Förändring av lagtext

Den slutgiltiga frågan att utreda, vilket även är den andra frågan i frågeställningen, är om en förändring av lagtexten, med inspiration från den engelska bolagsrätten, skulle förändra gällande rätt och således möjliggöra i större grad att företrädare från moderbolag kan hållas ansvariga för skador som uppkommit i ett dotterbolag. Att rättsläget skulle förändras framstår som ganska uppenbart, eftersom den engelska lagtexten fastställer att bolagsföreträdare kan vara någon annan än den som blivit regelrätt utsedd. Nedan följer några alternativ hur en förändring av lagtexten skulle kunna ske. Initialt skall det dock uppmärksammas att oavsett tillvägagångssätt kommer ett omfattande utredningsarbetet i Sverige att behöva göras där man tar hänsyn till begreppens utveckling, bakgrund till utveckling och språkliga skillnader för att sedermera kunna avgöra hur den svenska lagtexten bör utformas.

Ett alternativ skulle kunna vara att skriva om skadeståndsreglerna i ABL så att reglerna, enligt dess ordalydelse, är tillämpliga på fler aktörer inom ett bolag än vad som anges i dagsläget. Exempelvis skulle lagstiftaren kunna utvidga lagtexten i 29 kap. 1 § ABL, genom att ta lärdom av sec. 250 CA att en bolagsföreträdare “.. includes any person occupying the position of

director, by whatever name called.”, och skriva “En stiftare, styrelseledamot, verkställande direktör eller den som har en position som går att likställa med bolagsföreträdare oavsett titel

som när han eller hon fullgör sitt uppdrag ..”175_{. På så sätt skulle det bli upp till domstolarna att} avgöra om en person, som har skadat bolaget, kan likställas med en bolagsföreträdare oavsett om ett eventuellt dolt företrädarskap skulle vara tillämpbart. Fokus skulle ligga på att det är någon som har en position som går att likställa med andra bolagsföreträdare. Den angivna utvidgningen skulle däremot uppenbara ett problem, nämligen för att kunna tillämpa paragrafen måste skadan ha uppkommit vid fullgörelse av ett uppdrag. En person som inte är en faktiskt

vald företrädare, och som inte har erhållit någon form av fullmakt, kan rimligtvis inte anses ha ett uppdrag. Uppdraget är snarare självskapat alternativt har uppkommit genom konkludent handlande i och med att företrädare i moderbolaget erhåller det utrymme som önskas. Det skulle även gå att skriva om 29 kap. 1 § ABL och utvidga paragrafen genom tillägget “... skador som åsamkas bolaget eller dess dotterbolag ...”176. På så sätt skulle ansvaret gälla neråt, alltså att styrelseledamöter och VD har ett ansvar för skador de orsakar bolaget de representerar samt underordnade dotterbolag. En styrelseledamot och VD i ett dotterbolag erhåller således inte ett utökat ansvar utan ansvaret skulle vara avgränsat från att gå uppåt i koncernhierarkin.

Ett annat alternativ skulle kunna vara att införa en ny paragraf i förslagsvis 8 kap. ABL, vilken behandlar bolagets ledning, som fastställer vem som skall anses vara en styrelseledamot. Paragrafen skulle bestå av en huvudregel, vilken är att en styrelseledamot är någon som är vald av bolagsstämman om inget annat framgår av bolagsordningen eller lag. Sedan skulle det finnas underkategorier som fastställer att ett faktiskt val inte behöver ha gjorts för att någon, i lagens ögon, skall anses vara likvärdig med en styrelseledamot i bolaget. Denna utformning fastställer vem som är en regelrätt utsedd bolagsföreträdare och vilka som skall likställas med en regelrätt bolagsföreträdare trots att de inte är faktiskt valda. På så sätt skulle personer som inte är valda bolagsföreträdare, under förutsättning att de uppfyller rekvisiten i någon av underkategorierna, kunna likställas med en styrelseledamot och således falla under dagens 29 kap. 1 § ABL tillämpningsområde utan att lagstiftaren skulle behöva ändra något ytterligare. Lösningen är lik sec. 250 & 251 CA där det framgår vem som skall anses vara en bolagsföreträdare i ett bolag.

6. Slutsats

Företrädare i moderbolag har ett ansvar för det som händer i helägt dotterbolag. I koncernförhållanden åligger det företrädarna i moderbolaget att följa de koncernrättsliga regler i ABL som aktualiseras när ett aktiebolag har ett tillräckligt stort inflytande i ett annat bolag. Däremot inträder inga klara regler avseende vilket ansvar företrädare i moderbolag kan erhålla när skada har uppkommit i dotterbolag och företrädarna har, direkt eller indirekt, varit delaktiga i den handling som orsakade skadan. Reglerna som aktualiseras har snarare en ekonomisk karaktär, exempelvis att upprätta och presentera koncernredovisningar.

Trots avsaknaden av klara lagregler och praxis där domstol explicit har tillämpat någon regel i 29 kap. ABL analogt i förekommande situation, verkar en enig uppfattning bland olika författare vara att företrädare från moderbolag kan, enligt gällande rätt, falla under 29 kap. ABL tillämpningsområde. Hur sannolikt det är att en sådan talan faktiskt skulle bifallas av en domstol förblir däremot osagt, men enligt min uppfattning skulle det krävas en lagändring för att det skulle vara troligt att en sådan talan skulle bifallas. Skulle omständigheterna vara sådana att det snarare är tal om personligt betalningsansvar, och inte skadestånd, är det troligare att en talan skulle bifallas om det framgår att det föreligger ett kraftigt missbruk av aktiebolag som bolagsform.

Utifall att det skulle vara aktuellt med en lagändring, går det att erhålla mycket inspiration från den engelska bolagsrätten. Företrädare från moderbolag uppfyller i normalfallet rekvisiten för att vara en shadow director, och eventuellt även de facto-företrädare beroende på hur arbetsstrukturen ser ut inom koncernen. Att införa lagregler som fastställer att dessa företrädarskap medför ett ansvar som går att likställa med dagens styrelseledamöter torde förändra rättsläget markant. Således skulle ett rättsläge skapas där domstolen skulle vara mer villig att lämna bifall än avslag, eftersom domstolen skulle ha ett lagstöd att grunda beslutet på. En uppdaterad lagstiftning skulle eventuellt även innebära en mer verklighetsbaserad sådan, där delaktighet i handlingar även innebär ett ansvar, oaktat vem som i slutändan faktiskt företar handlingen.