Jämförelser med AMV-gruppen

Det framgick ovan att det psykiska välbefinnandet för SÖ-Ln-gruppen minskade 1991 under avvecklingsperioden, varefter det förbättrades, och i stort låg på samma nivå under 1994 som före avvecklingen 1985-89. Frågan kan ställas hur välbefinnandet utvecklades för grupper som ej hotades av arbetsförlust. Anställda inom AMV utgjorde en sådan grupp (åtminstone fram till 1995), och för denna grupp har motsvarande data om psykiskt välbefinnande insamlats under perioden 1984-91, 1992, 1994 och 1995.

Jämförelser av det psykiska välbefinnandet hos SÖ-Ln och AMV-grupperna kan göras från två teoretiska perspektiv. Om nedläggningen av SÖ-Ln med åtföljande arbetsförlust betraktas som en kritisk livshändelse, kan prediceras att AMV-gruppen skulle ha en bättre hälsoutveckling än SÖ-Ln-gruppen från 1980-talet till 1994. Själva arbetsförlusten antas här vara en kritisk faktor. Enligt för-ankringsmodellen, borde det psykiska välbefinnandet vara stabilt under undersök-ningsperioden och högre för AMV-anställda än för de f. d. SÖ-Ln-anställda. Hy-potesen vilar emellertid på flera antaganden. Ett antagande är att de båda grup-perna hade likartad hälsa före avvecklingen, ett annat är att grupgrup-perna inte exponerades olikartat av andra händelser, som exempelvis lågkonjunkturen.

Enligt förankringsmodellen följer att hela SÖ-Ln-gruppen skulle ha lägre psy-kiskt välbefinnande 1992 och 1994 än AMV-gruppen, eftersom vissa inom SÖ-Ln saknade fast arbete. Från förankringsmodellen kan förutsägas att AMV-gruppen, och de med fast arbete inom SÖ-Ln-gruppen, skulle ha lika högt välbefinnande, medan de som saknade fast arbete inom SÖ-Ln-gruppen skulle ha lägre välbefin-nande än AMV-gruppen. Analyserna med symtomskalan baserades på dem som hade fullständiga data från fyra mättillfällen (1985-89, 1991, 1992 och 1994 för

Före 1985-89 Under 1991 Efter 1992 Efter 1994 Efter 1995 0 10 20 30 40 50 AMV SÖ-Ln Procent

Figur 14. Andelar med ≥ 3 psykiska symtom inom hela SÖ-Ln- och AMV-gruppen före, under och efter avvecklingen, 1992 och 1994 (samt 1995 för AMV). N=139 och 71.

SÖ-Ln-gruppen, respektive 1984-91, 1992, 1994 och 1995 för AMV-gruppen) medan analyserna för GHQ-skalan grundats på dem som svarat fullständigt vid tre tillfällen (1991, 1992 och 1994 för SÖ-Ln-gruppen respektive 1992, 1994 och 1995 för AMV-gruppen). Jämförelserna med GHQ-data sker naturligtvis bara vid de båda gemensamma mättillfällena 1992 och 1994. Bakgrundsfaktorerna kön, ålder, sammanboende och socialgrupp kontrollerades.

Jämförelser mellan SÖ-Ln-gruppen och AMV-gruppen visade att det inte var några signifikanta skillnader i psykiskt välbefinnande före avvecklingen enligt symtomskalan, inte heller under 1992, vare sig med avseende på det summerade symtomindexet eller GHQ-skalan. Under 1994 däremot var det psykiska välbefin-nandet lägre för AMV-gruppen än för SÖ-Ln-gruppen (Wald(1)=6,51, p<0,05) mätt med symtomskalan och med kontroll för bakgrundsvariablerna. Den höga symtomnivån för AMV-gruppen kvarstod 1995 (se Figur 14). För GHQ-skalan erhölls också en signifikant skillnad 1994, men den försvann när bakgrundsva-riablerna kontrollerades. Närmare analys visade att SÖ-Ln gruppens psykiska välbefinnande minskade mellan 1985-89 och 1992, varefter det tenderade att öka igen mellan 1992 och 1994, vilket resulterade i att det inte var någon signifikant skillnad i psykiskt välbefinnande mellan 1985-89 och 1994. För AMV-gruppen hade dock välbefinnandet minskat mellan sistnämnda tidsperioder (Wilcoxons z=1,98, p<0,05), trots att ökningarna mellan 1984-91 och 1992 respektive mellan 1992 och 1994 inte nådde signifikans. Försämringen från 1980-talet fram till 1995 var också signifikant (Wilcoxons z=2,07, p<0,05). GHQ-mätningarna från 1992 och 1994 visade samma tendens till försämrat psykiskt välbefinnande 1994 (t(217)=2,21, p<0,05).

