Förbättra förbindelserna österut

Blekinge är strategiskt placerat invid Östersjön och har mycket goda möjlig-heter till globala transporter via hamnarna i Karlshamn och Karlskrona. Ur Östersjöperspektiv passar Blekinge in i två stora transportkorridorer: den nord-sydliga transportkorridoren som förbinder Sverige och Polen (Karlskrona-Gdynia) och den öst-västliga korridoren (Karlshamn-Klaipeda i Litauen) som förbinder Sverige och Litauen. För att utveckla transporterna mellan öst och väst har Blekinge ett projekt som heter East West Transport Corridor II; för transport i nord-sydlig riktning deltar man i projektet Baltic-Link Association. Blekinge deltar även i det omfattande TransBaltic-projektet för att skapa ett mer samman-hängande transportsystem runt Östersjön. Hamnarna i Karlshamn och Karlskrona klassas även som motorvägar på havet av EU. Detta begrepp syftar till att införa nya sjöfartsbaserade logistikkedjor för varutransport i Europa. De kommer att vara mer hållbara och bör vara kommersiellt mer gångbara än transporter enbart på landsväg. I detta syfte har det föreslagits att man ska använda inte bara Europas resurser för havstransporter bättre, utan även potentialen för transporter per landsväg och farleder i länderna, som en del av en integrerad transportkedja.

CARGOTO-projektet är ett intressant initiativ där flera aktörer i Småland samarbetar över länsgränserna för att dra nytta av möjligheterna till ökad handel österut. Man planerar att inrätta en regelbunden godstransportkorridor från Nässjö (i Jönköpings län), via hamnen i Oskarshamn (Kalmar län) till hamnen i Ventspils i Lettland, med vidare anslutningar österut till Ryssland och Kina. Projektet syftar till att hjälpa små och medelstora företag i sydöstra Sverige att kunna använda de nya strategiska handelsvägarna som håller på att öppnas i öster. Projektet befinner sig fortfarande på diskussionsstadiet men ett flertal kommuner, regioner och privata företag i Småland deltar och stöder det. Betydande investeringar i och förbättringar av infrastrukturen krävs dock för att projektet ska kunna fortskrida.

Väg- och järnvägsförbindelserna till hamnen i Oskarshamn är för närvarande för dåliga, men goda förbindelser är nödvändiga för att CARGOTO-projektet ska lyckas. Utan de nödvändiga investeringarna i infrastrukturen kommer det föreslagna handelskorridorprojektet förmodligen inte att genomföras. Det skulle utgöra en viktig möjlighet som gått förlorad inte bara för Småland utan för hela Sverige. Korridoren skulle stå till förfogande för företag utanför Småland och ge exempelvis Göteborgs industriregion enkel tillgång till och förbindelser med Ryssland och Baltikum. CARGOTO skulle även ge svenska företag bättre möjlighet att utnyttja havets motorvägar, och motorvägarna i handelskorridorerna på Östersjön stöds av EU.

Goda bredbandsanslutningar är också avgörande

Bredband är också en angelägen infrastruktur. Det är särskilt viktigt på landsbygden. Med tillfredsställande och tillförlitliga bredbandsanslutningar kan många av de komparativa nackdelarna med att bo på landet undanröjas.

Offentliga och privata tjänster blir mer tillgängliga och effekten av det fysiska avståndet minskas. En god infrastruktur för telekommunikation kan vara på väg att bli lika viktig som transportinfrastrukturen för att öka den lokala attraktionskraften. Informations- och kommunikationsteknik kan effektivisera leveransen av offentliga tjänster i glest befolkade och avlägset liggande områden (t.ex. genom e-sjukvård och distansstudier). Tillgången på omfattande och effektiva IKT-anslutningar (åtföljda av goda kunskaper om hur dessa utnyttjas bland allmänheten och företagen) kan även utgöra nya affärsmöjligheter och hjälpa företag på landsbygden på små och avlägset liggande orter att ta sig in på fjärran marknader. Internetteknik är ett relativt billigt sätt att marknadsföra ett företag och ett sätt för företag på avlägset liggande platser att få information om ny teknik och nya leverantörer. Innan Internet blev allmänt tillgängligt var företag i avlägset liggande områden i huvudsak begränsade till lokala marknader som kan ha varit för små för att de skulle kunna växa eller ens vara livskraftiga i det långa loppet. Nu skulle ett företag på en mindre ort kunna framställa en specialprodukt som kan säljas i hela världen. I en tid med kunskapsbaserad konkurrens kommer yrkesskickliga människor i allt högre grad att lockas av områden som kan erbjuda dem optimal levnadsstandard och möjlighet att utveckla sitt företag.

Bredbandsanslutningarna i Småland–Blekinge är exceptionella jämfört med områden med liknande befolkningstäthet i andra OECD-länder (se kapitel 1). Det vertikala samarbetet kring utvecklingen av bredbandsnät har varit gott och regionens mål är 100 % täckning. Denna siffra har nästan uppnåtts, men infrastrukturen måste även hålla jämna steg med nätets kapacitetsökningar.

