• No results found

5. Moderbolagets företrädare som dolda företrädare

5.1 Shadow director och de facto-företrädare i svensk rätt

5.2.1 Företrädare från moderbolaget som dolda företrädare

Det har tidigare konstaterats att Stattin anser att många författare har uppfattningen att det är VD:n i dotterbolaget som har den direkta kontakten med moderbolaget, eftersom det troligtvis är lättare för moderbolagets ledning att få diverse anvisningar genomförda om dotterbolagets VD, som dagligen är verksam i dotterbolaget, erhåller instruktionerna. 164 Arbetsprocessen går att jämföra med om istället dotterbolagets styrelse erhåller anvisningarna som sedan får delegera dessa vidare inom dotterbolaget, vilket då framstår som en något mer trögarbetad arbetsprocess. Likväl torde arbetet bli effektivare för företrädarna i moderbolaget om de kan lämna önskade direktiv direkt till den i dotterbolaget som faktiskt kommer att utföra alternativt bevaka arbetet. Däremot har jag svårt att se att dessa anvisningar från moderbolaget kontinuerligt fattas under en regelrätt bolagsstämma hos dotterbolaget. I och med att dotterbolagen är helägda kan arbetet inom koncernen effektiviseras om besluten tas när de behövs med per capsulam-beslut snarare än att kalla den enda aktieägare, som redan är delaktig i dotterbolaget och som godkänner beslutet, till en bolagsstämma.165

Att antaga att moderbolag som har helägda dotterbolag är involverade i dessa bolag i en större mån än vad som är tänkt framstår som ett rimligt antagande. Kvart anser trots allt att det är en vedertagen uppfattning bland personer som bevakar börsbolag att det är det noterade holdingbolaget som kontrollerar koncernstyrningen.166 Eftersom det faktiska värdet i holdingbolaget är aktieinnehavet i andra bolag känns det anförda inte alls orimligt. Jag vill även påstå att i viss mån kan det nyss anförda även fungera som huvudregel inom samtliga koncerner, speciellt när dotterbolagen är helägda. Det innebär att företrädarna från moderbolaget torde vara tillräckligt involverade i dotterbolaget att dotterbolagen inte uppnår den grad av självständighet som bör anses föreligga för att det, på ett rättfärdigt sätt, ska kunna vara tal om självständiga enheter inom en koncern.167 Frågan som uppstår är således om en företrädare från moderbolaget kan tänkas uppfylla de kriterier som krävs för att anses vara en faktisk företrädare, alternativt dold företrädare, för ett dotterbolag när de verkar inom

164 Se avsnitt 3.3. 165 Se avsnitt 2.3.1. 166 Se avsnitt 1.1.

167 Se avsnitt 3.5.2 där osjälvständigheten innebar ett betalningsansvar för den verkliga företrädaren som i detta

koncernen. Initialt torde det gå att anta att en person som sitter i koncernledningen erhåller det utrymme och den handlingsförmåga inom koncernen som förväntas för att kunna värna om koncernens intressen. Detta skulle tala för att ett de facto-företrädarskap är aktuellt eftersom aktörer inom ett dotterbolag förhåller sig till personen som om denne vore en regelrätt utnämnd styrelseledamot eller dylikt i dotterbolaget. Skulle någon i dotterbolaget ifrågasätta företrädarens handlingsförmåga i dotterbolaget skulle personen troligtvis inneha sin position under en kortare period. Detta då moderbolaget troligtvis skulle kalla till en extra bolagsstämma och byta ut personen till förmån för någon som är mer samarbetsvillig.168 Däremot är ett av kraven för att anses vara en de facto-företrädare, att personen i fråga själv utför alla handlingar, vilket knappast kan anses uppfyllt. Koncerner kan ibland vara väldigt stora ekonomiska enheter och att en person i moderbolaget själv skall kunna verkställa samtliga direktiv känns orimligt. Självklart skiljer sig koncerner åt men rimligtvis är det upp till företrädarna i dotterbolagen att verkställa de anvisningar som erhålls från moderbolaget, vilket talar emot att företrädare i ett moderbolag uppfyller rekvisiten för att vara de facto-företrädare. Likväl skulle troligtvis en företrädare från moderbolaget främst värdera sin lojalitet till moderbolaget och sekundärt till dotterbolaget, vilket ytterligare talar för att företrädare inte uppfyller kraven att vara en de facto- företrädare för dotterbolaget. En tydlig skillnad mellan en shadow director och en de facto- företrädare är att den sistnämnde agerar förtroendefullt mot bolaget denne representerar medan en shadow director är en person med bestämmande inflytande som används, oaktat hur det påverkar bolaget i fråga.169 I och med att företrädare från moderbolaget rimligtvis sätter moderbolagets, alternativt koncernens, framgång framför ett specifikt dotterbolag talar även det emot att en företrädare från moderbolaget uppfyller kraven för att vara en de facto- företrädare.

Utredningen övergår istället till att se om det finns några belägg som talar för att företrädare i moderbolaget uppfyller kraven att vara en shadow director. Som redan konstaterats finns det mycket som talar för att företrädare i moderbolaget är involverade i dotterbolaget.170 Det går däremot inte att fastställa, utifrån ett generellt perspektiv, till vilken grad de är involverade. Rimligtvis skiljer sig integrationen åt mellan olika koncerner, men det får anses ostridigt att de är involverade och det är rimligt att anta att deras involvering överstiger enstaka rekommendationer. Deras involvering i dotterbolag beror på att de representerar moderbolaget

168 Se avsnitt 1.1 och 2.3.1. 169 Se avsnitt 4.4.

som aktieägare, men i och med att involveringen torde överstiga den legala kompetensen är det istället aktuellt att diskutera i vilken mån de företräder dotterbolag. Det talar för att företrädare från moderbolaget uppfyller kraven för att anses vara en shadow director eftersom de erhåller en form av dolt företrädarskap i dotterbolag trots att de inte de facto är valda att representera dotterbolag.

Related documents