1 9 9 2 1 9 9 4 0 2 4 6 8 10 12 14 AMV SÖ-Ln-FA SÖ-Ln-EFA1 SÖ-Ln-EFA2 GHQ-poäng

Figur 15. Aritmetiska medelvärden för GHQ-skalan för personer inom SÖ-Ln- och AMV-grupperna 1992 och 1994. SÖ-Ln-gruppen har delats upp i tre delgrupper med hänsyn till arbetsmarknadsförankring 1992 och 1994. Hög poäng motsvarar lågt psykiskt välbefinnande. N= 218, 145, 58 och 19.

AMV-gruppen jämfördes också med fast anställda och med ej fast anställda från SÖ-Ln. SÖ-Ln-anställda med fast arbete både 1992 och 1994 bildade därvid en grupp (FA-gruppen), medan personer som saknade fast arbete både 1992 och 1994 enligt EFA2-kriterieriet bildade två grupper. Personer med olika arbets-marknadsförankring 1992 och 1994, liksom pensionärer och sjukskrivna, uteslöts därmed från beräkningarna.

Resultaten visade att det var skillnad i psykiskt välbefinnande, mätt med sym-tomskalan, mellan AMV och FA-gruppen vid alla tre tillfällena, på 1980-talet, 1992 och 1994. De fast anställda f.d. SÖ-Ln-anställda redovisade lägre symtom-frekvens än AMV-gruppen vid alla tre tillfällena. Störst var skillnaden 1994 (Wald(1)= 10,89, p<0,01). Däremot skilde sig ej EFA2-gruppen från AMV-gruppen i föremätningarna eller under 1994. 1992 tenderade dock det psykiska välbefinnandet att vara högre för AMV-gruppen än för SÖ-Ln-gruppen, som saknade fast arbete (Wald(1)=3,74; p=0,05). Enligt GHQ-skalan framkom inga signifikanta skillnader mellan AMV- och SÖ-Ln-grupperna, trots att powern var högre vid dessa jämförelser. FA-gruppen inom SÖ-Ln tenderade dock att redovisa högre välbefinnande än AMV-gruppen 1994 (p<0,10). Enligt GHQ-skalan var det således ingen skillnad i psykiskt välbefinnande mellan AMV-gruppen och de SÖ-Ln-anställda som saknade arbete, vare sig under 1992 eller 1994 (se Figur 15).

Mätningarna med symtom- och GHQ-skalan under 1994 gav därmed samstäm-miga resultat. Under 1992 var tendenserna likartade för skalorna men

signifikans-Bättre Lika Sämre 0 10 20 30 40 50 60 27 52 22 25 34 41 SÖ-Ln AMV P r o c e n t

Figur 16. Förändringar av psykisk symtomnivå från tiden före avvecklingen till 1994 för SÖ-Ln- och AMV-gruppen. Procent. N= 139 och 71.

prövningarna gav olika utslag. GHQ-skalan föreföll här vara mindre känslig för skillnader i arbetsmarknadsposition än symtomskalan.

Visade AMV och SÖ-Ln-gruppen olika utvecklingstendenser för det psykiska välbefinnandet från 1980-talet fram till 1994? Det prövades genom att beräkna differensen mellan symtomskalarna från tiden före avvecklingen till tiden efter avvecklingen 1994. Differenspoängen klassificerades i tre kategorier: "Förbätt-ringar", "Lika" och "Försämringar". Kriteriet sattes vid ± 1 symtom. Resultatet återfinns i Figur 16.

Som framgår visade SÖ-Ln-gruppen som helhet en bättre hälsoutveckling från 1980-talet till 1994 än AMV-gruppen. Tjugotvå procent inom SÖ-Ln-gruppen fick ett försämrat psykisk välbefinnande jämfört med 41 procent inom AMV-gruppen. Skillnaden var signifikant, även efter hänsyn till bakgrundsfaktorerna (Wald(1)=8,30; p<0,01). Även om indelningen gjordes vid ±2 symptom blev skillnaden i hälsoutveckling signifikant (Wald(1)=4,07; p<0,05). Ytterligare ana-lyser visade att det var de inom SÖ-Ln, som erhållit nytt fast arbete, som visade en bättre hälsoutveckling än AMV-gruppen (Wald(1)=13,16, p<0,001), medan de som 1994 saknade fast anställning inom SÖ-Ln-gruppen visade ungefär samma förändring från 1980-talet till 1994 som de AMV-anställda.

Jämförelserna mellan SÖ-Ln-grupperna och AMV-gruppen gav således inget stöd till vare sig förankringsmodellen eller till uppfattningen om arbetsförlusten som en kritisk händelse. Mätt med symtomskalan hade AMV-gruppen en sämre utveckling av det psykiska välbefinnandet från 1980-talet till 1994 jämfört med SÖ-Ln-anställda med nytt fast arbete. De AMV-anställda och de utan nytt fast arbete inom SÖ-Ln-gruppen visade inte olika hälsoförändring från 1980-talet till 1994.