En första frågeställning som skulle besvaras var hur förövare och deras tillvägagångssätt beskrivs i den aktuella forskningen. Den aktuella forskningen beskriver förövare som utsätter barn för grooming via internet som nästan enbart män. Det var enbart en artikel av de tolv som legat till grund för föreliggande metaetnografi som hade kvinnliga förövare, där tre av tjugo förövare var kvinnor (Katz, 2013). Förövares ålder presenteras med en genomsnittsålder på 30–40 år, med ett åldersspann på 20–25 år. Vidare beskrivs förövarna försöka framhäva en positiv bild av sig själva, bland annat genom att uttrycka att de har goda avsikter i kontakt med barnen (de Santisteban et al., 2018). Förövarna framhåller positiva personlighetsdrag om sig själva såsom att de är art iga, ansvarsfulla, förnuftiga, pålitliga, omtänksamma och lekfulla (Williams et al., 2013).
30
De tillvägagångssätt som aktuell forskning presenterar att förövare använder sig av är främst internet samt olika typer av strategier under groomingprocessen. Internet är en plattform som ger förövare större tillgång till barn och har möjliggjort en upptrappning och mer effektivt sätt att grooma barn. Internet har således haft en stor inverkan på grooming då relationen tycks utvecklas snabbare över internet än utanför internet (Katz, 2013; Quayle et al., 2014; de Santisteban et al., 2018; Winters et al., 2017; Shannon, 2008). Strategier som smicker och komplimanger är något förövarna använder sig av i syfte att fånga barnets uppmärksamhet. En annan strategi som förövare använder i groomingprocessen är kartläggning av barnet, där de ställer frågor om barnets omgivning. Syftet med att ställa dessa frågor är att undersöka om de kommer att ha relativt enkel tillgång till barnet, samt utröna vilka hinder som kan uppstå vid fortsatt kontakt och en offline- träff. Strategin om kartläggning kan förstås utifrån maktbegreppet makt/kunskap, där förövarna antas samla information och fakta om barnet och dess omgivning för att erhålla ett kunskapsövertag som i sin tur sätter förövaren i maktposition. Insamling av information kan dock också tänkas bero på att förövaren är genuint intresserad av barnet. Det kan därmed vara något som förövaren gör omedvetet, där syftet inte är att vara i maktposition. Ytterligare ett tillvägagångssätt som aktuell forskning beskriver är hur förövarna skapar en vänskaps- eller kärleksrelation till barnet för att få dem att känna sig bekväma. Relationen som förövarna bygger upp till barnen har analyserats utifrån maktbegreppet styrkeförhållande. Förövaren är äldre, har mer erfarenheter, ett språkligt övertag samt är förmodligen påläst om hur de ska gå tillväga för att grooma ett barn. Förövaren använder sina erfarenheter för att lyckas etablera en nära och förtroendefull relation med barnet så att barnet känner en trygghet. Det kan tänkas att förövaren har ett maktövertag i relation med barnen, däremot kan också styrkeförhållandet förändras om barnet inte går med på det förövaren önskar. Efter att ha analyserat fenomenet grooming ur ett maktperspektiv har det synliggjorts hur närvarande makt är i relationen mellan förövare och barn. Vi anser det vara intressant att utveckla kunskaperna om hur makt tar sig i uttryck vid grooming. Syftet med att utveckla kännedomen om hur makt påverkar groomingen kan leda till e n ökad förståelse för fenomenet eftersom vi upplever att det är en central del i hur förövare lyckas manipulera barnen. Vi anser därmed att förövarens maktposition möjliggör groomingen. Den forskning vi funnit beskriver att förövarna samlar information i syfte att skapa en förtroendefull relation med barnet och för att kunna ta reda på hur enkel tillgång de kommer ha. Det finns dock ingen studie som undersöker om det är för att de är genuint intresserade eller om det handlar om ett maktövertag, något vi anser skulle vara intressant att tillföra till forskningen. Mer kunskap om grooming utifrån ett maktperspektiv anser vi därför vara nödvändigt för att kunna bemöta offer på bästa sätt samt utveckla förebyggande insatser så färre barn utsätts för grooming.
Den andra frågeställningen berör vilka likheter och skillnader som framkommer i tillvägagångssättet och förövarens beteende beroende på barnets kön. Av de tolv studier som analyserats var det endast två studier som undersökt förövarnas tillvägagångssätt utif rån ett könsperspektiv. Resultatet från studien av Aitken et al. (2018) visade inga tematiska skillnader i groomingprocessen beroende på barnets kön. Den enda skillnaden som studien påvisar är att förövarna skrev mer sexuellt till pojkar än till flickor. Resultatet från studien av van Gijn- Grosvenor och Lamb (2016) visar däremot fler skillnader beroende på barnets kön, bland annat att förövarna närmade sig barnen på olika sätt. Förövarna närmade sig flickor mer försiktigt vad gäller den sexuella aspekten jämfört med pojkarna. Resultatet visar också att förövare använde flera strategier för att ta kontakt med flickor än med pojkar, samt att de gav flickor mer komplimanger. Resultatet visar även att förövare tilltalar barnen på olika sätt beroende på barnets kön (van Gijn-Grosvenor & Lamb, 2016). Slutligen tog vi även del av citat från forskning från de övriga tio studier som inte undersökt grooming utifrån ett könsperspektiv för att se om det förekommer skillnader i tillvägagångssättet och beteendet gentemot barnen. Vid genomläsning av
31
deras resultat fann vi dock inga dokumenterade skillnader i hur förövare bemötte barnen. Eftersom endast två av de tolv studier vi granskat har undersökt om det förekommer skillnader beroende på kön är det problematiskt att dra en sådan slutsats. För att kunna säkerställa om det faktiskt förekommer skillnader i bemötande beroende på barnets kön behöver fler studier undersöka fenomenet.
Slutligen, den sista frågeställningen var vad eventuella skillnader beroende på kön i närmanden och bemötanden kan bero på. Som beskrivs i ovanstående stycke visar endast en studie att det förekommer vissa skillnader i hur förövarna bemöter barnen. Det handlar bland annat om hur de närmar sig och tilltalar barnen samt vilka komplimanger de ger. För att vidare analysera varför dessa skillnader förekommer genomfördes teoretiska analyser utifrån teorin om genus, med fokus på begreppen stereotyp och hegemoni. En tolkning utifrån begreppet stereotyp är att skillnader förekommer beroende på barnets kön eftersom förövarna har socialiserats in i att se på könen utifrån stereotypa föreställningar. Det kan dock också tänkas att barnen socialiserats in i stereotypa förväntningar och agerar därefter, något som kan påverka parternas relation. Vidare är en tolkning utifrån begreppet hegemoni att förövarna har en hegemonisk, dominerande position i samhället och att de kan utöva den gentemot barn, som står i en underordnad position gentemot männen. Vi upplever dock att det behövs mer forskning som undersöker om det förekommer skillnader i bemötande beroende på barnets kön, vilket kan möjliggöra en grundligare analys om varför skillnader förekommer.