Förnybar energi i Småland–Blekinge

Förnybara energikällor står idag för 47 % av energiförsörjningen i Blekinge, 60 % i Kalmar och omkring 45 % i Kronoberg och Jönköping. Biobränslen från trä ger 4,7 TWh i Blekinge, 2,3 TWh i Jönköping, 1,5 TWh i Kronoberg och 6,5 TWh i Kalmar, där 90 % används i industrin. Industri- och hushållsavfall, torv etc. ger omkring 290 GWh i Kalmar och Kronoberg. Solkraften ökar, men solvärme ger bara ett par GWh i regionen (t.ex. 50 kW på IKEA i Älmhult).

Elektriciteten i regionen genereras till nästan 60 % från förnybara källor inom och utom regionen. I Jönköpings län genereras omkring 20 % av den elektricitet som förbrukas lokalt i vindkraftverk (62 GWh 2010), vattenkraftverk (117 GWh 2008) och kraftvärmeverk (400 GWh 2010). I både Kalmar och Kronobergs län genereras mer än 20 % av den elektricitet som förbrukas lokalt i vindkraftverk, vattenkraftverk, värmekraftverk och ångturbinkraftverk via baktryck från industrin. Detta är en stor förändring gentemot 1995, då bara 7 % av elkraften genererades lokalt i Kalmar och bara 12 % i Kronoberg. Det är en följd av vindkraftssatsningen och dubbleringen av kraftgenereringen från industrin (som baseras på biobränslen) i Kalmar och på utökad biobränslegenerering i kraftvärmeverk (280 GWh) i Kronoberg. Kraftvärmen i industrin genererar nästan 1 TWh i Kalmar och Kronoberg medan de lokala vindkraftverken genererar 200 GWh och de lokala vattenkraftverken 300 GWh. Biobränslen ger mer än 90 % av fjärrvärmen, huvudsakligen från trä (mer än 70 %). Regionen har omkring 60 fjärrvärmesystem och 12 kraftvärmeverk. Till detta kan läggas omkring 40 industriella energiverk som eldas med biobränsle (1 MW).

Källa: Energikontor Sydost, www.energikontorsydost.se; länsstyrelsen i Jönköping.

Olika platser i regionen har bra metoder för hantering av förnybar energi som kan vara till hjälp vid kapacitetsöverföring. Växjö kommun är känd för sitt miljöarbete och sina bioenergianläggningar. Regionen anordnar många internationella besök för att visa upp sina kunskaper. Med större regionalt samarbete skulle denna expertis kunna överföras till kommuner i intilliggande län för att ta fram en mer samordnad miljöstrategi och en åtgärdsplan för att dra nytta av tänkbara regionala synergieffekter vad gäller produktiv användning av områdets naturtillgångar.

Skogen är en av Smålands viktigaste naturtillgångar. Den är uppenbar-ligen värdefull för virkesindustrin, men värdet av Smålands skogar blir allt mer multifunktionellt. Lokala skogar spelar en växande roll i bioenergibran-schen, och större skogsägare säger att de snart kan klassas som energibolag i stället för som skogsbolag. Samtidigt bidrar skogarna i allt högre grad till den lokala dragningskraften och det höga värdet av naturtillgångarna i områ-det. Skogsplaneringen måste ta hänsyn både till denna viktiga naturtillgångs ekonomiska värde och sociala funktion.

Ett avtal bör träffas om hur naturtillgångarna ska främjas, skyddas och användas produktivt

Samhällena måste komma överens om hur tillgångarna bäst ska främjas, skyddas och användas. Deras positiva och negativa sidoeffekter går bortom de flesta lokala, kommunala och till och med länens administrativa gränser.

