Förekom hälsorelaterad selektion till arbetsmarknaden?

Fast arbete Ej fast arbete (EFA2)

0 20 40 60 80 14 43 73 48 13 10 14 14 73 68 13 19 Försämring 92 Oförändrat 92 Förbättring 92 Försämring 94 Oförändrat 94 Förbättring 94 Procent

Figur 19. Andelar av dem som erhöll (FA) respektive ej erhöll fast arbete (EFA2) som hade en försämrad, oförändrad och förbättrad symtomnivå 1992 och 1994 jämfört med före avvecklingen. N-1992= 91 och 40; N-1994= 93 och 21.

Till 1994 förekom heller inga signifikanta förändringar, vare sig enligt symtom-eller GHQ-skalan. Ca 10 till 20 procent av grupperna hade fått försämrat psykiskt välbefinnande från tiden före till tiden efter avvecklingen 1994 oberoende av om de hade fått nytt fast arbete eller ej. Inte heller förutsägelser om differentiella hälsoförändringar från antecipationsperioden till tiden efter avvecklingen stämde. Förutsägelserna enligt förankringshypotesen infriades bara med data från

symtomskalan fram till 1992.

11.8. Förekom hälsorelaterad selektion till arbetsmarknaden?

Det har framgått att flera resultat är förenliga med förankringshypotesen. Emel-lertid är de inte oförenliga med den komplementära hypotesen, som inkluderar ett selektionsantagande. Enligt den senare hypotesen skulle de, som blir arbetslösa eller saknar fast arbetsmarknadsförankring, redan tidigare ha haft sämre hälsa och välbefinnande än de som får ett nytt, fast arbete. Vidare innebär selektionshypote-sen att tidigare hälsa och välbefinnande påverkar selektionshypote-senare arbetsmarknadsförank-ring. Enligt förankringshypotesen skulle det inte föreligga några skillnader i ohälsa före avvecklingen mellan dem som erhöll, respektive ej erhöll fast arbete.

Selektions-, förankrings- och den komplementära hypotesen kommer att prövas genom att det psykiska välbefinnandet före avvecklingen analyseras för dem som hade, respektive saknade, fast arbete efter avvecklingen. Därtill redovisas mot-svarande data från antecipationsperioden, även om inga specifika hypoteser har formulerats om hur välbefinnandet bör vara för de båda grupperna under denna period.

11.8.1. Hade de som fick fast arbete 1992 och 1994 högre psykiskt välbefinnande före avvecklingen?

Frågan om hälsorelaterad selektion ska besvaras genom att jämföra symtomin-dexen från tiden före avvecklingen för dem som hade respektive saknade fast arbete 1992 och 1994. Resultaten från dessa analyser illustreras i Figur 20 och 21, där gruppen "Ej fast arbete" definierats enligt de två kriterierna EFA1 och EFA2.

Det psykiska välbefinnandet före avvecklingen var lägre för dem som 1992 saknade fast arbete jämfört med dem som hade fast arbete. Samma sak gällde även under avvecklingen och efter avvecklingen 1994. Analyserna för 1992 har skett dels för de 149 personer, för vilka fullständiga symtomdata föreligger fram till 1992, dels för de 158 som svarat 1985-89 och 1992, av vilka nio hade intern-bortfall 1991. Ovan nämnda siffror rör EFA1-gruppen. För EFA2-gruppen blev antalet 131 respektive 139. Prövningarna har skett med Mann-Whitney U-test, och med logistisk regression, där i det senare fallet den dikotomiserade symtom-skalan lagts in tillsammans med bakgrundsvariablerna kön, ålder, sammanboende och socialgruppstillhörighet. Prövningen om skillnaderna var signifikanta 1994 har skett med två grupper, dels för de 139 respektive 114 som besvarat alla sym-tomskalorna fullständigt enligt EFA1 och EFA2, dels för dem som besvarat symtomskalorna före avvecklingen och efter avvecklingen 1994. De senare grup-perna bestod av 163 respektive 131 personer enligt EFA1 och EFA2, av vilka 24 saknade data från 1991 och/eller 1992. Här har möjligheterna utnyttjats att inklu-dera så många personer som möjligt.

