Vad vet vi om prövning?
Verket för högskoleservice (VHS) har tagit fram statistik från de fyra senaste läsårens antagningsomgångar för komvux, från både höstterminen och vårterminen. Urvalet är män respektive kvinnor som har ett slutbetyg från gymnasieskolan och läst minst en kurs på komvux. Antalet män och kvinnor har delats upp på tre ålders-grupper:
• till och med 21 år,
• från 22 år till och med 25 år samt
• 26 år och äldre.
Flest elever med slutbetyg från gymnasieskolan söker till komvux vid höstterminens början. Det är mer än tre gånger så många kvinnor som börjar till höstterminen som till vårterminen. Det är sex gånger fler män som börjar på höstterminen som på vår-terminen. Andelen kvinnor, som har slutbetyg från gymnasie-skolan, ökar i komvux. De var fyra av tio höstterminen 2007 och fem av tio höstterminen 2010.
Kvinnor, som är 26 år och äldre, dominerar vid hösttermins-intagningarna, men dominerar än mer vid vårterminsintagningarna.
Andelen kvinnor som är yngre än 21 år har däremot minskat under samma tidsperiod. Andelen kvinnor mellan 22 och 25 år är relativt konstant, ungefär var tredje elev.
Trenden ser nästan likadan ut för män. Män som är 26 år och äldre ökar från var tredje år 2007 till fyra av tio höstterminen 2010.
Även gruppen män mellan 22 och 26 ökar något medan männen
som är 21 år minskar från var tredje till ungefär var fjärde under samma period.
Av dem som genomgått prövning är 61 procent kvinnor, vilket motsvarar andelen kvinnor inom komvux i stort. Hälften av eleverna är i åldern 16–24 år och ytterligare 40 procent är i åldern 25–39 år. Två tredjedelar är födda i Sverige. Nästan alla, 96 procent, prövar på gymnasial nivå. Två tredjedelar har gymnasial bakgrund medan 17 procent har grundskolebakgrund. Nästan 20 procent har eftergymnasial bakgrund. Två tredjedelar av dem som prövar totalt i riket kommer från de tre storstadslänen: Stockholms län, Västra Götalands län och Skåne län.
Skolverket har medverkat i utredningen genom att analysera data från fyra nybörjarkullar i gymnasieskolan. Eleverna började gymnasieskolan från höstterminen 2001 till höstterminen 2004.
Andelen som gått i komvux någon gång och som gjort minst en prövning togs fram.
Drygt en tredjedel av eleverna som började gymnasieskolan hösten 2001 har gått på komvux och i genomsnitt fyra procent har gjort minst en prövning. Det är drygt fem år sedan dessa elever slutade gymnasiet. För eleverna som började gymnasieskolan hösten 2002 och slutade för drygt fyra år sedan har ungefär 30 procent gått i komvux och knappt fyra procent av eleverna har gjort en prövning. Av de elever som började gymnasieskolan höstterminen 2003 har cirka 25 procent av eleverna gått i komvux.
Tre procent av dem har genomfört minst en prövning. Lägre tal uppvisas för eleverna som började gymnasieskolan höstterminen 2004. Övergången till komvux är ungefär 18 procent och andelen elever som prövat minst en gång uppgår till två procent.
Ju sämre resultat eleven har i gymnasieskolan desto vanligare är det att eleven går i komvux. Det är vanligast bland eleverna som saknar slutbetyg från gymnasieskolan. Andelen elever som gått i komvux och som gjort minst en prövning ökar med tiden efter gymnasieskolan.
Möjligheten till prövning utnyttjas i hög grad av elever från studieförberedande program. Elever från naturvetenskapsprogrammet är överrepresenterade i förhållande till genomsnittet oavsett hur slutbetyget sett ut. Var åttonde elev från detta program som inte fått ett slutbetyg eller som fått ett slutbetyg utan grundläggande behörighet gör prövning. Det är de högsta andelarna bland alla program. Mönstret återfinns i alla fyra årskullarna.
Elever från kvinnodominerade yrkesprogram, t.ex. barn- och fritids- och omvårdnadsprogrammet, använder sig visserligen av möjligheten till prövning i högre grad än elever från mansdominerade yrkesprogram, t.ex. bygg- och fordonsprogrammet, men ändå i långt mindre utsträckning än genomsnittet. Kurser som prövas är i första hand kärnämneskurser i gymnasieskolan. Över hälften av alla pröv-ningar sker i knappt 20 kurser.
Elever från en grupp kommuner där utbildningstraditionen kan ses som stark och där föräldrarnas utbildnings- och inkomstnivå är hög är överrepresenterade i prövningssammanhang. I gruppen ingår bl.a. de två största städerna, socioekonomiskt välmående förorts-kommuner till Stockholm, Göteborg och Malmö samt några städer med universitet. Det är svårare att dra slutsatser om kommunerna i andra delen av skalan. De är oftast små glesbygdskommuner och kommuner i inlandet där mellan 20 och 35 procent av eleverna gått till komvux men där ingen eller nästan inga elever gör prövningar.