Dessa sidoeffekter måste hanteras för att man ska uppnå de mest effektiva socioekonomiska resultaten, eftersom de kan påverka den lokala miljön, dess ekonomi och befintliga sociokulturella institutioner. Ohämmad utveckling av tillgångar kan faktiskt leda till att själva de tillgångar som utvecklingsstrategin byggde på försämras och går förlorade. Det finns därför ett behov av en avvägning mellan främjande, utveckling, skydd och ekonomisk användning av naturtillgångar.

Ofta krävs ett bredare territoriellt perspektiv. Det finns ett behov av större kompletterande förhållanden bland kommunens olika strategier och tydligare kopplingar med de strategiska riklinjerna på läns- och länsstyrelse-nivå. För närvarande tar varje kommun och län fram en egen strategi i frågor som i de flesta fall sträcker sig bortom dess administrativa gränser. Det är bara genom en bättre samordnad strategisk vision om territoriets framtid som alla intressenter (både offentliga och privata) troligen kan komma överens om vilka värden som ska prioriteras (se kapitel 3).

Goda offentliga och privata tjänster kan utgöra ett komplement till naturtillgångarnas attraktionskraft

Offentliga och privata lokala tjänster är viktiga. De lokala myndigheterna brukar styra över tjänster som utbildning, sjukvård, kollektivtrafik, avlopp och avfallshantering. Naturtillgångar eller kulturarvet ingår i stället bland territoriets egenskaper. Politiken kan skydda och betona värdet av dessa egenskaper men kan inte skapa dem. Men lokala tjänster kan användas som komplement till, betona och förstärka värdet av befintliga naturtillgångar och kulturella tillgångar. Dessutom är offentliga tjänster viktiga eftersom de bidrar till det sociala välståndet och den ekonomiska utvecklingen på minst fyra olika sätt: de utgör en plattform för ekonomisk utveckling, ökar humankapitalet, stöder den sociala sammanhållningen och stärker nätverksekonomin. Den relativa vikten av dessa funktioner kan variera i olika områden. Men det nya intresset för platsbaserad utveckling, med stöd av bra investeringar i företag, personer och institutioner, som beskrivs i OECD (2006), understryker den ökande betydelsen av att använda offentliga tjänster som en plattform för ekonomisk utveckling (OECD, 2009).

Det är en utmaning för små kommuner att leverera tjänster av samma kvalitet som större kommuner och städer. Det flesta offentliga tjänster är kommunernas ansvar, och många av dem är reglerade i lag och obligatoriska i alla samhällen. Det nuvarande utjämningssystemet syftar till att ge alla landsting och kommuner liknande ekonomisk kapacitet att leverera samma servicenivå till sina invånare. Men frånsett finansiella resurser gör trenden mot geografisk koncentration att mindre kommuner har flera kapacitetsrelaterade problem att erbjuda tjänster till en åldrande befolkning (se kapitel 1). Dessutom kan de nuvarande skatteutjämningsnivåerna vara svåra att upprätthålla på lång sikt (OECD 2010a). Alla dessa faktorer gör att mindre kommuner har det besvärligt att tillhandahålla offentliga tjänster med god kvalitet. Ett sätt att komma till rätta med dessa utmaningar är att sänka kostnaderna och öka stordriftsfördelarna genom samarbete mellan kommuner (se kapitel 3).

Privata lokala tjänster är för närvarande mycket mindre jämnt fördelade.

Under det att offentliga tjänster har förblivit mer eller mindre standardiserade brukar privata tjänster – affärer, banker, restauranger och fritidstjänster – vara koncentrerade i huvudorter och de största tillväxtcentren för att dra nytta av ekonomisk anhopning och stordriftsfördelar. Detta gör de större kommunerna till mer attraktiva platser att bo på. De har därför större chans att öka sin befolkning, och detta underlättar tillväxten av ett varierat utbud av privata tjänster med hög kvalitet och ökar kommunens skatteintäkter, så att den även kan erbjuda bra

kommuner. Men även de stora kommunerna i Småland–Blekinge har svårt att konkurrera med de stora städerna utanför regionen i fråga om service.