Faktum är att de befintliga nätverksanslutningarna snart kan varaföråld-rade om de inte uppgvaraföråld-raderas. Det skulle kunna påverka företagen och regio-nen skulle kunna förlora den fördel de ger. Lokala insatser måste göras för att göra politikerna och befolkningen mer medvetna om behovet av fortsatta investeringar i bredbandsinfrastrukturen. Enligt de tjänstemän som är ansvariga för IT-nätverket på de lokala länsstyrelserna kommer Småland–

Blekinge snart att behöva börja uppgradera sitt bredbandsnät om man ska ha ett system som klarar 100 Mbit/s år 2020. Regeringen verkar vara mycket intresserad av att upprätthålla det svenska bredbandsnätets konkurrenskraft.

Man har nyligen presenterat en digital agenda för Sverige för att samordna IT-insatserna på områden som säkerhet, infrastruktur, utbildning, förtroende, tillgänglighet, funktion, standarder, företagande och innovation. Regeringen

Uppgraderingar av det befintliga bredbandsnätet och fortsatta insatser för att få största möjliga täckning av Sverige sägs utgöra kärnan i denna strategi.

Eftersom denna investering i infrastrukturen är tämligen billig (jämfört med vägar eller järnvägar) och eftersom fördelarna för lokala företag och befolk-ningen där kan vara så stora, har både regionala och kommunala myndig-heter villigt samarbetat under utarbetandet av denna strategi.

Ökat regionalt samspel kräver bättre förbindelser

För närvarande tar transporterna mellan huvudstäderna i Småland–

Blekinge lång tid. Som ett exempel tar det nästan 3,3 timmar att resa från Jönköping till Kalmar (216 km) med bil och nästan 3 med tåg. Från Karlskrona till Växjö (90 km) tar det nästan 1,5 timmar både med tåg och med bil. Dessutom har vissa av regionens huvudstäder få eller inga direkta tåganslutningar.

En bättre och geografiskt mer varierad transportinfrastruktur och mer varierade förbindelser är avgörande för att förbättra södra Sveriges regionala samspel och konkurrenskraft. Ett effektivt transportnät är nödvändigt för företagens utveckling, eftersom det sänker transporttiden och gör marknaden mer tillgänglig. Detta påverkar i sin tur fastighetspriserna och hyrorna, påverkar hushållens beslut (val av boplats, konsumtionsmönster) och företagen (tillverkningsort, tillgång till marknader och investeringsbeslut) (OECD, 2009). Transportinfrastrukturen kan göra arbetskraften mer rörlig, påverka företag som vill flytta och förbättra tillgången till offentliga tjänster och företags tjänster. Väl fungerande förbindelser mellan områdena i Småland–Blekinge är därför avgörande för att förbättra det mänskliga, sociala, utbildningsmässiga och ekonomiska samspelet. Att utöka pend-lingsområdena och att integrera kommunerna i väl fungerande gemensamma arbetsmarknadsområden är särskilt viktigt för den framtida utvecklingen i länens perifera områden.

Bättre förbindelser mellan de mest dynamiska områdena bör kombineras med bättre anslutningar mellan landsbygd och stad. Bättre förbindelser mel-lan de tre huvudortsområdena är givetvis också viktigt. Flaskhalsarna måste tas bort genom att man förbättrar väg- och järnvägsförbindelserna från de fyra länshuvudstäderna till Malmö och Göteborg. Dessa prioriteringar bör emellertid inte överskugga betydelsen av att förbättra de interna förbindel-serna inom och tvärsöver södra Sverige. Med tanke på att Småland–Ble-kinge är så glesbefolkat är det viktigt att förbättra förbindelserna mellan de större städerna/noderna och den omgivande landsbygden.

Förbättringar av infrastrukturen är nödvändiga men räcker inte Infrastrukturprogrammen måste integreras med sektorsprogrammen till breda regionala utvecklingsstrategier. Belägg från OECD-regioner visar att infrastrukturen i sig har liten inverkan på den regionala tillväxten (OECD, 2009). Regionernas ekonomiska utfall är en följd av en kombination av faktorer, bland annat geografi, demografi, specialisering, produktivitet, fysiskt kapital och humankapital, infrastruktur och kapaciteten till innovatio-ner, för att bara nämna några. Även om en region med god tillgång till mark-naderna har en ytterligare fördel i fråga om sina tillväxtmöjligheter, beror de även på andra faktorer. Genomslagskraften av infrastrukturprogrammen är kopplad till koordinationen av sådana program med parallella åtgärder (främjande av humankapital, innovation eller affärsutveckling, bland andra) för att förbättra en regions betingelser, utfall och attraktionskraft.

