Förändringar i psykisk hälsa i longitudinella nedläggningsstudier

En del av avvecklingsstudien är huvudsakligen deskriptiv. Det psykiska välbefin-nandets utveckling över tid och i relation till avvecklingens mättillfällen och faser anges. Som en bakgrund presenteras här några motsvarande uppgifter från andra longitudinella nedläggningsstudier. Undersökningar med någon form av hälsomått från nedläggningens tidiga faser, från tiden före avvecklingen eller från antecipa-tionsperioden, har valts ut. Beskrivningarna av resultaten har grupperats i enlighet med delar av jämförelsefältet.

Från arbete före nedläggning till antecipation. Endast en tidigare studie har rapporterat någon form av hälsomått från nedläggningens alla tre faser: Före, under och efter nedläggningen-personalminskningen. Det är en undersökning av Beale & Nethercort (18, 19) av arbetare och tjänstemän inom engelsk livsmedels-industri, av vilka några i början av 1980-talet blev uppsagda. Hälsomåtten som nyttjas, exempelvis antal sjukbesök, avviker dock från traditionella indikatorer på psykisk ohälsa. Resultaten visade att gruppen som senare blev arbetslös tenderade att öka sina sjukbesök, men ej signifikant, under antecipationsperioden jämfört med tiden före avvecklingen. Någon motsvarande ökning för dem som ej blev uppsagda iakttogs ej. Data pekar mot att sjukvårdskonsumtionen eller hälsobe-teendet kan förändras, medan det är mer oklart om hälsotillståndet förändrades för dem som hotades av arbetslöshet.

En stor engelsk studie av privatisering av statliga verksamheter (64) och dess effekter på hälsan kan också räknas hit. Hälsan hos en grupp statstjänstemän, som valts ut som första grupp att privatiseras, jämfördes med hälsan hos andra stats-tjänstemän, som ännu ej hade erhållit konkreta besked om att de skulle beröras av omstruktureringen. Privatiseringen var inte genomförd vid mättillfället, varför den utvalda gruppen kan sägas ha befunnit sig i en antecipationsfas. Hotet bestod således inte direkt i uppsägning, men en betydande del av den utvalda gruppen återfanns inte på arbetsmarknaden några år senare. Före privatiseringsdiskus-sionerna hade en kartläggning av hälsan för hela gruppen av statstjänstemän genomförts, och hälsoförändringarna mellan mättillfällena jämfördes. Hälsan hade försämrats för båda grupperna mellan mätningarna, men mätt med GHQ-skalan framkom ingen differentiell försämring. En symtomskala påvisade dock

differentiell hälsoförsämring för gruppen som skulle privatiseras.

Från arbete före nedläggning till nytt arbete (förlängd anställning, överlevare). Dew et. al. (48) redovisar en studie av industriarbetande kvinnor, av vilka några blev uppsagda. Studien hade inletts före neddragningarna med kartläggning av hälsoeffekter av arbetsmiljön. Senare erfor forskargruppen att personalminsk-ningar hade ägt rum, varpå en uppföljningsstudie genomfördes ett år efter uppsäg-ningarna. Vid tiden för arbetsmiljökartläggningarna kände enligt uppgift perso-nalen inte till planerna på att minska persoperso-nalen. Gruppen som hade varit med om arbetsmiljökartläggningen delades upp i tre grupper: De som inte hade blivit upp-sagda (överlevare), samt de som blivit uppupp-sagda och hade varit arbetslösa i kort (< 6 månader) respektive lång (>6 månader) tid. Om de hade arbete eller ej vid upp-följningstillfället visade sig ej ha betydelse för hälsan. Resultatet visade en för-bättring av hälsan för alla tre grupperna från första till andra mättillfället, i synner-het för överlevarna. En förklaring till resultatet kan emellertid vara att gruppen vid första mättillfället trots allt hade föraningar om den förestående personalinskränk-ningen, och att grupperna i realiteten hade befunnit sig i en antecipationssituation vid första mättillfället. I Beale & Nethercorts studie (19) framkom att den kon-trollgrupp av anställda, som ej sades upp, visade en minskning av sjukbesöken över åren, vilket skulle kunna tyda på förbättrad hälsa.

Från arbete före nedläggning till arbetslöshet. Data från Beale & Nethercorts studie (18, 19) visade högre frekvens läkarbesök efter uppsägningarna än före, men förändringen var ej signifikant. I Dews et. al. studie (48) undersöktes egent-ligen inte effekten av att vara arbetslös vid andra mättillfället utan erfarenheten av att ha blivit uppsagd. De som hade blivit uppsagda hade lägre depression efter uppsägningarna än de hade före, oberoende av om de hade erhållit nytt arbete eller ej. Klausen & Iversen (116, 146), har presenterat data före och efter uppsägningar. Undersökningen gällde en nedläggning av ett danskt varv på 1970-talet och redovisar en ökning av nervositet och trötthet framför allt bland arbetslösa efter nedläggningen. Mätningarna utfördes emellertid på såväl skiftande som oklara sätt, och analyserna separerade inte alltid arbetande och arbetslösa.