Men om kommunerna samarbetar i stället för att konkurrera kan de väva samman de olika tillgångarna i regionen och göra den mer attraktiv.

Synergieffekterna man kan få genom en holistisk syn på dess tillgångar och tjänster kan göra hela regionen betydligt mer attraktiv än summan av dess delar.

Förbättra förutsättningarna för företagens konkurrenskraft

Utöver naturtillgångarna och det attraktiva landskapet är en annan av regionens främsta tillgångar dess entreprenörsanda. Området är känt som ett av de mest företagarvänliga i Sverige. Det har ett brett spektrum av sektorer som baseras på handel, kommers och tillverkning inom områden som bilkomponenter, bioteknik, trä till bostäder och möbler samt miljöenergi-teknik. Det finns även flera välkända industrikluster för glas, möbler och aluminium. Världens största möbelkedja, IKEA, har sitt ursprung i Småland, och ett av de mest aktiva industriella områdena i Skandinavien, Gnosjödi-striktet, spänner över fyra små kommuner i Jönköpings län. Även om den industriella strukturen och affärsvärlden i Småland–Blekinge varierar i regionen, dominerar små och medelstora företag i Småland, medan Blekinge har en större andel större företag, oavsett om man mäter i antal företag eller sysselsättning. Faktum är att Blekinge med bred marginal har den största andelen sysselsatta på stora arbetsplatser (fler än 250 anställda) än något annat län i Sverige. Kalmar hamnar å sin sida på näst sista plats vad denna indikator beträffar, och Jönköping hamnar också långt under genomsnittet.

Trots detta har Blekinge en stark småföretagarkultur och en gedigen entreprenörstradition, och andelen nya företag (kvoten mellan nya företag och det totala antalet företag) har på senare år varit den högsta bland de fyra länen.

Men de fyra länen har en högre andel lågutbildade arbetare i sin arbetsstyrka än det nationella genomsnittet (kapitel 1). Många företag är underleverantörer – särskilt till bilindustrin – och antalet underleverantörer till dem växer. Legotillverkning är vanligast i de västra och sydvästra delarna av Småland–Blekinge. Många lokala industrier använder gamla tillverkningsprocesser och har i allmänhet mer lågutbildad arbetskraft än de flesta tillverkningsföretag i Sverige.

Tekniskt intensiva branscher och kunskapsbaserade företag är underrepresenterade i de fyra länen. De tre länen i Småland hamnar långt ned på listan av Sveriges län i fråga om andelen arbetare som sysslar med vetenskaplig verksamhet eller annan verksamhet som kräver hög utbildning (bild 2.5). Under de senaste tio åren har viss expansion skett mot mer tjänst-

Dessa initiativ har emellertid inte räckt för att Småland–Blekinge skulle kunna resa sig från att vara de minst specialiserade länen vad gäller kunskapsintensiva branscher i Sverige (se kapitel 1). Faktum är att en nyligen genomförd analys av Småland–Blekinges innovationssystem pekade ut den relativt låga andelen privata investeringar i forskning och utveckling, den låga andelen kunskapsintensiva företag och den relativt lågutbildade befolkningen som tre av de svaga punkterna som begränsar utvecklingen i det här området (ruta 2.16).

Figur 2.5. Andelen arbetare som utnyttjar vetenskaplig eller annan hög utbildning¹

Svenska län, 2009

Anmärkning: 1. Detta omfattar kategorierna ”M” (Professionell vetenskaplig och teknisk verksamhet) och ”N” (Administrativ verksamhet och supportverksamhet) i NACE Rev.

2. Bara ”M” anses kräva hög utbildning. Värdena bör därför tolkas försiktigt.

Källa: Beräkningar från OECD baserade på data från SCB

0 2 4 6 8 10 12 14 16

Ruta 2.16. De viktigaste rekommendationerna från analysen av