Bättre förbindelser kräver bättre territoriell koordination

En bättre transportinfrastruktur och bättre förbindelser kräver en vision som går utöver det enskilda länets gränser. Om man kan komma överens om de viktigaste regionala prioriteringarna och uppvisa en gemensam front kan man arbeta mer koncentrerat med den regionala transportinfrastrukturen gentemot regeringen. Dessutom kan brist på enighet i fråga om de viktigaste regionala prioriteringarna försvåra utformningen, koordinationen och genomförandet av stora regionala utvecklingsprojekt som kräver ett mer övergripande fokus. I Sverige är transportinfrastrukturen ett nationellt åtagande och besluten om de flesta kapitalinvesteringar som rör infrastruk-turen fattas på nationell nivå. Regeringen är, via Trafikverket, ansvarigt för den offentliga infrastrukturen, vägarna och järnvägarna (med undantag av kommunala vägnät och privata vägar). På regional nivå är det varje regionförbund som är ansvarigt för att ta fram en infrastrukturplan för länet.

Nationella och regionala prioriteringar stämmer inte alltid överens, och regeringens syn på hur de knappa resurserna ska användas kan skilja sig från de svenska länens. Man brukar säga att de områden som märks mest i Stockholm eller som har de organisatoriska resurser som krävs för att argumentera för lönsamheten i sina infrastrukturinvesteringar vanligtvis är de som brukar få mest av de nationella resurserna.

Det territoriella samarbetet har förbättrats på viktiga områden. Myndig-heterna har reformerat planeringsprocessen för att utarbeta mer integrerade regionala infrastrukturplaner och ge regionala aktörer större möjlighet att uttrycka sina prioriteringar. Överläggningar har genomförts för att främja en öppen dialog mellan olika trafikorgan, län och kommuner. I detta samman-hang bjöd regeringen in regionförbunden i Småland–Blekinge och region-förbundet Östsam (Östergötland) att utarbeta en gemensam regional

långsiktiga infrastrukturplanen 2010–2021. Den bereddes i september 2008 och innehöll en översikt över regionens problem och prioriteringar med infrastrukturen. En gemensam transportstrategi kan se till att de nationella transportprogrammen grundas på regionala prioriteringar och att mer hänsyn tas till flödena mellan regionerna. Mer samarbete mellan relevanta myndigheter på alla nivåer skulle dessutom kunna synliggöra och ta hänsyn till potentiell påverkan mellan komplementära program såsom transport, boende och fysisk planering (OECD, 2010a). Myndigheternas övergripande bedömning är att den nationella planen, jämte länens planer för den regionala transportinfrastrukturen, ger ett väl avvägt bidrag till det nationella transportsystemet. Men vissa regionala aktörer i Småland–Blekinge hade ingen klar uppfattning om i vilken grad någon hänsyn togs till det gemensamma arbetet.¹⁴ Detta tyder antagligen på ett behov av mer samarbete och samspel mellan länen för att följa upp den gemensamma regionala utvecklingsstrategin.

Länens infrastrukturprioriteringar stämmer inte alltid överens. De över-gripande målsättningarna är huvudsakligen desamma: utökad arbetsmark-nad, reaktion på globaliseringens och den demografiska förändringens problem, hållbar miljö (genom minskade koloxidutsläpp och bättre järnvägs-nät) liksom bättre pendlingsmöjligheter. Men även om alla länsstyrelser är överens om det stora behovet av investeringar i transportinfrastrukturen på regional nivå, har varje län i Småland–Blekinge något skilda prioriteringar (ruta 2.22).

Ytterligare regionalt samarbete kring planeringen och utvecklingen av infrastrukturen är nödvändigt. Samarbete kring transporter och förbindelser mellan tjänstemän i de olika länen förekommer relativt ofta i Småland–

Blekinge. Men dessa initiativ strandar i många fall på budgetstadiet då politikerna blir involverade. Som ett exempel får regionförbunden medel från regeringen för att prioritera och genomföra transportinfrastruktur-projekt. Anslagen är relativt små (eftersom regeringen gör de flesta investe-ringarna i transportinfrastrukturen) men skulle kunna få större inverkan om de olika länen genomförde gemensamma initiativ. Hittills har det inte varit så. Samarbete med privata aktörer bör också stödjas, och vissa sådana finns redan. Offentliga och privata aktörer samarbetar för att öka medvetenheten om och utöva påtryckningar för att motorvägen E22 ska byggas ut längs kusten. Dessutom har lokala privata företag i Blekinge visat sig villiga att finansiera de nödvändiga infrastrukturinvesteringarna, huvudsakligen för att de är missnöjda med den nuvarande situationen. De väntar sig ha så mycket nytta av bättre transportvägar att de kan tänka sig att finansiera investering-arna för att snabba på projekten. Ytterligare offentlig-privata partnerskap bör övervägas.

Ruta 2.22. De viktigaste flaskhalsarna: exempel på prioriterade