Resultaten från prövningarna återfinns i Tabell 14. För grupperna, som besva-rade alla formulären fram till 1992, var det psykiska välbefinnandet lägre före avvecklingen för dem som saknade fast arbete både enligt EFA1- och EFA2-kriteriet. Det framkom även efter kontroll för bakgrundsvariablerna. Detsamma gällde gruppen med internbortfall 1991. För 1994 års data gav prövningarna samma resultat när EFA2-kriteriet applicerades. För gruppen med fullständiga data fram till 1994, och som inkluderade pensionärer och sjukskrivna (EFA1), gick resultatet i samma riktning, men skillnaden blev inte riktigt signifikant (p<0,10), varken med eller utan kontroll för bakgrundsvariablerna.

Eftersom det fanns ett visst bortfall 1994, som var relaterat till arbetsmark-nadsförankring, och i viss mån till psykisk symtomnivå, 1992, kan frågan ställas vad som skulle ha hänt om alla, som hade svarat 1985-89, 1991 och 1992, också hade besvarat enkäten 1994. Gruppen hade då ökat från 139 till 146 individer, och om vi antar att de extra sju personerna hade samma symtomnivå och arbetsmark-nadsförankring 1994 som 1992 blir selektionssambanden än starkare. Den punktbiseriala korrelationen mellan arbetsmarknadsförankring 1994 och psykisk symtomnivå 1985-89 skulle öka från -0,15 till -0,21 (p<0,05) enligt EFA1 och från -0,21 till -0,24 (p<0,01) enligt EFA2. Förankringseffekten 1994 påverkades bara marginellt (ökade något för EFA1 och minskade en aning för EFA2). Hälso-relaterat bortfall kan således ha sänkt selektionssambanden, vilket också berörs i meta-analysen.

Fast arbete Ej fast arbete (EFA1) Ej fast arbete (EFA2) 0 20 40 60 80 14 38 43 36 59 ₅₈ 18 47 48 1985-89 1991 1992 Arbetsmarknadsförankring 1992 P r o c e n t

Figur 20. Andelar med ≥ 3 psykiska symtom före, under och efter avvecklingen för grupperna som ej hade, respektive ej hade, fast arbete våren 1992. Gruppen EFA1 inkluderar pensionerade och sjukskrivna, vilket inte den andra gruppen utan fast arbete , EFA2, gör. N=91, 58 och 40.

Fast arbete Ej fast arbete (EFA1) Ej fast arbete (EFA2)

0 20 40 60 80 17 30 38 37 61 62 20 44 57 18 33 38 1985-89 1991 1992 1994 Arbetsmarknadsförankring 1994 P r o c e n t

Figur 21. Andelar med ≥ 3 psykiska symtom före, under och efter avvecklingen för grupperna som ej hade, respektive ej hade, fast arbete våren 1994. Gruppen "EFA1" inkluderar pensionerade och sjukskrivna, vilket inte den andra gruppen utan fast arbete (EFA2) gör. N=93, 46 och 21.

Resultaten överensstämde således i stort med selektionsmodellen. Såväl

förankrings- som selektionsmodellerna har därmed erhållit stöd i separata analyser av förändringar och skillnader av det psykiska välbefinnandet, åtminstone fram

Tabell 14. Prövning om personer med fast arbete 1992 och 1994 hade högre psykiskt välbefinnande redan före avvecklingen 1985-89 jämfört med dem som saknade fast arbete, mätt enligt de båda definitionerna EFA1 och EFA2. Skillnader i psykiska symtom har mätts med Mann-Whitney U-test (MWz-värden) och med logistisk regression för att kontrollera bakgrundsvariabler och psykiskt välbefinnande före avvecklingen

(Waldkoefficienter). Antalet individer som ingick i varje analys anges även (N).

Ej kontroll för Med kontroll för bakgrundsvariabler bakgrundsvariabler

Urval MWz MWz Waldkoef. Waldkoef.

EFA1 N EFA2 N EFA1 N EFA2 N

Svarat vid alla tillfällena tom 92 2,72** 149 3,06** 131 7,94** 145 8,94** 127 Svarat 1985-89 och 1992 2,53* 158 2,95** 139 4,21* 154 5,10* 135 Svarat vid alla tillfällena tom 94 1,54 139 2,16* 114 2,94+ 136 4,05* 111 Svarat 1985-89 och 1994 1,80+ 163 2,47** 131 4,45* 160 5,80* 128 + p<0,10

* p<0,05 ** p<0,01

till 1992. Vad som inte direkt har visats är om det var samma personer som hade hög symtomnivå 1985-89, 1992 och 1994 (framgår dock indirekt via korrelation-erna mellan skalorna, se Tabell 5), vilket emellertid beaktas i följande stiganalys.