Förövare som utsätter barn för grooming på internet är näst intill enbart män (Aitken et al., 2018; de Santisteban et al., 2018; Williams et al., 2013; Kloess et al., 2017; Quayle et al., 2014; Marcum, 2006; Whittle et al., 2015; van Gijn-Grosvenor & Lamb, 2016; Winters et al., 2017; Black et al., 2015; Shannon, 2008). Av alla tolv artiklar som analyserats i föreliggande studie var det bara artikeln skriven av Katz (2013) som beskrivs ha kvinnliga förövare, där tre av tjugo förövare var kvinnor. Vad gäller förövarens ålder visar studier att förövarna ljuger om sin ålder, och presenterar sig själva som yngre än vad de egentligen är (de Santisteban et al., 2018; Winters e t al., 2017; Marcum, 2006). Tio av tolv studier visar att genomsnittsåldern för förövare som utsätter barn för grooming är 30–40 år, med ett åldersspann på 20–56 år (de Santisteban et al., 2018; Winters et al., 2017; van Gijn-Grosvenor & Lamb, 2016; Williams et al., 2013; Aitken et al., 2018; Quayle et al., 2014; Kloess et al., 2017; Marcum, 2006; Whittle et al., 2015; Black et al., 2015). Däremot presenterar Shannon (2008) i sin studie att 30% av förövarna var över 35 år, vilket föranledde till att studien inte kunde inkluderas i ovanstående genomsnittsålder. I studien gjord av Katz (2013) framkommer det enbart att de förövare som inkluderats är personer som är över 18 år, vilket innebär att denna studie inte heller kunde inkluderas i genomsnittsåldern som presenterats ovan.
25
Förövares beteende
Flertalet studier visar på samstämmigt resultat när det kommer till hur förövare presenterar sig själva för barnen (Aitken et al., 2018; de Santisteban et al., 2018; Williams et al., 2013). Resultatet i artikeln skriven av de Santisteban et al. (2018) visar att förövarna ofta försökte framhäva en positiv bild av sig själva, bland annat genom att uttrycka att de har goda avsikter i kontakt med barnen vilket kan ses som ett försök att minimera övergreppen. I studien genomförd av Aitken et al. (2018) beskrivs också förövarna framhäva sig själva på ett positivt sätt. Det gör de bland annat genom att berätta för barnen om deras goda fysik, såsom att de är vältränade, har en god kroppsform, att de har attraktiva ansiktsdrag samt om de är atletiska eller sportiga. Förövarna framhäver också sig själva som artiga, ansvarsfulla, pålitliga, omtänksamma, lekfulla och att de har goda avsikter. Williams et al. (2013) beskriver att när förövarna presenterar och framställer sig själva som bland annat pålitliga kan det leda till att barnet inte ser den potentiella faran och gör att barnet sannolikt fortsätter konversationen med förövaren. Det medför att barnen upplever en tillit till förövaren, något som resulterar i att parterna fortsätt er kommunicera och skapar ett nära emotionellt band. Den lekfulla och vänliga miljön kan dessutom medföra att barnen blir allt mer bekanta med att förövaren introducerar vuxna samtalsämnen, samt gör att barnet känner sig trygg med att dela personlig information om sig själv (Williams et al., 2013).
Vidare visar resultat från studien som jämförde skillnader i förövarens beteende beroende på barnets kön att det finns en skillnad i hur förövare “lockade” till sig barnen. Förövarna närmade sig flickor mer försiktigt vad gäller den sexuella aspekten jämfört med pojkarna. Resultatet visar också att förövare använde flera strategier för att ta kontakt med flickor än pojkar. Förövarna frågade mer generellt om flickors utseende, medan de frågade mer specifikt om pojkarna kunde beskriva deras könsorgan. Resultatet visar även att förövare oftare exponerade sig själva på webbkamera i kontakt med flickor än med pojkar (van Gijn-Grosvenor & Lamb, 2016). Vidare visar flertalet studier att förövares sexualisering av innehållet i konversationerna med barnen var grundläggande och ett återkommande beteende (Williams et al., 2013; Aitken et al., 2018; Katz, 2013; Kloess et al., 2017). När förövarna väl börjat skriva sexuellt med barnet försökte de vidhålla och intensifiera det. Det gjordes bland annat genom att fortsätta skriva om sexuella saker trots att barnet försökt skriva om något annat (Williams et al., 2013). Förövare tenderar även att prata eller berätta om sina tidigare sexuella erfarenheter med andra barn, som skett både online och offline (Kloess et al., 2017; Aitken et al., 2018). Vidare berättar förövare att de anpassat sitt språk och beteende efter barnen. De låtsades exempelvis vara i en viss ålder, vara på ett visst sätt eller skriva såsom ungdomar gör för att “imponera” på barnen (de Santisteban et al., 2018). Nedanstående citat påvisar hur ett av barnen upplevde förövarens språk.
He wrote me like a teenager, not like an adult. He wrote fun things like in our language (Katz, 2013, s. 1538).
Även i studien skriven av Aitken et al. (2018) beskrivs förövaren anpassa sig efter barnet och låtsas vara i en liknande situation och/eller ha liknande känslor som barnet. Vidare är det flertalet förövare som försvarar övergreppen och skyller på barnet, att barnet har lurat förövaren vad gäller ålder och att de inte visste om att barnen var minderåriga (de Santisteban et al., 2018). Förövare beskrev i vissa fall deras sexuella relation med minderåriga barn som en “affär” eller att det skett i samtycke (Quayle et al., 2014).
Kontakt med fler barn samtidigt
I flertalet studier framkommer det att förövare hade kontakt med flera barn samtidigt (de Santisteban et al., 2018; Black et al., 2015; Whittle et al., 2015). I studien skriven av de Santisteban
26
et al. (2018) berättar tio av tolv förövare att de tog kontakt med flera barn samtidigt, syftet var att öka chansen att få träffa barnen offline. Förövare berättar att de var aktiva på flera hemsidor samtidigt och att de hade många flikar uppe. Anledningen är att de då kunde kopiera och klistra in färdiga fraser som de skickade till olika barn, med förhoppning om att någon skulle svara. Nedanstående citat är från en förövare som beskriver sig skriva med flera barn samtidigt.
I had a profile with hundreds of contacts. I do not know how but I controlled them all. (de Santisteban, Del Hoyo, Alcázar-Córcoles & Gámez-Guadix, 2018, s. 208).
I studien av Black et al. (2015) beskrivs också förövarna vara inne i mer än ett forum samtidigt, vilket gör att de kan grooma flera barn. Att förövare har kontakt med fler barn samtidigt beskrivs även i studien skriven av Quayle et al. (2014). Förövarna berättar att de vanligtvis tog kontakt med flera olika barn, med förhoppning att någon skulle svara. Slutligen berättar förövarna även i studien att internet är ett forum där de kan skapa en privat miljö separat från deras vanliga liv.