Från antecipation till nytt arbete. För övergången från antecipationsperioden till nytt arbete föreligger en del data från nedläggnings- eller

personalinskränk-ningsstudier. Förbättringar av hälsan har huvudsakligen noterats. I Angelöws (3) undersökning av nedläggningen av Öresundsvarvet framgick att stressnivåerna sjönk från varselperioden till tiden efter nedläggningen för dem, som hade fått ett nytt, likvärdigt eller bättre arbete. För dem, som hade erhållit arbete med sämre arbetsvillkor efter avvecklingen, tenderade dock stressnivåerna att öka. Jenkins et al. (128) fann, för en grupp journalister vars tidning hotades av nedläggning, att det psykiska välbefinnandet ökade tre månader efter beskedet att nedläggningen inte skulle bli verklighet. Kasl (140) med kollegor genomförde i slutet av 1970-talet i USA en studie, som blivit mycket uppmärksammad. Två grupper av medel-ålders män, vars företag lades ned, följdes i en prospektiv studie som inleddes under antecipationsperioden. Därefter studerades grupperna tillsammans med ett par kontrollgrupper under två år med ett flertal mätningar av psykisk och psyko-somatisk hälsa. Analyserna har utförts på skilda sätt och givit något olika resultat, men här redovisas uppgifterna om hälsa i relation till arbetsmarknadsposition som återfinns i (140). För dem som erhöll nytt arbete efter uppsägningarna minskade depressiva symtom från antecipationsperioden vid övergången till nytt arbete. Mätningarna visade en differentiell förbättring jämfört med dem som var arbets-lösa efter antecipationsperioden. Layton (153) studerade fyra grupper av engelska arbetare som hade blivit uppsagda. Sex månader efteråt hade drygt hälften fått arbete, medan övriga var arbetslösa. Gruppen som hade återanställts visade en differentiell förbättring av hälsan jämfört med dem som var arbetslösa. Hälsoför-sämringar för denna övergång har inte rapporterats från någon studie.

Från antecipation till arbetslöshet. Övergången från antecipationsperioden till arbetslöshet har visat skiftande resultat: Förbättringar av psykiska hälsan (35), försämringar (140, 153), samt ingen klar tendens till förändring (3, 19). I den s. k. Olofströmsstudien, som Brenner et al. (35) utförde bland i huvudsak kvinnliga industriarbetare i början av 1980-talet, framgick att situationen direkt efter över-gången till arbetslöshet närmast uppfattades som en smekmånad, och hälsan mätt med GHQ visade förbättringar jämfört med antecipationsperioden. Därefter tenderade välbefinnandet att försämras fram till ca ett år efter övergången till arbetslöshet, varpå det psykiska välbefinnandet ökade igen. I Angelöws studie (3) märktes en icke-signifikant tendens till stressökning, medan inga förändringar av läkarbesöken noterades i Beales & Nethercorts studie (18, 19). Som framgick ovan i Kasls (140) och Laytons (153) undersökningar utvecklades hälsan mer negativt för dem som blev arbetslösa jämfört med dem som nyanställdes.

Förlängd eller ny anställning efter nedläggning. Få studier som startat redan före eller under nedläggningen har följt grupperna vid flera mättillfällen efteråt. Den enda av dem som har data om personer i arbete vid två eller fler tillfällen är Kasls undersökning (140). Där framkom inga hälsoförändringar för dem som hade arbete i två på varandra följande mättillfällen. Den psykiska hälsan visade således stabilitet.

Förlängd arbetslöshet efter nedläggning. I Kasls studie (140) framkom att det skedde en adaptation av hälsan för grupp, som var arbetslös i två på varandra följande tillfällen. Det psykiska hälsotillståndet tenderade att förbättras för

grup-pen. Brenners et al. (35) undersökning visade att hälsan tenderade att pendla upp och ned under en tvåårsperiod. Även i denna studie framkom en adaptation av hälsan under de sista mätningarna mätt med GHQ-skalan. Adaptationsnivån för den arbetslösa gruppen låg emellertid lägre än för en grupp med trygg anställning.

Tilläggas kan att i tre studier har tvärsnittsjämförelser i hälsa utförts mellan grupper i antecipation och i arbete. I två av studierna noterades en klart sämre hälsa för dem i antecipationsfasen (35, 200), medan ingen skillnad iakttogs i den tredje studien (96). Joelsson och Wahlquist (132) angav, på basis av retrospektiva data, att de psykologiska effekterna vid det faktiska inträdet till arbetslöshet inte var så stor. Hälsoeffekterna vid övergång från antecipationsfasen till arbetslöshet var betydligt mindre än vid övergången till antecipationsfasen.

Ett par saker kan observeras i ovanstående genomgång. Det första är att få studier har följt uppsagd personal med en längre serie mätningar över hela ned-läggningsprocessen. Det andra är att en påtaglig variation i utfall föreligger, utom i ett avseende: Övergången från antecipation till arbete medför förbättringar av hälsan. Det tyder på att antecipationsperioden kan innebära klara försämringar av hälsan. Övergång från antecipationsfasen till arbetslöshet visar inga tydliga hälsomönster. Hälsan tycks både kunna bli bättre och sämre. De få data som föreligger om hälsoutvecklingen efter avvecklingen antyder stabilitet och

eventuellt förbättringar av hälsan för dem, som befinner sig i samma arbetsmark-nadsposition vid två eller flera tillfällena.